Köproblemen inom hörselvården

Motion 1990/91:So481 av Rolf L Nilson (v)

Hjälpmedelsutredningen konstaterar att
hjälpmedelsverksamheten i princip fungerar väl, men att
det finns allvarliga brister som bl a har samband med ökad
efterfrågan på hjälpmedel. Bristerna gäller i första hand
inte efterfrågan på hjälpmedel utan främst brist på resurser
inom den organisation som skall svara för utprovning och
tillhandahållande av hjälpmedel.

Utredningen har visat att den i särklass längsta
väntetiden förekommer inom hörselvården. Väntetiden till
öronundersökning varierar mellan 1 och 18 månader. Efter
undersökning är det vanligen ytterligare väntetid för
utprovning av hjälpmedel, här varierar väntetiden mellan
ingen alls och två år.

Sammanlagt kan en person få vänta mellan en månad
och två och ett halvt år på att få hörseln testad och
hjälpmedel utprovade på hörcentral. Viss prioritering av
patienter sker genom bedömning av behov i enskilt fall.
Framför allt är det barn och yrkesverksamma personer som
ges förtur. De långa väntetiderna som i första hand drabbar
äldre hörselskadade innebär att det i landet står ca 23 000
personer i kö till hörcentralerna. Uppskattningsvis är drygt
70 % av dessa personer över 70 år.

Detta faktum kan för många få förödande konsekvenser
både psykiskt och socialt och medföra ett ökat service- och
vårdbehov som innebär ökade kostnader inom andra
samhällssektorer och bör uppmärksammas när det gäller
framtida resursbehov inom hörselvården.

Många hörselskadade nås inte av den rehabiliterande
verksamheten vilket medför stora påfrestningar av både
psykisk och social karaktär för den drabbade.

Hörselvårdsutredningen påvisar att äldre hörselskadade
är en lågprioriterad grupp även inom den pedagogiska
hörselvården. Orsaken till detta kan vara dels bristande
resurser vid landets pedagogiska hörselvårdsenheter, dels
en brist i informationsöverföringen och rutinerna mellan
hörcentralen och den pedagogiska hörselvårdsenheten.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bristerna i hörselvården.

Stockholm den 24 januari 1991 Rolf Nilson
(v)