Kampen mot narkotikan

Motion 2002/03:Ju281 av Beatrice Ask m.fl. (m)

1 Innehållsförteckning

1 Innehållsförteckning 37

2 Förslag till riksdagsbeslut 38

3 Inledning 39

4 Det nya ungdomsmissbruket 39

5 Nyrekryteringen till missbruket fortsätter 40

6 Vägen ut – En moderat narkotikapolitik 40

6.1 Informationsplikt för skolan 40

6.2 Drogtester av unga 41

6.3 Insatser mot narkotika på krogen 42

6.4 Effektivare bevissäkring 42

6.5 Drogfria fängelser 43

6.6 Stärk polis och tull 43

6.7 Skärpta straff för narkotikabrott 44

2 

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa livstids fängelse för grovt narkotikabrott.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att höja maxstraffet för ringa narkotikabrott från sex månader till ett år.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skolan skall ha en absolut plikt att informera vårdnadshavare vid misstanke om narkotikaanvändning.1

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att undervisningen om narkotikans verkningar skall påbörjas tidigare än i dag.1

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det i lärarutbildningen bör ingå utbildning om narkotikans symtom och effekter.1

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av ökade befogenheter för polisen att vid misstanke om missbruk göra urinprover på ungdomar över tolv års ålder.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att socialtjänst och polis skall ha laglig rätt att kontakta anhöriga till ungdomar i en ålder upp till 20 år.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att polisen skall få tillåtelse att använda kräksirap för att på ett effektivare sätt kunna komma åt langning och missbruk.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om särskilda besöksrum med glasruta på anstalt.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kontroll av inpasserande på anstalt med hjälp av narkotikahundar.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en kartläggning av polisens nuvarande arbetsmetoder och lagstiftning.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om specialiserade narkotikaenheter.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förstärkningar av polis och tull.

1 Yrkandena 3–5 hänvisade till UbU.

3 Inledning

Narkotikan är ett av vår tids värsta gissel. Den bryter ner människor fysiskt och psykiskt och leder till personlig misär och ofta till en för tidig död. Den tvingar efter hand missbrukaren till oönskade och kränkande beteenden för att finansiera fortsatt missbruk. I en narkomans omgivning ryms många brottsoffer – de som utsätts för våld eller kränkande behandling när narkomanen är påtänd och de som genom lögner, fiffel eller stölder tvingas finansiera missbruket.

Narkotika försämrar omdömet och gör att missbrukarna utsätter sig själva och andra för fara. När fler narkotikapåverkade människor rör sig på restauranger, i arbetslivet eller i trafiken blir vårt samhälle osäkrare för alla. Att bekämpa narkotikan är att stå upp för människors rätt att få leva i ett tryggt och anständigt samhälle.

Mycket har förändrats sedan narkotikapolitiken utformades på 70- och 80-talen – såväl missbrukets omfattning och karaktär som attityder till narkotika. Situationen har förvärrats. Nu växer narkotikaproblemet i till synes ohämmad takt med betydande mörkertal. Stora pengar är i omlopp i den internationella och väl organiserade narkotikahandeln. Den ökade efterfrågan på narkotika beror på ändrade attityder hos de allra yngsta, som ofta är de som är mest benägna att testa olika droger.

Trots ett utbrett missbruk och trots medborgarnas oro för narkotikans utbredning har Socialdemokraterna inte förmått presentera och genomföra konkreta förslag som kan vända utvecklingen. De har tvärtom sagt nej till en rad förslag som vi moderater har ställt. Socialdemokraterna bär ett tungt ansvar för narkotikans spridning i samhället.

I det följande presenterar Moderata samlingspartiet konkreta åtgärder för att bekämpa narkotikamissbruket.

4 Det nya ungdomsmissbruket

Narkotikan finns i dag där ungdomar finns – även i kretsar där den tidigare inte har accepterats. De senaste tio åren har andelen svenska niondeklassare som använt narkotika tredubblats – från 3 till 9 procent. Nästan 12 procent av de ungdomar som missbrukade amfetamin under förra året var under femton år. Droger som ecstacy, men även Rohypnol, har ökat kraftigt. Bland värnpliktsmönstrande ungdomar som prövat narkotika ökade andelen från 6 till 16 procent mellan åren 1992 och 1998. En tydlig utveckling är också att andelen flickor som provar narkotika nu är i nivå med andelen pojkar.

Det finns skäl att tro att flertalet tonåringar i Sverige får frågan om att använda narkotika. Trösklarna har dessutom sänkts på ett sätt som gör att många tenderar att acceptera erbjudandet. Den som själv testat blir lätt advokat för att andra inte bara får utan bör testa. När myterna om det ofarliga och lyckliga knarkandet sprider sig förloras det mest verkningsfulla instrumentet för att stå emot: Medborgarnas tydligt markerade avståndstagande från narkotika.

Man kan tycka att det är förvånande att missbruket ökar bland unga när de flesta vet att cannabis i många fall är en inkörsport till tyngre och mer beroendeframkallande droger. Men narkotiska preparat, särskilt riktade till ungdomar, har översvämmat marknaden de senaste åren. De åtföljs av förföriska budskap som utlovar stor eufori utan baksmälla.

I dag är det för de flesta ungdomar enklare och billigare att få tag i narkotika än i alkohol. Daniel, 17 år, från en Stockholmsförort berättar: Det är lättare att köpa knark än en liter mjölk.

De s.k. partydrogerna ecstasy och andra hallucinogena droger har spridits snabbt under 1990-talet. De dök först upp inom den så kallade raverörelsen, men har blivit ett vedertaget begrepp som förknippas med fest. Nu finns de i hela landet. Redan våren 1996 hade hälften av landets länsnarkotikarotlar beslagtagit sådana droger.

Ungdomar har också blivit mer benägna att experimentera med alkohol och narkotiska preparat än tidigare. Ungdomar uppger att vad som styr deras val av droger är tillgänglighet, pris och kvalitet.

5 Nyrekryteringen till missbruket fortsätter

Maria ungdomsmottagning i Stockholm är räddningen för många unga med narkotikaproblem. Förra året sökte sig drygt 1 500 ungdomar dit. Det är en ökning med 12 procent jämfört med året innan och det högsta antalet någonsin. Tidigare använde sig 25 av Stockholms kranskommuner av kompetensen på Maria ungdomsmottagning – i dag är det bara 15 kommuner. Under tiden har antalet inskrivna ökat med 250 procent. I dag saknas motsvarigheter till Maria ungdomsmottagning i större delen av landet.

Den som testar första gången eller använder narkotika någon gång då och då är oftast övertygad om att det är ofarligt och att effekterna av narkotikaanvändningen är enbart positiva. För vänner och bekanta beskrivs knarkandet som billigt, roligt, enkelt, svårt för andra att upptäcka och oftast utan några kännbara efterverkningar. De anser sig inte göra något fel, betraktar sig inte som knarkare och vill därför inte bli upptäckta eller tillrättavisade. De har fortfarande inte känt av några konsekvenser i form av problem med partner, vänner, arbete eller familj. Fortfarande finns människor i deras omgivning som inte känner till deras missbruk. Det är en farlig utveckling.

6 Vägen ut – En moderat narkotikapolitik

6.1 Informationsplikt för skolan

Skolan bör ha en absolut plikt att informera föräldrar om problem. När familjeförhållandena är problematiska bör skolan knyta kontakt med andra vuxna i barnens eller ungdomarnas närhet. Det förutsätter dock att skolpersonal kontinuerligt får utbildning om droger, tecken på påverkan samt om symptom och verkning av drogmissbruk.

Vi vill för det preventiva upplysningsarbetet mot narkotika avsätta 40 miljoner kronor extra för ANT-upplysning till barn, ungdomar och skolpersonal. ANT-undervisningen har under många år varit lågprioriterad och inte ens förekommit i alla skolor. Brister i personalens kunskaper om droger, men också oklarheten om skolans ansvar har bidragit till detta. Så kan det inte fortsätta.

• Skolan skall ha en absolut plikt att informera vårdnadshavare vid misstanke om narkotikaanvändning.

• Undervisningen om narkotikans verkningar måste förbättras och påbörjas tidigare för att få effekt.

• I lärarutbildningen bör ingå utbildning om narkotikans symptom och effekter.

6.2 Drogtester av unga

Den första och viktigaste åtgärden för narkotikapolitiken måste vara att sätta in åtgärder för att förhindra nyetableringen av missbrukare. Avgörande för den enskilde är att missbruket upptäcks tidigt. Polisen har med nuvarande regler små möjligheter att få fram fakta till stöd och hjälp för föräldrar till ungdomar mellan 12 och 15 år som misstänks använda narkotika. De metoder som finns är inte tillämpliga eftersom personer under 15 år inte är straffmyndiga.

Den unga person som använder droger är ofta inte mottaglig för förmaningar och saknar ofta viljan att erkänna sitt missbruk. Därför är det viktigt att kunna få fram fakta – att synliggöra problemet. I många fall löser sig frågan genom att föräldrarna samtycker till att den unge drogtestas, men det finns en stor grupp ungdomar där detta föräldrastöd inte finns, eller där föräldrarna själva missbrukar. För dessa måste det finnas alternativa vägar att konstatera missbruket. Enligt vår mening bör därför polisen få rätt att utföra blod- och urinprov även på personer som fyllt 12 år, när misstanke föreligger om att den unge tagit narkotika. Provtagningen är ett sätt för föräldrar att få eventuella misstankar bekräftade och kunna gå vidare och bearbeta problemet.

Drogtesterna ger en möjlighet att finna missbruket på ett tidigt stadium, när insatser för att rädda den unge har störst chans att lyckas.

• Ökade befogenheter behövs för polisen att vid misstanke göra urinprover på ungdomar över 12 år. Det är ett avgörande verktyg för att kunna ingripa redan på ett tidigt stadium.

• Socialtjänst och polis skall ha laglig rätt att kontakta anhöriga till ungdomar i en ålder upp till 20 år. I dag är denna åldersgräns satt till 18 år.

6.3 Insatser mot narkotika på krogen

Det är ingen nyhet att narkotika förekommer i nöjeslivet. Ändrade attityder bland ungdomar gör också att narkotika blivit vanligare på krogar och klubbar. Det är ofta i dessa sammanhang som unga provar droger för första gången och det är också miljöer där det kan vara svårt att avvisa testning och fortsatt droganvändning. Vem vill vara tråkig? Till saken hör också att alkoholservering är reglerad och att seriösa krogar följer rutiner och regler för servering. Att kontrollera och ingripa mot narkotikahandel och användning är svårare eftersom den av naturliga skäl inte sker öppet. Likväl är det viktigt att stoppa denna kriminella verksamhet. Utöver att verksamheten är olaglig tillkommer också att missbrukarna och den verksamhet som omger narkotikahandel utgör ett allvarligt arbetsmiljöproblem för dem som arbetar i nöjesbranschen.

Den viktigaste insatsen är att ge polisen tillräckliga resurser för att kunna göra kontinuerliga, riktade insatser vid misstanke om narkotikahandel eller missbruk. Men även krogarna måste ta sitt ansvar. Genom samarbete med polisen och med kommunernas tillståndsenheter kan erfarenheter om förebyggande insatser tillvaratas. Ett exempel på vad som kan göras är STAD-projektet i Stockholm, där restauranger, polis, myndigheter och fackliga organisationer samverkat för att bland annat utbilda personalen om drogers inverkan, tecken på missbruk, samt vidhängande lagar och regler. Syftet har varit att ge personalen bättre kunskaper om droger och att underlätta samarbete mellan företagen och polisen. En särskilt viktig grupp som måste ha kunskaper om narkotikan är ordningsvakterna. Många behöver fördjupade kunskaper i ämnet och rutiner för samarbete med polisen.

6.4 Effektivare bevissäkring

Polisen måste få tillgång till effektivare metoder när det gäller att stoppa narkotikahandeln. Utgångspunkten måste vara att narkotikalangarna alltid är steget före. Det ställer krav på att polisens metoder utvecklas i samma takt. Heroinlangare använder sig t.ex. ofta av kapslar inlindade i plast. Kapslarna förvaras i munnen och om polisen ingriper sväljs kapseln snabbt.

I Norge har polisen möjlighet att ta med sig den misstänkte till sjukhus, där han eller hon ges kräksirap av sjukhusets personal för att säkra bevisningen för brottet. I Sverige är detta inte tillåtet. I stället får den misstänkte sitta på en bevakad toalett. Detta är oerhört tids- och resurskrävande.

• Kräksirap bör kunna användas även av svenska poliser för att på ett snabbare och effektivare sätt komma åt langning och missbruk. Medlet skall kunna sväljas eller injiceras. För att metoden skall kunna tillämpas skall det finnas ett beslut från en åklagare.

6.5 Drogfria fängelser

Fängelserna skall vara fria från narkotika. I dag är mer än varannan intern missbrukare. År 1997 var siffran 43 procent. Det förekommer också att drogfria interner utvecklar ett missbruk under fängelsetiden. Tillgången på droger inom anstalterna måste stoppas. Fängelsevården skall kunna hjälpa de intagna till ett nytt liv efter avtjänat straff, fritt från droger och kriminalitet. Missbruk omintetgör denna ambition.

Det behövs dessutom fler platser på anstalterna för att fungerande motivationsenheter skall kunna inrättas.

En metod för att minska knarket på anstalterna är att kontrollera besökare när det finns registrerat missbruk hos besökaren eller internen, och en misstanke om att narkotika förs in på anstalten. Syftet är inte att kontroller av föreslagen typ skall vara standard, utan skall tillgripas när behov föreligger. Ofta förs narkotika in av närstående, som endera agerar av missriktad vänlighet eller känner sig pressade att smuggla. Glasruta kan exempelvis möjliggöra besök även i de fall besök annars hade varit omöjligt, på grund av dokumenterat missbruk.

• Inrätta särskilda besöksrum med glasruta mellan den intagne och besökaren.

• Kontrollera inpasserande med hjälp av exempelvis narkotikahundar.

• Förstärk narkotikaarbetet på anstalterna.

6.6 Stärk polis och tull

Insatser från specialenheter som gatulangningsgrupper och den s.k. Ravekommissionen har inneburit ett nytt sätt att arbeta med fokus på det enskilda missbruket. Offensiv polisverksamhet upptäcker långt fler missbrukare än någon annan myndighet eller institution. Enheterna måste nu ges bemanning för att svara upp mot behoven.

En av tullens främsta uppgifter är att bekämpa narkotikan. Kontrollbehovet ökar i takt med att antalet gränskontrollplatser utökas och att färjelinjer tillkommer. Tullen måste, liksom polisen, tillföras tillräckligt med resurser för att kunna driva den praktiska narkotikabekämpningen.

• En kartläggning av polisens nuvarande arbetsmetoder och lagstiftningen visavi narkotikabekämpningen bör genomföras. I denna bör förutsättningarna för hemlig avlyssning utredas, liksom möjligheterna att förverka tillgångar som åtkommits genom brottslig verksamhet. I båda fallen finns principiella problem vilka måste analyseras i takt med behovet av utvecklade arbetsformer.

• Specialiserade narkotikaenheter måste finnas i varje län och de större städerna skall ha gatulangnings- och ungdomsgrupper för att en effektiv verksamhet skall kunna utvecklas.

• Fler poliser och länsvisa grupper med särskild inriktning på bruket av narkotika i det egna länet med Ravekommissionen i Stockholm som förebild bör inrättas.

6.7 Skärpta straff för narkotikabrott

De senaste årens ändrade attityder till narkotika och ett ökat missbruk bland ungdomar måste mötas med kraftfulla insatser. Det behövs en konkret och effektiv satsning om inte tusentals ungdomar skall få sin framtid förstörd. Nyrekryteringen måste förebyggas och stoppas. Ungdomar som halkat snett måste upptäckas och få hjälp att komma ur sitt missbruk.

Narkotikabrottslingarna gör vinster genom ett cyniskt och hänsynslöst profiterande på andra människors misär. För att minska tillgången och efterfrågan på narkotika måste det stå klart och tydligt att grova narkotikabrott straffar sig. Det skall inte löna sig att sko sig på andras beroende. Med hänsyn till det allmänna rättsmedvetandet bör lagens strängaste straff kunna utdömas för grovt narkotikabrott. Domstolarna måste också få ökat utrymme att faktiskt hjälpa dem som begår ringa narkotikabrott. Genom att höja maxstraffet för ringa narkotikabrott får domstolarna möjlighet att döma till exempelvis skyddstillsyn med särskild föreskrift om drogfrihet och regelbundna tester.

• Livstids fängelse skall införas i straffskalan för grovt narkotikabrott.

• Maxstraffet för ringa narkotikabrott skall höjas från sex månader till ett år.

Stockholm den 18 oktober 2002
Beatrice Ask (m)
Jeppe Johnsson (m)	Cecilia Magnusson (m)
Hillevi Engström (m)	Bengt-Anders Johansson (m)
Anita Sidén (m)