Kollektivtrafik i glesbygd

Motion 2003/04:T407 av Håkan Larsson och Viviann Gerdin (c)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om statens ansvar för kollektivtrafik i glesbygd.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett särskilt permanent driftstöd för att upprätthålla en rimlig nivå på kollektivtrafiken även i skogslänen.

Motivering

För att hela Sverige ska kunna leva och utvecklas har kommunikationerna, inte minst kollektivtrafiken, en central betydelse. Fungerande buss- eller tågförbindelser är inte sällan avgörande för att människor ska kunna välja att bo och leva i glesbygd. Det gäller inte minst för arbetspendlare, ungdomar och äldre. Även när det gäller godstransporterna till lokala företag har kollektivtrafiken en mycket viktig betydelse.

Samtidigt som kollektivtrafiken har stor positiv samhällsekonomisk betydelse är underlaget ofta inte tillräckligt för att trafiken ska vara företagsekonomiskt lönsam. Därför måste samhället ta ett större ekonomiskt ansvar för att en fungerande trafik ska kunna bedrivas också i trafiksvaga områden.

Under senare år har staten minskat sitt stöd till kollektivtrafiken i de glesare delarna av landet. Detta samtidigt som man har höjt diesel- och fordonsskatterna. Eftersom kommuner och landsting är ekonomiskt hårt pressade har dessa i praktiken ingen möjlighet att i detta läge gå in och öka sitt stöd till länstrafikbolagen.

Konsekvensen är att en kraftig nedrustning av kollektivtrafiken i glesbygd pågår. Turtätheten minskar och linjer läggs ned. Särskilt hårt drabbas skogslänen i norr där avstånden är långa. I Jämtlands län har man exempelvis tvingats skära kraftigt i kollektivtrafiken, vilket får som följd att avfolkningen påskyndas och befolkningskoncentrationen ökar. Det är en utveckling som riskerar att försvåra, eller till och med omöjliggöra, ansträngningarna att vända flyttströmmarna.

Staten har ansvar för en väl fungerande infrastruktur i alla delar av landet. Detta ansvar måste gälla även att en rimlig kollektivtrafik ska kunna upprätthållas i de glesbebyggda delarna i Sverige. Staten, som har ett helhetsansvar för hela landet, måste medverka till att göra det ekonomiskt möjligt för länstrafikbolagen att utveckla, i stället för att avveckla, sin verksamhet. De lokala resurserna bör även tas tillvara i större utsträckning och trafikhuvudmännen bör öka sitt samarbete med de lokala operatörerna inom taxi och bussnäringen.

Tidigare i år presenterade den statliga kollektivtrafikkommittén sitt förslag Kollektivtrafik med människan i centrum. Ambitionen är att kollektivtrafikens andel av resandet ska öka för att uppnå viktiga samhällsmål, vilket naturligtvis är bra. När det gäller kollektivtrafik i glesbygd är ambitionen däremot alltför låg. Det är bra att kommittén vill att länstrafikbolagen ska få ett engångsbelopp för att samordna all samhällsfinansierad trafik i glesbygder, t ex linjetrafik, skolskjutsar, färdtjänst och sjukresor. Enligt vår mening krävs det också ett permanent driftstöd för att en någorlunda acceptabel nivå på trafiken långsiktigt ska kunna upprätthållas. I första hand är det länstrafikbolagen i skogslänen som med sina långa avstånd, behöver en särskild insats från statens sida.

I Centerpartiets trafikmotion anvisas 100 miljoner kronor för att stärka kollektivtrafiken i glesbygden. Dessa medel skulle innebära ett viktigt tillskott för att kunna utveckla en fungerande kollektivtrafik även i landets glesbebyggda regioner.

Stockholm den 2 oktober 2003
Håkan Larsson (c)	Viviann Gerdin (c)