Kollektivtrafiken

Motion 1988/89:T917 av Lars Werner m.fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:T917

av Lars Werner m.fl. (vpk)
Kollektivtrafiken

Modernisera och bygg ut kollektivtrafiken i tätort!

Vpk föreslår ett omfattande trafikpolitiskt industriprogram för kollektiva
trafiksystem.

Kollektivtrafiken måste miljöanpassas, moderniseras och byggas ut för att
kunna motsvara människors behov av bra transporter. Flera olika transportlösningar
måste kunna komplettera varandra och knytas samman till
fungerande system.

Vpk har i partimotionen "Ny lokal och regional kollektivtrafik (1987/
88:T67) pekat på framtidsinriktade satsningar, som gjorts i olika länder i
Europa. I årets motion går vi vidare och koncentrerar intresset på två olika
förslag, som dessutom skulle ge många nya jobb i tillverkningsledet.

På kort tid har insikten slagit igenom hos allmänheten om att dieseltrafiken
innebär särskilda hälso- och miljörisker. I dag finns det ingen acceptabel
reningsteknik inom räckhåll. Detta har snabbt skapat problem kring den
dieseldrivna kollektivtrafiken i tätorterna - utöver dess ekonomiska problem
till följd av den svåra bilkonkurrensen. En växande opinion kräver, att
dieselbussarna skall bort från stadskärnor och bostadsgator. Därmed finns
det också en risk för att kollektivtrafikens allmänna och ekonomiska ställning
ytterligare försämras, om inte andra lösningar tas fram.

Frågan om alternativa drivmedel har aktualiserats i en rad svenska städer.
Förvirringen är stor bland allmänhet, politiker och berörda tjänstemän.
Många olika alternativ har diskuterats, men inget har utkristalliserats som
någon lösning. Somliga alternativ som lättdiesel, metanol eller tryckkammarsystem
anses inte ge tillräckliga miljövinster. Andra, som vätgasdrift
eller elbatterier, bedöms inte som mogna för omfattande användning inom
en nära framtid. Mycken tid och kraft förspills på splittrade utredningar och
diskussioner.

Mängden av kommuner, som står inför samma problem, talar för likartade
lösningar. Omfattningen och samordningsvinsterna talar för att staten måste
spela en aktiv roll. Uppgiften är att samtidigt både förnya, bygga ut och
miljöanpassa kollektivtrafiken, om den skall kunna motsvara människors
behov.

Från ord till handling för en bättre tätortstrafik

1. Tusen trådbussar

Det finns, vid sidan av de dyrare spårsystemen, egentligen bara ett garanterat
miljövänligt och samtidigt beprövat system för kollektiv tätortstrafik. Det är
den elektriska trådbussen. Det finns i världen ca 33 000 trådbussar i närmare
350 städer - och antalet växer. Enligt uppgift finns de flesta trådbussarna i
Östeuropa, medan de tekniskt mest utvecklade finns i Västeuropa.

De tidigare trådbusslinjerna i Göteborg och Stockholm är nedlagda.

Linköping har dock efter omfattande utredningar beslutat om investeringar
för en första utbyggnadsetapp. Linköping genomförde nyligen en trådbusskonferens,
som väckte stort intresse bland representanter från andra
kommuner.

Vpk föreslår, att regeringen får i uppdrag att inom ett år utarbeta ett trafikoch
industripolitiskt program för tillverkning och användning av tusen
trådbussar för användning i större svenska städer.

Vi bygger vårt förslag på att tusen trådbussar skall kunna ersätta dieseln på
sammanlagt hundratalet linjer, vilket avsevärt skulle förbättra luftmiljön och
bullersituationen i de berörda tätorterna. Internationellt vet vi, att trådbussar
är uppskattade av allmänheten, varför kollektivtrafiken som sådan skulle
vinna på ett införande.

Genom ett industriprogram av denna karaktär skulle staten garantera, att
en stor svensk trådbusstillverkning kom till stånd. Dessutom skulle inköpspriserna
för kommunernas del kunna hållas nere, inte minst tack vare
gemensamma utvecklingskostnader och den priskonkurrens som den attraktiva
ordern skulle utlösa bland komponenttillverkama.

Eftersom besluten ute i kommunerna brådskar, är det viktigt att man i
princip väljer befintliga och beprövade system. Flera finns att välja på. Den
svenska karossbyggeriteknikens framskjutna ställning garanterar från början
god reskomfort för resenärerna och en bra arbetsmiljö för förarna.

2. Automatiska spårsystem

I de största städerna räcker trådbussen inte till som komplement till
pendeltågstrafiken. Stockholm och Malmö saknar idag spårvagnar, medan
man i Göteborgs kommun planerar för en utbyggnad av spårvagnstrafiken.

Turtätheten är avhängig av förarkostnaderna, som utgör ca 70 % av den
lokala kollektivtrafikens driftkostnader (ännu mer på kvällstid), och någon
typ av automatiska, förarlösa system bör prövas. Sådana finns i drift i
Frankrike och Kanada och de positiva erfarenheterna därifrån har lett till
beslut om utbyggnad i ytterligare ett antal städer. En stor fördel med ett
automatiserat system är att vagnar, bansystem och stationer kan göras
småskaliga, samtidigt som en hög kapacitet blir följden. En liten vagn med 20
passagerare varje minut klarar lika mycket som ett stort spårvagnståg, vilket
går tio gånger så sällan.

Småskaligheten gör att systemet passar bra in i befintlig bebyggelse.

Trafiken får hög medelhastighet genom den optimala acceleration och

inbromsning, som garanteras genom den automatiserade driften. Systemet 7

Mot. 1988/89
T917

skulle kunna bli ett viktigt alternativ i Sverige för att få en större mängd Mot. 1988/89

människor i våra städer att ställa upp på en radikal förändring, som drastiskt T917

minskar bilåkandet.

Systemet har snabbt blivit populärt där det prövats. I Lille i Frankrike
ökade kollektivresandet två och en halv gång utmed den korridor, där det
nya systemet sattes. Problemen med vandalism har varit små och enkäter har
visat, att människor i allmänhet inte hyser någon rädsla för att åka med de
personallösa fordonen ens under lågtrafiktid.

Vpk föreslår ett svenskt projekt för automatiskt spårsystem. I en första
etapp bör det innebära, att systemet får fungera för halvcentrala periferiförbindelser,
som knyter samman viktiga bostads- och arbetsområden.En viktig
uppgift är också att knyta samman de äldre radiella förbindelserna.

Det har visat sig att det redan finns ett kommunalt intresse i flera storstäder
för det beskrivna systemet, men för Sverige rör det sig om en ny teknik med
stora initialkostnader, vilket betyder att det även här krävs ett statligt
engagemang för att ett projekt skall bli möjligt. Vpk föreslår därför att 50
milj. kr anslås till transportforskningsberedningen, som ges i uppdrag att
förbereda insatser för det nya systemet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag i form av ett trafik- och
industripolitiskt program om ett kollektivtransportsystem för tusen
trådbussar i enlighet med motionens förslag,

2. att riksdagen beslutar om ett anslag på 50 milj. kr till transportforskningsberedningen
i syfte att förbereda införande av automatiskt
spårsystem.

Stockholm den 24 januari 1989

Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk)

Berith Eriksson (vpk)

Margo Ingvardsson (vpk)

Hans Petersson (vpk)

Lars-Ove Hagberg (vpk)
Bo Hammar (vpk)

Viola Claesson (vpk)

8