Kärnvapenfri zon i Europa

Motion 2004/05:U287 av Maria Hassan (s)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om initiativ för att åstadkomma en kärnvapenfri zon i Europa samt en lagstiftning enligt den österrikiska modellen.

2. Riksdagen begär att regeringen inom EU verkar för att icke-kärnvapenstater som i dag åtnjuter de av Nato utsträckta kärnvapengarantierna själva, och gemensamt, avsäger sig dessa garantier.

Motivering

Efter det kalla krigets slut har några dramatiska nedskärningar av kärnvapenarsenalerna ägt rum, men det är långt kvar till målet, en kärnvapenfri världsordning. Dessutom är nedrustningsprocessen idag stillastående och risken för spridning av massförstörelsevapnen och missilteknologin mer akut än någonsin.

Europa är fortfarande en kontinent med kärnvapen. I Natos säkerhetsdoktrin från april 2000 definieras kärnvapen som den yttersta garantin för de allierade ländernas säkerhet. Nedrustningsprocessen har idag avstannat och risken för spridning av massförstörelsevapnen och missilteknologin har blivit mera akut än någonsin. Idag finns 150-200 taktiska kärnvapen utplacerade i sex europeiska icke-kärnvapenländer. Men vi får inte glömma att alla Nato-medlemmar deltar i Natos kärnvapenarrangemang, planering och träning och att i kristid kan man med kort varsel åter flytta till Europa de i USA lagrade kärnvapnen (ca 1 100). På den ryska sidan gissar man att det finns mellan 4000 och 9000 taktiska kärnvapen. Trots stora ansträngningar att på olika sätt få kärnvapenmakterna att reducera sina arsenaler av olika strategiska och taktiska kärnvapen har ingenting skett.

Det finns betydande risker för en förnyad kärnvapenupprustning. Bakgrunden till Irak-kriget år 2003 har satt frågan om massförstörelsevapen högre på den politiska agendan igen. Lärdomarna dragna från anfallet på Irak 2003 sporrade Sverige till ett nytt initiativ, denna gång på EU-nivå, under utrikesministermötet i Luxemburg april 2003. Det svenska förslaget vädjade till alla EU-medlemmar att "finna nya vägar" för att genomföra en ny europeisk gemensam strategi mot massförstörelsevapen. Denna strategi, i enlighet med andemeningen i Icke-spridningsfördraget, omfattar både icke-spridnings- och nedrustningsprocessen. Detta arbete bör nu kompletteras med att också frågan om kärnvapenfria zoner i Europa åter tas upp på dagordningen.

I en kärnvapenfri zon får kärnvapen inte framställas, lagras, transporteras eller användas. Zonerna innefattar också säkerhetsgarantier från kärnvapenmakterna att de i zonerna deltagande staterna inte skall utsättas för kärnvapen eller hot om att använda kärnvapen. Antalet sådana zoner har ökat successivt under senare tid och omfattar nu sammanlagt 112 stater och täcker ca 50 % av jordens yta, i praktiken större delen av södra halvklotet. Sådana zoner innebär i praktiken ett dynamiskt element för att förhindra kärnvapenspridning och verkar stabiliserande.

Frågan om nya zoner har nu väckts på flera håll i världen, bl.a. i Nordostasien, Sydostasien, Mellanöstern och Centraleuropa.

Stockholm den 29 september 2004

Maria Hassan (s)