Konsumentpolitiska frågor

Motion 1990/91:L717 av Martin Olsson m.fl. (c)

Konsumentpolitiken skall bidra till att skapa
förutsättningar för enskilda personer att medvetet och
effektivt kunna hushålla med resurserna och kritiskt kunna
välja bland utbudet av varor och tjänster. Kunniga och
medvetna konsumenter kan därigenom i hög grad förbättra
sin och sin familjs ekonomi genom rationellt utnyttjande av
sina ekonomiska resurser. I tider som nu av ekonomisk
åtstramning och stor skattebelastning på
nödvändighetsvaror som livsmedel, boende och nödvändiga
resor är det särskilt viktigt att konsumenterna har
förutsättningar att göra rationella avvägningar inför inköp.

Genom att ställa krav på produkter och produktutbud
påverkar medvetna konsumenter även tillverkare,
producenter och importörer. Konsumenternas efterfrågan
och krav betyder härigenom mycket för satsning på
forskning och produktutveckling i riktning mot allt
ändamålsenligare produkter.

Konsumenterna kan t.ex. genom att efterfråga
miljövänligt tillverkade produkter i hög grad driva på
utvecklingen mot t.ex. miljövänligare tillverkningsmetoder
och ur allmän hälsosynpunkt bättre produkter liksom varor
och produkter som efter förbrukning medför så små
miljöstörningar som möjligt. Kunniga, upplysta och
medvetna konsumenter blir härigenom en viktig
förutsättning också för att vi skall anpassa det moderna
konsumtionssamhället till de förutsättningar som naturen
ger. Konsumentpolitiken blir härigenom en viktig del av
miljöpolitiken.

För att konsumenterna genom medvetet handlande skall
kunna påverka både sin egen ekonomi, produktutveckling
och bidra till miljöpolitiska framsteg, fordras att alla får
tillräcklig utbildning och information. Dessutom är det
nödvändigt att det finns regler om innehållsförteckning,
uppgift om ursprungsland, miljöpåverkan och pris inklusive
jämförelsepris för att en konsument skall få erforderlig
information för att kunna fatta rationella beslut vid inköp.

Centerpartiet har i olika sammanhang krävt att
utbildningen i konsumentkunskap skall vara omfattande i
hela vårt utbildningssystem. Vi har också krävt bevarande
av såväl konsumentteknisk linje på gymnasiet som
lanthushållsskolorna. Centerpartiet motsatte sig även
indragningen av hemkonsulenterna som på länsnivå
ansvarade för konsumentupplysning och andra
konsumentpolitiskt värdefulla verksamheter.

När det gäller konsumenternas möjligheter att hävda
sina rättigheter och få ersättning för skador och förluster
betyder den konsumentpolitiska lagstiftningen och de olika
skadeståndsreglerna synnerligen mycket. Centerpartiet har
stött utvecklingen mot att stärka konsumenternas ställning
och rättigheter. Vi har dessutom krävt att skyddet för den
enskilde ur konsumenträttsliga och skadeståndsrättsliga
synpunkter skall vara lika starkt när motparten är offentlig
verksamhet som privat näringsverksamhet.

Ur konsumentpolitisk synpunkt är det väsentligt att
samhället utformas så att det ger goda förutsättningar för
den enskilde i egenskap av konsument. Centerpartiet
arbetar för ett decentraliserat samhälle med rättvis
fördelning av resurserna både mellan olika grupper och
olika delar av landet och därmed spridd service som är
nödvändig inte minst ur konsumentsynpunkt. En i vidaste
mening positiv konsumentpolitik främjas bäst i ett sådant
samhälle med marknadsekonomiskt system med olika typer
av företag som konkurrerar på lika villkor och som genom
lagstiftning verkar inom ramen för sociala, miljömässiga
och regionalpolitiska hänsynstaganden.

Sverige skall aktivt delta i de europeiska strävandena för
fri rörlighet över gränserna för människor, varor, tjänster
och kapital. Ökad samordning av lagar och regler och ökad
öppenhet för att bedriva verksamheter är rätt tillämpad
positivt. Sveriges riksdag har genom sitt beslut i december
tagit ett avgörande steg på vägen mot ett alltmer integrerat
Europa.

När det gäller konsumentpolitiken finnas inom EG en
rad direktiv, resolutioner och förslag som berör
konsumenträtten. Aktuella rättsakter rör områden som
konsumentinflytande på standardiseringen, prisangivelser
på livsmedel, buller från hushållsmaskiner, miljömärkning,
vikt och volymer m.m. Vissa EG-regler saknar
motsvarighet i vårt land eller går längre än våra regler. Å
andra sidan finns det områden som saknas i EG:s regelverk.

I det fortsatta integrationsarbetet är det viktigt att de
konsumentpolitiska intressena i positiv mening tas tillvara.

Mot bakgrund av våra grundläggande krav på
konsumentpolitikens inriktning vill vi i denna motion ta upp
några aktuella frågor.

I fjolårets konsumentpolitiska motion l989/90:L707
yrkade vi bl.a. (yrk. 6) att riksdagen skulle uttala sig för att
den kommande lagstiftningen om produktansvar även bör
omfatta offentlig verksamhet. Eftersom detta yrkande ännu
inte behandlats av riksdagen avstår vi från att ta upp denna
fråga i årets motion.

Prisinformationen viktig

Klara och lättillgängliga prisuppgifter är nödvändiga för
att konsumenterna skall ha möjlighet att bedöma varors
priser och göra jämförelser mellan varor av olika märken
och olika förpackningsstorlekar. Uppgift om pris och
jämförelsepris på -- eller för vissa speciella varugrupper i
anslutning till -- varje vara i detaljhandeln är en
förutsättning för att alla konsumenter skall ha möjlighet att
göra rationella prisbedömningar vid val av olika varor.
Prisuppgifterna bidrar säkerligen till bättre
prismedvetenhet. De är också nödvändiga för att den som
gör inköp skall kunna beräkna hur mycket de varor
tillsammans kostar som han eller hon tar med till
snabbköpskassan.

Tydlig prismärkning direkt på varan är därför den ur
konsumentsynpunkt bästa lösningen. För vissa varor kan
det dock vara acceptabelt att märkningen i stället sker på
hyllkanten. De brister som i dag förekommer vad gäller
prisinformation måste därför undanröjas.

Handelns datorisering av kassahanteringen, med tydligt
angivande av varor och priser på kvittot, leder till en god
kundinformation om gjorda inköp. Denna information är
ett komplement till prismärkning på varje vara.

Konsumenternas önskemål om klara prisuppgifter
framgår bl.a. av en Sifoundersökning l990 enligt vilken 76
procent ansåg att prisinformationen blev sämre vid
borttagande av prislapp på varje vara.

Frågan om prisinformation till konsumenter har
behandlats av konkurrenskommittén i sitt i november l990
avgivna delbetänkande SOU:1990:106.

Eftersom regeringen enligt uppgift i
budgetpropositionen (bilaga 15) avser att under
innevarande riksmöte framlägga förslag om förbättrad
prisinformation avstår vi nu från att yrka på något
riksdagsuttalande.

Avtal skall hållas

I den från och med det senaste årsskiftet gällande nya
konsumentköplagen görs ett allvarligt avsteg från den i vårt
land traditionella grundprincipen att avtal skall hållas.
Enligt den nya lagen har en konsument en generell
möjlighet att avbeställa en vara innan den har avlämnats.
Centern motsatte sig (motion 1989/90:L20, yrk. 2 och res.
14 fogad till l989/90:LU35) en sådan generell
avbeställningsrätt och yrkade på att huvudregeln alltjämt
skall vara att avtal skall hållas och att det skall fordras
särskilda skäl över vilka konsumenten ej kunnat råda för
rätt till avbeställning.

Att köparen har rätt att häva köpet om inte säljaren
infriar sina förpliktelser om t.ex. leveranstid finner vi
värdefullt och välmotiverat.

Reformer inom konsumentköprätten innebär
avvägningar mellan näringsidkarens och konsumentens ofta
motstående intressen. Frågan är om det kan anses vara ett
konsumentintresse att frångå principen att avtal skall hållas.
Denna rättsprincip har nämligen djup förankring i det
allmänna rättsmedvetandet. Det fordras därför mycket
starka skäl för att frångå denna princip. Den oinskränkta
avbeställningsrätten, som nu införts, kan leda till dels att
enskilda i egenskap av konsumenter inte gör tillräckligt
noggranna överväganden innan avtal ingås, dels att
respekten för ingångna avtal starkt begränsas. En icke
önskvärd rättsutveckling torde därigenom uppstå. De
praktiska svårigheter den generella avbeställningsrätten
kan förorsaka främst mindre näringsidkare måste också
beaktas. Vår samlade bedömning är att det inte kan anses
vara ett konsumentintresse att lämna grundprincipen att
avtal skall hållas.

I stället för denna regel bör som vi begärde vid
behandlingen av propositionen avbeställning få godtas
endast då särskilda skäl föreligger för köparen. Sådana
särskilda skäl kan exempelvis vara dödsfall inom familjen,
skilsmässa, arbetslöshet, sjukdom eller andra förhållanden
som avsevärt ändrat förutsättningarna för konsumenten.

Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om ändring
av konsumentköplagen i denna del enligt dessa riktlinjer.

Garantiernas upphörande

Den nya konsumentköplagens syfte var att den enskilde
konsumentens ställning skulle stärkas. Men i ett fall synes
lagen ha fått oväntade konsekvenser.

Om en vara är felaktig har köparen/konsumenten rätt att
kräva att säljaren utan kostnad för konsumenten avhjälper
felet eller, i vissa fall, företar omleverans. Säljaren får å sin
sida i regel rätt att på egen bekostnad avhjälpa ett fel eller
företa omleverans.

Hittills har det varit mycket vanligt att säljarna av
kapitalvaror lämnat garantier, som gällt utan
bevisskyldighet och oberoende av vilken typ av fel det gällt.

Genom den nya lagen har säljaren fått långtgående
förpliktelser och köparen rätt till skadestånd grundat på
flera olika förhållanden.

Säljarna av kapitalvaror har som följd av förpliktelserna
enligt den nya lagen upphört med systemet med garantier. I
stället får köparen av kapitalvaror nu i regel teckna en
allriskförsäkring, som innebär att säljaren ersätter eller
byter ut varan vid fabrikationsfel. Men det är köparens
skyldighet att bevisa att produkten var felaktig redan vid
inköpet. Att konsumenten har bevisbördan för fel eller
skador på produkten anses medföra en svagare ställning för
konsumenten än som avsågs med den nya
konsumentköplagen.

Den nya konsumentköplagen synes alltså ha fått
oväntade konsekvenser i inledningsskedet. Mot bakgrund
härav finner vi det väsentligt att riksdagen uttalar vikten av
att regeringen noga följer utvecklingen inom detta område
och tillämpningen av konsumentköplagen i denna del.

Lokal konsumentpolitisk verksamhet

Kommunerna har en central roll inom
konsumentpolitiken. Det har sin grund i att det är på lokal
nivå som det är lättast att fånga upp konsumentproblemen
och nå dem som i första hand behöver hjälp, stöd och
information. Det är också på den lokala marknaden som
man finner de flesta företag vars verksamhet direkt berör
konsumenterna.

Uppbyggnaden av kommunal konsumentverksamhet
ledde till att de allra flesta kommuner byggt upp en sådan
med särskild konsumentnämnd som ansvarig. Eftersom
varje kommun är suverän att bestämma omfattningen och
inriktningen av sin konsumentverksamhet varierar den
mellan olika kommuner.

Rådgivning till enskilda för att ge dem bättre
beslutsunderlag inför köp av varor och tjänster är en mycket
omfattande uppgift. Reklamationshantering är ett annat
arbetsområde. Genom denna verksamhet kan många tvister
mellan konsument och säljare lösas lokalt.

Allmän information i konsumentpolitiska frågor är en
annan viktig uppgift. Inom vissa kommuner bedrivs en
målmedveten information i skolan för att alla ungdomar --
framtidens konsumenter -- skall få ökade förutsättningar att
bli kunniga, kritiska och medvetna konsumenter.

Den lokala konsumentverksamheten syftar även i många
kommuner till att hjälpa konsumenter att sanera sin
ekonomi, vilket ibland sker tillsammans med sociala
myndigheter.

På grund av kommunernas pressade ekonomiska läge
under de senaste åren har dock konsumentverksamheten
begränsats i många kommuner.

Riskerna är stora för att det är de konsumenter som mest
behöver stöd och hjälp som kommer att drabbas hårdast av
dessa neddragningar, vilket kan leda till ekonomiska
problem för dessa familjer och i en del fall till ökat behov av
socialtjänstens stöd. Särskilt betänkligt är det att
verksamheten begränsas i tider av ekonomisk åtstramning
då konsumentpolitiska insatser är speciellt betydelsefulla.

Neddragningarna kan även medföra inskränkningar i
den värdefulla informationsverksamhet som den lokala
konsumentverksamheten kan ge ungdomarna för att de
både under ungdomstiden och senare skall kunna disponera
sina resurser på mest ekonomiska sätt.

I det läge som uppstått är det väsentligt att den statliga
konsumentverksamheten blir ett så effektivt stöd som
möjligt för den lokala verksamheten. Dessutom är det
väsentligt att olika organisationer, bl.a.
studieorganisationer, får möjligheter att vara ett
komplement till samhällets konsumentpolitiska organ.

Vikten av att stödja kommunernas
konsumentverksamhet liksom att stödja organisationer som
kan verka inom det konsumentpolitiska området bör enligt
vår mening ges regeringen till känna.

Varudeklaration av miljöfarliga ämnen

På marknaden finns för närvarande en stor mängd varor
som, trots att de kan misstänkas innehålla miljöskadliga och
allergiframkallande ämnen, inte är försedda med någon
varudeklaration. Det är viktigt med varudeklarationer både
för att de som vill undvika att utnyttja produkter med
miljöstörande effekter och för att de allergikänsliga inte
skall drabbas av för dem olämpliga produkter. Särskilt
angeläget är det därför att allmänheten snarast får tillgång
till information i form av varudeklaration om miljöskadliga
ämnen i bl.a. hushålls- och rengöringsartiklar och om
allergiframkallande ämnen i hygienartiklar och kosmetika.

Den frivilliga miljömärkning i nordiskt samarbete som
inletts är värdefull men ersätter inte krav på obligatorisk
innehållsdeklaration om miljöfarliga ämnen och dylikt.

Riksdagen bör därför i ett tillkännagivande uttala vikten
av att regeringen arbetar för införande av ett sådant
varudeklarationssystem.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring av konsumentköplagen att huvudregeln blir att
ingångna avtal skall hållas,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om säljarnas ansvar enligt
konsumentköplagen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den lokala
konsumentverksamheten,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om varudeklaration av miljöskadliga
ämnen.

Stockholm den 23 januari 1991

Martin Olsson (c)

Bertil Fiskesjö (c)

Bengt Kindbom (c)

Stina Eliasson (c)

Ingbritt Irhammar (c)

Anders Svärd (c)

Birger Andersson (c)

Rosa Östh (c)

Hugo Andersson (c)

Kjell Ericsson (c)