Kommunernas roll i allmännyttiga kooperativa hyresrättsföreningar

Motion 2003/04:Bo293 av Kerstin Engle m.fl. (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att öka kommunernas aktiva deltagande i allmännyttiga kooperativa hyresrättsföreningar.

Motivering

Uppdraget för allmännyttiga bostadsföretag är att ta ett långsiktigt ekonomiskt ansvar för att tillhandahålla bostäder till självkostnad, tillgängliga för alla. Riksdagen har i lagen om allmännyttiga bostadsföretag öppnat för möjligheten att även kooperativa hyresrättsföreningar, efter ansökan hos länsstyrelsen, får godkännas som ett allmännyttigt bostadsföretag. En sådan status innebär att företaget skall drivas utan enskilt vinstsyfte, vilket leder till vissa begränsningar vad gäller utdelning till ägarna. Företaget skall även sträva efter att ge hyresgästerna inflytande över sitt boende.

Kommunerna har idag den kommunalt ägda allmännyttan till stöd för att initiera nyproduktion av bostäder och påverka boendemiljöer. Men den kooperativa hyresrätten är ett viktigt komplement för att kommunerna ska klara sitt långsiktiga bostadsförsörjningsansvar. I synnerhet kooperativa hyresrättsföreningar, som ombildat och förvärvat kommunalt ägda bostäder, kommer i framtiden att bli en sådan viktig aktör på den lokala marknaden.

Genom att godkännas som allmännyttiga får dessa föreningar en särställning och likställs härmed med de kommunalt ägda allmännyttorna. Utifrån kommunernas bostadsförsörjningsansvar kommer dessa naturligt att ha ett intresse av att aktivt utöva inflytande i sådana föreningar, samtidigt som föreningen initialt har ett intresse av att få så förmånliga ekonomiska villkor som möjligt för att åta sig det allmänyttiga uppdraget.

Kommunen skulle då kunna stödja föreningen med kommunal borgen eller med en förlagsinsats. Genom sådant förfarande skulle kommunen kunna tillgodoräkna sig ett inflytande i föreningens styrelse, samtidigt som föreningens medlemmar har kvar det bestämmande inflytandet. För att detta ska vara möjligt behöver lagstiftningen tydliggöras och, i viss mån, ändras.

Stockholm den 2 oktober 2003
Kerstin Engle (s)
Eva Arvidsson (s)	Inger Jarl Beck (s)
Marianne Carlström (s)	Christer Adelsbo (s)