Kommunikationerna i Jämtlands län

Motion 1989/90:T230 av Margareta Winberg m.fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:T230

av Margareta Winberg m.fl. (s)
Kommunikationerna i Jämtlands län

Kommunikationerna får en allt större betydelse för samhällsutvecklingen.
Det gäller inte minst den regionala utvecklingen där intresset från samhällets
sida har förskjutits de senare åren från rent företagsstöd till en bra infrastruktur,
där kommunikationer intar en väsentlig plats. Jämtlands län är
mycket känsligt för tillgången till goda kommunikationer eftersom länet har
ett perifert läge, en liten folkmängd spridd över en stor yta och ett glest nät
av företag på långa avstånd från varandra.

Vägar

Vägnätet är det i särklass viktigaste transportsystemet i länet. Genom sin
vida förgrening täcker vägarna hela länet och når ut till de mest avlägsna
delarna. Vägarna spelar därför en helt avgörande roll för näringslivets transportbehov.
Problemet är att länet har landets sämsta vägar. Inget annat län
har exempelvis så hög andel obelagda länsvägar. Många viktiga vägars framkomlighet
är dessutom starkt begränsade på grund av dålig bärighet och låg
peometrisk standard. Avstängning eller nedsatt framkomlighet under tjällossningen
drabbar årligen en oacceptabelt stor del av vägnätet.

Den dåliga vägstandarden drabbar både den enskilde och näringslivet.
Samhällsekonomin påverkas negativt av att arbetskraften inte kan utnyttjas
tillräckligt på grund av att pendlingsmöjligheterna begränsas och att företagen
hämmas i sin utveckling av bristerna i landsvägstransporter. Skogslänen
har under en lång period varit med om att betala södra Sveriges vägbyggnationer
och vägunderhåll. Nu har vägverkets ambitioner ändrat kurs och det
är självklart bra. Även den regionalpolitiska utredningen pekar på att upprustningen
av grusvägnätet är påkallat. Frågan är hur den totala finansieringen
av väginvesteringar och underhåll kommer att te sig i framtiden. I
diskussionen om ett avgiftsfinansierat vägsystem ställs åter skogslänen i en
tveksam situation. Därför måste ett eventuellt avgiftssystem ta hänsyn till
skogslänens och glesbygdens specifika problem och villkor.

Sammanfattningsvis menar vi att Jämtlands läns vägnät måste få helt
andra resurser för investering och upprustning, det är en avgörande regionalpolitisk
fråga.

Järnvägar

Länet har relativt goda järnvägsförbindelser med omvärlden framför allt
med södra Sverige. Om järnvägen i framtiden skall utgöra något alternativ
till bil- och flygtransporterna måste emellertid restiderna minska genom
högre hastigheter, komforten måste förbättras. Det kräver investeringar i
bansystemet och i serviceanordningarna på tågen och i anslutning till stationerna.
Bansträckan Östersund-Storlien har fortfarande dålig standard, vilket
medför låg hastighet, dålig framkomlighet och dålig komfort. Det får negativa
konsekvenser för turistnäringen, som inte kan utnyttja järnvägen i
den utsträckning som vore önskvärd. 1984 beslutade statens järnvägar (SJ)
att utarbeta en upprustningsplan för sträckan. Man bedömde detta vara
både kommersiellt och samhällsekonomiskt försvarbart.

1987 beslöts att genomföra planen som hade en omslutning på 225 milj.kr.
Målet var en kapacitetshöjning på 50 %. När sedan gamla SJ delades upp i
ett affärsdrivande verk och ett banverk stannade projektet av, diskussioner
uppstod om vem som skulle göra vad. Det är mycket angeläget att projektet
igångsätts och färdigställs. Detta bör riksdagen uttala, med adress till banverket.

Inlandsbanan är i dag den enda järnvägsförbindelsen genom Norrlands inland
och som sådan borde den fylla en viktig transportfunktion för inlandets
utveckling. Banan har dock en mycket bristfällig standard och kapacitet och
är inte elektrifierad. Den låga resstandarden och det glesa befolkningsunderlaget
återspeglas i mycket låga resandesiffror. Utefter hela inlandsbanan har
dock Jämtlands län de flesta resenärerna. Det verkliga antalet resenärer är
högre än vad biljettstatistiken visar eftersom denna ej tar hänsyn till resenärer
med länskort och inlandsbanekort. Inlandsbanan har uppenbar betydelse
som turistattraktion, en funktion som är lite svår att kombinera med reguljär
persontrafik. Inlandsbanans betydelse för godstrafiken är däremot väsentlig.
Även om godsvolymerna är begränsade är banan av helt avgörande betydelse
för flera industriföretag, i synnerhet i Härjedalens och Strömsunds
kommuner.

Flyget

I Jämtlands län finns två flygplatser, Östersunds flygplats som ingår i det nationella
flygnätet och Svegs flygplats som betjänar regionalt flyg. Liksom
flygutvecklingen i landet som helhet har trafikutvecklingen på dessa flygplatser
varit mycket stark. I Östersund har passagerarantalet mer än tredubblats
under den senaste 10-årsperioden. 1988 var antalet passagerare uppe i
433 000. Vid Svegs flygplats har antalet passagerare sedan starten 1985 vuxit
till 5 508 år 1988.

Om Östersunds flygplats skall kunna svara emot de anspråk som ställs på
en väl fungerande modern flygplats och om vissa miljöproblem skall lösas
krävs vissa ombyggnader. Det är en sänkning av rullbanans lutning från
2,1 % till 1,4 %, åtgärder i inflygningssektor och stråk samt byggande av en
ny taxibana. Det är angeläget att medel ställs till förfogande för dessa investeringar.

Svegs flygplats behöver också utvecklas. Det finns en generell ökning på

Mot. 1989/90

T230

10

efterfrågan från Härjedalen, både från allmänhet och näringsliv. Det beror
bl.a. på att alternativa resmojligheter är så dåliga. Härjedalens turism kommer
dock att ha störst nytta av en flygutveckling. Ett större flygfält öppnar
möjligheter till nya marknader, för flygcharter, veckoslutsresor, konferenser
och så vidare.

Flyget i Sveg är också av stor vikt för Härjedalens regionsjukvårdstillhörighet.
Så länge denna är i Umeå måste staten skapa så goda förutsättningar
som möjligt för patienter att ta sig till regionsjukvården. Det löfte som gavs
om statsbidrag till driften av Svegs flygplats i samband med överflyttningen av
regionsjukvården måste uppfyllas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av insatser för väginvesteringar och vägunderhåll
i Jämtlands län,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ett eventuellt nytt finansieringssystem för väginvesteringar
och underhåll måste ha en regionalpolitisk profil,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den av
SJ beslutade upprustningen av bansträckan Östersund-Storlien påbörjas,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inlandsbanan,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om investeringsbehov av Östersunds och Svegs flyplat

ser,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om löften om anslag för täckande av driftunderskott
vid Svegflyget med anledning av sjukvårdsregiontillhörighet.

Stockholm den 24 januari 1990

Margareta Winberg (s)

Marianne Stålberg (s) Nils-Olof Gustafsson (s)

Mot. 1989/90

T230

11