Konsumentpolitiska frågor

Motion 1989/90:L707 av Martin Olsson m.fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:L707

av Martin Olsson m.fl. (c)
Konsumentpolitiska frågor

Konsumentpolitiken skall bidra till att skapa förutsättningar för enskilda
personer att medvetet och effektivt kunna hushålla med resurserna och kritiskt
kunna välja bland utbudet av varor och tjänster. Kunniga och medvetna
konsumenter kan därigenom i hög grad bidra till att förbättra sin egen och
sin familjs ekonomi genom rationellt utnyttjande av sina resurser. Genom
att ställa krav på produkter och produktutbud påverkar de medvetna konsumenterna
även tillverkare, producenter och importörer. Konsumenternas efterfrågan
och krav betyder mycket för satsning på forskning och produktutveckling
i riktning mot allt ändamålsenligare produkter.

Genom att efterfråga miljövänligt tillverkade varor eller producerade produkter
kan konsumenterna i hög grad driva på utvecklingen mot t.ex. miljövänligare
tillverkningsmetoder, ur allmän hälsosynpunkt bättre produkter
liksom varor och produkter som efter förbrukning medför så små miljöstörningar
som möjligt. Kunniga, upplysta och medvetna konsumenter blir härigenom
en viktig förutsättning också för att vi skall anpassa det moderna
konsumentsamhället till de förutsättningar som naturen ger. Konsumentpolitiken
blir härigenom en viktig del av miljöpolitiken.

För att konsumenterna genom medvetet handlande skall kunna påverka
både sin egen ekonomi, produktutveckling och bidra till miljöpolitiska framsteg,
fordras att alla får tillräcklig utbildning och information. Dessutom är
det nödvändigt att det finns regler om innehållsförteckning, uppgift om ursprungsland,
miljöpåverkan och pris inklusive jämförelsepris för att en konsument
skall få erforderlig information för att kunna fatta rationella beslut
vid inköp.

Centerpartiet har i olika sammanhang krävt att utbildningen i konsumentkunskap
skall vara omfattande i hela vårt utbildningssystem. Vi har också
krävt bevarande av såväl konsumentteknisk linje på gymnasiet som lanthushållsskolorna.
Centerpartiet motsatte sig även indragningen av hemkonsulenterna
som på länsnivå ansvarade för konsumentupplysning och andra
konsumentpolitiskt värdefulla verksamheter.

När det gäller konsumenternas möjligheter att hävda sina rättigheter och
få ersättning för skador och förluster betyder den konsumentpolitiska lagstiftningen
och de olika skadeståndsreglerna synnerligen mycket. Centerpartiet
har stött utvecklingen mot att stärka konsumenternas ställning och rättigheter.
Vi har dessutom krävt att skyddet för den enskilde ur konsument

1* Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr L706709

rättsliga och skadeståndsrättsliga synpunkter skall vara lika starkt när mot- Mot. 1989/90

parten är offentlig verksamhet som privat näringsverksamhet. L707

Konsumentpolitiken kan påverka samhällsutvecklingen, men samtidigt är
det väsentligt att samhället utformas så att det ger goda förutsättningar för
den enskilde i egenskap av konsument. Centerpartiet arbetar för ett decentraliserat
samhälle med rättvis fördelning av resurserna både mellan olika
grupper och olika delar av landet och därmed spridd service som är nödvändig
inte minst ur konsumentsynpunkt. En i vidaste mening positiv konsumentpolitik
främjas bäst i ett sådant samhälle med marknadsekonomiskt system
med olika typer av företag som konkurrerar på lika villkor och som genom
lagstiftning verkar inom ramen för sociala, miljömässiga och regionalpolitiska
hänsynstaganden.

Mot bakgrund av våra grundläggande krav på konsumentpolitikens inriktning
vill vi i denna motion ta upp några aktuella frågor.

Prisinformation

För att konsumenterna skall ha en möjlighet att bedöma varors priser och
göra jämförelser mellan varor av olika märken är klara och lättillgängliga
prisuppgifter nödvändiga. En uppgift om pris och jämförelsepris på varje
vara i detaljhandeln är en förutsättning för att alla konsumenter skall ha möjlighet
att göra rationella prisbedömningar vid val av olika varor. Prisuppgifterna
är också en nödvändighet för att den som gör inköp skall kunna beräkna
hur mycket de varor tillsammans kostar som han eller hon kommer
med till snabbköpskassan.

Tydlig prismärkning direkt på varan är därför den ur konsumentsynpunkt
bästa lösningen. För vissa varor kan det dock vara acceptabelt att märkningen
i stället sker på hyllkanten.

Handelns datorisering får enligt centerpartiet inte leda till att prisinformationen
försämras. De brister som i dag förekommer vad gäller prisinformation
måste därför undanröjas genom påverkan, självsanering och frivilliga
överenskommelser inom branschen. Det bör ankomma på konsumentverket
att ta upp prismärkningsfrågorna för att försöka uppnå överenskommelser
med handelns representanter om bättre prismärkning för konsumenterna.

Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

Forskare bör ingå i miljömärkningsstyrelsen

Ett harmoniserat nordiskt system för frivillig miljömärkning av produkter
infördes under den gångna hösten. Den frivilliga miljömärkningen organiseras
i vårt land inom SIS - Standardiseringskommissionen i Sverige certifieringsverksamhet.
Verksamheten leds av en särskild miljömärkningsstyrelse.

När riksdagen i höstas fick tillfälle att behandla dessa frågor (1988/89:LU13)
gällde propositionen endast förslag om anslag för finansiering av verksamheten
under initialskedet. Något riksdagsbeslut om miljömärkningen och dess
organisation ansåg regeringen inte vara erforderligt. I centerpartiets motion
1989/90:L9 framförde vi bl.a. krav på att forskningen skulle vara representerad
i miljömärkningsstyrelsen, eftersom vi ansåg det vara en allvarlig brist

4

att forskningsintressena enligt regeringens beslut om organisationen skulle Mot. 1989/90
bli helt orepresenterade. L707

Den utredning som låg till grund för införande av miljömärkning i Sverige
föreslog en modell där styrelsen skulle bestå av tolv ledamöter, representerande
de olika intressena med en fjärdedel för envar av de allmänna samhällsintressena
inklusive forskningen, konsumenterna, miljörörelsen och näringslivet.
Regeringen frångick i avtalet med SIS detta förslag till sammansättning
av styrelsen så att forskningen uteslöts.

I en reservation av bl.a. centerns representanter i utskottet uttalades att
regeringen snarast borde ta initiativ till förändring eller en eventuell utökning
av miljömärkningsstyrelsen så att även forskningsintressena skulle bli
representerade.

Vi vidhåller vår uppfattning och anser att riksdagen bör göra ett tillkännagivande
till regeringen om detta.

Deklaration om miljöskadliga ämnen

På marknaden finns det för närvarande en stor mängd varor som, trots att de
kan misstänkas innehålla miljöskadliga ämnen, inte är försedda med någon
varudeklaration. Det är viktigt med varudeklarationer både för att den som
vill skall kunna undvika att utnyttja produkter som har miljöstörande effekter,
och för att de allergikänsliga inte skall drabbas av för dem olämpliga produkter.
Särskilt angeläget är det därför att allmänheten snarast får tillgång
till information i form av varudeklaration om miljöskadliga ämnen i bl.a.
hushålls- och rengöringsartiklar och om allergiframkallande ämnen i hygienartiklar
och kosmetika.

Den frivilliga miljömärkning som i nordiskt samarbete just inletts är
mycket värdefull men ersätter inte krav på obligatorisk innehållsdeklaration
om miljöfarliga ämnen och dylikt.

Riksdagen bör därför i form av ett tillkännagivande uttala vikten av att
regeringen arbetar för införande av ett sådant varudeklarationssystem.

Kreditkort och konsumentskydd

Den ökande kreditkortsmarknaden har lett till problem för många. I vårfjolårsmotion
(1988/89:L706) framhöll vi:Det råder knappast någon tvekan om
att det behövs bättre kontroll och större ansvarstagande vid beviljande av
kreditkort för att undvika att många människor med hänsyn till sin ekonomi
får för många kreditkort och för stora kreditmöjligheter. Det är även viktigt
att marknadsföring och information om krediter är sådan att alla får klara
uppgifter om kreditkostnader m.m. så att de inte förleds att skaffa sig och
utnyttja kreditkort på ett sätt som är oförenligt med deras ekonomi.

Vi noterar därför nu med tillfredsställelse att regeringen enligt uppgift i
budgetpropositionen (bil. 15 sid. 122) vidtagit vissa åtgärder för att skydda
hushållen i detta fall och att regeringen förbereder åtgärder för att skärpa
kraven på banker och finansieringsinstitut vid kreditgivning till hushåll samt
för att underlätta skuldsanering.

Men andra viktiga frågor återstår att lösa när det gäller kreditkorten och

5

konsumentskyddet, t.ex. vad den allt ökade övergången till utnyttjande av Mot. 1989/90

kredit- och kontokort i handeln betyder ur konsumentsynpunkt. L707

För konsumenterna och handeln innebär utvecklingen mot allt större utnyttjande
av kredit- och kontokort både för- och nackdelar. Som fördelar för
handeln anges att den genom att ha mindre kontantkassor arbetar med
mindre risk för inbrott och rån. Ur konsumentsynpunkt är det väsentligt att
kunderna även i framtiden har rätt att betala med pengar och att det inte
blir ett missgynnande av kontantkunder genom exempelvis hänvisning till en
enda kassa eller att speciella priserbjudanden endast gäller kortkunderna.

För vissa grupper är det av speciell betydelse att kontanthandeln finns kvar,
nämligen för åldringar, handikappade och andra som måste uppdra till
andra, kanske främmande personer att handla åt dem. Att i sådana fall
tvingas skicka med sitt kredit- eller betalningskort och avslöja koden skulle
vara otillfredsställande.

Behörigheten att utnyttja ett betalkort ligger i att man har kortet i sin hand
och att man känner den kod, som är ens personliga. Om en främmande person
får tag i kortet och har rätt kod är han eller hon behörig enligt det
formella sättet att se på frågan.

Bland de största nackdelarna för konsumenterna har framhållits avsaknaden
av lagstiftning som skyddar konsumenterna i fall när kortet utnyttjas av
obehöriga eller när elektroniken inte fungerar med följd att inbetalningar
blir oregistrerade. Bankernas och kreditbolagens regler i dessa fall är enligt
konsumentverket stränga och till konsumenternas nackdel.

En annan viktig fråga som måste beaktas vid utveckling av nya betalningssystem
är vikten av att den enskildes integritet kan skyddas även inom dessa
system.

Enligt vår mening är det av stor betydelse att utvecklingen mot en ökad
kreditkortsmarknad och övergång till elektroniska betalningssystem noga
följs av samhällets organ och att erforderliga lagstiftnings- och andra åtgärder
vidtas för att konsumentskyddet skall bli tillfredsställande.

Vikten av att regeringen följer dessa frågor och tar erforderliga initiativ
bör riksdagen enligt vår mening ge regeringen till känna.

Allmänna reklamationsnämnden, ARN

Allmänna reklamationsnämnden, ARN, har till uppgift att pröva tvister
mellan konsumenter och näringsidkare rörande varor, tjänster och andra
nyttigheter och därigenom vara ett enkelt, billigt och snabbt alternativ till
domstolsprövning. ARN skall dessutom stödja den medling i konsumenttvister
som bedrivs lokalt i kommunal regi.

I årets anslagsframställning har ARN begärt att få resurser för att även
pröva tvister rörande finansiella tjänster och för detta inrätta en ny nämndavdelning.
I budgetpropositionen finner föredragande statsrådet förslaget
intressant (bil. 15 sid. 132) men är inte beredd att föreslå resursförstärkningar
för det ändamålet. ARN hänvisas i stället till att inom ramen för tillgängliga
resurser ta erforderliga initiativ för att få till stånd den föreslagna
förändringen.

Vi vill betona den stora betydelse ARN:s verksamhet har ur konsument

synpunkt. Eftersom omfattningen av och intresset för finansiella tjänster Mot. 1989/90

ökat bland allmänheten är det värdefullt om ARN får möjlighet att pröva de L707

många tvister som kan uppstå även inom detta område, alltså frågor gällande
konsumenters förhållande till främst banker, finansieringsinstitut och försäkringsbolag.

Vi anser det därför önskvärt att ARN kan utvidga sin verksamhet till detta
område. Det bör enligt vår mening ankomma på regeringen att följa utvecklingen
och ta erforderliga ytterligare initiativ och för framtiden eventuellt
föreslå resursförstärkningar för att möjliggöra för ARN att pröva tvister rörande
finansiella tjänster.

Det bör ges regeringen till känna.

Gränsdragning mellan egenföretagare och konsument i
konsumentskyddslagstiftningen

I bl.a. fjolårets konsumentpolitiska motion (1988/89:L706) tog vi upp frågan
om att även enmansföretagare och eventuellt även vissa andra småföretagare
skulle omfattas av den konsumentpolitiska lagstiftningen. För närvarande
omfattar denna lagstiftning alla som i egenskap av konsumenter har
avtals- eller affärstransaktioner med näringsidkare. Vad en egenföretagare
köper för sig och sin familj för privat bruk omfattas härigenom av lagstiftningen
men inte det han köper för sin rörelse även om den drivs i hemmet
eller i anslutning till hemmet. Detta medför i vissa fall svåra gränsdragningsproblem.
En annan anledning till att vi vill att lagstiftningen som skall skydda
konsumenter även bör gälla småföretagare är att dessa i många fall har en
ställning och situation som motsvarar konsumenternas i ett affärsförhållande
med större näringsidkare.

Eftersom detta motionskrav från i fjol ännu inte behandlats av riksdagen
avstår vi från att nu framställa något yrkande.

Konsumentskyddet vid offentlig verksamhet

Enligt centerpartiet är det viktigt att konsumentskyddet är lika starkt när det
allmänna är konsumentens motpart som när konsumenten skall hävda sina
intressen gentemot privat näringsverksamhet.

Centerpartiet har haft anledning att ta upp den frågan vid flera tillfällen.

11.ex. regeringens förslag till produktsäkerhetslag som framlades 1988 undantags
offentlig verksamhet, vilket föranledde oss att i motionen
1988/89:L9 begära att produktsäkerhetslagen även skulle omfatta offentlig
verksamhet. Med anledning av detta och några andra motsvarande motionsyrkanden
uttalade sig riksdagen (1988/89:LU13) i ett tillkännagivande till regeringen
för en utvidgning av lagen enligt motionskraven. Ännu har regeringen
inte framlagt förslag i enlighet med riksdagens beställning.

Vad gäller rätten till skadestånd när skador eller förluster orsakats av offentlig
verksamhet har vi under en rad av år krävt förbättringar för de skadelidande.
Våra krav har gällt översyn av både det allmännas skadeståndsansvar
i myndighetsutövning och i affärsmässig verksamhet. Efter de upprepade
motionskraven har viss förbättring genomförts och en utredning tillsatts
för att göra en större översyn av dessa frågor. 7

Vi anser det som nämnt angeläget att all konsumentpolitisk lagstiftning Mot. 1989/90
och alla skadeståndsrättsliga regler ger konsumenterna ett fullgott skydd L707
även gentemot offentlig verksamhet. En aktuell fråga där detta krav bör tillgodoses
är produktansvarslagen om vilken regeringsförslag väntas framläggas
under den kommande hösten. Något undantag för den offentliga sektorn
från det ansvar som i denna lag kommer att åläggas näringsverksamhet bör
enligt vår mening inte göras. Riksdagen bör genom ett tillkännagivande till
regeringen fastslå detta.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om prisinformation till konsumenterna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om representation för forskningen i miljömärkningsstyrelsen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om varudeklaration av miljöfarliga ämnen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om konsumentskyddet och konto- och kreditkortsmarknaden,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om allmänna reklamationsnämndens verksamhet,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den kommande lagstiftningen om produktansvar
även bör omfatta offentlig verksamhet.

Stockholm den 17 januari 1990
Martin Olsson (c)

Bertil Fiskesjö (c)

Stina Eliasson (c)

Anders Svärd (c)

Rosa Östh (c)

Kjell Ericsson (c)

Bengt Kindbom (c)
Ingbritt Irhammar (c)
Birger Andersson (c)
Hugo Andersson (c)

8