avRosa Östh m.fl. (c) Kommunal vårdnadsersättning

Motion 1988/89:K609

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89 :K609

avRosa Östh m.fl. (c)
Kommunal vårdnadsersättning

Alla barn behöver omsorg. Det torde det inte råda några delade uppfattningar
om. När det däremot blir fråga om hur omsorgen skall ske går meningarna
isär.

Flera opinionsundersökningar har visat att en majoritet av svenska folket
önskar att samhällets stöd till barnfamiljerna skall erbjuda större valfrihet än
vad som nu är fallet. Det har som exempel klart framkommit att många
småbarnsföräldrar skulle välja att under ett antal år avstå från förvärvsarbete
om de hade ekonomisk möjlighet därtill.

För att åstadkomma en större valfrihet och rättvisa har centern sedan
många år drivit kravet på en statlig vårdnadsersättning till småbarnsföräldrarna.
Sedan en tid tillbaka finns ett gemensamt borgerligt förslag till en
sådan reform.

Den socialdemokratiska regeringen har, förmodligen mycket av prestigemässiga
skäl, ställt sig kallsinnig till alla förslag om vårdnadsersättning. Att
man ändå har insett att nuvarande familjepolitiska stöd har stora brister,
visar förslaget om utbyggd föräldraförsäkring, som i viss mån ökar valfriheten.
Dock är det ett faktum att klyftorna mellan olika grupper av barnfamiljer
istället för att minskas, kraftigt ökas.

Det finns numera ett riksdagsbeslut som anger att alla barn under 7 år skall
ha rätt till en plats i den kommunala barnomsorgen senast 1991. För barn till
förvärvsarbetande eller studerande föräldrar skall platsen avse heltidstillsyn.

I kommunerna, där man har att hantera de praktiska frågorna, uppfattar
man bäst svagheterna med nu gällande system. Kommunerna kan inte med
stöd av lagen själva kompensera bristerna i det statliga stödet. De äger inte
rätt att ge familjer ens med flera små barn ekonomisk hjälp så att en förälder
kan vårda barnen på heltid i hemmet. Enligt utslag i domstol får socialhjälp
endast erbjudas om möjlighet till förvärvsarbete saknas.

Ekonomiskt stöd får heller inte ske i form av kommunal vårdnadsersättning,
d.v.s. ett generellt bidrag till berörda föräldrar utan behovsprövning.

Enligt dom i kammarrätt och regeringsrätt kommer sådant bidrag i
konflikt med föräldrabalken 6 och 7 kap. där det stadgas om föräldrars
skyldighet att svara för omvårdnad och underhåll av sina barn. Kammarrätten
i Göteborg anför i sitt beslut i ärende angående Lunds kommun att införa
vårdnadsersättning, att För att utbetalning av sådant bidrag skall vara en
angelägenhet för kommunen, fordras att den kommunala ersättningen
grundas på en uttrycklig befattningsbestämmelse. För ifrågavarande bidrag

finns inte någon sådan bestämmelse vare sig i socialtjänstlagen eller någon Mot. 1988/89
annan författning. K609

Några kommuner har, inte minst mot bakgrund av svårigheterna att
rekrytera personal till barnomsorgen, prövat särskilda ersättningsformer.

Sålunda har Uppsala kommun beslutat att dagbarnvårdare på vissa villkor
ges rätt till ersättning för vård av egna små barn. Besvär över beslutet
lämnades utan bifall. Kammarrätten i Stockholm anför i dom 1988-11-01
bl.a: Föräldern fullgör sina skyldigheter enligt föräldrabalken genom att

betala fastställd avgift för omsorgen Under dessa förhållanden kan den

omständigheten att kommunen väljer att i vissa fall placera dagbarnvårdarens
barn i dennes familjedaghem inte anses strida mot föräldrabalkens
regler.

Redan 1985 beslöt Linköpings kommun att anställda dagbarnvårdare
också kunde söka barnomsorg för egna barn och erhålla den i det egna
hemmet. Beslutet vann laga kraft. Ett beslut om utvidgning av verksamheten
1987 innebärande att föräldrar skulle kunna anställas som dagbarnvårdare
enbart för sina egna barn överklagades. Kammarrätten i Jönköping som
upphävde beslutet anförde i sin dom: Det saknas således författningsbestämmelser
som ålägger en kommun eller ger en kommun rätt att betala ut
ersättning till föräldrar för sedvanlig vård av egna barn.

De exempel som finns på beslut om kommunala vårdnadsbidrag/ersättningar
och de domstolsprövningar som i samband därmed förekommit visar
att rättsläget är oklart. Uppenbart är emellertid att lagen inte ger kommunerna
det beslutsutrymme som av flera skäl är önskvärt.

Centerns uppfattning är att lagen skall ändras så att det tydligt framgår att
kommunerna äger rätt att besluta om kommunala vårdnadsersättningar och
liknande. För detta talar inte minst intresset av att det av riksdagen uppsatta
målet för barnomsorgen kan förverkligas. Det är givetvis också angeläget att
det kan ske på sådant sätt att det motsvarar de behov som framkommer i
kommunerna.

13

Hemställan Mot. 1988/89

K609

Med stöd av ovanstående hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag om utvidgning av den
kommunala kompetensen så att det klarläggs att kommuner har rätt
att utge vårdnadsersättning.

Stockholm den 20 januari 1989

Rosa Östh (c)

Bertil Fiskesjö (c)

Martin Olsson (c)

Ingbritt Irhammar (c)

Birger Andersson (c)

Bengt Kindbom (c)
Stina Eliasson (c)
Anders Svärd (c)

14