Kommunal demokrati

Motion 1990/91:K628 av Lars Norberg (mp)

1. Allmänt om demokrati

Ett centralt inslag i den gröna ideologin är
decentraliserat beslutsfattande. Huvudprincipen i allt
samhälleligt arbete skall vara att besluten skall fattas så nära
dem som är berörda av besluten som är möjligt. Att följa
denna princip är den säkraste vägen till en fungerande
demokrati. Det finns nämligen ingen bättre garanti för att
människor utövar sin demokratiska funktion att intressera
sig för de samhälleliga besluten än om de känner att
besluten angår dem och att de har chans att påverka
besluten.

Demokratin är ständigt hotad. Demokratin är nämligen
främst till för att skydda de svaga i samhället. De har därför
samma rösträtt som de starka. De starka i samhället --
ekonomiskt, socialt, politiskt -- har ändå många övertag och
är oftast inte särskilt angelägna om att besluten blir reellt
demokratiska. Ledarna inom näringslivet har ju ingen
personlig erfarenhet av demokratiska metoder för
beslutsfattande och finner dem vanligen enbart orationella.

Det är sålunda med hänsyn till de svaga i samhället, vilka
är i majoritet, och med hänsyn till intresset att bevara det
demokratiska systemet, önskvärt att stärka den lokala
demokratin. Dessvärre har alltför många tagit demokratin
för garanterad i Sverige. Detta är fel. Demokratin är
ständigt hotad och måste ständigt förnyas.

Demokratin har till stor del genomförts med
socialdemokratins hjälp, men sedan partiet blev det
statsbärande partiet ha man tagit demokratin för
garanterad, vilket lett till att den försvagats. Man har
systematiskt överfört beslutsmakten från riksdag till
regering men i små steg så att förändringen inte skulle bli
för märkbar.

Samma sak har skett på kommunal nivå. Dels har
kommunerna sammanförts till stora enheter, delvis
tjänstemannastyrda, och besluten ligger långt från de
berörda. Vidare har riksdag och regering systematiskt styrt
kommunerna allt hårdare med detaljstyrd
anslagsfördelning och detaljerade lagar om alla
kommunernas arbetsområden. På senare tid har en viss
rörelse i motsatt riktning kunnat iakttas. Socialdemokratin
vill ge kommunerna något ökade befogenheter, och mindre
detaljstyrning när det gäller ekonomin. Detta positiva
intresse motsägs dock av regeringens systematiska sätt att
minska den kommunala beskattningsrätten och nu senast
att införa kommunalt skattestopp.

Den gröna rörelsen har inga föreställningar om att alla
beslut kan fattas på lokal nivå. Det finns i Sverige en
tradition att ha en stark centralmakt som man inte kan
utradera och inte bör utradera. Det finns nämligen en stark
känsla att det allmänna skall ge ungefär samma service till
invånarna var de än bor i landet. Det betyder konkret att
man vill att barnomsorg, skolundervisning, socialvård,
sjukvård och äldrevård skall ha ungefär samma standard var
man än bor i landet. Staten måste därför ställa upp
minimiregler på alla dessa områden.

När det gäller den kommunala ekonomin finns också en
stark känsla för att man bör jämna ut resurserna mellan rika
och fattiga kommuner så att inte den gemensamma sektorn
blir alltför tung att bära i fattiga kommuner.

2. Ett långsiktigt utvecklingsprogram

Varje företeelse i samhället förändras successivt, så ock
den kommunala demokratin. Frågan är om denna
förändring i fortsättningen skall ske mer eller mindre ad hoc
under inflytande av de krafter som kan göra sig hörda på
kort sikt eller om man skall ha ett målmedvetet
utvecklingsprogram. Jag menar att det behövs ett
långsiktigt utvecklingsprogram för den kommunala
demokratin eftersom den, för det första hotas av urholkning
om man ej stakar ut en bestämd utvecklingslinje och
eftersom den för det andra behöver utvecklas.

3. Grundsatser för utvecklingsprogrammet

Anm. Med kommun förstås även landstingskommun.
Den kommunala självstyrelsen behöver stärkas, även på
lägre nivåer. Makten inom kommunen fördelas nedåt till
enskilda institutioner och kommundelar. Kommundelar,
socknar och byalag bör få ökat inflytande och makt.
Staten skall inte styra kommunerna genom anslag utan
genom lagar. Statsanslagen till kommunerna skall
upphöra.När kommunerna bryter mot lag skall staten
kunna döma kommunen till kommunbot vilken utgår per
skattekrona.Kommunerna ges utvidgad
beskattningsrätt. Inkomstskatten överförs helt till
kommunerna och den kommunala skatten görs
progressiv.All skatt på egendom överförs till
kommunen.Kommunerna får rätt att ta ut skatt av
samtliga arbetgivare baserad på antalet heltidsanställda.
Kommunerna får rätt att ta ut lokala drivmedelsskatter och
vägtullar.All inbetalning av ''Robin Hood-skatt'' och
avräkningsskatt till staten upphör.Utjämningen mellan
rika och fattiga kommuner sker via en interkommunal
utjämningsfond. Till denna fond inbetalar rika kommuner
medel och fattiga kommuner erhåller medel. Stadgarna för
fonden fastställs i lag.

4. Utredning

Kommunallagskommittén har avgivit sitt betänkande.
Det var dock ej baserat på ovanstående principer. För
närvarande arbetar kommunalskattekommittén. Denna
kommitté bör få tilläggsdirektiv att ta upp en betydligt mer
omfattande omläggning av den kommunala och statliga
skatten i avsikt att klart skilja den kommunala ekonomin
från den statliga enligt ovanstående principer. De
omfattande lagändringar som kommer att behövas bör
utredas genom en ny statlig kommitté som samordnas med
kommunalskattekommittén och arbetar efter ovan angivna
intentioner.

5. Delreformer

Ett exempel på hur den statliga styrningen genom
småanslag har varit till skada för kommunerna är fallet med
de kommunala energirådgivarna, som först tillkom på
statligt initiativ, men som i många kommuner drogs in så
snart statsbidragen upphörde. Redan i dag kan de
återinföras genom att de görs obligatoriska genom
lagstiftning.

Det kommunala skattestoppet är ett grundskott mot den
kommunala demokratin och visar de grå partiernas totala
ointresse att ge kommunerna makt och ansvar. Det bör
omgående upphävas. Det måste ankomma på kommunens
invånare hur de vill fördela sina medel mellan enskild och
gemensam konsumtion.

Hemställan

Med stöd av det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
de grundprinciper som bör gälla för den kommunala
demokratin i enlighet med vad i motionen anförts,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
de grundprinciper som bör gälla för den kommunala
beskattningen i enlighet med motionen,1]

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att den kommunala demokratin skall utredas i enlighet med
motionen,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att obligatoriska kommunala energirådgivare skall
återinföras,2]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att det kommunala skattestoppet omgående skall
avskaffas.1]

Stockholm den 25 januari 1991

Lars Norberg (mp)

1 1990/91:Fi320

2 1990/91:Bo254