Konstnärernas kollektivverkstäder

Motion 1996/97:Kr218 av Per Lager m.fl. (mp)

Motionen delad mellan flera utskott

En resurs i svenskt kulturliv

Kollektivverkstäderna, där yrkesverksamma konstnärer kan
hyra in sig för kostnads- och utrymmeskrävande större
arbeten, är en unik svensk företeelse. De första startades
redan under 70-talet på initiativ av enskilda konstnärer och
de tjugotalet större verkstäder som finns i dag drivs alla av
konstnärerna själva och finansieras genom medlemsavgifter,
mark- och maskinhyror, kommunala bidrag och
landstingsbidrag. Verkstädernas samlade medlemsantal
uppgår i dag till ca 3 000 yrkesverksamma konstnärer och
konsthantverkare. En stor del av den offentliga konstnärliga
utsmyckningen av vårt gemensamma samhällsrum är
tillverkat just i dessa verkstäder. Den här konstnärliga
aktiviteten generar dessutom många viktiga arbetstillfällen i
kringverksamheter.

Betydelsen för
konstnärer/konsthantverkar
e

För den enskilda konstnären och konsthantverkaren är
kollektivverkstaden närmast oumbärlig. Där kan hon/han
hyra maskiner och arbetsplats till rimliga priser för att utföra
utsmyckningsuppdrag eller koncentrera arbetet inför en
utställning. Kollektivverkstaden är dessutom en stimulerande
mötesplats för denna yrkesgrupp, som annars ofta arbetar i
avskildhet.

Samarbete med
konsthögskolorna

Kollektivverkstäderna har hela tiden haft ett ökande
samarbete med andra organisationer, utbildningar och
näringsliv. Flera verkstäder har väl fungerande samarbeten
med högskolorna i deras respektive regioner, som på så sätt
får tillgång till dyr specialutrustning för viktiga moment i
utbildningen, t ex bronsgjuteri, stenbearbetning och
datorkunskap. Dessutom har det visats sig mycket positivt att
elever vid konsthögskolorna fått möjlighet att komma in i en
direkt yrkesmässig miljö, där arbetande konstnärer kan dela
med sig av erfarenheter från arbetsmarknaden. För
möjligheten att utvecklas vore det positivt om högskolorna
fick ökade resurser för upphandling av externa kurser, vilka
då bl a kunde förläggas på kollektivverkstäderna. Det skulle
befrukta och bredda innehållet i högskoleutbildningarna och
indirekt vara ett stöd för verkstäderna.

En nybildad
riksorganisation

I januari -96 bildades riksorganisationen, KKV Riks, som har
till uppgift att vara samordnande organ mellan
medlemsverkstäderna och företräda verkstädernas intressen
inför myndigheter och näringsliv.

Hoten mot verkstäderna

Idag hotar många kollektivverkstäders ekonomi att urholkas
på grund av nedskärningar i kommunerna, indragna
vidareutbildningar och regionala åtstramningar. Eftersom
kollektivverkstädernas idé bygger på det
kollektiva/gemensamma ansvaret för driften och
utvecklingen samt att drivas utan vinstsyfte, är de beroende
av ett brett samhälleligt stöd - även i framtiden. Nu håller
detta stöd istället på att försvinna och särskilt utsatta är de
verkstäder, som ligger i "fattiga" regioner. Verksamheten är i
fara.

Samhällets ansvar

Kulturutredningen anser "att ett samhälleligt stöd till
konstnärlig verksamhet bör ses som en investering i nya
idéer och produkter på samma sätt som samhälleligt stöd till
vetenskap, forskning och utveckling". Staten bör alltså ta sin
del av ansvaret för verkstädernas fortlevnad och ge stöd till
driften och inordna dem i gruppen "Organisationer på bild-
och formkonstområdet" (Kulturrådets administration).
Högskolorna saknar ofta resurser att bedriva den typ av
kursverksamhet som idag finns på kollektivverkstäderna med
möjligheter att erbjuda konstnärerna praktiska
vidareutbildningar integrerade med yrkesverksamhet. Därför
är det olyckligt, och extra kostsamt, om inte
kollektivverkstädernas resurser inte utnyttjas.

Förslag

Idag kan ett hanverkskooperativ eller en musikteatergrupp
söka stöd för sin löpande verksamhet genom Statens
kulturråd. Det kan inte kollektivverkstäderna. Men självklart
borde också deras verksamhet ingå i det statliga kulturstödet.
Stödet från Bildkonstnärsfonden när det gäller investeringar i
form av maskiner etc, som verkstäderna kan söka, går inte att
jämföra med driftstödet via Statens kulturråd.

Hos länsarbetsnämnderna bör det finnas särskilt avgränsade medel till
praktiska vidareutbildningar på kollektivverkstäderna för konstnärer och
konsthantverkare.

För att utveckla samarbetet med bl a högskolorna och arbetslivet, bör
också en inventering av de olika verkstädernas speciella resurser och inrikt-
ningar komma till stånd.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kollektivverkstäderna skall kunna söka bidrag genom Statens
kulturråd för sin löpande verksamhet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att särskilda medel bör avsättas hos länsarbetsnämnderna till
kollektivverkstädernas praktiska vidareutbildning av yrkesverksamma
konstnärer och konsthantverkare,1

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inventering av de olika kollektivverkstädernas speciella resurser
och inriktningar.

Stockholm den 30 september 1996

Per Lager (mp)

Kia Andreasson (mp)

Ewa Larsson (mp)

Barbro Johansson (mp)

1 Yrkande 2 hänvisat till AU.