Kontakttolksutbildningen

Motion 1993/94:Kr405 av Rune Backlund (c)

Regeringen föreslår i budgetpropositionen att anslaget
till kontakttolksutbildningen ska upphöra vid utgången av
innevarande budgetår. Anslaget uppgår till 7 974 000 kr för
budgetåret 1993/94. Tolk- och översättarinstitutet (TÖI) vid
Stockholms universitet fördelar statsbidraget för
utbildningen till de folkhögskolor och studieförbund som
anordnar kontakttolksutbildning.

Den statsbidragsstödda kontakttolksutbildningen är av
grundläggande betydelse inte bara för en god tolkservice
utan också för ett bra mottagande av flyktingar och
invandrare i sin helhet. Om anslaget slopas och man från
statens sida inte medverkar till att skapa förutsättningar för
en fortsatt finansiering kommer så gott som all
grundläggande tolkutbildning i invandrarspråk att utplånas,
med undantag för de universitetskurser som kan bedrivas på
ett begränsat antal språk och med mindre antal deltagare.

Samhällets ansvar för att ge tolkservice har genom åren
successivt skärps och preciserats i lagar och förordningar. I
förvaltningslagen (§8) anges att när en myndighet har att
göra med någon som ej behärskar svenska språket bör
myndigheten vid behov anlita tolk.
Förvaltningsprocesslagen (§50) uttrycker en starkare
skyldighet. Där har bör ersatts med skall när någon ska
höras i rätten. Rättegångsbalken 5:6 har ett liknande
stadgande. I Hälso- och sjukvårdslagen §2 stadgas att
invandrare vid behov har rätt till tolkservice i sina kontakter
med sjukvården och ansvaret för detta har vårdgivaren.
Den nordiska språkkonventionen ger nordiska medborgare
rätt att använda sitt nationalspråk vid kontakt med
myndighet.

Det är alltså ett stort antal myndigheter, kommuner och
landsting som är beroende av att det finns en god tillgång
på välutbildade tolkar på många olika språk.

Under de senaste åren har vi i vårt land tagit emot ett
stort antal flyktingar och invandrare. Behovet av
tolkservice är för närvarande större än någonsin. Sett i det
perspektivet framstår regeringens förslag som mindre väl
genomtänkt. Om utbildningarna avvecklas redan vid
halvårsskiftet i år riskerar vi snart en situation där statens
egna myndigheter, rättsväsendet, kommunerna och
landstingen har brist på tolkar. Vilket i sin tur leder till
ökade samhällskostnader och rättsosäkerhet.

Såvitt jag har kunnat utröna har den föreslagna
besparingen inte varit föremål någon mera ingående
beredning med de organ i samhället som är mest berörda
och beroende av en väl fungerande tolkservice, dvs Statens
invandrarverk, rättsväsendet, kommuner och landsting.
Inte heller utbildningsanordnarna och folkbildningsrådet
har getts möjligheter att ge sin syn på saken. Jag utgår ifrån
att utskottet vid sin behandling gör en ordentlig beredning
av vilka effekter en nedläggning av
kontakttolksutbildningen får för samhället i stort.

Regering och riksdag har i lagstiftningen, som jag ovan
redovisat, lagt fast skyldigheten att använda tolk vid
myndighetsutövning, rättsskipning och vård. Självfallet har
då också staten en skyldighet att se till att det finns en bra
utbildning av tolkar. Enligt min uppfattning kan inte staten
avhända sig det ekonomiska ansvaret för utbildningen
förrän det är klart med en annan finansiering som tryggar
utbildningens fortlevnad. Riksdagen bör därför ge
regeringen i uppdrag att tillsammans med användarna av
tolktjänster skapa en ny finansiering. I avvaktan på en
sådan lösning bör den föreslagna besparingen skjutas upp.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag till ny lösning
på finansieringen av kontakttolksutbildningen.

Stockholm den 24 januari 1994

Rune Backlund (c)