Konsumentverksamheten

Motion 1989/90:L713 av Lars Werner m. fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:L713

av Lars Werner m. fl. (vpk)
Konsumentverksamheten

Det är en illusion att det skulle råda ett balanserat förhållande mellan producenter
och konsumenter på marknaden. Utgår man från vad som betalas i
reklamskatt framgår det att producentledet och handeln använder minst 20
miljarder kronor på reklam och annan marknadsföring varje år.

Konsumentrörelser

Det finns i dag inte någon levande konsumentrörelse som kan verka som
motvikt till producentledet och detaljhandeln. Konsumentkooperationen
har förlorat eller gjort sig av med sin ursprungliga uppgift och mission som
folkrörelse och konsumentföreträdare. Den agerar i dag som vilket annat
marknadsanpassat företag som helst. De embryon till ny konsumentrörelse
som finns på vissa håll har ännu bara lokal betydelse.

Regeringen anser att det är nödvändigt att dämpa konsumtionen i landet.
Men man talar bara om konsumtion i kvantitativa termer och lägger inte
några kvalitativa aspekter på en konsumtionsbegränsing. Samtidigt finns en
vanmäktig ilska hos stora delar av befolkningen över resursslöseri, direktreklam,
dåliga produkter, svårigheter att värja sig och sina barn mot vilseledande
och nedbrytande reklam, manipulativ prismärkning osv.

Hushållens skuldsättning har kraftigt ökat sedan restriktionerna på kreditmarknaden
i allt väsentligt togs bort 1985. Lätt tillgängliga krediter och förförisk
reklam har lockat och manipulerat osäkra konsumenter att dra på sig
skulder som ibland innebär livslång belastning.

Det finns alltså flera anledningar att stärka konsumenternas och konsumentrörelsernas
ställning.

Konsumentverket och konsumentvägledning

Särskilt som avsaknaden av folklig konsumentrörelse är av stor betydelse är
det viktigt att konsumentverkets arbete hela tiden utvecklas och att verksamheten
verkligen når ut. I dag saknas regionala och lokala nivåer av konsumentverket.
Men många kommuner har insett vikten av kommunal information
till konsumenterna och inrättat särskilda tjänster som konsumentsekreterare
eller -vägledare. Det är dock mycket stora skillnader mellan
kommunerna på vilka resurser som satsas på konsumentservice och på vilken
betydelse den tillmäts.

Kommunerna har ingen skyldighet att tillhandahålla konsumentstöd och Mot. 1989/90

service. Saknas dessutom insikt i hur stor betydelsen är - både för den en- L713

skilde individen och i ett vidare ekonomiskt perspektiv - av medvetna och
kunniga konsumenter, blir servicen ofta otillräcklig.

Som en hjälp till kommunerna i deras konsumentomsorg bör därför konsumentverket
utarbeta minimiriktlinjer för den lokala konsumentverksamheten.
Staten bör bidra med stöd till verksamheten.

Direktreklam

Mängden reklam till hushållen ökar, allt från annonser i tidningar till direktreklam
i brevlådorna. Det finns i dag små möjligheter att välja vilken reklam
eller information man som konsument vill ta del av.

Som tidigare nämnts används stora resurser på reklam och marknadsföring.
I slutledet är det naturligtvis konsumenterna som får betala för den.

En konsumtionsbegränsning på det här området borde vara helt i linje med
regeringens politik.

Men viktiga principer kommer i konflikt med varandra när det gäller den
praktiska begränsning av reklam till hushållen. Ingen självklar åtgärd finns
som tillfredsställer olika parters rättigheter.

Vi föreslår att en utredning tillsätts som får till uppgift att komma med
förslag till åtgärder som gör det möjligt för dem som så önskar att slippa reklam
i brevlådan. Utredningen bör också undersöka vilka ekonomiska styrmedel
som behövs för en allmän begränsning av reklamen.

Prissänkande konkurrens

Under våren 1990 kommer stora förändringar att ske på livsmedelsområdet
genom avregleringen av livsmedelspolitiken. Det kan, bl.a., innebära att
prishöjningar på livsmedel hålls tillbaka. Men för att förhindra att grossistoch
distributionsleden inte lägger beslag på de ekonomiska vinster som kan
komma ut av avregleringen utan att dessa verkligen kommer konsumenterna
till godo, krävs att en öppen och konkurrensbefrämjande prissättning av detaljisterna
ersätter det prismonopol som finns i dag och som dikteras av de
stora grossistföretagen.

Dessutom är det av största vikt att priserna verkligen finns angivna på varorna,
att prismärkningen är tydlig och uppfyller givna krav. En aktiv, kommunal
konsumentverksamhet som är en kanal för konsumenternas uppmärksamhet
och önskemål är den bästa garantin för att reglerna uppfylls.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med
uppgift att komma med förslag till åtgärder som gör det möjligt för
dem som så önskar att slippa erhålla reklam samt undersöka vilka
ekonomiska styrmedel som krävs för att uppnå en allmän begränsning
av reklamen,

2. att riksdagen hos regeringen begär att konsumentverket får i 7

Mot. 1989/90
L713

anslår 10 000 000 kr.

Stockholm den 19 januari 1990
Lars Werner (vpk)

Berith Eriksson (vpk) Lars-Ove Hagberg (vpk)

Bo Hammar (vpk) Margo Ingvardsson (vpk)

Ylva Johansson (vpk) Bertil Måbrink (vpk)

Elisabeth Persson (vpk)

uppdrag att utarbeta förslag till riktlinjer för den kommunala konsumentverksamheten
,

3. att riksdagen till stöd för uppbyggnad av kommunal konsumentverksamhet
och för stöd till konsumentrörelser för budgetåret 1990/91

8