Konsumentpolitiska frågor

Motion 1990/91:L735 av Elisabet Franzén m.fl. (mp)

Konsumentens situation

Konsumentens ställning på marknaden är
utomordentligt svag jämfört med vad som förutsätts i de
liberala teorier som sägs ligga till grund för de just nu så
moderna kraven på en fri marknadsekonomi.

Ser man först till maktfördelningen på marknaden, så
kan konsumentens möjligheter att hävda sig gentemot
producenten och handeln belysas genom följande
jämförelser:Den årliga reklamkostnaden per innevånare
i Sverige har beräknats till 4 700 kronor (nästan 40
miljarder kronor i detaljistledet inkl moms) medan
regeringen föreslår 8,90 kronor per person till
konsumentverket och dess konsumentstödjande
verksamhet för nästa budgetår. Per dag är det mindre än 2,5
öre per innevånare i Sverige.Samhällets stöd till
kunskapsutveckling på näringslivets område är oerhört
mycket större än stödet till forskning och undervisning i
konsument-hushållsekonomi. Det finns särskilda
handelshögskolor, som arbetar med näringslivets
perspektiv, och universiteten har stora företagsekonomiska
institutioner medan ''konsumentkunskapen'' sedan flera år
löper stor risk att försvinna som självständigt ämne.

''Konsumentkunskap'' har definierats som kunskap
för konsumenten om konsumenten. Den
samlade kunskapen om ekonomi och marknad sett ur
konsumentperspektiv är alltför liten. Eftersom forskningen
är så eftersatt har det fört med sig att viktig kunskap saknas,
när det gäller hushållens villkor. För konsumentverket,
innebär det att man inte bara har en mycket liten summa att
satsa per capita på information, hjälp och utbildning utan
att man också har en dålig kunskapsbas att utgå från.

Det är på sin plats att här ge några exempel på områden,
där grundforskning och tillämpad forskning är eftersatt:
Konsekvenser på kort och lång sikt av hushållens ökade
skuldsättninghushållens ekonomi ur ett
jämställdhetsperspektivhushållens energianvändning
produktionen i hushållethushållsekonomiskt beteende
hushållen och konsumentlagstiftningen; kunskap,
förståelse, utnyttjande och effekter av information.

Miljöpartiet är positivt till ett marknadsekonomiskt
system i vilket dock marknaden underordnas vissa hänsyn
som exempelvis omsorgen om livsmiljön och det ekologiska
systemet. Krav skall vidare kunna ställas att konsumenten
måste vara en minst jämbördig part med producent eller
handel.

Miljöpartiet anser vidare att handelns och marknadens
parter inte får bli så starka att de inte längre kan
kontrolleras och styras av demokratiskt fattade beslut.
Miljöpartiet kan inte acceptera det nuvarande förhållandet
att en part på marknaden har en närmast diktatorisk makt
både över den andra parten och över samhället. Makten och
resurserna måste omfördelas så att konsumenten ställning
stärks till att innebära verklig makt.

Ramarna som handeln behöver omges av, skall
garantera lika stor kunskap för konsumenten som för
näringslivet. De skall dessutom garantera att konsumenten
får relevant information och de skall trygga framtiden
genom att inte tillåta att produkter saluförs, om de i någon
fas i sin livscykel ger upphov till bestående skador på
naturmiljön.

För att skapa en fri handel mellan jämbördiga parter,
eller ännu hellre med konsumenten som styrande part som
i liberalismens teorier, krävs att en ny forskning för
konsumenten byggs upp.

En verklig konsumentmakt förutsätter att
konsumenterna har dels kunskap, dels medvetenhet om sin
makt. Sverige har undertecknat en FN-resolution som ger
konsumenten rätt till kunskap -- inte bara information. Det
borde förpliktiga.

Tråkigt nog måste man konstatera att dagens konsument
i allmänhet saknar intresse och engagemang för att bli en
aktiv, kritisk och krävande part på marknaden. Skälen är
flera. Ett är den ensidiga inriktning på producentens och
köpmannens intressen som vi tidigare beskrivit. Ett annat
är svårigheten för konsumenten att överblicka och bedöma
varor och produkter idag. Ett ständigt stegrat krav på
materiell tillväxt och därmed ständigt ökad produktion
förutsätter en ständigt ökad masskonsumtion av varor och
tjänster. Producenterna gör allt för att färskvaror skall vara
hållbara under lång tid, vara lättpaketerade och
lättransporterade och annat som krävs när vägen mellan
produktion och konsumtion är lång. Råvarorna förändras
och manipuleras på olika sätt, kemiska tillsatser används
och nya syntetiska material används. Det är inte längre
möjligt för konsumenten att kunna bedöma en varas
verkliga innehåll och kvalitet genom att titta på den, känna
på den, lukta på den eller ens genom att läsa på
förpackningen. Undra på att dagens konsument är vilsen.

Det är intressant att jämföra den situationen med den
som rådde då de grundläggande ekonomiska teorierna
utformades. Den fria konkurrensen hade helt andra
förutsättningar att fungera bra i 1700-talets lokalsamhällen
och bidrog till en förbättrad levnadsstandard framför allt för
städernas borgarklass. På den tiden var de tillverkade
produkterna sådana att kunderna utan vidare kunde
bedöma råvaror, utförande och funktion. Det allra mesta av
livets nödtorft tillverkades fortfarande inom hushållets ram.

För att uppnå konsumentmakt idag krävs satsningar
både av samhället och av starka ideella
konsumentorganisationer som behöver bildas som en
motvikt till näringslivet.

Forskning

I propositionen föreslås ingen höjning utan ett
oförändrat anslag till konsumentforskningen, som trots det
påstås vara under uppbyggnad.

I början av 70-talet togs en del initiativ för att få i gång
konsumentforskning vid vissa universitet, men den lyckades
inte slå rot och växa. I stället är situationen för konsument-
och hushållsforskningen kritisk idag och den riskerar att
helt försvinna som forskningsområde. Efterfrågan på sådan
forskning saknas nästan helt inom forskningsvärlden och
forskarkompetensen är låg. Eftersom man på
konsumentverket vet vilka prioriteringar som behöver
göras och vilken forskningskompetens som finns att tillgå,
bör konsumentverket tills vidare fortsätta att administrera
forskningsresurserna. Man bör dock sträva efter att på sikt
låta konsumentforskningen också få en egen organisation
inom universitet och högskolor och därmed egna resurser
att fördela.

Viktigast är nu att säkra en kontinuitet i den forskning
som bedrivs och som initieras. Kompetensen inom området
måste byggas upp och det tar tid. Vi vill därför föreslå en
successiv ökning av anslagen med förslagsvis fem procent
per år under ett antal budgetår och att man strävar efter att
bygga upp en organisation t ex i form av temaforskning.
Anslagsberäkningarna bör göras i fast penningvärde och ta
hänsyn till särskilda omständigheter, som t.ex att
högskolorna nu höjer sin administrativa avgift med cirka tio
procent. För nästa budgetår föreslår vi således en
anslagsökning med fem procent räknat i fast penningvärde.
Med övriga hänsyn tagna innebär det 520.000 kronor mer
än vad regeringen föreslår eller totalt 2.520.000 kronor.

Chalmers tekniska högskola har för innevarande
budgetår fått en förstärkning av basresursen vid den
konsumenttekniska institutionen med 500 000 kronor. Vi
föreslår ett fortsatt anslag och en uppräkning på samma
sätt, vilket innebär 630 000 kronor för nästa budgetår.

Ett av de områden som det är särskilt angeläget att
utveckla är den konsumentekonomiska inriktningen, där
det idag finns mycket knapphändigt med
forskningskompetens.

Kommunernas konsumentinformation

Det är, som regeringen också påpekar, oroande att
många kommuner minskar sina satsningar på
konsumentverksamheten. Det är sannolikt så, att man i
dessa kommuner inte är helt medveten om de vinster för
kommunen, som en väl fungerande konsumentrådgivning
innebär i form av minskade kommunala utgifter. Skulle de
få klart för sig att konsumentkontorens budgetrådgivning
minskar kommunens socialhjälpskostnader och att
informationen till konsumenter om miljö och förpackningar
leder till att sopmängden blir mindre och därmed minskar
kommunens kostnader för avfallshanteringen, då skulle
säkert intresset för att satsa pengar på en fungerande
konsumentrådgivning öka. Det är därför angeläget att
konsumentverket får resurser att aktivt ta kontakt med
landets kommuner och informera dem om detta. Vi föreslår
ett reservationsanslag på 1 000 000 kronor för detta
ändamål.

Produktinformation

Kunden bör ha tillgång till all relevant information i
samband med inköpet. Det gäller dels priset, men skall
också gälla innehåll, tillverkare, ursprungsland,
tillverkningsmetod, livscykelspecifikation och annan
information, som är viktig för att kunna väga in ekologiska
hänsyn i ställningstagandet inför ett köp. Vad som är
relevant information varierar mellan olika produktslag. Det
skall dock finnas tillgängligt för kunden någonstans i
butiken. Ingen produkt bör få saluföras om inte dess
uppgifter är kända. Genomförs det förslag till
miljöredovisning i företagen som miljöpartiet har föreslagit
i en annan motion, blir det en enkel administrativ åtgärd att
detaljisten får ett produktinformationsblad från
leverantören i samband med leverans.

När det gäller faktorer som har betydelse för hälsan,
t.ex. allergiframkallande ämnen, måste det dock finnas
krav på information på eller i omedelbar anslutning till
själva produkten.

Det finns dessutom en grupp produkter som inte alls
borde finnas på marknaden och det är sådana som i något
skede i sin livscykel kan ge bestående skador på naturmiljön
och det ekologiska systemet. Det är bokstavligen
livsavgörande att dessa produkter avlägsnas från
marknaden. Det bör ske snarast.

Reklam

Reklam och marknadsföring är de viktigaste sätten
näringslivet har att påverka konsumenterna. Det är väl känt
att en okunnig konsument är ett lätt offer för
reklammakarnas locktoner. De allra flesta konsumenter är
påverkbara inte endast när det gäller valet av produkter
utan också när det gäller nivån på konsumtionen.
Miljöpartiet vill därför ha koppling mellan reklamens
kostnader och konsumentinformation.

Skillnaderna mellan reklamens och
konsumentupplysningens kostnader är så stora att en
kraftig men differentierad skatt måste läggas på reklamen
och belopp motsvarande reklamskatteintäkterna bör på sikt
anslås tillkonsumentupplysning (konsumentverket, fria
konsumentorganisationer)ökad forskning om
hushållsekonomi och andra ämnen som är relevanta för en
kunskapsuppbyggnad till konsumenternas fromma
riktade bidrag för särskilda insatser i kommuner som har en
fungerande konsumentverksamhet.

Reklamskatten bör kunna differentieras med hänsyn till
reklamens utformning (storlek, ''glossighet''),
distributionssätt och spridningsområde.
''Grannskapsreklam'' i miljövänligt utförande kan vara helt
skattefri, medan påkostad reklam med geografiskt stor
spridning beskattas hårdare i stigande grad. Det är inte helt
enkelt att utforma en sådan skatteskala, men det är
angeläget. Regeringen bör därför utarbeta ett förslag.

Ett av reklamens syften är att övertala konsumenten att
välja den egna produkten framför konkurrenternas. Det är
ett sätt att slåss om marknadsandelar och ett normalt inslag
i marknaden. Ett annat syfte är att förmå konsumenten att
köpa mera och på så sätt öka marknadens volym. Det är en
effekt, som enligt miljöpartiets mening inte är önskvärd och
skulle som minska med åtstramningar på reklamområdet.

Reklamen har också en annan verkan, som miljöpartiet
har svårt att acceptera. Det är den kulturella nedsmutsning
som vissa former av reklam kommit att utgöra. Som
medborgare möts vi ständigt av köpbudskap -- på väg till
och från arbetet, i kabelsänd television, i tidningar och på
våra hallgolv ligger högar av grälla reklambroschyrer flera
gånger i veckan. Bilder får vara hur påträngande som helst,
både i utformning och budskap, ljusreklam blinkar till och
med inne i kollektivtrafikens fordon.

Reklammakarna tävlar om uppmärksamheten och
människor har svårt att värja sig inför denna ström av
intryck. Företagen har tagit sig rätten att göra obegränsat
intrång i medborgarnas sinnen och samhället har låtit detta
ske. Allt fler människor ber om frid och önskar att det sätts
gränser för reklamen.

Reklamen, som produktinformation och
konkurrensmedel, har sin givna plats i en
marknadsekonomi, men den kan inte längre tillåtas breda
ut sig och ta uppmärksamhetsutrymmet i anspråk, som den
gör idag. Samhället måste ta ansvar för att skydda
medborgaren. Vi föreslår att en utredning tillsätts med
uppgift att ta fram förslag till hur reklamens form och
uttryck skall kunna regleras så att människor återfår sin rätt
att välja sina intryck och göra detta på ett sätt så att inte
yttrandefriheten träds förnär, och som gärna gynnar små
lokala näringsidkare på bekostnad av de nationella och
internationella.

Samhället har uppmärksammat att oacceptabla inslag av
könsdiskriminering och etnisk diskriminering förekommer i
reklam och åtgärder övervägs både på departementet och
inom branschorganisationerna. Vi ser detta med
tillfredsställelse och räknar med snara resultat.

Miljöpartiet anser också att det är angeläget att reklam
inte främjar resursslöseri. Reklam som uppmuntrar t.ex.
användning av onödiga engångsartiklar eller som
propagerar för en slit-och-släng-mentalitet bör begränsas.

Stöd till ideella organisationer

Regeringen föreslår ett stöd till ideella
konsumentorganisationer på 2 000 000 kronor. Detta är
samma belopp som anslagits för innevarande år i samband
med beslutet om livsmedelspolitiken. Det är glädjande att
regeringen inser vikten av de ideella
konsumentorganisationerna och föreslår ett förnyat anslag.

Miljöpartiet vill emellertid skynda på uppkomsten av
frivilliga konsumentorganisationer på ett mer markant sätt.
Vi förslår därför att anslaget fördubblas till 4 000 000 kronor
och att konsumentverket får ett reservationsanslag på 4 000
000 kronor särskilt avsett för en informations- och
utredartjänst, som skall ha till uppgift att hjälpa nya
konsumentorganisationer med att komma igång med sin
verksamhet.

Förpackningar

Förpackningarna runt varan är en mycket stor del av den
vikt vi bär hem från affären. I de allra flesta fall är det fråga
om engångsförpackningar, som till mycket stor del inte är
biologiskt nedbrytbara utan de kommer att bidra till
avfallsberget när de gjort sin tjänst.

Det är nödvändigt att komma tillrätta med problemen
när det gäller förpackningar, både vad gäller
resursförbrukningen och mängden avfall. I första hand bör
mängden förpackningsmaterial minimeras. I andra hand
bör man sträva efter flergångsförpackningar som kan
återanvändas många gånger. För det tredje bör de
engångsförpackningar som ändå är oundgängliga vara av
material som är biologiskt nedbrytbart eller brännbart utan
giftiga biprodukter. Den sorts förpackningar som nyligen
introducerats på marknaden och som är sammansatta av
flera material -- papper, aluminium och plast -- bör
omgående förbjudas. De är omöjliga att återanvända eller
destruera på ett miljöriktigt sätt.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen för budgetåret 1991/92 till
konsumentverket för forskning anvisar reservationsanslag
på 520 000 kr. mer än regeringen föreslagit eller således
2 520 000 kr.,

[att riksdagen för budgetåret 1991/92 anvisar ett anslag
om 630 000 kr. som en basförstärkning vid den
konsumenttekniska institutionen, Chalmers tekniska
högskola,1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att kompetensen inom
konsumentforskningen måste byggas upp långsiktigt och att
anslagen bör öka med i storleksordningen fem procent
årligen i fast penningvärde,1]

2. att riksdagen för budgetåret 1991/92 till
konsumentverket anvisar ett reservationsanslag på
1 000 000 kr. för information till kommunerna enligt vad
som anförts i motionen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att relevant information måste
finnas på försäljningsstället i samband med köpet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att produkter som i någon del
av sin livscykel kan ge långsiktiga skador på det ekologiska
systemet bör förbjudas och avlägsnas från marknaden,

[att riksdagen hos regeringen begär förslag till
differentierad reklamskatteskala enligt vad som anförts i
motionen,2]

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en utredning med uppgift att
lägga fram förslag till hur reklamens störande
uttrycksformer skall kunna begränsas,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att det är angeläget att reklam
inte främjar resursslöseri,

7. att riksdagen för budgetåret 1991/92 till
konsumentverket anslår 2 000 000 kr. mer än regeringen
föreslagit eller således 4 000 000 kr. till stöd till ideella
konsumentorganisationer,

8. att riksdagen för budgetåret 1991/92 anslår 500 000 kr.
till konsumentverket till särskild handräckning till ideella
konsumentorganisationer i enlighet med vad i motionen
anförts,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att varuförpackningarna bör
reduceras.3]

Stockholm den 25 januari 1991

Elisabet Franzén (mp)

Gösta Lyngå (mp)

Kaj Nilsson (mp)

Kent Lundgren (mp)

Ragnhild Pohanka (mp)

1 1990/91:Ub724

2 1990/91:Sk729

3 1990/91:Jo809