Kontrollmakten och den statliga revisionen

Motion 1999/2000:K349 av Per Unckel m.fl. (m)

1 Bakgrund

Riksdagen har enligt grundlagen tilldelats en särskild kontrollmakt. Den
omfattar konstitutionsutskottets granskning av regeringen, riksdagens
JO-ämbetesgranskning, Riksdagens revisorers verksamhet, möjligheten
till misstroendeförklaring samt frågeinstitutet.

Riksdagens revisorer skall följa den statsfinansiella och förvaltningsekono-
miska utvecklingen. Revisorerna tillkom redan i samband med 1809 års
regeringsform. Det är dock anmärkningsvärt att dess verksamhet inte i högre
grad påverkats av de revolutionerande förändringar som statsförvaltningen
och det allmännas uppgifter undgått sedan dess.

I stället har ansvaret för att utveckla och bedriva revision av statens verk-
samhet successivt kommit att få sin tyngdpunkt hos regeringens förvalt-
ningsorgan, Riksrevisionsverket (RRV). Genom senare år beslutade föränd-
ringar har den statliga redovisningsrevisionen helt förlagts till RRV samtidigt
som verket också svarar för merparten av den statliga förvaltningsrevisionen.
Riksdagens revisorer, som till skillnad från RRV även kan granska rege-
ringen och dess kansli samt riksdagens organ, har mot denna bakgrund fått
en roll som blivit mer undanskymd och oklar.

Det svenska EU-medlemskapet ställer nya krav på den statliga revisionen.
Den årliga revisionen av myndigheter som hanterar bidragsmedel från EU
skall ges en sådan omfattning att en god kontrollnivå för hanteringen av
dessa medel kan säkerställas. Vidare skall RRV biträda EU:s revisionsrätt
vid dess granskningar i Sverige. Dessa nya uppgifter förändrar förutsätt-
ningarna för den statliga revisionen. Detta faktum är ännu så länge dåligt
belyst.

2 Våra utgångspunkter

Sverige behöver en oberoende statlig revision.

Enligt vår mening tillgodoses medborgarnas intressen bäst av en tydligt
avgränsad offentlig maktutövning. Staten skall vara stark i de frågor som
endast staten kan sörja för. Beslutsfattandet skall bygga på få och entydiga
lagar. Den offentliga maktutövningen skall ske med stor öppenhet, service-
mentalitet, kostnadseffektivitet och under intryck av betydande effektivitets-
krav. Den svenska förvaltningstraditionen med ett decentraliserat besluts-
fattande i självständiga myndigheter är en del av en sådan maktutövning.

För att denna svenska modell skall kunna leva upp till högt ställda krav
måste uppföljningsverksamheten, den statliga revisionen, äga legitimitet och
upplevas som rättvis. En statlig revision som kan misstänkas gå politiska
makthavares intressen till mötes förlorar snabbt allmänhetens förtroende och
mister därmed sin betydelse.

En legitim och stark statlig revision uppnås om revisionen tillförsäkras
största möjliga oberoende från olika intressen. Revisionen skall utföras
självständigt av ansvarigt organ och först i ett senare skede inlemmas i den
politiska processen. Vi har i denna del samma syn på värdet av en oberoende
revision som en oberoende riksbank och ett oberoende domstolsväsende. Vi
menar att verksamhetsmålen skall slås fast i lag och att ledningen för verk-
samheten skall ges i uppdrag att uppfylla verksamhetsmålen. Målupp-
fyllelsen kräver ett stort mått av självständighet. Verksamhetschefen bör, för
underlättande av denna måluppfyllelse, göras i praktiken oavsättlig förutsatt
att verksamhetsmålen uppfylls.

Vi förordar att ett nytt revisionsorgan inrättas. Detta revisionsorgan bör
underställas riksdagen och ges ett lagreglerat mandat samt ledas av en chef
med lång förordnandetid. Förordnandet skall inte gå att förlänga. Myndig-
hetschefen, (riksrevisorn) och ett antal vice riksrevisorer skall utses av riks-
dagen eller av ett särskilt fullmäktige valt av riksdagen. Det nya revisions-
organets arbete inriktas på att i huvudsak utföra det som dagens effektivitets-
revision inom RRV och Riksdagens revisorer utför. RRV har argumenterat
för att effektivitetsrevisionens kvalitet förstärks om den samordnas med den
årliga revisionsgranskningen. Detta bör undersökas.

Vid sidan av generaldirektören bör det finnas en parlamentariskt samman-
satt styrelse/fullmäktige, vars inflytande över den löpande verksamheten
förutom att bereda val av myndighetschef (riksrevisor) och vice riksrevisorer
dock bör begränsas till att diskutera arbetsplaneringen. Huvudsyftet med
styrelsen/fullmäktige är att skapa en förankring i det parlamentariska arbetet,
inte att bereda enskilda politiker något direkt inflytande över själva
revisionsarbetet. Styrelsen, eller annan politisk instans som mottar en
revisionsrapport, kan därför inte heller beordra några ändringar i eller begära
omprövningar av genomförda granskningar.

Det nya revisionsorganet väljer självt i enlighet med internationell praxis
ut lämpliga områden för granskning. Revisionen utförs och presenteras i
enlighet med beslut som fattas av ledningen för den nya myndigheten.
Utförda granskningsrapporter bör i riksdagen mottagas av ett särskilt utskott,
eller på annat sätt så att revisionens slutsatser får betydelse för riksdagens
arbete.

Vi anser att en lösning som huvudsakligen följer dessa riktlinjer tydliggör
en viktig del av riksdagens kontrollmakt. Riksdagens uppföljning kan inte
som i dag bara handla om att granska regeringens förehavanden. Det anslags-
givande beslutsorganet måste ha kontroll över uppföljningen i ett vidare
perspektiv. Det kräver att effektivitetsgranskningen överflyttas fullt ut till
riksdagen. En på detta sätt bättre koncentrerad statlig effektivitetsgranskning
borde kunna medföra att vissa besparingar kan genomföras i förhållande till
dagens anslag till den statliga revisionen.

Tyngden i den invändning som framförs mot en överflyttning av effektivi-
tetsrevisionen till riksdagen, nämligen att det skulle finnas ett behov för
regeringen att mer tydligt styra sina olika verksamheter, skall inte överdrivas.
Mycket kan uppnås via tydligare och färre instruktioner som ansvariga
tjänstemän har att följa. Kvarstående behov av kontroll och uppföljning från
regeringens sida bör kunna utföras av Statskontoret.

3 Utredningsläget

Frågan om en mer självständig revision utreds för närvarande av den så
kallade Riksdagskommittén, som förväntas avlämna sitt förslag vid
kommande årsskifte. Revisionen kan emellertid inte ses isolerat från
andra delar av riksdagens kontrollmakt. Denna utgör en sammanhållen
helhet som skall säkerställa att maktutövningen sker på ett för
medborgarna gagneligt sätt.

Regeringens agerande gentemot RRV:s generaldirektör Inga-Britt
Ahlenius väcker många frågor, också utöver frågan om revisionens ställning.
Det gäller bl.a. myndighetschefernas ställning gentemot regeringen. Möjlig-
heterna för alla myndigheter att utföra sina uppgifter med oväld påverkas
naturligtvis av den självständighet som myndighetschefen garanteras.

Till frågor med anknytning till andra delar av kontrollmakten hör bl.a.
konstitutionsutskottets granskning. Denna måste kunna ske på ett sätt som
klarlägger undersökta händelseförlopp för att ge riksdagen möjlighet att
bedöma hur regeringen utfört sina uppgifter. Det är inte givet att dagens
ordning säkerställer detta.

Som vi ovan har framhållit anges i grundlagen hur kontrollmakten ser ut.
Vi menar för vår del att det finns skäl att överväga om denna givits en
utformning som står i överensstämmelse med vårt samhälles krav. Mot den
bakgrunden förordar vi att utformningen av riksdagens kontrollmakt bör bli
föremål för utredning, förslagsvis inom ramen för den författningsutredning
som regeringen har beslutat tillsätta. Ett nytt revisionsorgan bör utgöra en del
av en utvecklad kontrollmakt.

4 Hemställan

4 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inrättandet av ett revisionsorgan underställt
riksdagen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en utredning av riksdagens kontrollmakt.

Stockholm den 5 oktober 1999

Per Unckel (m)

Gunnar Hökmark (m)

Jerry Martinger (m)

Lennart Hedquist (m)

Inger René (m)

Fredrik Reinfeldt (m)

Nils Fredrik Aurelius (m)

Anna Åkerhielm (m)