avBengtWesterbergm.fi. Konsumentpolitiken

Motion 1988/89:L703

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89 :L703

avBengtWesterbergm.fi.
Konsumentpolitiken

A. Inledning

Konsumentpolitikens tre fronter

Det finns i huvudsak tre fronter för att stärka konsumentens ställning i
ekonomin:

- Mera marknadsekonomi, d.v.s. stärkt etableringsfrihet och konkurrens,
fri prisbildning, konsumtionsneutral beskattning samt mindre regleringar
och subventioner av den privata konsumtionen. Dessa frågor behandlas i
motionens avdelning B.

- Konsumentutbildning och konsumentupplysning d.v.s. det som traditionellt
räknas till konsumentpolitiken. En liberal politik inom detta område
bygger på att ge konsumenterna bättre information och kunskap - inte att
reglera och styra deras inköp. Folkpartiets viktigaste krav är ett utbyggt
varudeklarationssystem. Dessa frågor behandlas i motionens avdelning
C.

- Reformering av den offentliga sektorn i syfte att öka valfriheten för
medborgarna inom områden som t.ex. vård, omsorg, utbildning, etermedier
och teletjänster. Här ingår också att stimulera enskilda alternativ till
de offentliga monopolen. Dessa frågor behandlas utförligt i en särskild
partimotion från folkpartiet till detta riksmöte och berörs därför inte
närmare i denna motion.

B. Stärk marknadsekonomin

Den ekonomiska liberalismens fader Adam Smith konstaterade:

Konsumtionen är meningen och målet med all produktion. Producenternas
intressen bör tillgodoses endast i den mån det är nödvändigt för att främja
konsumenternas intressen. Regeln är så självklar att varje försök att bevisa
den skulle te sig absurt.

Tyvärr är det inte självklart i politiken att konsumentintresset skall sättas
främst. Visserligen är konsumenterna i majoritet på alla marknader, men
producenterna - företagare och anställda - är ofta bättre organiserade. Det
beror på att producenterna är starkt engagerade på just sin marknad
medan konsumenterna har sitt engagemang uppsplittrat på en rad marknader.
Producenterna kan därigenom lättare få gehör för sina ståndpunkter.

Detta gäller främst de marknader där omfattande politiska ingrepp

förekommer. På sådana marknader är utrymmet större för förhandlingar, Mot. 1988/89

diskussioner och påtryckningar än på oreglerade marknader. Politiska L703

ingrepp på en marknad leder till att s k järntrianglar etableras, d. v.s. allianser
mellan intresseorganisationer, fackmyndigheter och fackpolitiker. Ett belysande
exempel på detta är jordbrukspolitiken.

I sådana överläggningar får producenterna en stark ställning inte bara
p.g.a. att de är välorganiserade och att de kan utveckla en informell
gemenskap med järntriangelns övriga parter. Ju längre från producentintresset
man kommer, desto svårare är det också att få en tillräcklig detaljkunskap
om den verksamhet som skall regleras.

Alla företag har dock inte en lika stark förhandlingsposition. Politiska
ingrepp tenderar att gynna stora företag på bekostnad av små, och att gynna
etablerade företag på bekostnad av dem som startar nya. Detta snedvrider
konkurrensen och hämmar utvecklingsförmågan i ekonomin, vilket drabbar
konsumenterna.

Liberaler har i alla tider slagits för marknadsekonomin därför att inget
annat ekonomiskt system värnar konsumenten lika bra som detta system.

Vår grunduppfattning är att konsumenternas intressen gynnas bättre i en
ekonomi som styrs av marknadens osynliga hand än av förhandlarnas
osynliga handslag.

För folkpartiet är det en huvuduppgift att värna om konsumentintresset.

Vi gör det utifrån vår ideologiska övertygelse och i medvetande om att andra
partiers bindningar till starka producentintressen - LO, LRF, SAF m.fl. gör
att de inte på samma sätt kan anlägga ett konsekvent konsumentperspektiv.

Det finns också hos socialistiska politiker - och i ännu högre grad bland
miljöpartister - en förmyndarattityd som innebär att man ofta vill tillgripa
politisk styrning för att trycka på andra människor sina egna värderingar om
lämpliga och olämpliga produkter och livsstilar.

Att folkpartiet främst värnar konsumentintresset betyder inte att vi anser
att företagsamheten skulle vara ett skadligt inslag i samhällsutvecklingen
eller att företagare är ondsinta. Tvärtom är entreprenörer en av de viktigaste
drivkrafterna i utvecklingen mot ett bättre samhälle. Och företagare har
förmodligen varken en bättre eller sämre moral än människor i allmänhet.

I en marknadsekonomi med konkurrens kommer företagarna att anstränga
sig för att tillgodose konsumenternas intresse. Inte därför att de
nödvändigtvis är så godhjärtade utan därför att de själva tjänar på det.

Naturligtvis finns det alltid människor som är beredda att utan egen vinning
göra uppoffringar för andra. Men poängen med marknadsekonomin är att
konsumenternas intressen kan tillgodoses även om så inte är fallet.

Etablerade intressen har alltid talesmän medan nya idéer ofta kan segra
endast genom att prövas i praktiken. Därför är det mycket viktigt med
etableringsfrihet och konkurrens. Den tvingar etablerade organisationer att
följa med i utvecklingen. Den ger entreprenörer möjligheter att försöka slå
ut gamla institutioner. Nyetablering är en förutsättning för utveckling och
anpassning till nya behov och nya villkor i samhället.

1 * Riksdagen 1988189.3 sami. Nr L701 - 704

Politik i konsumentperspektiv Mot. 1988/89

För att stärka konsumentperspektivet i det politiska arbetet kan följande L703
förhållningsregler vara till hjälp:

- Var medveten om att även politikers värderingar och uppfattningar ofta
är starkt subjektiva. Om man vill påverka andra människors konsumtion,
beteenden eller livsstilar, bör man i regel inskränka sig till opinionsbildning.

- Avstå från detaljregleringar om det inte är uppenbart att en fri marknad
leder till allvarliga samhällsproblem. Annars är risken uppenbar att de
regleringsfel som uppstår blir större än de marknadsfel som man skulle
råda bot på.

- Undvik att skapa en onödigt hög regleringsberedskap genom att t.ex.
ge regering och myndigheter fullmakter att vid behov införa nya ingrepp.

Snarare bör t.ex. näringsfriheten grundlagsskyddas för att motverka
effekterna av en plötslig regleringsiver.

- Var medveten om att den ekonomiska utvecklingen aldrig sker efter ett
förutsebart mönster. Plötsligt inträffar oförutsedda förändringar i t.ex.
produktionsteknik eller efterfrågan. Denna osäkerhet talar för att
marknadskrafterna bör ges ett stort spelrum. Det är genom experiment,
inte genom planering, som framsteg normalt åstadkommes. Kom ihåg att
de verkligt banbrytande idéerna vanligen uppstår utanför, och i konflikt
med, de etablerade intressena.

- Undvik att ge politiker producentansvar. Det är ofta bättre att upphandla
tjänster i stället för att driva verksamheter i egen regi. Politiker kan då
undvika dubbla lojaliteter till konsumenter och producenter och i
stället vara renodlade konsumentföreträdare. Inom områden där det är
önskvärt med offentlig produktion men där privata alternativ också kan
förekomma, måste man skilja på rollerna som ansvarig för den offentliga
produktionen och som upphandlare, övervakare, regelmakare etc.

Offentlig verksamhet som lika gärna kan bedrivas av enskilda producenter
bör avvecklas eller säljas.

- Lyssna på och respektera intresseorganisationer men inse att de företräder
särintressen. Politikerns uppgift är en annan, nämligen att företräda
allmänintresset. Säg nej, när särintressena vill gå för långt. Se även till att
politiker får tillräckliga resurser, så att inte särintressena tillskansar sig
informationsövertag och problemformuleringsprivilegier.

- Se till att det finns fristående forsknings- och utredningsorgan som kan ta
fram även sådan kunskap och information som är obekväm för producent-
och regleringsintressena.

Rubba inte den ekonomiska balansen

De utvecklade länderna uppvisar en rik provkarta på politiska ingrepp i
ekonomin. Många kan försvaras även från liberala utgångspunkter: att
skydda en svagare part, att motverka monopol och karteller, att förhindra
miljöförstöring, att underlätta informationsspridning och rörlighet o.s.v.

Men ingrepp medför också risker genom att de kan skada marknadsekonomins
funktionsförmåga.

Marknadsekonomin har en inbyggd tendens till att skapa jämvikt mellan Mot. 1988/89
utbud och efterfrågan (den osynliga handen). Marknadsekonomin har L703
också mycket starka dynamiska egenskaper som främjar utveckling och
anpassning till förändrade omständigheter. Dessa egenskaper är inte en gång
för alla givna utan beror på i hur stor utsträckning två villkor är uppfyllda: fri
konkurrens och fri prisbildning.

Genom den fria konkurrensen - d.v.s. etableringsfrihet, frihandel o.s.v. skapas
förutsättningar för valfrihet, prispress, effektivitet, utveckling och
anpassning. Priserna har i en sådan ekonomi tre viktiga funktioner:

- att informera producenter och konsumenter om den samhällsekonomiska
kostnaden och nyttan av olika varor och tjänster,

- att styra resursanvändningen så att nyttan maximeras och kostnaderna
minimeras,

- att kompensera människor som gör samhällsnyttiga insatser.

Prissystemet utför härigenom en gigantisk samordning. Varje dag skall

miljontals olika aktiviteter hos producenter och konsumenter koordineras.

Naturligtvis kan en marknadsekonomi inte nå en perfekt samordning i alla
avseenden vid varje tidpunkt. Men marknadsekonomin inrymmer starka
anpassningsmekanismer som träder i kraft om obalanser uppstår. Obalanserna
fungerar som signaler för konsumenter och producenter att ändra sitt
beteende och för entreprenörer att finna nya lösningar.

Prisregleringar, ransoneringar, förbud och andra marknadsingrepp kan
för stunden ta bort obalanser - eller åtminstone göra dem mindre synliga.

Dessa åtgärder påminner dock om metoden att slå sönder tryckmätaren då
det blir övertryck i en ångpanna. Eller om den medicin Georg Karl von
Döbeln begärde vid Jutås:

sorn gör mig för i morgon sjufalt värre, men hjälper mig i dag på mina
ben.

Det är inte bara politiska ingrepp som kan utgöra konkurrensbegränsningar
och prisingrepp. Företag, näringslivsorganisationer och fackföreningar
kan genom avtal eller på andra sätt försvåra nyetablering, priskonkurrens
eller produktutveckling.

Ett aktuellt exempel är den guldsmedsbutik med lågprisprofil i Dalsjöfors,

Hedbergs Guld och Silver AB, som har utsatts för leveransvägran. NO har
överlämnat ärendet till marknadsdomstolen för prövning.

I andra fall har fackliga organisationer genom blockader försökt stoppa
vissa företag. Elettan i Stockholm har t.ex. genomfört blockader mot
enmansföretag som inte har tecknat kollektivavtal samtidigt som facket har
vägrat att teckna kollektivavtal med dem därför att de inte har några
anställda. NO har för närvarande inga lagliga möjligheter att stoppa detta
utan har i stället uppmärksammat regeringen på problemet. Men regeringen
har inte gjort någonting för att lösa det.

Ingreppens nackdelar

En samhällsekonomisk kostnad för ingrepp är den administration de fordrar,
i såväl myndigheter som företag. De kan därutöver ha negativa effekter på

7

den ekonomiska balansen. Dessa indirekta kostnader är ofta betydligt större Mot. 1988/89

än de direkta administrationskostnaderna. L703

Konkurrensbegränsande åtgärder har bl a följande nackdelar:

- Valfriheten för konsumenterna blir mindre därför att vissa produkter inte
introduceras på marknaden.

- Priserna blir högre genom att producenterna kan ta ut större vinster och
löner.

- Effektiviteten blir lägre genom att motivationen att pressa kostnaderna,
höja kvaliteten och förbättra servicen försvagas.

- Utvecklingsförmågan i ekonomin blir sämre pga mindre konkurrenstryck,
färre nyetableringar, större osäkerhet om spelregler i framtiden,
högre utvecklingskostnader eller pga att regelsystemen inte är tillräckligt
flexibla för att inrymma t.ex. teknisk utveckling.

- Anpassningen till förändrade förutsättningar kommer att ta längre tid, av
samma skäl som ovan.

Ingrepp i den fria prisbildningen kan ha följande nackdelar:

- Regleringar som gör att priset ligger under den nivå där jämvikt mellan
efterfrågan och utbud uppnås, skapar brister. Köer och svarta marknader
blir följden (bostadsköer och svarta lägenheter, taxiköer och svarttaxi).

Godtyckliga fördelningseffekter uppstår genom att vissa kommer över
produkten till det låga priset medan andra blir utan.

- Om producenterna garanteras ett pris som ligger över jämviktspriset
uppstår överskott (smörberg, fläskberg och mjölksjöar).

- Administrativt fastställda priser bygger vanligen på en osäker myndighetsbedömning
av olika företags kostnadsförhållanden. Risken är stor att
företagen strävar efter att kunna motivera ett så högt pris som möjligt
snarare än att hitta vägar för att sänka priset. Prisstelheten blir större vid
kostnadssänkningar.

- Subventioner, punktskatter och differentierad moms innebär konsumtionsstyrning,
vilket sänker välfärden. Konsumenterna får inte genom
priserna information om vad produkterna kostar att producera. Därför
väljer de andra produkter än de skulle ha gjort om de fritt hade fått
disponera en viss summa pengar och priserna hade motsvarat de
samhällsekonomiska kostnaderna.

- Subventioner medför lätt minskad effektivitet och kostnadshöjningar i
produktionen bl a därför att prismedvetandet minskar. Konsumenterna
får mindre motivation att hushålla med resurserna. Det blir lättare för
producenterna att avstå från rationaliseringar, välja dyrare lösningar eller
att höja priserna.

- Subventioner har ofta oavsiktliga fördelningseffekter. Ibland kan dessa
tom vara större än den omfördelning som subventionen syftade till.

- Subventioner finansieras med skatter. Höjningar av skattetrycket innebär
en samhällsekonomisk kostnad genom den effektivitetsförlust som
uppstår av att det lönar sig sämre att arbeta, spara och investera.

8

Ingreppens dynamik

Regleringssystem har en egen inneboende dynamik som gör att de kan växa
av egen kraft. Detta beror på att ingrepp ofta ger upphov till nya och politiskt
svårbemästrade problem. Ingrepp som avsåg att lösa tillfälliga problem blir
lätt permanenta.

Jordbruksregleringarna i Sverige tillkom under 1930-talskrisen för att
stödja det lågproduktiva jordbruket. I dag är jordbruket högproduktivt och
stödsystemet långt mer omfattande. Valutaregleringen infördes 1939 som en
tillfällig beredskapsåtgärd med anledning av världskrigets utbrott. Först i år
tycks socialdemokraterna vara så säkra på att kriget har avslutats, att
valutaregleringen kan avskaffas.

Även bostadsregleringarna infördes under andra världskriget som en
kristidsreglering. Därefter blev motivet främst att bygga bort bostadsnöden.
I dag stiger subventionerna snabbt trots att det finns fler lägenheter än
hushåll i landet, trots att bostadsnöd är mycket mera ovanligt än för några
decennier sedan och trots att de inte skapar någon välfärdsutjämning.

Ju mer regleringssystemen expanderar, desto större är sannolikheten för
oavsiktliga konsekvenser och konflikter mellan olika regelsystem. Behovet
av informationsinhämtning och samordning ökar. Överordnade organ begär
mer underlag från underordnade. Ledningsproblemen växer.

Det uppstår en självgående process i riktning mot ökad reglering likt en
maskin där friktionen ständigt tilltar och verkningsgraden sjunker. Allt mer
av energin går förlorad i de inre processerna och en allt mindre del når de
avsedda avnämarna.

Konsumentdemokrati eller ekonomisk demokrati?

Inom socialdemokratin finns en övertro på det politiska systemets rättfärdighet
och kapacitet. Man tycks inte se några principiella gränser för det
politiska systemets expansion. Socialdemokraterna tillmäter dessutom kollektiva
beslut i allmänhet och politiska beslut i synnerhet ett högre värde än
beslut som fattas på marknaden. I det socialdemokratiska partiprogrammet
slås fast att:

Hela den ekonomiska verksamheten måste samordnas till en planmässig

hushållning under medborgarnas kontroll. Socialdemokratin strävar

efter att samordna den ekonomiska verksamheten i en planmässig hushållning,
för att inrikta produktionen på att tillgodose medborgarnas behov.

I den ideologiska handbok - Vad är socialdemokrati? - som Ingvar
Carlsson utgav tillsammans med Anne-Marie Lindgren 1983 beskrivs
marknadsekonomin på följande sätt:

1 ett konkurrenssystem uppfattas det som självklart att hela priset
tillfaller dem som vinner; förlorarna behöver man inte ta hänsyn till. Så
fungerar det i den kapitalistiska ekonomin - den enes död är den andres bröd,
som ordspråket konstaterar. Framgången köps alltid på någon annans

bekostnad. All konkurrens förutsätter att några - de flesta, i själva

verket - slås ut.

Socialdemokratins långsiktiga strategi är att införa s k ekonomisk demokrati,
d.v.s. att öka den politiska styrningen och det kollektiva ägandet.

Detta kommer att sätta konsumenterna i en sämre ställning genom att Mot. 1988/89

konkurrensen och marknadsprisbildningen minskar eller försvinner. Men L703

det finns ytterligare en faktor som gör saken än värre.

I socialdemokraternas tal om ekonomisk demokrati riskerar statsmakt och
producentmakt att vävas samman. Den offentliga sektorn och löntagarnas
organisationer kommer att kontrollera företagen. Ambitionen är att de två
grenarna på arbetarrörelsens träd - SAP och LO - tillsammans skall kunna
fatta de avgörande besluten.

Då socialdemokraterna talar om ekonomisk demokrati är det oftast
producentperspektivet som dominerar. Det starka LO-inflytandet gör att de
anställdas intressen sätts i främsta rummet. Den dominerande konflikten i
ekonomin är, enligt socialdemokraterna, den mellan ägare och anställda. Att
konsumenterna har ett annat intresse än producenterna - såväl ägare som
anställda - nämns ytterst sällan.

Ibland verkar det som om konsumenten över huvud taget inte existerar i
socialdemokratins verklighetsbild. Marknadskrafterna omfattar enbart företag-inga
konsumenter. Ett citat från Ingvar Carlssons valpamflett från 1988
Idéer som bär - är ett tydligt exempel på detta:

Vad har marknadskrafterna för intresse av att på allvar värna gemensamma
tillgångar som de vet att de aldrig kommer att kunna äga, aldrig kommer
att kunna sätta sitt firmamärke på, som luft, hav, skärgård, fjäll? Deras
främsta intresse är nästa delårsrapport.

Samma uppfattning har uttryckts av Thage G Peterson:

De fria marknadskrafterna som omhuldas så varmt är ingenting annat än
ett täcknamn på kapitalägare som i första hand ser till sin egen kortsiktiga
vinst.

Vi kommer aldrig att ställas inför ett val mellan marknadsekonomi och
planekonomi. Inte minst sviterna efter löntagarfondsdebatten har fått
socialdemokraterna att inse att de inte genom ett stort grepp kan byta
ekonomiskt system. Deras strategi är i stället att genom en ständig utveckling
- oftast i små, men ibland i större steg - förändra samhället i socialistisk
riktning.

Att konsumenternas val på en fri marknad skall begränsas framgår bl a av
den socialdemokratiska partistyrelsens yttrande till 1987 års partikongress:
Socialdemokratins mål är att demokratin ska genomsyra alla samhällsområden
och allt samhällsarbete. Den politiska demokratin har vi

erövrat. Vi eftersträvar också social, kulturell och ekonomisk demokrati.

Det handlar om en avvägning mellan privata beslut - det vi var och en
avgör själva, demokratiska beslut, där vi alla har lika rätt till inflytande och
beslut som avgörs på marknaden, där vi har inflytande som konsumenter och
i förhållande till köpkraft.

Och att demokratins verkningskrets måste vidgas, har Ingvar Carlsson
framhållit vid ett flertal tillfällen.

Partikongressen beslöt bl a att socialdemokraterna och LO tillsammans
skall utreda hur arbetet för ekonomisk demokrati skall fortsätta under
1990-talet, då fondsystemets utbyggnad är avslutad. Det genomgående temat

10

är hur människor som medborgare och anställd - men inte som konsument - Mot. 1988/89
genom sina organisationer skall få större makt i ekonomin. L703

Socialdemokraterna är ytterst ovilliga att precisera vad de konkret avser
att göra för den ekonomiska demokratin - särskilt omedelbart före ett val.

Men det finns åtskilliga exempel från senare år på hur en socialdemokratisk
politik skiljer sig från en liberal politik som syftar till att stärka konsumenternas
ställning:

- Socialdemokraterna har motsatt sig grundlagsskydd för näringsfriheten
och i stället utvidgat omfattningen av näringstillstånd inom restaurangoch
transportbranscherna.

- Socialdemokraterna har tillåtit fackförbund att teckna kollektiva hernoch
bilförsäkringar utan att de medlemmar som ansluts begär det.

- Socialdemokraterna har inte gjort något för att stoppa fackliga blockader
mot småföretagare.

- Socialdemokraterna har vid flera tillfällen gått emot krav från folkpartiet
på borttagande av tekorestriktionerna och valutaregleringen.

- Socialdemokraterna har infört allmänt prisstopp fyra gånger sedan 1982
och regelbundet förlängt regeringens prisregleringsfullmakt.

Kort efter valet 1985 presenterade arbetarrörelsens nordiska samarbetskommitté,
SAMAK, en rapport som bl a föreslog långtgående prisingrepp. I
gruppen ingick Kjell-Olof Feldt. SAMAK-gruppen säger att möjligheterna
för konsumenterna att uppträda prismedvetet inför mängden av differentierade
varor är ganska begränsade. SAMAK vill därför stoppa okynnesprishöjningar.
Givetvis förutsätter detta en mycket detaljerad priskontroll,
något som enligt SAMAK underlättas av den nya informationsteknologin.

- Socialdemokraterna har infört punktskatt på videobandspelare. Dessutom
finns det starka krafter inom socialdemokratin som vill införa en
båtskatt med utnyttjande av det båtregister som de har drivit igenom i
riksdagen.

- Socialdemokraterna har givit direktiv till utredningen om indirekta
skatter att pröva frågan om differentierad moms trots att en utredning för
bara några år sedan klart avvisade denna tanke.

- En av socialdemokraterna tillsatt utredning föreslog förra året att
extrapriser skulle förbjudas. Jordbruksminister Mats Hellström har
uttryckt sympati för förslaget. Socialdemokraterna har i olika sammanhang
föreslagit en reglering av handelns påslag inom teko-området i syfte
att gynna de dyrare svensktillverkade produkterna.

- Socialdemokraterna ifrågasätter de fria affärstiderna och har därför
tillsatt en utredning som skall se över frågan. Då riksdagen våren 1988
diskuterade affärstiderna vägrade den socialistiska majoriteten att uttala
att de fria affärstiderna skall vara kvar.

Senast dessa utreddes sade socialdemokraterna i utredningen - däribland
det nuvarande statsrådet Anita Gradin - att affärerna skulle få ha öppet
mellan kl 8 och 20 på vardagar, mellan kl 8 och 15 på lördagar och två
söndagar per år. Kiosker och liknande försäljningsställen skulle däremot få
ha öppet även på andra tider. Men de skulle bara få sälja vissa produkter.

11

Nedan redovisas exempel på tillåtna och förbjudna varor, enligt det Mot. 1988/89
socialdemokratiska förslaget. L703

Söndagstillåtet

Söndagsförbjudet

chips

socker

potatis

salt

herrstrumpor

grammofonskivor

tygnäsdukar

hushållspapper

damstrumpor

kassettband

pappersnäsdukar

toalettpapper

- Socialdemokraterna har dragit igång det s k ROT-programmet som har
medfört onödiga lägenhetssammanslagningar och dyra ombyggnader inte
sällan i strid med de boendes önskemål.

- Socialdemokraterna har försvårat ombildningen till bostadsrätter samt
givit HSB och Riksbyggen möjligheter att införa hembudsskyldighet,
d.v.s. en inskränkning i rätten att sälja sin bostadsrätt. De har också varit
inne på att införa priskontroll på bostadsrätter.

- Socialdemokraterna har tappat kontrollen över utvecklingen av bostadssubventionerna
och har försökt möta snart sagt varje nytt bostadspolitiskt
problem med nya subventioner.

Avregleringarnas tid?

Statliga regleringar, subventioner och punktskatter är förvisso inte något
nytt. Utmärkande för det ekonomiska system som föregick dagens västerländska
marknadsekonomier, nämligen merkantilismen, var bl a statliga
ingrepp som förhindrade att fria marknader uppstod.

Det som präglade 1800-talet i många västländer, inte minst Sverige, var en
allmän liberalisering av det ekonomiska livet. 1 Sverige togs viktiga steg 1846
och 1864 genom att avskaffa skråväsendet och öka näringsfriheten. Detta
lade grunden till det industriella uppsving vårt land upplevde årtiondena
kring sekelskiftet.

För 100 år sedan var det industrisektorn som kunde expandera genom
avregleringen. I dag finns det motsvarande möjligheter inom tjänstesektorn.

I USA har flera delar av denna sektor avreglerats under presidenterna
Carter och Reagan. Ett exempel är flygtrafiken, vilket har medfört en
vitalisering: ökad effektivitet, lägre priser, fler flyglinjer, ökat resande och
mer differentierad service. Gamla företag har gått omkull och nya har
uppstått. Även banker, fastighetsförmedling, järnvägar, lastbilstransporter
och telefontjänster har avreglerats och vitaliserats.

Också i Japan och EG har en avreglering inletts inom olika sektorer.

Denna internationella liberalisering har även medfört försiktiga avregleringar
i Sverige, t.ex. av kreditmarknad och telekommunikationer. I en allt mer
internationaliserad ekonomi blir det svårare för ett land att behålla regleringar
då andra avreglerar.

Det är knappast av ideologisk övertygelse utan snarast pga denna 12

internationella utveckling som socialdemokraterna under 1980-talet har Mot. 1988/89

genomfört vissa avregleringar. Regeringen har aviserat ytterligare några L703

avregleringsförslag, avseende bl a valuta och teko vilket vi från liberalt håll

givetvis hälsar med tillfredsställelse. Men hade socialdemokraterna inte varit

styrda av socialistiska dogmer, skulle förslag till avregleringar ha lagts för

länge sedan. Ännu återstår också att se hur långt regeringen är beredd att gå i

liberaliserande riktning.

Det är uppenbart att de avregleringar som har genomförts i Sverige, t.ex.
affärstidsregleringens avskaffande på 1970-talet samt av telekommunikationer
och kreditmarknad på 1980-talet, har inneburit en förbättringar för
konsumenterna, utan att regleringsanhängarnas farhågor har besannats.

Såväl historiska som internationella erfarenheter talar entydigt för att
avregleringar är vitaliserande för samhällsutvecklingen. Jämför det liberala
Storbritannien på 1700-talet med det merkantilistiska Frankrike! Jämför
dagens Västeuropa med Östeuropa! Jämför mer liberala och mer reglerade
u-landsekonomier!

Till dessa erfarenheter skall läggas den betydande kunskap om negativa
effekter av politiska ingrepp som under 1980-talet har presenterats i olika
forskningsrapporter och offentliga utredningar. Nyligen har statens pris- och
konkurrensverk beräknat att konsumenterna 1983-1988 skulle ha tjänat 23
miljarder kronor om jordbruket, persontransporterna, teko och bostadssektorn
inte hade varit reglerade.

Liberala reformer

Med utgångspunkt från ovanstående analys kan följande reformprogram
skisseras i syfte att stärka marknadsekonomins - och därmed konsumenternas
- ställning i svensk ekonomi. I särskilda motioner till detta riksmöte
utvecklar folkpartiet sin syn på dessa frågor. Vad som sägs i detta avsnitt bör
ges regeringen till känna som riktlinjer för pris- och konkurrenspolitiken.

1. Stärk näringsfriheten

Grunden för en konsumentvänlig ekonomi är en marknadsekonomi byggd på
etableringsfrihet och fri konkurrens. Näringsfriheten bör skyddas i grundlagen.
Etableringskontroll bör finnas bara om den kan motiveras med hänsyn
till enskilda människors säkerhet och hälsa. Avtal på arbetsmarknaden skall
inte kunna inskränka näringsfriheten.

2. Bekämpa monopol och konkurrensbegränsningar

Näringsfrihetsombudsmannen bör snabbt och effektivt kunna ingripa mot
monopol och konkurrensbegränsningar som inte har uttryckligt stöd i lagen.

Ett förbud mot bindande priskarteller och annat långtgående horisontellt
prissamarbete bör övervägas.

Offentliga producenter som verkar på konkurrensutsatta marknader skall
inte kunna utnyttja sin särställning för att få konkurrensfördelar framför
privata företag. Kommunerna skall inte få bedriva näringspolitik som
snedvrider konkurrensen eller göra diskriminerande upphandlingar.

Skattesystemets och valutaregleringens inlåsning av vinstmedel är en 13

viktig orsak till den senaste tidens fusionsvåg, d.v.s. att stora och vinstrika Mot. 1988/89
företag köper upp andra företag. Genom att ta bort dessa inlåsningseffekter L703
kan vinstmedlen slussas ut på kapitalmarknaden i stället för att användas till
företagssammanslagningar.

3. Förbättra för småföretagen

Dagens skattesystem lägger en mycket stor skattebörda på småföretagen.

Historiskt vinstrika företag får en förmånligare behandling än nya och
expanderande företag. Företagsbeskattningen bör läggas om bl a så att
skattesatsen för rörelseinkomster kraftigt sänks samtidigt som möjligheterna
till fondavsättningar och annan vinstreglering begränsas. Förmögenhetsskatten
på arbetande kapital bör avskaffas.

Krånglet måste minska, t.ex. genom att införa särskilda och förenklade
regler för nyetableringar och små företag. De ekonomiska spelreglerna
måste bli mer stabila. Rättssäkerheten bör stärkas genom att generalklausulen
mot skatteflykt liksom bevissäkringslagen avskaffas. Betalningssäkringslagen
och andra lagar som kan användas på ett sätt som allvarligt skadar
seriösa företagare måste omarbetas. De kollektiva löntagarfonderna skall
avskaffas.

4. Avskaffa handelshinder

Sverige bör delta i det europeiska integrationsarbetet och sträva efter ett så
nära samarbete till EG som vår neutralitetspolitik möjliggör.

Kampen mot handelshinder avser inte bara tullar och importkvoter utan
även t.ex. frivilliga exportbegränsningar - mot bl a kläder och bilar - och
statsunderstödda köp svenskt-kampanjer.

Det är framför allt tre områden där den internationella handeln är
begränsad: jordbruk, teko och tjänster. På alla dessa områden är det
angeläget att handelshindren undanröjs.

Handelshindren för jordbruks- och trädgårdsprodukter kan av främst
beredskapsskäl inte avskaffas helt. Priserna på världsmarknaden är ofta rena
dumpingprisema och har inget med produktionskostnaderna att göra. Målet
måste vara att alla i-länder kraftigt minskar ingreppen inom denna sektor och
att handeln liberaliseras. För vissa produkter, bl a frukt, grönsaker och
blommor, kan det svenska gränsskyddet minska redan nu. Även för fläsk,
ägg och broiler bör en liberalisering vara möjlig.

Tekoregleringama bör omedelbart avvecklas. Sverige bör driva på de
internationella förhandlingarna i syfte att liberalisera tjänstehandeln. Vi bör
snarast avskaffa valutaregleringen.

5. Stoppa prisstoppen

Prisstopp bör bara kunna tillgripas vid akuta krissituationer. De skall då vara
kortvariga och kombineras med andra stabiliseringspolitiska åtgärder.

Därför har folkpartiet motsatt sig de fullmaktslagar som har givit regeringen
möjligheter att när som helst tillgripa prisregleringar. Vi noterar med
tillfredsställelse att regeringen hösten 1988 inte kom med sin traditionella
begäran om förlängd prisregleringsfullmakt.

Mot. 1988/89
L703

7. Sänk marginalskatterna

De höga marginalskatterna gör skattefria eller lågt beskattade förmåner
liksom avdragsmöjligheter mycket lönsamma. Det innebär en konsumtionsstyrning
till sådana varor och tjänster som är skattefria, lågbeskattade eller
avdragsberättigade. Sänkta marginalskatter skulle också ge konsumenterna
större möjligheter att köpa personalintensiva tjänster i stället för att utföra
arbetet själva.

8. Detaljreglera inte detaljhandeln

Extrapriser bör inte förbjudas. Det finns heller ingen anledning för staten att
reglera hur handeln fördelar sina påslag mellan olika produkter.

De fria affärstiderna måste bevaras. Inte minst för barnfamiljer och
människor med oregelbundna arbetstider är det viktigt att kunna göra sina
inköp på kvällar och helger.

I dag kan kommunerna styra lokaliseringen av butiker och bl a favorisera
vissa handelskedjor. Plan- och bygglagen bör ändras så att kommunernas
möjligheter att styra butiksetableringar minskar.

9. Av reglera maten

Det måste vara en bestämd strävan att minska jordbruksregleringarna. En
lämplig väg är att övergå till en arealersättning, d.v.s. en ersättning till
jordbrukarna för att de brukar jorden. En sådan förändring skulle också vara
bra från miljösynpunkt eftersom den premierar öppna landskap snarare än
högintensiva produktionsmetoder.

Arealersättningen bör kombineras med att prisbildningen släpps fri inom
landet, vilket ökar konkurrensen och sänker livsmedelspriserna. Därigenom
kan även en framtida reduktion av handelshindren underlättas. Det bör
prövas om produktionen av fläsk, ägg och broiler kan avregleras helt.

Det är önskvärt att konkurrensen i förädling och distribution av livsmedel
ökar. Det måste finnas större utrymme för fristående producenter, småskalig
produktion och för producenter med särskild produkt- eller kvalitetsinriktning.
De politiska ingreppen får inte användas för att försvåra för nya
produkter att ta sig in på marknaden.

Livsmedelssubventionerna bör avvecklas och pengarna i stället användas
till att höja barnbidragen.

6. Gördén indirekta skatten mer enhetlig

Det finns inget skäl för punktskatter på t.ex. parfym, deodorant, smink,
choklad, konfektyrer, läskedrycker och videoapparater. Det finns däremot
uppenbara samhällsekonomiska och sociala skäl för en hög skatt på alkohol
och tobak. Alkoholskatten bör dock i högre grad knytas till mängden alkohol
snarare än till priset, så att den inte blir en lyxskatt på t.ex. kvalitetsviner.

Förslag till differentierad moms bör avvisas. I stället bör strävan vara att
göra momssystemet mer enhetligt. Momssystemet får inte snedvrida valet
mellan egen regi och entreprenad, varken i privat eller offentlig sektor.

15

10. Avreglera bostäderna

Byggnormerna måste få mindre betydelse och konsumenternas önskemål
väga tyngre. Det innebär bl a att de omfattande lägenhetssammanslagningarna
och den ibland alltför höga ambitionen vid ombyggnader måste upphöra.
Det bör inte vara möjligt att få statliga lån för lägenhetssammanslagningar
om det inte finns påvisbart överskott av smålägenheter på orten.

Det är de boende som skall avgöra vilken upplåtelseform de skall ha.
Möjligheterna för hyresgäster att bilda bostadsrätter måste förbättras. Alla
former av hembudsskyldighet måste avvisas.

Hyresgästföreningen är med och dömer i hyresnämnd och bostadsdomstol.
Föreningen skall godkänna ombyggnader och de förhandlar om hyror
och inkasserar ersättningar även från dem som inte är medlemmar.
Hyresgästföreningens monopol måste brytas och fristående sammanslutningar
och enskilda hyresgäster få större inflytande.

Bruksvärdesystemet medför bl a att en bostads läge i alltför liten grad
påverkar hyran. Dessutom kan attraktiva kulturhus, på grund av t.ex. lägre
takhöjd, få en lägre hyra än mindre attraktiva nybyggda hus. Därför måste
bruksvärdesystemet reformeras så att det bättre speglar konsumenternas
värderingar.

Beskattning och lånevillkor för bostäder måste utformas så att olika
upplåtelseformer, bostadstyper och fastighetsägare behandlas lika. Realisationsvinstbeskattningen
får inte utformas så att rörligheten på bostadsmarknaden
försvåras.

Bostadssubventionerna måste successivt minskas. I stället bör de grupper
som är i behov av särskilt stöd, främst barnfamiljerna, få direkta bidrag utan
konsumtionsstyrande effekter.

11. Avreglera trafiken

Även om en viss avreglering av taxi har ägt rum under senare år, går
utvecklingen för långsamt. Dessutom har en utvidgad lämplighetsprövning
införts, vilket inskränker näringsfriheten. Avregleringen av taxi måste
fortsätta.

Dagens behovsprövning av busstrafiken bör avskaffas eftersom den
hämmar konkurrensen och gynnar etablerade företag. Sverige bör aktivt
verka för en avreglering av den internationella luftfarten. Konkurrensen
inom inrikesflyget bör öka genom att SAS och Linjeflyg inte längre ges
ensamrätt på att trafikera vissa linjer.

12. Avreglera bank och försäkring

På bank- och försäkringsmarknaderna finns en rad konkurrensbegränsningar.
Staten bör verka för ökad konkurrens och valfrihet, inte begränsa
etableringar, utbud och konkurrensmedel. Exempel på reformer som bör
genomföras är att ge utländska banker rätt att upprätta filialer i Sverige, att
tillåta fristående försäkringsmäklare och att införa generösare placeringsregler
för banker och försäkringsbolag.

I ett avseende behövs dock skärpt reglering för att stärka konsumenterna.
Det gäller de kollektiva sakförsäkringarna. Det bör vara tillåtet för t.ex.

fackliga organisationer att teckna hem- och bilförsäkringar för sina medlem- Mot. 1988/89

mar, men den enskilde måste alltid i förväg begära att hon skall anslutas och L703

om hon avstår skall hon inte behöva betala något. I dag tillämpar vissa

LO-förbund en negativ anslutningsform, d.v.s. den enskilde ansluts om hon

inte tackar nej. Följden har blivit att åtminstone 100 000 hushåll helt i

onödan betalar för dubbla hemförsäkringar.

Riksdagen bör av regeringen begära förslag om lagstiftning som säkrar
individens rätt att fritt välja sakförsäkring.

C. Konsumentutbildning och konsumentupplysning

Vid sidan av de marknadsbefrämjande åtgärderna, behövs vissa politiska
insatser för att stärka konsumenternas ställning. Syftet med dessa insatser
skall vara att stödja konsumenten - inte att styra henne.

Konsumentutbildning

En liberal konsumentpolitik syftar till att ge konsumenterna information och
kunskap. Den medverkar därigenom till ökade möjligheter för individerna
att tillgodose sina behov och önskemål. Konsumenterna kan på så sätt bättre
hushålla med både sina egna resurser och samhällets.

Det är nödvändigt att kunskapsinhämtningen börjar så tidigt som möjligt
och redan i skolan. Dagens skolelever är även dagens konsumenter och blir
än mer morgondagens. Eleverna skall som konsumenter kritiskt kunna
värdera de varor och de budskap som når dem. De skall tränas i vardagliga
konsumentfrågor och kunna väga pris mot kvalitet.

Behovet av kunskaper inom området kost och matlagning måste uppmärksammas
mer. I och med att sambandet mellan kost, motion och hälsa har
blivit allt mer uppenbart, växer även önskemålet om mer praktiska övningar i
vardagsfärdigheter som att laga mat och möjligheter att använda tekniska
hjälpmedel och att hushålla med våra gemensamma resurser.

Nödvändiga resurser i form av lokaler, utrustning och kompetenta lärare
är en förutsättning för att läroplanens intentioner om kunskap i vardagsfärdigheter
skall kunna uppfyllas. Ansvaret att tillgodose dessa behov åvilar den
lokala skolledningen.

Konsumtionslinjen och specialkurser inom konsumtionsområdet

Folkpartiet har avvisat arbetsgruppens för översyn av den gymnasiala
yrkesutbildningen (ÖGY) förslag om att konsumtionslinjen och konsumtionstekniska
specialkurser i gymnasieskolan skall slopas. Då riksdagen
behandlade denna fråga i maj 1988 ville riksdagsmajoriteten inte ta ställning
till konsumtionslinjens framtid eftersom ett fortsatt utredningsarbete hade
aviserats från regeringen.

Folkpartiet föreslog att detta utredningarbete skulle bedrivas så skyndsamt
att en konsumtionsutbildning i nya former skulle kunna erbjudas
eleverna i gymnasieskolan redan läsåret 1989/90. Genom en utökning och
fördjupning av innehållet i kursplanerna kan en utbildning skapas, som ger
en god grund på arbetsmarknaden för både flickor och pojkar och som i vissa
fall kan leda vidare till studier på högskolenivå.

Vi vill även lyfta fram den utbildning som bedrivs i landstingskommunal Mot. 1988/89
gymnasieskolor och lanthushållsskolor. För många ungdomar, som inte L703

känner sig hemma i den vanliga gymnasieskolan, kan studier vid denna typ av
skola, innebära en relevant utbildning inte minst inom det hemtekniska
området. En utbildning som sedan kan utgöra grund för kommande
yrkesverksamhet. Folkpartiet vill därför framhålla den betydelse dessa
skolor har.

Riksdagen bör ge regeringen till känna vad som ovan anförts.

Konsumentupplysning

Varuprovningar

Att före köp kunna jämföra olika varors egenskaper och kvaliteter är ett
starkt önskemål från konsumenterna. Konsumentverket, KOV, utför nu på
eget initiativ och i egen regi jämförande provningar men tyvärr i alltför
begränsad omfattning. Ett problem är att jämförande varuprovningar kräver
stora resurser.

KOV utför också provningar på uppdragsbasis för kapitalvaror som tvättoch
diskmaskiner, där efterfrågan på rådgivning är stor. Företagen/tillverkarna
betalar för provningen. Efter överenskommelse med de företag som
KOV fått utredningsuppdraget av, kan KOV utnyttja resultaten av provningarna
i sin information till konsumenterna.

Folkpartiet anser det viktigt att båda dessa typer av provningsverksamhet
kan utvidgas, dels på grund av konsumenternas efterfrågan av faktabaserad
konsumentinformation, dels därför att jämförande varuprovningar ofta
leder till bättre produkter.

Riksdagen bör ge regeringen till känna att provningsverksamheten bör
prioriteras inom KOV:s verksamhetsområde.

Varudeklarationer

Behovet av ett varudeklarationssystem är väl dokumenterat och okar allt
eftersom antalet produkter på marknaden blir fler och fler. Dessutom blir
många produkter allt mer komplicerade.

I Sverige startade varudeklarationsnämnden (VDN) sin verksamhet redan
1951 som en ideell förening. Totalt fanns drygt hundratalet gällande
varudeklarationsnormer inom olika områden som livsmedel, heminredning,
kläder, husgeråd och djurföda m m. Det var ett system som byggde på
frivillighet från tillverkarsidan. Av skilda anledningar upphörde detta system
under mitten av 1970-talet. I Danmark och Norge har man bibehållit
systemet med varudeklarationsnämnder. Där samarbetar nämnderna med
branschorganisationerna och ger ut standardiserad varuinformation.

VDN-systemet innebar att tillverkarna blev mer medvetna om de krav som
ställdes på deras produkter och konsumenterna fick en god vägledning inför
köpen.

Möbelbranschen har fortsatt att tillämpa det tidigare använda VDNsystemet
som nu utvecklats till Möbelfakta. För att en möbel skall förses med

18

möbelfaktadeklaration krävs vissa minimikrav på hållbarhet, välgjordhet Mot. 1988/89
och användbarhet. L703

I den allmänna debatten förs nu krav fram om märkning av andra
produkter inte minst från hälso- och miljösynpunkt. I Tyskland tillämpas
redan system med symbolmärkning. I Sverige diskuteras en skärpning av
märkningsbestämmelserna för livsmedel. Märkningen skall kunna ge konsumenterna
möjlighet att ta ställning till kvaliteten på livsmedel. Folkpartiet
anser att detta är förslag i rätt riktning.

Konsumenterna skall kunna välja och även få besked om s k fettsnåla
produkter. Innehållsdeklaration och näringsdeklaration måste göras enklare
och bättre.

Folkpartiet anser att konsumentverket bör få i uppgift av regeringen att
initiera ett samarbete med branschorganisationerna för att åstadkomma en
frivillig, standardiserad varuinformation även inom andra varugrupper än
livsmedel.

De bästa kunskaperna om de enskilda produkterna finns hos tillverkarna.

Ansvaret för att lämna den erforderliga informationen måste huvudsakligen
falla på företagen. Konsumentverkets uppgift bör vara att överlägga med
branschorganisationerna för att söka utveckla ett varudeklarationssystem.

Folkpartiet föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som anförts om behovet av varudeklarationer.

Teledistribuerad varuinformation

Avsikten med jämförande tester och provningar är att de skall finnas
tillgängliga för konsumenterna. Det kan vara svårt för den enskilde
konsumenten att skaffa sig motsvarande överblick över marknadens utbud.

Med bl.a. videotex och text-TV kompletterat med teleprogramvara kan
viktig jämförande information om varor och tjänster ställas till många
konsumenters förfogande. Varu- och tjänsteförteckningar och produktinformation
bör därför branschvis sammanställas i öppna databaser. Konsumenten
skall inte enbart behöva vända sig till en konsumentupplysare för att
ta del av dataöverförd information.

Under 1988 har en försöksverksamhet bedrivits med varuinformation
direkt till ett antal hushåll i Västerås. Andra liknande försök pågår inom
hemvården i Göteborg och på Ekerö.

Folkpartiet anser att konsumentverket bör få i uppdrag att genomföra
utvidgade prov med videotexdistribuerad varuinformation direkt till konsumenten.

Riksdagen bör ge regeringen detta till känna.

Prismärkning

Konsumenten måste kunna ställa krav på handeln att prismärkningen skall
vara tydlig. Prismärkning i butiken - direkt på varan eller på hyllkanten - får
inte försvinna med införandet av datakassor.

Även vid skyltning av varor bör priset anges. I Sverige saknas alltför ofta
prislappar på varorna i skylfönstren till skillnad från t.ex. Danmark, där
handeln inte tvekar att ange priset.

Konsumentverket bör ges i uppdrag att på nytt ta upp prismärkningsfrå- Mot. 1988/89
gorna med handeln för att åstadkomma en förbättring för konsumenterna i L703
detta avseende.

Vad som framförts i detta avsnitt bör ges regeringen till känna.

Könsdiskriminerande reklam

Riksdagen beslutade 1986 att konsumentverket skulle följa den könsdiskriminerande
reklamens omfattning och utveckling. Uppdraget härleds från
den konsumentpolitiska utredningen Hushållning för välfärd, som enligt
sina direktiv särskilt skulle överväga frågan om det fanns behov av ytterligare
lagstiftning. Konsumentverkets bedömning kommer inom kort att redovisas
till regeringen.

Alla former av könsdiskriminerande reklam bör bekämpas bl a genom
aktiv opinionsbildning. Vi anser att mycket har förbättrats genom påverkan,
självsanering och frivilliga regler inom reklambranschen. Men fortfarande
väcker vissa annonser anstöt och är exempel på övertramp. Könsdiskriminerande
bilder och framställningar hör inte hemma i det svenska samhället och
därmed ej heller i reklamen.

Vår grundinställning är att reklamen skall återspegla ett livsmönster som
bygger på kvinnors och mäns lika värde och på jämställdhet mellan könen.

Näringslivet och reklambranschen har ett stort etiskt ansvar att utforma
regler för reklam som följer upp dessa grundvärderingar.

Konsumentverket bör självfallet även efter utredningsuppdragets avslutning
följa utvecklingen inom reklamområdet och gemensamt med näringslivet
stävja könsdiskriminerande övertramp.

Genom utbildning, opinionsbildning och självsanering bör möjligheter
finnas att sätta stopp för den könsdiskriminerande reklamen. Möjligheterna
synes också större nu efter det att man inom den svenska reklambranschen
bildat ett särskilt etiskt råd rörande könsdiskriminerande reklam (ERK),
vars uppgift blir att hindra sådan reklam. Rådet måste utöva en auktoritativ
och vägledande roll med socialt och etiskt ansvar inom reklambranschen.

Konsumentrådgivning

Den kommunala konsumentrådgivningen är utbyggd i de flesta kommuner.

Men trots allt saknar 16 kommuner sådan verksamhet. Verksamheten bygger
på kommunernas frivilliga initiativ, och de avgör själva hur den skall
organiseras. Det visar sig att resurserna för kommunernas konsumentarbete
varierar starkt. Folkpartiet anser det önskvärt att det över hela landet finns
rådgivning av hög kvalitet.

Genom den lokala kontakten mellan konsument och konsumentvägledare
får konsumenten inte enbart vägledning vid inköp av t.ex. en kapitalvara
utan kan även få hjälp med eventuella reklamationer.

Även budgetrådgivningen har visat sig vara värdefull och efterfrågad inte
minst av många unga människor, som har svårigheter att klara sin ekonomi,
när de flyttar hemifrån. Även hushållens ökade skuldsättning kräver insatser
från konsumentrådgivarna.

Det saknas tyvärr i Sverige en brett förankrad frivillig konsumentrörelse.

Erfarenheten bl.a. från USA visar att om många konsumenter engagerar sig i Mot. 1988/89

frivilliga konsumentorganisationer, når de syftet att sprida rådgivning och L703

kan påverka näringslivet för bättre produkter. Behovet är inte mindre sedan
den socialdemokratiska regeringen drog in hemkonsulentorganisationen ute
i länen.

Glesbygdsstöd

Det statliga stödet till butiker i glesbygd har haft stor betydelse för butikernas
fortsatta existens. Nära 200 butiker har erhållit driftstöd sedan stödformen
efter viss försöksverksamhet infördes för 10 år sedan. Dagligvarubutiken är i
de flesta byar en livsnödvändig förutsättning för att man skall kunna bo kvar i
bygden. Försök med vidgade servicefunktioner i glesbygdshandeln som
postservice, apoteksombud m m pågår och nu även med hjälp av videotex.

Man kan emellertid inte bortse från att varaktiga lönsamhetsproblem finns i
många stödbutiker. Kundkretsen minskar genom befolkningsminskningar.

Flera länsstyrelser har varnat för ytterligare utarmning av glesbygdsbutikerna.

Folkpartiet vill framhålla betydelsen av glesbygdshandelns fortsatta verksamhet
och därmed även värna om servicebidragen.

Anslagsfrågor

Konsumentverket

Konsumentverkets huvuduppgift är att stödja konsumenterna i deras strävan
att på marknaden tillgodose sina behov och önskemål. Genom riksdagens
beslut om en ny produktsäkerhetslag får verket inledningsvis utvidgade och
resurskrävande arbetsuppgifter. Även harmoniseringsarbetet med EG och
verkets deltagande i det internationella standardiseringsarbetet kräver extra
medelstillskott. Folkpartiet tillstyrker därför propositionens förslag på dessa
områden.

Allmänna Reklamationsnämnden (ARN)

ARN:s främsta uppgift är att lösa tvister mellan konsumenter och näringsidkare.
Ett område som har aktualiserats under senare år är ARN:s behörighet
att pröva tvister mellan konsumenter och fastighetsmäklare. Riksdagen har
beslutat om en översyn av lagen om fastighetsmäklare där det ankommer på
regeringen att avgöra översynsarbetets omfattning.

Folkpartiet anser det vara önskvärt att nämnden redan under kommande
budgetår får möjligheter att pröva fastighetsmäklartvister och därmed bistå
konsumenterna i en fråga som har stor betydelse för den enskilde. Nämnden
har i sin budgetframställning yrkat 280 000 kr särskilt för detta ändamål.

Folkpartiet tillstyrker, till skillnad från regeringen, detta förslag. Däremot
avstyrker vi propositionens förslag om ytterligare 205 000 kr. till den lokala
reklamationshanteringen.

21

D. Hemställan

Med hänvisning till vad i motionen anförts hemställs

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen har anförts om riktlinjer för pris- och konkurrenspolitiken1]

[att riksdagen av regeringen begär förslag om lagstiftning som
säkrar individens rätt att fritt välja sakförsäkring1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen har anförts om konsumtionslinjen och specialkurser inom
konsumtionsområdet2]

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen har anförts om provningsverksamhet inom konsumentverkets
verksamhetsområde,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen har anförts om varudeklarationer,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen har anförts om teledistribuerad varuinformation,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen har anförts om prismärkning,

5. att riksdagen till Allmänna reklamationsnämnden för budgetåret
1989/90 anvisar ett förslagsanslag på 10 376 000 kronor,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen har anförts om Allmänna reklamationsnämndens verksamhet.

Stockholm den 18 januari 1989
Bengt Westerberg (fp)
Ingemar Eliasson (fp)

Karin Ahrland (fp)

Charlotte Branting (fp)

Sigge Godin (fp)

Ingela Mårtensson (fp)

Jan-Erik Wikström (fp)

Kerstin Ekman (fp)
Karl-Göran Biörsmark (fp)
Birgit Friggebo (fp)

Elver Jonsson (fp)

Anne Wibble (fp)

Ulla Orring (fp)

Mot. 1988/89
L703

'1988/89:N221

21988/89:Ub217

22