Kemiska hälsorisker

Motion 2003/04:A260 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ge berörda myndigheter som Arbetsmiljöverket, Kemikalieverket m.fl. i uppdrag att genomföra en bättre samordning, utvärdering, kartläggning och översyn kring forskningen och utbildningen om kemiska hälsorisker.

Kemiska hälsorisker

Det finns en utbredd uppfattning om att de fysiska och kemiska arbetsmiljöproblemen mer eller mindre undanröjts. Landsorganisationen, LO, anser dock att minskade fysiska /kemiska arbetsmiljöproblem är det önskemål som kommer i andra hand efter önskemålet om minskad arbetsbelastning och stress.

Kemiska hälsorisker är alltjämt ett stort problem i samhället. Även om samhället lärt sig att hantera en del av riskerna så är kunskapen om många av våra kemikalier fortfarande otillräckliga. Försiktighetsprincipen vad gäller kemikalier bör därför gälla i alla situationer. Om det finns risk för att ett kemiskt ämne innebär fosterskador bör ämnet förbjudas och ersättas med säkrare alternativ. I produktionen och i samband med exponering bör försiktighet krävas speciellt när kunskapen om ämnets egenskaper är bristfälliga eller om ämnet kan förorsaka cancer på längre sikt.

Kemiska hälsorisker är komplicerade och svårbedömda. Varje ämne har sina speciella risker och bör bedömas utifrån specifika kunskaper om just det ämnet. I svenskt arbetsliv hanteras dagligen ett stort antal kemiska föreningar; en försiktig uppskattning är att det dagligen används ca 60 000 ämnen. Av dessa brukar ca 50 000 betraktas som vanliga kemikalier dvs. allt från ättiksyra och natronlut till bekämpningsmedel, läkemedel och speciella laboratoriekemikalier.

Nya material och processer gör att nya potentiella risker hela tiden introduceras. Globalt tillkommer varje år omkring 300 000 nya föreningar till de ca 6 miljoner ämnen som finns registrerade.

Kemiska hälsorisker beräknas orsaka ca 6 000 yrkessjukdomar per år i Sverige. Denna statistik skall dock tolkas med försiktighet. Det finns skäl för detta. Rapporteringen av arbetsskador är för närvarande bristfällig. Vi vet också att kemiska hälsorisker är lömska, eftersom de oftast inte uppfattas av våra sinnen och ibland ger hälsoeffekter med lång latenstid. De kemiska riskfaktorerna kan därför ha en större betydelse än vad vi tror just nu. Skador kan förhindras endast genom fortsatt övervakning och åtgärder mot de risker som upptäcks.

Påverkan på människokroppen

När det gäller skadeverkning skiljer man på omedelbara och långsiktiga effekter. Akuta effekter är de som uppstår i anslutning till exponeringen. Det kan vara irritation i öga, näsa, hals, skador på huden och vissa lungskador. Förgiftningar som visar sig snabbt räknas också dit.

Kroniska effekter är de som uppträder lång tid efter exponeringstillfället. Exempel på dessa skador kan vara njurskada efter kadmiumexponering, fosterskada och kemiskt relaterad cancer.

Speciellt känsligt för kemisk påverkan är nervsystemet. Skador kan både drabba det centrala nervsystemet, hjärnan, ryggmärgen och det perifera dvs. det som leder impulser till och från det centrala nervsystemet.

Kemisk påverkan kan också orsaka eller bidraga till tumöruppkomst. Enligt cancerutredningar saknas förklaringar till ca 30 % av all cancer. Ett problem med att fastställa sjukdomens orsaker är att den ofta uppstår pga. flera olika samverkande faktorer.

Kemisk påverkan kan också i vissa fall orsaka fosterskador. Men det kan vara svårt att bevisa att orsaken är kemisk påverkan. En vanlig grund till fosterskador är ärftliga faktorer, vissa virusinfektioner och andra sjukdomar hos modern. Många läkemedel och kemikalier kan ligga bakom fosterskador. Det är svårt att bevisa arbetsskada när en individ drabbas av sjukdom då arbetsgivaren vägrar att acceptera sambandet med farlig arbetsmiljö, även om vetenskapliga bevis finns för att så är fallet. Därför krävs det en kontinuerlig komplettering och anpassning till den hygieniska gränsvärdelistan. Särskilt bör risker på grund av kombinationseffekter och reproduktionsrisker tas upp i högre grad. Kraven på företagens förhandsgranskning och varuinformation angående kemiska produkter bör även förbättras för att man skall undvika skador och hälsorisker.

Forskningen

Sverige har en lång forskningstradition inom det miljötoxikologiska området. Denna forskning har varit en förutsättning för att vi har kunnat driva ett offensivt arbete, bl.a. inom ramen för konventioner och EU‑direktiv. Det finns inget som pekar på att behovet av detta arbete kommer att minska i betydelse i framtiden. Snarare så är det troliga att, i samband med diskussionerna kring EU:s nya kemikaliedirektiv, REACH, behovet av kunskap och samarbete mellan arbetsmiljöforskare kommer att öka.

I dag vet vi att arbetsmiljöforskningen på många håll befinner sig i kris vid etablerade högskoleinstitutioner. De ekonomiska resurserna är inte tillräckliga och både forskning och undervisning blir lidande.

Forskningen kring kemiska hälsorisker finns vid universitet och högskolor på olika ställen i landet. Forskarna vid dessa institutioner har omfattande internationella nätverk och har normalt bra kontroll på vad som händer också utanför Sverige.

Det är viktigt att se till att det finns statliga medel för sådan forskning vid universitet och högskolor som är kopplad till grund- och forskarutbildningen, utan att försöka styra medlen till några särskilda individer. Det blir då lättare att skapa förutsättningar för att denna forskning kan bedrivas så oberoende som möjligt av näringsliv och myndigheter. Men om forskningen och kompetensutvecklingen vad gäller forskning kring arbetsmiljön skall förbättras och om vår långa forskartradition på det miljötoxikologiska området skall gälla då måste det till både en samordning, översyn och kartläggning av forskningen och utbildningen om kemiska hälsorisker.

Regeringen bör därför ge berörda myndigheter som Arbetsmiljöverket, Kemikalieverket m.fl. i uppdrag att bättre samordna, utvärdera och kartlägga översynen av forskningen och utbildningen om kemiska hälsorisker. Utvärderingen och kartläggningen ska också innehålla ett tydligt genderperspektiv. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Stockholm den 3 oktober 2003
Sven-Erik Sjöstrand (v)
Camilla Sköld Jansson (v)	Anders Wiklund (v)