Könsneutral äktenskapslagstiftning

Motion 2004/05:L269 av Anders Bengtsson m.fl. (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om införande av könsneutral äktenskapslagstiftning.

Motivering

Med riksdagsbeslutet om möjligheten för homosexuella par att adoptera barn avskaffades en av de sista regler som diskriminerar homo- och bisexuella personer i vårt samhälle. Det var ett viktigt beslut eftersom alla människor i lagens ögon borde behandlas lika. Fortfarande återstår dock ett område där homosexuella inte ges samma rätt som heterosexuella. Det rör sig om äktenskapslagstiftningen.

Sedan ett antal år finns i Sverige möjlighet för homosexuella par att registrera partnerskap. Detta partnerskap skall i princip vara likvärdigt med det heterosexuella äktenskapet. Fortfarande får det dock inte kallas äktenskap och välsignas inte alltid av det religiösa samfund paret tillhör.

Sverige har religionsfrihet. Det är viktigt att varje människa har rätten att forma sin egen livsuppfattning och tro. Men en lika viktig princip är skyddet mot diskriminering. Religionsfriheten får aldrig hindra lika behandling av homosexuella. I fallet om äktenskapslagstiftningen görs tyvärr detta.

Det naturliga vore att alla människor i Sverige ska ha rätt att gifta sig med den person de valt att leva med. Därför får det inte inom äktenskapets ram finnas delar som stöter ut personer på grund av sexuell läggning. Äktenskapet ska ge lika rättigheter och skyldigheter för alla, oavsett sexuell läggning. Därför är det fel att skilja på partnerskap och äktenskap. Könsneutrala äktenskap borde vara en självklarhet i en demokrati som värnar allas lika värde.

Dagens äktenskapslagstiftning är diskriminerande. Den är till för människor som lever efter den vedertagna heterosexuella normen, alltmedan övriga får kalla sig för partners. Det handlar inte enbart om en skillnad i ord utan det är i praktiken också en stor juridisk skillnad. I dag tillåter inte lagstiftningen partners att få assisterad befruktning, det är inte möjligt att få dispens för att ingå partnerskap innan man fyllt 18 år och faderskapspresumtionen gäller inte den registrerade partnern, för att bara nämna några exempel.

I många andra länder är det vanligt att det juridiska stadfästandet av en vigsel görs av en civil myndighet. Den religiösa ceremonin och välsignelsen har ceremoniell betydelse men juridisk betydelse får äktenskapet först då det registrerats hos myndigheten. Den som är sökande, agnostiker eller ateist kan naturligtvis precis som i dag välja att gifta sig borgerligt och därmed enbart registrera äktenskapet hos den civila myndigheten.

Faktum är att religiösa samfund har en unik maktposition i Sverige. De har nämligen rätt att avgöra vilka som är värdig att lova kärlek inför Gud och vilka som inte är det, alltså homo-, bisexuella och transpersoner. I grunden är detta ett resultat av att religiösa samfund i vissa sammanhang ges befogenhet att utfärda juridiskt bindande avtal, som ett äktenskap faktiskt är. Den religiösa tron tillåts därmed inverka på landets lagar. Detta är ett problem som blir än mer tydligt då bara vissa religiösa samfund har denna rätt.

Därför vill vi att Sverige inför civilrättsliga äktenskap, vilket innebär att vigsel endast får förrättas av en civil myndighet. Sedan får det nyvigda paret välja att lova evig kärlek inför Gud och kyrkan om de så vill. Så fungerar det redan idag i många andra länder. Det handlar helt enkelt om att hålla fast vid principen om att "All offentlig makt i Sverige utgår från folket", som det formuleras i regeringsformens portalparagraf. Vår demokrati vilar på konstitutionens grunder och det är därför synnerligen problematiskt att delegera makt till religiösa samfund, bestående av lärda men inte valda människor.

Vi tycker därför att det är viktigt att det tillsätts en utredning om könsneutrala äktenskap snarast.

Stockholm den 28 september 2004
Anders Bengtsson (s)
Börje Vestlund (s)	Cinnika Beiming (s)