Kommunal uppdragsverksamhet

Motion 1992/93:K604 av Olle Schmidt (fp)

Bakgrund

Regeringen gav på sensommaren 1992 den s.k.
Lokaldemokratikommittén i uppdrag att lämna förslag till
utformning av en försöksverksamhet med kommunal
uppdragsverksamhet.

Med uppdragsverksamhet menas försäljning av en
kommunal tjänst till en köpare utanför kommunens
geografiska område och som inte heller är medlem av den
säljande kommunen eller landstinget.

Konkurrenskommittén föreslog i sitt betänkande 1991 att
kommuner och landsting skulle få bedriva
uppdragsverksamhet. Remissvaren var blandade. De flesta
kommuner och landsting var positiva, medan näringslivets
organisationer var genomgående negativa.

Regeringen valde att inte lägga fram något förslag, vilket
bl.a. framkom i propositionen ''Ökad konkurrens i
kommunal verksamhet''. Men regeringen gav alltså ändå
Lokaldemokratikommittén ovannämnda uppdrag om att
inkomma med förslag om kommunal uppdragsverksamhet.
Ett enligt min mening tvetydigt agerande!

Redan under hösten 1992 lämnade
Lokaldemokratikommittén sitt förslag, där man föreslår
försöksverksamhet i tre år med kommunal
uppdragsverksamhet.

Jag tycker det redan nu finns anledning att avvisa
Lokaldemokratikommitténs förslag.

Kommunsektorn avregleras

Kommuner och landsting har hårda krav på sig när det
gäller att effektivisera och rationalisera sina verksamheter.
De minskade statsbidragen samt den svåra lågkonjunkturen
med minskade skatteunderlag ställer kommunsektorn inför
en helt ny situation.

Avreglering, avmonopolisering, mycket få styrande
regler och ökande konkurrens ger dock kommuner och
landsting helt andra möjligheter än förr att klara av sina
viktiga åtaganden inom bl.a. omsorg och service; att få ut
mer av skattepengarna.

En rad regeringsförslag har också lagts på Riksdagens
bord för att underlätta det kommunala förnyelsearbetet.
Statsbidragen i en påse och ökande möjligheter att utsätta
kommunal verksamhet för konkurrens är viktiga inslag i
regeringens strategi.

EES-avtalet

Genom Sveriges godkännande av EES-avtalet ges också
kommuner och landsting nya möjligheter att pressa sina
kostnader. När EES-avtalet börjar gälla öppnas helt andra
marknader för svenska kommuner och landsting. Den
offentliga upphandlingen i EG-länderna beräknas uppgå till
ca 4.500 miljarder kr per år, d.v.s. mer än 12 miljarder kr
per dag.

Enligt uträkningar gjorda av EG skulle prisnivån minska
med ca 20 procent om den offentlige uppköparen hade
antagit det lägsta anbudet. Samtidigt är det bara 2 procent
av varor och tjänster inom det offentliga som upphandlas
utanför det egna landet. Möjligheterna är alltså stora --
också för kommuner och landsting!

I samband med godkännandet av EES-avtalet antog
Riksdagen också nya bestämmelser för den offentliga
upphandlingen, där det mycket noga anges vilka regler som
gäller såväl vad avser form för upphandlingen som den
totala upphandlingssumman, s.k. tröskelvärden.

Striktare regler kommer alltså gälla för den offentliga
upphandlingen, samtidigt som ökade möjligheter att
minska kommunernas kostnader uppstår. Likaså öppnas en
enorm, ny marknad för många svenska företag inom bl.a.
områdena telekommunikation, energi, transport och
byggentreprenad.

Obligatorisk konkurrens

Därtill har näringsdepartementet i en omdebatterad PM
föreslagit att kommunerna i framtiden måste utsätta en stor
del av sin verksamhet i egen regi för konkurrens. Offentlig
produktion skall utsättas för ökad konkurrens för att
därmed minska utgifterna, sägs det i PM:n.
Upphandlingskonkurrens skall, enligt förslaget, ske när
kostnaden överstiger fem miljoner kr och det inte är frågan
om myndighetsutövning, m.a.o. en obligatorisk
konkurrens.

Att mot denna bakgrund nu föreslå att kommuner skulle
få bedriva verksamhet utanför sitt eget geografiska område
och få konkurrera på marknaden känns för mig främmande
och ligger inte i linje med regeringens övriga förslag.

Mina starkaste invändningar är att kommunerna skulle
kunna tillskansa sig otillbörliga konkurrensfördelar framför
privata företag. Aldrig så noggrann redovisningsmetod
skulle kunna undanröja misstankarna om
konkurrensfördelar.

Dessutom skulle den praktiska konsekvensen vara -- om
regeringen går på Lokaldemokratikommitténs förslag -- att
t.ex. gatukontoret i Helsingborg skulle göra gatuarbetena i
Malmö, gatukontoret i Lund skulle tillsammans med
gatukontoret i Malmö göra jobbet i Helsingborg och
gatukontoret i Malmö skulle på egen hand reparera
asfaltsbeläggningen i Lund.

En sådan situation -- hur egendomlig den än verkar --
kan bli en konsekvens av fullt utbyggd kommunal
uppdragsverksamhet. Problemen är enligt min mening
uppenbara. Sambandet mellan kommunens invånare och
den verksamhet som kommunen utför blir mycket otydligt.
Vad betalar vi egentligen skatt till? kan flera medborgare
med rätta fråga sig.

Kommunala bolag förstärks

På senare år har det därtill skett en ökning av de
kommunala bolagen, vilket enligt min mening är olyckligt.
Kommuner skall i princip inte syssla med affärsverksamhet.
De kommunala företagen kan skada marknaderna och
riskera slå ut privata företag. Kommunala bolag tenderar
dessutom att skötas sämre än privata. Kommunala företag
försämrar därtill demokratin och minskar medborgarnas
insyn.

En utveckling mot kommunal uppdragsverksamhet
riskerar enligt min mening att ytterligare förstärka de
kommunla bolagens ställning, vilket sålunda vore till
nackdel för den fria konkurrensen och demokratin.

Att införa kommunal uppdragsverksamhet är för mig att
gå i fel riktning. Istället för mer av fri konkurrens blir det
mindre! Istället för en renodling av de kommunala
verksamheterna inmutas nya områden.

Slutligen anser jag att både lokaliseringsprincipen --
såväl lagfäst som i praxis -- och självkostnadsprincipen
fortsatt måste hävdas. Detta talar också för att kommunal
uppdragsverksamhet måste avvisas, även i försöksform.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kommunal uppdragsverksamhet.

Stockholm den 15 januari 1993

Olle Schmidt (fp)