Kommunikationerna i Örebro län

Motion 1989/90:T223 av Gudrun Norberg och Lars Ernestam (båda fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:T223

av Gudrun Norberg och Lars Ernestam (båda fp)
Kommunikationerna i Örebro län

Mot.

1989/90

T223-226

Om 30 år är Sveriges befolkning drygt 9 miljoner, enligt beräkningarna. Det
innebär en ökning med cirka 500 000 personer. Frågan är hur denna befolkningstillväxt
kommer att fördelas i landet?

Kommer huvuddelen av tillväxten att ske i Stockholmsregionen med kanske
ett par hundra tusen nya arbetsplatser där? Ett antal nya stora förortscentra
uppstår. En enorm koncentration av människor, bostäder, näringsliv,
trafik, m.m. Medan övriga delar av landet får allt svårare att behålla
den struktur som finns i dag, därför att utvecklingen blir så ojämn.

Eller kommer expansionen att ske i fem olika centra, Stockholm/Uppsala,
Umeå, Linköping, Malmö/Lund och Göteborg? Om inriktningen alltså
blir femsidig i stället för ensidig - vad händer med landets övriga delar då?

En ytterligare spridning av utveckling och expansion mer fördelat över
Sverige med stor rörlighet genom bättre kommunikationer och spridning
av kunnande och företagsamhet skulle ge liv åt städer och landsbygd i
olika landsdelar.

Det är verkligen ingen självklarhet att det är tredje alternativet som blir rådande.
I dagens läge ser utvecklingen i stället ut att gå mot första alternativet.
Det vore, enligt vår uppfattning, inte en lyckosam utveckling för Sverige.
Vi är också övertygade om att huvuddelen av svenska folket inte vill ha
en så kraftig koncentration.

Behovet av olika strukturer

En regions tillgångar av kvalificerade infrastrukturer är en grundläggande
förutsättning för att näringslivet skall utvecklas. Det vill säga, det krävs både
en fysisk struktur med goda transportmöjligheter för såväl personer som
gods samt snabba data- och teleförbindelser och en socialt uppbyggd struktur
med arbetskraft, kunskaper och kompetens.

Snabba förbindelser och ökad tillgänglighet är grundläggande förutsättningar
för detta. Kommunikationssystemens utformning och transporternas
effektivitet betyder därför allt mer för näringslivets lokaliseringsval och för
den regionala utvecklingen.

Ett strategiskt mål för utvecklingen i Mellansverige bör vara att skapa ett
tillväxtalternativ i Örebrqjegionen. Det är inte otänkbart att detta tillväxtal

1 Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr T223-226

ternativ blir en utbredd region genom medvetna satsningar och aktivt samar- Mot. 1989/90
bete med de kringliggande länen. T223

Örebro län har förutsättningar att kunna utvecklas och expandera. Dess
geografiska läge gör länet till en naturlig pulsåder mellan öst och väst och
norr och söder. Länet borde vara ett självklart centrum för transporter och
terminalverksamhet.

Örebro län är också en viktig tillfarts- och utfartsväg för stora delar av
Bergslagen. Från Örebro bör utbildning och verksamhetsimpulser kunna
spridas in i övriga Bergslagsregioner.

Högskolan i Örebro är en stor tillgång och den till antalet elever största i
landet. Den behöver utvecklas ytterligare och få en bredare kompetens.

Detta är en mycket viktig del i den strävan som finns att skapa ett tillväxtalternativ
till storstadsregionerna och för att länets potentiella utvecklingskraft
skall kunna tas till vara på bästa sätt. Högskolan i Örebro är i dag den
största högskolan utanför universiteten och bör bli Sveriges sjunde universitet.

Kommunikationer är länets livsnerv

Ett verkningsfullt medel att motverka koncentration är att skapa kommunikationer
så att man från sin boendeort får fler möjligheter att välja arbetsplats
och utbildning. Mer effektiva kommunikationer minskar alltså den
kraftiga kantringen mot östra Sverige. E3 och E18 har stor betydelse för
Örebro län och även riksvägarna 50 och 60 utgör en strategisk förbindelse
från Norrlands kustregion mot Väst- och Sydsverige.

Det är viktigt för hela Bergslagen att Bergslagsdiagonalen genomförs, dvs.
den planerade nya riksvägen mellan Norrlandskusten via Falun/Borlänge
och Örebro. Den förkortar Sverige med ca 10 mil i nord-sydlig riktning jämfört
med E4 över Stockholm. Detta gäller även jämfört med de alternativa
kopplingarna inom riksvägnätet i Mälardalen.

Trafikekonomiska vinster uppnås genom att kortare körvägar både ger
tidsvinster och fordonskostnadsvinster. Dessutom minskas belastningen av
vägsystemet och på trafikintensiteten både i Stockholmsregionen och i de
öst-västliga stråken i Mälardalen, vilket både ger trafiksäkerhets- och miljövinster.

Ja, det är bra - inte enbart för Örebro län utan för Sverige - om stamvägnätet
utvidgas med en Begslagsdiagonal och samtidigt Europavägarna 3 och
18 förbättras och får en standardhöjning.

Beträffande järnvägar ser bilden ganska dyster ut för Örebro län. Matarlinjen
för järnvägstrafiken från Gävle över Bergslagen till Hallsberg och
Mjölby måste behållas och utvecklas i stället för att trafiken reduceras.

Denna länkfunktion i det interregionala tåglinjenätet har avgörande betydelse
för trafikförsörjningen och det mellansvenska inlandets utveckling. I
knutpunkten Hallsberg binds Göteborg, Värmland, Dalarna, Bergslagen,

Örebro, Sydsverige, Norrland och Stockholm samman. Denna viktiga knutpunkt
ligger dessutom i Sveriges befolkningsmässiga mittpunkt.

Bra järnvägsförbindelser är en förutsättning för länets utveckling.

Sträckan Örebro-Stockholm hör till de bandelar som har den största resan

defrekvensen i landet. Flyget kan aldrig konkurrera ut järnvägen för resor Mot. 1989/90

till Stockholm. Däremot kan vägburen trafik ta över resande om inte järnvä- T223

gen får utvecklas och förbättras. Sett mot den bakgrunden är planerna på

att snabbtågen inte skall stanna i Hallsberg, utan endast i Katrineholm och

Skövde ett allvarligt hot mot framtiden. Det skulle vara förödande för tågre

sandet i både Örebro län och även för stora delar av Sverige i övrigt som

behöver ha möjlighet att med järnväg nå Örebro län.

En annan hotbild är den planerade Mälarbanans tidsplan och sträckning.

Mälarbanan kommer att utgöra en betydelsefull matarring. Det är då nödvändigt
att den inte avkortas till enbart Mälarområdet, utan går runt Mälaren/Hjälmaren
och trafikerar hela det folktätaste området. Det måste till alternativa
finansieringsmodeller för att Mälarbanan skall komma till stånd
före sekelskiftet.

För Karlskogaregionens del är det nödvändigt att få järnvägen byggd till
Karlskoga. Järnvägens nuvarande sträckning söder om Kilsbergen innebär
bl.a. att Karlskoga är den största staden i Sverige utan persontrafik på järnväg.
De studier som gjorts för Svealandsbanan visar att en utbyggnad av två
felande länkar, Strängnäs-Eskilstuna och Örebro-Karlskoga, kan ge betydande
vinster för samhället.

Utvecklingen i Örebro län står och faller med tillgången till bra kommunikationer.
Det skall vara lätt att nå länet såväl nationellt som internationellt.

Det ger invånarna tillgång till en vidgad arbetsmarknad i länet och i angränsande
län. Det ger liv och expansion också på landsbygden.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett utvidgat stamvägnät innebärande att Bergslagsdiagonalen
byggs,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att R 60 och R 50 skall ingå i Bergslagsdiagonalen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att snabbtågen måste göra uppehåll i Hallsberg,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Mälarbanans sträckning och tidsplan,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fullständig utbyggnad av Svealandsbanan.

Stockholm den 23 januari 1990

Gudrun Norberg (fp) Lars Emes tam (fp)

3