Konkreta biståndsinsatser till Baltikum

Motion 1991/92:U531 av Elver Jonsson och Bengt Rosén (fp)

De nordiska länderna har antagit ett gemensamt
program för stöd till de baltiska staterna, och biståndet till
våra grannländer har de senaste åren varit en stående punkt
på Nordiska rådets dagordning. De baltiska länderna, som
nyligen uppnått självständighet, är emellertid i fortsatt
starkt behov av stöd och hjälp. Den innevarande
nödsituationen bör förmå till ytterligare
biståndsansträngningar och konkreta insatser.

Republikerna i det gamla Sovjetunionen är fortfarande
starkt knutna till och beroende av varandra i fråga om
ekonomi och livsmedelsförsörjning. Det dagliga livet har
blivit svårt i exempelvis vårt närliggande grannland Estland,
med växande mat- och brödköer. Vid sidan av den
humanitärt sett oacceptabla nödsituationen kan en
fortgående bristsituation också komma att leda till dramatik
och politisk oro i avsevärt större utsträckning än vad som
hittills förmärkts. Försörjningsläget för t ex spannmål är
särskilt prekärt, bl.a. saknas djurfoder. Det överskott som
uppstår ur den svenska jordbruksproduktionen,
enkannerligen spannmålsöverskottet, bör här kunna
komma i fråga.

Vidare bör jordbruksorganisationerna stimuleras att
bygga ut sina konsultinsatser för att höja lantbrukets
avkastning och bistå med omstrukturering, i första hand i
Estland. Ett större informations- och erfarenhetsutbyte kan
förslagsvis ske så att i ökad omfattning lantbrukare och
lantbruksstudenter inbjuds för praktik och studier, och våra
lantbrukskonsulter och -experter sänds ut till de baltiska
staterna.

Även oljeförsörjningen i de tre republikerna är ytterst
bekymmersam sedan de ryska leveranserna skurits ned. Ett
konkret biståndsprojekt för det oljeproducerande Norden
skulle därför kunna utgöras av oljeleveranser till de baltiska
republikerna. Med gemensam finansiering och upphandling
av den jämförelsevis billiga nordsjöoljan skulle Nordens
länder kunna garantera en väsentlig del av Baltikums
energiförsörjning.

Estland, Lettland och Litauen väntas snart få egna
valutor. Som förutsättning för en stabil egen valuta, som
accepteras som betalningsmedel inom- och utomlands,
behövs balans i statsfinanserna. En egen valuta är vidare
förutsättning för inhemsk konkurrenskraft och sparande
och en väg till ökad västhandel, samtidigt som den
livsviktiga handeln med de forna sovjetstaterna kan
upprätthållas.

Inför införandet av egna valutor i de baltiska staterna är
det angeläget att säkra underlaget för en stabil ekonomisk
utveckling. En första förutsättning för inlemmande i det
internationella valutasystemet är att baltrepublikerna som
medlemmar i Internationella Valutafonden (IMF) åtar sig
att upprätthålla en ekonomisk stabiliserings- och
anpassningspolitik för att därmed komma i åtnjutande av
fondens betalningsbalansstöd. Detta stöd bör vidare
kompletteras med stöd för valutareformerna genom
särskilda stabiliseringsfonder som buffert för de nya
valutorna och hjälp att bygga upp en valutareserv. De
baltiska staterna skulle därmed framgångsrikt kunna
frikoppla sig från rubeln samt utföra egna valutor och
växelkurser, samtidigt som de garanteras en för stabiliteten
nödvändig tillgång till likviditet.

De nordiska länderna samt Tyskland har visat positivt
intresse av att upprätta dylika stabiliseringsfonder. I
budgetpropositionen för budgetåret 1992/93 har framlagts
förslag om en stabiliseringsfond i detta syfte. Svenskt stöd
föreslås dels i form av ett betalningsbalansstöd som ett led i
internationella åtaganden, dels som ett rent valutastöd (300
miljoner) med syfte att underlätta införandet av egna
baltiska valutor, som är åtminstone partiellt konvertibla. En
underliggande förhoppning har varit att kunna utnyttja det
nordiska samarbetet till att skapa ett gemensamt
valutastöd. För att nya baltiska valutor skall gå en stabil
framtid till mötes bör de nordiska länderna gå samman om
gemensamt stöd till de nya betalningsmedlen.

Genom snara konkreta biståndsinsatser, såsom ovan
beskrivna spannmåls- och oljeleveranser samt ett
valutastöd, skulle en hotande förvärrad nödsituation i de
nya baltiska staterna kunna avvärjas.

Mot bakgrund av de nordiska ländernas särskilda ansvar
och tidigare gemensamma åtaganden gentemot dessa
grannländer faller sig ett samordnande -- inte minst inför
den förestående revisionen av det nordiska
Baltikumprogrammet med de övriga nordiska ländernas
insatser -- naturligt.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen begär att regeringen i samverkan med de
övriga nordiska länderna snarast initierar hjälpsändningar
bestående av jordbruksproduktionens överskott för att, där
det så behövs, bidra till mat- och foderförsörjningen i
Baltikum,

2. att riksdagen begär att regeringen i samverkan med de
övriga nordiska länderna genom upphandling och leverans
av Nordsjöolja bidrar till erforderlig energiförsörjning i
Baltikum,

3. att riksdagen begär att regeringen i samverkan med de
övriga nordiska länderna finner en form för att stödja de
baltiska staternas egna valutor.

Stockholm den 27 januari 1992

Elver Jonsson (fp)

Bengt Rosén (fp)