Konkurslagstiftningen

Motion 1992/93:L316 av Sten Söderberg (-)

Konkurserna ökar i en lavinartad takt, varvid det kan
antagas att missbruken, både rättsligt och ekonomiskt, ökar
i samma takt. Denna utveckling måste hejdas, särskilt med
hänsyn till att finansieringen av systemet bekostas av
skattebetalarna.

Kortfattat kan konkursförfarandet beskrivas enligt
nedan:

Konkursförfarandet i dag 1.
Kronofogdemyndigheten är tillsynsmyndighet och
ansöker om konkurs i tingsrätterna vad det gäller skulder
till staten.

2. Tingsrätterna tillsätter konkursförvaltare, varvid
kronofogdemyndigheterna är en '' tung remissinstans'' och
verkar aktivt i konkurshandläggningen, tillsammans med
konkursförvaltarna.

Brister i lagstiftningen

Konkursförvaltarna behöver ej specificera räkningarna,
trots att detta krävs enligt gällande bestämmelser.

Förvaltarna debiterar mycket stora arvoden i konkurser,
där intet arbete alls erfordras.

Utredningar om konkurser drivs hos
kronofogdemyndigheten, utan att det finns skäl att utreda
dem.

Kontrollen avseende utbetalningen med anledning av
den statliga lönegarantin är ej av den omfattningen som den
borde vara.

Ringa ekonomiska kalkyler och redovisningar i statistik
finns tillgängliga.

Utbetalningar med statsmedel i samband med konkurser
förefaller därför ske utan den kontroll som borde vara
naturlig, särskilt då de belopp det ofta är frågan om är
mycket stora. Skulder till staten är prioriterade, vilket
verkar hämmande, särskilt på småföretagens verksamhet.

Kronofogdemyndigheterna verkar som statens indrivare
och är således att anse som ''part i målet'', med mål att driva
in så mycket pengar som möjligt till staten, trots att
konkursutredningarna bör drivas förutsättningslöst.

Förslag till åtgärder

Tingsrätterna skall handha hela
konkurshandläggningen.Grunder för lagändring:

Med anledning av den arbetsbelastning
kronofogdemyndigheterna har och med anledning av den
kompetens på det rättsliga området som tingsrättens
personal förutsätts vara i besittning av, finns åtskilligt att
vinna på att all handläggning av konkurserna överflyttas till
domstolarna.

Det finns även anledning att helt separera den
myndighet som ställer kraven på betalning, och som har en
målinriktad verksamhet med syfte att driva in medel upp till
en viss nivå, från den myndighet som har att ta ställning i
den rättsliga frågan.

Kronofogdemyndighetens ställning som part (se ovan)
gör den olämplig att medverka i handläggningen av
konkurser.

Minimigräns för skuld borde sättas för att ej
okynneskonkurser skulle komma till stånd.

Myndighet eller annan som ansöker om konkurs eller
handläggaren i rätterna skall stå under straffansvar om
ansökan eller åtgärderna skulle vara felaktiga.

Arvodering skall handläggas av en domstol, som besitter
särskild kompetens i frågan.

All fakturering skall styrkas och specificeras.

Förvaltare skall ej tillsättas annat än för större
konkurser. Advokaterna skall fråntagas ensamrätten att
verka som förvaltare i konkurser. Ett konkurrensklimat
skapas därigenom även på konkursernas område.

Många med ekonomisk utbildning och erfarenhet har
oftast större kompetens att utreda konkurser än advokater.

Begäran om utredning

Vilka brister förefinnes i statistikdelen rörande
konkurserna?Hur stora kostnader drar
kronofogdemyndigheterna för arbetet med konkurserna,
och vilken tid lägger myndigheterna totalt ned på
konkurserna?Hur mycket kostar domstolarna och
konkursförvaltarna skattebetalarna?Vilka besparingar
kan erhållas genom en omläggning av handläggningen till
tingsrätterna och slopandet av mellanled i
konkursförfarandet?

Då kostnaderna till stor del går med skattemedel, finns
anledning att genast utreda frågan. Någon översiktlig
statistik förefaller ej finnas tillgänlig, varken hos
tingsrätterna eller kronofogdemyndigheterna.Det
föreligger anledning även att utreda hur den nya
löngarantilagen tillämpats i praktiken och effekterna av
den.Ändringar av bestämmelserna rörande prioriterade
fordringar bör snarast komma till stånd, varför en
omgående utredning i denna del genast bör påbörjas.

Enligt nuvarande bestämmelser går ofta
underlevererande småföretag i konkurs pga att
betalningarna för leveranserna gått direkt in i statens ficka
istället för att komma leverantörerna till del.Vilken blir
nettoeffekten av att statens prioritetsförhållande
reduceras?

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om konkurslagstiftningen.

Stockholm den 25 januari 1993

Sten Söderberg (-)