Kommunallagens lokaliseringsprincip

Motion 1994/95:K617 av Lars G Linder (s)

En av den svenska demokratins grundstenar är den
kommunala självstyrelsen. Med den ges de av kommunernas
invånare valda ombuden ett stort ansvar att hantera den
kommunala verksamheten och den kommunala ekonomin.

För några år sedan ändrades kommunallagen (KL). I stora
delar innebar förändringarna förbättringar, inte minst när det
gäller regleringen av de kommunala bolagen, och
offentlighetsprincipen.

Däremot innehåller KL (2 kap
1

§) en regel om till vem en kommuns verksamhet får rikta
sig, den s.k. lokaliseringsprincipen. Avsikten med
lokaliseringsprincipen är att en kommun inte får rikta sig till
andra än sina egna medlemmar med sin verksamhet.
Principiellt en riktig avgränsning. I praktiken innebär dock
lokaliseringsprincipen en begränsning i mellankommunalt
samarbete, eftersom en kommuns organisation inte får
överdimensioneras för att kunna utföra tjänster åt andra.

Kommunförbundet Sörmland har under 1994 bedrivit ett
projekt där man gjort en omfattande inventering av
möjligheterna till samverkan. Resultatet har lett till ett
omfattande material som visar på möjligheterna till ökad
samverkan och därmed effektiviseringar inom samtliga
kommunala sektorer.

Inom upphandlingsområdet har redan samverkan mellan
de sörmländska kommunerna ökats, vilket kan ske inom
nuvarande KL. Därigenom har kommunerna i Södermanland
sparat ca 3 miljoner
kronor under föregående år. Ytterligare
sparpotential inom upphandlingsområdet finns, och
samverkan utvecklas kontinuerligt.

I dag finns huvudsakligen två vägar för det
mellankommunala samarbetet, kommunalförbund eller
gemensamt aktiebolag. Särskilda undantag finns i
räddningstjänstlagen och skollagen, som innebär att
kommuner får samverka utan kommunalförbund eller
aktiebolag. Det finns även andra kommunala uppgifter där
ingen av de formerna är passande, något som
Socialtjänstkommittén uppmärksammat i sitt betänkande.

KL, och berörda specialförfattningar inom det kommunala
kompetensområdet, bör ändras så att mellankommunalt
samarbete också kan ske genom att en kommun formellt
ansvarar för verksamhet som säljs till annan kommun. Vissa
regeleringar av samverkan är det rimligt att KL innehåller.
Dels kan det naturligtvis inte få vara så att tjänsteförsäljning
till andra kommuner blir en huvuduppgift för en kommun,
verksamheten bör ske i begränsad omfattning, dels får heller
aldrig priset på tjänsten som säljs aldrig understiga den
faktiska produktionskostnaden.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förändringar i kommunallagen och
berörda specialförfattningar för kommunal verksamhet vad
avser lokaliseringsprincipen.

Stockholm den 24 januari 1995

Lars G Linder (s)