Kärnkraften

Motion 1992/93:N423 av Rolf L Nilson m.fl. (v)

Inledning

Den svenska energipolitiken har under 70- och 80-talen
och i början på 90-talet kännetecknats av oklarhet och brist
på konsekvens kombinerat med avsaknad av miljöhänsyn.
Detta har skapat en stor osäkerhet vid planering. Det har
kostat energiproducenter och energikonsumenter stora
belopp.

Det har hindrat utvecklingen av förnyelsebara energislag
och avveckling av miljöfarliga energislag. Det allvarligaste
exemplet på detta är hanteringen av kärnkraften.

Folkomröstningens beslut om kärnkraftens avveckling
har visserligen resulterat i riksdagsbeslut om 2010 som
slutår. Det har gjorts regeringsdeklarationer och
utredningar, men avsaknaden av konkreta åtgärder och ett
ständigt ifrågasättande av både startpunkt och slutdatum
för avvecklingen av svensk kärnkraft har medfört att
samhälleliga och privata energiaktörer inte har vågat satsa
på de ur miljösynvinkel bästa energislagen och teknikerna.

Vänsterpartiet kan aldrig acceptera en teknik som
hotar landet vi lever i och dess grannländer för evig tid. När
denna teknik används till att upprätthålla en onödig
överkonsumtiom av energi och hindrar framtagandet av
miljöacceptabla energislag är det inte försvarbart på något
sätt.

Argumenten från kärnkraftsanhängare att kärnkraften
är miljövänlig och behövs för att komma tillrätta med
koldioxidutsläppen är som att säga att vi accepterar en
dödlig sjukdom eftersom vi då inte riskerar att dö av någon
annan.

Rapporter från bl.a. USA visar tvärtom att varje dollar
som investeras i effektivisering av elanvändningen ger en
minskning av koldioxidutsläppen, som är sju gånger större
jämfört med om motsvarande investering görs i ett nytt
kärnkraftverk. Detta trots att man då inte räknat med
kärnkraftens avfallskostnader.

Regeringen består nu dels av partier som tidigare sagt sig
vara för en utbyggnad av kärnkraften, dels partier som velat
avveckla den. Dessa oförenliga ståndpunkter visar sig också
i de få rader som handlat om kärnkraft i de
budgetpropositioner som regeringen producerat.

I budgetpropositionen från januari 1992 står:

När kärnkraftsavvecklingen kan inledas och i vilken takt
den kan ske, avgörs av resultaten av hushållningen med el,
tillförsel av el från miljöacceptabel kraftproduktion och
möjligheterna att bibehålla internationellt
konkurrenskraftiga elpriser.

Dvs. det står ingenting om när kärnkraftsavvecklingen
ska påbörjas eller avslutas.

I budgetpropositionen från januari 1993 står (egentligen
ingenting om tidpunkten för avvecklingen, man redogör för
NUTEK:s energirapport):

NUTEK beräknar därför att normalårsproduktionen för
kärnkraftverken år 2000 kan uppgå till ca 72 TWh med
nuvarande tolv kärnkraftsblock.

Regeringen har ingen egen kommentar till denna
prognos. En tolkning av detta måste då bli att regeringen
vill och räknar med att ingen kärnreaktor ska avvecklas före
år 2000. Samtliga reaktorer ska tydligen stängas under en
tioårsperiod mellan år 2000 och 2010 om man inte ska gå
emot riksdagsbeslut och folkomröstningsbeslut.

Eller tänker man inte avveckla kärnkraften
överhuvudtaget? Osäkerheten sprider sig och hindrar
framsynta energiinvesteringar.

Ansvaret faller tungt på centern och kds som åtminstone
tidigare sagt sig vilja följa folkomröstningens beslut och
avveckla kärnkraften till år 2010. Eller har man ändrat sig?
Tänker centern och kds medverka i regeringar som
fortsätter kärnkraftsdriften efter år 2010?

Landets energiförsörjning är hotad

Fem av Sveriges kärnkraftsreaktorer har under en längre
tid stått stilla eller har just återstartats. Endast årstiden gör
att en elransonering kunnat undvikas.

Bakgrund

Sveriges energikonsumtiom är på ca 430 TWh. Av detta
utgör elkonsumtionen ca 140 TWh eller 30 %.
Elproduktionen baseras under normala
omständigheter på ungefär lika delar vattenkraft och
kärnkraft eller ca 70 TWh vardera.

Ett modernt, tekniskt avancerat land som Sverige är helt
beroende av en tillförlitlig och kontinuerlig
energiförsörjning. Endast några få timmars avbrott eller
störningar i t.ex. elförsörjning kan under olyckliga
omständigheter få förödande konsekvenser.

Den del av elproduktionen som baseras på vattenkraft
får anses som tillförlitlig. Vattenkraftstekniken är en
gammal beprövad teknik som fungerat effektivt och säkert
under många år i ett flertal länder. Vattenkraftstekniken har
under årens lopp finslipats och utvecklats till en mycket
förutsägbar och kontrollerbar energikälla. Vattenkraftens
ekonomiska villkor är välkända och lätta att beräkna.
Vattenkraften fungerar relativt oberoende av faktorer
utanför landet.

Kärnkraftstekniken som står för landets andra halva av
elförsörjningen är i många avseenden vattenkraftens
motsats.

Det är en relativt ung teknik där erfarenheter saknas
från verk i full skala som drivits kommersiellt under många
år. I princip är dagens svenska verk fullskaleexperiment.
Varje nytt driftsår med våra allt äldre reaktorer är ett nytt
experiment där nya upptäckter och överraskningar ständigt
kommer att dyka upp. Som en kärnkraftstekniker uttryckte
det:

''Vad kan en 20 år gammal reaktor tänkas hitta på? Ingen
vet men spännande är det...''

Ett mycket allvarligt tillbud

Eftersom erfarenhet saknas och kärnkraftverken åldras
kommer antalet driftsstörningar och avbrott i landets
elförsörjning att öka. Sommaren 92 inträffade en händelse
i Barsebäck som av säkerhetsskäl ledde till att fem reaktorer
stängdes under en längre tid. (Fortfarande i januari 93 är
inte alla i drift.)

Om detta inträffat vid en olämplig väderlek hade man
fått välja på att kringgå säkerhetsbestämmelserna eller
införa elransonering. Detta är oacceptabelt och kräver
åtgärder från riksdag och regering.

Den 28 juli inträffade i samband med förberedelser och
prov inför idrifttagningen av reaktorn Barsebäck 2 efter den
årliga revisionsavställningen en oavsiktlig blåsning från en
säkerhetsventil i inneslutningen orsakad av en läckande
styrventil. Det visade sig då att isolermaterialet från
rörisolering som skadades av utrusande ånga spreds till
kondensationsbassängen med nödkylningsvatten och satte
igen silarna i sprinklersystemet för reaktorinneslutningen
redan efter ungefär en timme. Detta är betydligt kortare tid
än förutsatt i säkerhetsredovisningen av händelser med
rörbrott i inneslutningen.

I säkerhetsanalysen har bedömts att backspolning
tidigast behövs efter 10 timmar. Händelsen i Barsebäck
tyder nu på att backspolning kan behövas avsevärt tidigare.
Eftersom backspolningen är en kritisk manöver i händelser
med kylmedelsförlust som fordrar god tid för att kunna
utföras säkert innebär detta att säkerheten inte är
tillgodosedd.

SKI gör nu bedömningen att nödkylsystemens funktion
i nuläget inte kan garanteras vid drift av dessa reaktorer.
Verken har gjort samma bedömning.

Beskrivningen ovan är från SKI. (SKI, Beslut: ''Översyn
av nödkylsystem.'' 920917. Kortad version)

Det inträffade blixtbelyser kärnkraftens
säkerhetsproblem och Sveriges fatala beroende av
kärnkraftsteknologin.

Agera nu -- före krisen

Vänsterpartiet anser att det behövs politiska initiativ och
beslut för att förhindra en akut kris för landets
energiförsörjning. Det är onödigt att visa samma politiska
handlingsförlamning som gav oss den akuta ekonomiska
krisen. Det som bidragit till att en akut kris hittills kunnat
undvikas är att vädret är gynnsamt.

Landets energiförsörjning måste vila på fastare grund än
vackert väder... eller att Danmark ska bränna kol för att
klara södra Sveriges elbehov.

Konkreta, hållbara och för energiaktörer överblickbara
beslut måste fattas i riksdagen för att undvika risken av
akuta energikriser. Det enda som är säkert med kärnkraften
är att problemen kommer att öka i takt med att reaktorerna
åldras.

Nödvändiga beslut som rör både den närmaste tiden och
ett längre tidsperspektiv

Sverige har idag ett överskott i elproduktionskapacitet
som vida överstiger en eller två reaktorers kapacitet. Med
hänsyn till prognostiserat elbehov har vi flera år på oss att
utveckla de alternativa energislagen och ställa om
energisektorn. En stängd reaktor innebär en klar och
entydig signal att kärnkraften ska avvecklas och att
avvecklingen ska klaras till år 2010. Idag råder oklarhet om
vad regeringen vill när ministrar som Olof Johansson och
Per Westerberg redovisar så diametralt olika åsikter om
kärnkraften.Stäng de två reaktorerna vid Barsebäck för
gott. De behövs inte.

Det saknas klara signaler och regler för hur och när
kärnkraftsavvecklingen ska gå till. Industrin agerar inte
innan det finns en klar lagstiftning. En parlamentarisk
kommission bör inrättas för att övervaka avvecklingen.
Skapa en lagstiftning som garanterar
kärnkraftsavvecklingen.

Den senaste tidens tillbud visar behovet av en
katastrofplan om kärnkraften skulle behöva
snabbavvecklas av säkerhetsskäl.Regeringen bör få i
uppdrag att upprätta en plan för snabbavveckling av
kärnkraften.

Den stora möjligheten att förbättra landets
energiförsörjning ligger i att minska landets energibehov.
Detta kan -- vilket framhålls av alla experter -- enklast och
billigast ske genom att använda energi effektivare. Detta
behandlar vi i en separat motion.

I ett flertal motioner under de senaste åren har vi också
visat på det bristfälliga försäkringsskydd som
kärnkraftverkens ägare har och hur det utlämnar
allmänheten i samband med en olycka.

Självklart är även denna kostnadspost osäker, säkert är
bara att den är för låg. Inget försäkringsinstitut vill idag ta
på sig det fulla ansvaret för ett kärnkraftverk eftersom det
är omöjligt att göra en fullständig kostnadsberäkning.
Riksdagen bör uttala att kärnkraftsindustrin ska ta helt och
odelat försäkringsansvar för sin verksamhet -- inklusive
kostnadsrisken vid en kärnkraftskatastrof.

Problemet med det radioaktiva avfallet har inte kommit
närmare sin lösning de senaste åren. Frågan är också
absurd. Aldrig tidigare i människans historia har realister
trott att man ska kunna planera och styra människors liv i
tiotusentals år. Därmed försvinner också kostnaden för
kärnkraften i framtidens töcken. Det enda vi kan vara säkra
på är att vi övervältrar ansvaret och kärnkraftens pris på
våra barn och deras barn.Riksdagen bör hos regeringen
begära en utredning om hur omhändertagandet av
kärnkraftens avfall ska lösas. Den ska bl.a. baseras på de
nya internationella erfarenheter som finns.

IAEA:s safeguard, som skall garantera att kärnenergin
för kraftproduktion inte öppnar vägen för
kärnvapentillverkning, har inte lyckats förhindra spridning
av klyvbart material. Sverige måste ta nya initiativ för att
IAEA:s roll att främja kärnkraftspridning och förhindra
kärnvapenspridning upphör.Sverige bör, i enlighet med
beslutet att avveckla kärnkraften av säkerhetsskäl, verka
för att kärnkraften avvecklas internationellt.En annan
logisk konsekvens av avvecklingsbeslutet är att förbjuda
export av kärnkraftsteknologi.

Hemställan

Men hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att reaktorerna vid
Barsebäcksverket bör stängas för gott,

2 att riksdagen hos regeringen begär förslag om en
lagstiftning som garanterar kärnkraftsavvecklingen,

3. att riksdagen hos regeringen begär en avvecklingsplan
för kärnkraften i enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen hos regeringen begär att en plan
upprättas för snabbavveckling av kärnkraften,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att kärnkraftsindustrin skall ta
hela försäkringsansvaret för sin verksamhet,1

6. att riksdagen hos regeringen begär en utredning med
uppdrag att lösa frågan om kärnkraftens avfall,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om internationell avveckling av
kärnkraften,

8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om förbud
mot export av kärnkraftsteknologi och radioaktivt bränsle.

Stockholm den 24 januari 1993

Rolf L Nilson (v)

Bengt Hurtig (v)

Karl-Erik Persson (v)

Jan Jennehag (v)

Gudrun Schyman (v)

1 Yrkande 5 hänvisat till LU