Kärnvapenkrigets effekter

Motion 1988/89:U417 av Ingela Mårtensson och Ulla Orring (båda fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

av Ingela Mårtensson och Ulla Orring (båda fp)
Kärnvapenkrigets effekter

Mot.

1988/89

U417-426

Kärnvapenkrigets fasor har studerats allt intensivare under 1980-talet. Ju
fler detaljer som forskats fram desto mer förödande för mänskligheten
framstår ett kärnvapenkrig. Följderna övergår egentligen mänskligt förstånd.

De forskare som under 80-talet sysslat med ett kärnvapenkrigs långsiktiga
följder - atomvintem - har kunskapsmässigt breddat katastrofperspektivet.

Det nyaste är bilden av en värld som plågas av följderna under åratal. Vid
sidan av den direkta chocken från en mängd exploderande kärnvapen och
den efterföljande akuta fasen med stoftmoln, eldstormar och allmänt kaos i
atmosfären tillkommer nu en långdragen kronisk fas.

Atomvinterns slagskugga har lång räckvidd. Inget land på jorden undgår
atomvinterns följder.

De första studierna av atomvintern kritiserades av militär, vapenforskare
och försvarsindustri som svartmålning. Det fanns fel i studierna i böljan
men idag har dessa försvunnit genom bättre analyser och datorberäkningar.

Den vetenskapliga expertisen står idag i stort sett enig bakom dagens
kunskap om atomvintern. Ännu finns dock många problem som behöver
studeras mer i detalj.

Sverige har lagt stor vikt vid forskning och opinionsbildning i nedrustningsfrågor
och har internationellt tagit initiativ till eller stött flera nedrustningsförslag
på kärnvapenområdet. Sverige var dessutom med om att
initiera FN-studien om kärnvapen (1980). Förra hösten lade Sverige fram
förslag i FN om en ny kärnvapenstudie, vilket antogs av överväldigande
majoritet i generalförsamlingen. Vi ser mycket positivt på dessa initiativ
från svensk sida.

Mot denna bakgrund ter det sig märkligt att Sverige inte valde att stödja
FN:s Världshälsoorganisations (WHO:s) expertstudie Kärnvapenkrigets
effekter på folkhälsan och hälso- och sjukvården. Sverige avstod från att
rösta i resolution WHA40.24. Resolutionen ger WHO:s expertgrupp om
kärnvapen, under ledning av vår svenske nobelpristagare professor Sune
Bergström, uppdraget att fortsätta studierna av hälsoeffekterna av kärnvapen.
I enlighet med resolutionstextens punkt 4 begränsas dessa till de
medicinska effekterna, varför WHO måste anses som det logiska FNorganet
för att bedriva arbetet.

I resolutionstexten till den nya FN-studien om kärnvapen framgår att de
medicinska effekterna av kärnvapenanvändningen och kärnvapenprov ska
ingå i studien. Därför är det ännu mera angeläget att WHO:s expertgrupp
kan fortsätta sitt arbete och bistå dem som ska ta fram den nya FN-studien. 1

1 Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr U417-426

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om behovet av WHO:s expertstudie Kärnvapenkrigets
effekter på folkhälsan och hälso- och sjukvården.

Stockholm den 25 januari 1989

Ingela Mårtensson (fp) Ulla Orring (fp)

Mot. 1988/89
U417

2