Konstnärer med funktionshinder

Motion 2001/02:Kr421 av Tasso Stafilidis m.fl. (v)

1 Innehållsförteckning

1 Innehållsförteckning 51

2 Förslag till riksdagsbeslut 52

3 Bakgrund 53

4 Eget skapande 53

5 De konstnärliga högskolorna 54

6 Professionella konstnärer 54

7 Rekrytering och anställning 55

8 Den offentligt understödda kulturen 55

9 De kvinnliga konstnärernas situation 56

2 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en analys av vilka behov de funktionshindrade konstnärerna har för att kunna fungera som konstnärer samt vilka krav som måste ställas på samhället för att behoven skall kunna tillgodoses.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att undersöka behoven samt komma med förslag till hur de konstnärliga högskoleutbildningarna skall kunna tillmötesgå elever med funktionshinder.1

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om jämlika etableringsmöjligheter för professionella konstnärer med funktionshinder.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att krav måste ställas på kulturinstitutionerna att inte diskriminera konstnärer med funktionshinder vid rekrytering och anställning.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en handlingsplan för hur konstnärer med funktionshinder skall integreras i den offentligt understödda kulturen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda situationen för konstnärer med funktionshinder med avseende på kvinnornas situation.

1Yrkande 2 hänvisat till UbU.

3 Bakgrund

I Sverige finns en grupp utomordentligt begåvade och talangfulla konstnärer som osynliggörs av de allmänt rådande konventionerna. Det handlar om konstnärerna med olika handikapp, men där handikappet enbart utgör ett funktionshinder och absolut inte är relaterat till konstnärens begåvning eller förmåga till eget konstnärligt skapande.

Det är om inte aldrig så ytterst sällan konstnärer med funktionshinder återfinns på våra museer, gallerier, teaterscener, filmdukar etc. Här har staten ett ansvar för att leva upp till den lagstiftning som förbjuder diskriminering av handikappade. Det kan bland annat handla om vilka förutsättningar som sätts upp men också vilka kraven är för att bli synlig i vårt konstnärslandskap präglat av uråldriga traditioner och konventioner om anatomisk perfektion.

Vänsterpartiets mening är att detta dels är ett sätt att begränsa det konstnärliga skapandet, dels också att hämma en inkluderande utveckling av konsten och därmed begränsa mångfalden i det konstnärliga uttrycket. Ytterst ser vi att konstnärer med funktionshinder, vilka som funktionshindrade redan osynliggörs och diskrimineras i samhället, här även drabbas i sin konstnärliga gärning. Vänsterpartiet menar att dessa konstnärers skapande och konstnärliga uttryck är lika värdefullt som andra konstnärers och i synnerhet är en tillgång för konstens utveckling.

4 Eget skapande

Under många år har vi ställt berättigade krav på att kulturen skall vara tillgänglig för alla, och de som varit mest exkluderade är de funktionshindrade. Det har handlat om att handikappanpassa lokaler, sätta in hörslingor, om syntolkade och teckentolkade föreställningar etc.

Det har inte givits särskilt mycket utrymme att lyfta upp funktionshindrades eget skapande. Olyckligt nog har konsekvensen blivit att samhället osynliggjort konstnärer med funktionshinder. Vänsterpartiet menar att det en gång för alla är dags att bryta denna trend och istället synliggöra funktionshindrades eget skapande. Vår mening är att det måste göras en analys av vilka behov de funktionshindrade konstnärerna har för att kunna fungera som konstnärer samt vilka krav som måste ställas på samhället för att behoven skall kunna tillgodoses. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.

5 De konstnärliga högskolorna

På så gott som alla områden är det idag förbjudet att diskriminera någon på grund av dennes handikapp. Det råder dock en otydlighet om vilka lagar och regler som gäller vid de konstnärliga högskolorna som Teaterhögskolan, Operahögskolan, Konsthögskolan, Musikhögskolan, Dramatiska Institutet, Konstfack och Danshögskolan. Det finns flera exempel där personer med handikapp har genomfört en konstnärlig högskoleutbildning, t.ex. när Dramatiska Institutet för några år sedan hade en elev med CP-skada som slutförde utbildningen i filmregi eller när Teaterhögskolan i Stockholm genomförde en utbildning för elever med hörselskada.

Oklart är alltså om det råder ett undantag för de konstnärliga högskolorna så att de har rätt att diskriminera personer med handikapp eftersom flertalet av dessa skolor är elitinriktade och eftersom de allra bästa och mest talangfulla eleverna antas efter genomförda antagningsprover. Många av antagningsproverna är ju dessutom omöjliga att genomföra för personer med funktionshinder. För många är säkert själva utformningen av antagningsproverna ett hinder att överhuvudtaget ansöka.

Vänsterpartiet menar att det inte kan vara så att talang och förmåga till konstnärligt skapande står i relation till om en person har ett funktionshinder eller ej. Vår mening är att det inte ska råda någon diskriminering av elever med funktionshinder på de konstnärliga högskolorna. Regeringen bör undersöka behoven och komma med förslag på hur de konstnärliga högskoleutbildningarna ska kunna tillmötesgå elever med funktionshinder. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.

6 Professionella konstnärer

Att även funktionshindrade spelar teater, målar, sjunger och dansar är ingen nyhet, men varför ser vi sällan eller aldrig konstnärer med synliga funktionshinder på våra scener eller museer? Ett svar kanske är att samhället inte ger några förutsättningar för konstnärer med funktionshinder att verka professionellt. Ett annat svar kan vara att den redan etablerade konsten är oerfaren och på det sättet inte har några verktyg för att tillgodogöra sig funktionshindrade konstnärers skapande.

Den kanske största orsaken till bristen på professionella konstnärer med funktionshinder är den realiteten att ytterst få funktionshindrade examineras vid en konstnärlig högskola och att funktionshindrade således saknar sådan utbildning.

Det finns många exempel och frågorna kvarstår varför det ska vara svårare för t. ex. en talangfull mun- och fotmålande konstnär att etablera sig än för en konstnär som kan använda enbart sina händer. Några faktiska skäl föreligger inte och inte heller några argument kring den konstnärliga skickligheten eller kvaliteten på konstverket. Vänsterpartiets mening är att regeringen måste se över situationen och förutsättningarna för konstnärer med funktionshinder att verka professionellt samt hur alla hinder skall undanröjas för att ge professionella konstnärer med funktionshinder jämlika etableringsmöjligheter med icke funktionshindrade. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.

7 Rekrytering och anställning

En fråga präglad av fördomar och okunskap är om det finns någon arbetsmarknad för konstnärer med funktionshinder. För oss i Vänsterpartiet kan inte svaret bli något annat än en motfråga: Varför skulle det inte finnas någon arbetsmarknad för konstnärer med funktionshinder?

Konventionerna inom konsten är regler som oftast är tabubelagda och som nästan aldrig ifrågasätts, trots att många konstnärer ser sin uppgift som just ifrågasättande. Men konventionerna är också i detta fall begränsande för konsten, och egentligen är det kanske inte det konstnärliga uttrycket som saknar respekt utan faktiskt åskådaren som är intolerant. Varför skulle en skådespelare med CP-skada enbart gestalta en rollkaraktär med CP-skada? Lika lite som en svart skådespelare enbart ska gestalta rollkaraktärer som är svarta. Varför ska skådespelare med utländskt ursprung alltid gestalta sig själva? Så väl Hamlet som Antigone skulle kunna gestaltas av skådespelare med funktionshinder.

Vänsterpartiet menar att ett stort ansvar ligger på de olika kulturinstitutionerna att i sitt arbete med rekrytering och anställning inte exkludera konstnärer med funktionshinder. Vi menar att det borde vara kulturinstitutionernas ansvar att se långt över konventionernas gränser och genom att inte diskriminera konstnärer med funktionshinder också utveckla konsten genom nya och spännande konstnärliga uttryck. Ett aktivt inkluderande av konstnärer med funktionshinder borde vara det självklara istället för att indirekt och direkt diskriminera vid rekryteringen av nya anställda till kulturinstitutionerna. Riksdagen bör tillkännage för regeringen som sin mening att krav måste ställas på kulturinstitutionerna att inte diskriminera konstnärer med funktionshinder vid rekrytering och anställning.

8 Den offentligt understödda kulturen

För en konstnär med funktionshinder är det säkert oerhört svårt att tänka sig att ens söka en anställning vid en kulturinstitution eftersom rekryteringen i sig är exkluderande. Vänsterpartiet menar att en sådan exkludering är diskriminerande och inte förknippad med personens konstnärliga förmåga. Det borde ligga ett särskilt ansvar hos den offentligt understödda kulturen att integrera konstnärer med funktionshinder.

Vänsterpartiet vill därför att regeringen upprättar en handlingsplan för hur konstnärer med funktionshinder skall integreras i den offentligt understödda kulturen men också hur man ska förebygga och stävja diskriminering av de professionella konstnärerna med funktionshinder. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.

9 De kvinnliga konstnärernas situation

I samhället i stort råder en ojämn fördelning av makt och medel beroende på kön. Det finns inga studier eller undersökningar som visar hur denna fördelning slår på konstnärer med funktionshinder, och det finns heller ingen anledning att tro att sådana studier skulle visa på en bättre balans mellan könen än i resten av samhället. Om den här gruppen har likheter med andra utsatta grupper i samhället finns det tvärt om anledning att misstänka att situationen är värre än genomsnittet. Det är därför viktigt att även här se över vilka de rådande strukturerna är för att sedan, i fall av behov, kunna föreslå åtgärder. Vänsterpartiet menar att regeringen måste utreda situationen för konstnärer med funktionshinder med avseende på kvinnornas situation. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.

Elanders Gotab, Stockholm 2001

Stockholm den 30 september 2001
Tasso Stafilidis (v)
Charlotta L Bjälkebring (v)	Mats Einarsson (v)
Kenneth Kvist (v)	Tanja Linderborg (v)
Peter Pedersen (v)