Kortare arbetstid

Motion 2001/02:A220 av Matz Hammarström m.fl. (mp)

Innehållsförteckning

Innehållsförteckning 19

Förslag till riksdagsbeslut 21

Motivering 21

Människan och arbetsplatsen 22

Arbetets intensitet 22

Inlåsning i arbetslivet - ett nytt begrepp 23

Dålig arbetsmiljö kostar pengar 23

Stress och utbrändhet behöver inte vara individrelaterat 24

Arbetsplatsen har förändrats 24

Tillfällighetsanställningarna ökar stressen 25

Övertidstak 100 timmar 26

En arbetstidsförkortning 26

Arbetstidsförkortningar i andra europeiska länder 27

Svenska arbetstidsförkortningar under 1900-talet 28

Ingen tvingande lagstiftning 28

Hur påverkas samhällsekonomin ? 29

Produktionsbortfallet blir inte så stort som kritiker hävdat 29

Statens intäkter ökar 30

Produktiviteten ökar 30

För att få tid till fortbildning 30

Utgifterna för sjukskrivningar och sjukvård blir mindre än annars 31

Minskad arbetstid och mer i plånboken 31

Statlig skattereduktion kompenserar för den långsamma reallöneökningen 32

Fler händer i vården 32

Ett friår 33

Vad är friår? 33

Sammanfattning av hur Miljöpartiet de grönas friårsreform ska se ut 33

Så utformade danskarna friårsmodellen 33

Friår för studier 34

Friår för föräldraledighet 34

Friår för övrig ledighet (orlov for sabbat) 34

Det danska friåret hyllas 35

Så gjorde Trelleborgs kommun 35

Trelleborgsförsöket har utvärderats 35

Socialdemokraterna är intresserade 36

Argumenten mot friåret 36

”Friårsreformen är för dyr” 36

”Friåret ger inga jobb” 37

”Friåret kan överhetta arbetsmarknaden” 37

”Friåret kan bli en jämställdhetsfälla” 37

”Det är redan möjligt att ta ett friår för den som vill” 37

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att göra företagen ekonomiskt ansvariga för den ökade sjukfrånvaron i särskilda fall.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om inrättandet av fonder för att förebygga och åtgärda stress på arbetsplatsen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökat löntagarinflytande över arbetstidens förläggning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att utreda hur användandet av tillfällighetsanställningar i samhället kan minskas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utredning och översyn av trygghetssystemen för tillfällighetsanställda.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om sänkt övertidstak till 100 timmar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om sänkt arbetstid till 35 timmar i ett första steg.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av ett friår för att komma till rätta med utbrändhet och stress i arbetslivet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en arbetstidsförkortning för att komma till rätta med utbrändhet och stress i arbetslivet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om inrättandet av ett friår i hela landet.

1 Yrkande 1 hänvisat till SfU.
Motivering

Upptäcktsresanden Stanley utforskade Afrikas inre i mitten av 1800-talet. Det berättas att en dag vägrade hans afrikanska bärare att gå längre. Stanley försökte få veta orsaken och fick till svar: ”Vi sitter ner och väntar på vår själ.” De befarade att deras framfart var för snabb så att själen inte skulle hinna med.

Stressen bland svenskar ökar med några procent för varje år, enligt SCB.1 Det har forskats kring frågan om stress och utbrändhet under flera decennier, men någon förbättring av den allmänna psykosociala arbetsmiljön tycks inte ha blivit resultatet. Utbrändhet är ett tillstånd av psykisk-emotionell utmattning, cynism och upplevelse av otillräcklighet. Orsaker till utbrändhet återfinns både utom och inom individerna. Den här motionen granskar den arbetsplatsorsakade utbrändheten. De arbetstagare som håller en hög arbetstakt, som upplever låg kontroll, som ges otillräckliga resurser för att utföra arbetsuppgiften och utsätts för rollkonflikter och bristfällig feedback löper stor risk att drabbas. Nu ökar antalet utbrända enligt statistiken. Det är troligtvis på grund av det nya och föränderliga arbetslivet som präglas av osäkerhet, gränslöshet samt vaga och höga målsättningar.

Människan och arbetsplatsen

Arbetets intensitet

Arbetstakten ökar. En av de viktigaste orsakerna till det är personalrationaliseringarna. Idag rationaliserar arbetsgivarna inte av samma anledningar som för tio år sedan. Då var det för att bemöta den sjunkande efterfrågan som lågkonjunkturen genererade. Idag rationaliserar företagen oftare på grund av ökade avkastningskrav, så kallad downsizing. Downsizing uppfattas vanligen som en olycklig händelse för dem som blir avskedade, men det kan faktiskt vara lika jobbigt att tillhöra den skara som får behålla sin anställning. KF visade exempelvis i en uppföljning två år efter en rationalisering att de som hade fått behålla sitt arbete hade minst lika stora psykiska besvär som den grupp som blivit arbetslös, bl.a. hade övertidsuttaget ökat dramatiskt.

Det räcker inte med tekniska investeringar för att öka produktiviteten. Företagen är beroende av arbetskraftens prestationer, och de kan bara öka produktiviteten genom att utnyttja den anställdes arbetsförmåga. Produktivitetshetsen är intimt förknippad med den ständiga jakten på ökad tillväxt. Det är tydligt i finansplanen, september 2000: Den goda tillväxten är inte enbart en tillfällig konjunkturuppgång, utan en anpassning till ett långsiktigt högre resursutnyttjande.

Det innebär att människor, för att få ökad tillväxt, måste arbeta snabbare och effektivare. Det är det pris vi får betala för att tillväxttakten skall kunna upprätthållas.

Inlåsning i arbetslivet – ett nytt begrepp

En ny rapport från Arbetslivsinstitutet analyserar effekterna av inlåsning i arbetslivet. Arbetsplatsinlåsning innebär att en person befinner sig i ett icke önskvärt yrke eller på en oönskad arbetsplats. Resultaten visade att 36 procent av dem som hade fast arbete vill byta yrke eller arbetsplats. Motsvarande andelen av dem med tillfällig anställning var 62 procent. Undersökningen visade också att de som hamnat på fel ställe i arbetslivet ofta har svårt att ta sig därifrån.

Dålig arbetsmiljö kostar pengar

Frågan är hur mycket produktiviteten verkligen ökar där nedskärningar gjorts. Under utbränningsprocessen förändras engagemanget för arbetet liksom hållningen till omvärld, framtid och den egna personen. Människor kan inte arbeta under stress under en längre period utan att prestera sämre. Risken för att göra fel ökar dessutom när stressen sänker uppmärksamheten och koncentrationsförmågan. Resultatet blir att de företag som inte tar hänsyn till sina anställdas situation med tiden också urholkar värdet för sina aktieägare.

I de fall då den försämrade arbetsmiljön leder till att de som inte orkar byts ut kan den ökade personalomsättningen medföra sjunkande produktivitet. Det kostar för företagen att låta kunskaper och erfarenheter gå förlorade.

Många har en bild av att ökad ekonomisk tillväxt är något positivt i sig, men det finns olika slags tillväxt. Ökad välfärd går inte alltid att mäta i ekonomiska termer. På lång sikt hotas hela samhällsgemenskapen. Stressade människor orkar inte ägna sig åt sociala relationer. Om strategierna för att öka den ekonomiska tillväxten innebär sämre minskat umgänge och ökad ohälsa är tillväxten inte av godo. Det finns indikationer på att förändringarna på arbetsmarknaden gjort folk sjukare:

De psykosociala problemen tar en allt större andel av Yrkesinspektionens och Arbetarskyddsstyrelsens arbete i anspråk. Enligt Statiska centralbyrån arbetar endast en av tio arbetare fram till ordinarie pensionsålder idag. Det finns 400 000 förtidspensionärer.
När nu långtidssjukskrivningarna ökar drabbas vi av ökade sjukförsäkringskostnader, ökade pensionskostnader och ökade utgifter för vård, omsorg och arbetslöshet. Mellan 1998 och 1999 ökade antalet dagar med sjukpenning med 24 procent och den utbetalda ersättningen med 30 procent till 24,2 miljarder. RFV räknar med att kostnaderna för år 2001 blir 40 miljarder kronor.
Den 19/4 i år presenterade försäkringsbolaget SPP ny statistik som visade att långtidssjukskrivningarna har ökat med 80 procent det senaste året.
Det totala antalet förtidspensionerade år 2000 beräknas bli 44 000 2, och den genomsnittliga pensionsåldern är 62 år, enl RFV.

Många arbetsgivare behandlar dagens personal som om de vore utbytbara maskindelar. De delar som förbrukats tar företagen inte ansvar för. Det är fel. Vi vill att regeringen utreder hur företagen kan göras ansvariga, eventuellt ekonomiskt belastas, när sjukfrånvaron där når oacceptabla nivåer.

Stress och utbrändhet behöver inte vara individrelaterat

Människors välbefinnande på arbetsplatser individualiseras ofta. Hur vi mår är visserligen individuellt, men problemet är att arbetsplatsens problem oftast betecknas som individens. På senare år har det funnits en tendens att skuldbelägga individen för utbrändheten. Det är inte ovanligt att arbetsgivarna talar om utbrända som att de har en felaktig inställning till arbetet eller fel ”psyke” för att fungera på den sortens arbetsplats. Med ovanstående inställning inriktas också åtgärderna på personen när de i själva verket bör riktas mot arbetsplatsen. Anställda får gå kurser där de lär sig handskas med stressen, och på vissa ställen delas gratis gympakort ut för att personalen ska bli starkare. Läkarkåren, å sin sida, ser också de utbrända och stressade ur ett individperspektiv. Rehabilitering är viktigt och bra, men det är i dagens läge lika viktigt att rikta blickarna mot situationen på arbetsplatserna.

Arbetsplatsen har förändrats

Kopplingen mellan arbetsorganisation och arbetshälsa är fortfarande inte tillräckligt tydlig. Dagens arbetsplatsmiljöer är mycket mer stressande än för bara några år sedan. Det är inte bara arbetstakten som ökat. Arbetets art har förändrats. Alla nya tekniska innovationer har skapat en sorts teknostress. Och i det nya kunskaps- och informationssamhället, där det mentala arbetet ökat, har det blivit allt svårare att försvara sig mot informationsflödet och att lämna arbetet när man går hem. Kraven har också blivit fler. I den slimmade organisationen ska personalen vara mer flexibel och klara fler arbetsuppgifter.

Gunnar Aronsson vid Arbetslivsinstitutet ger en ytterligare bild av orsakerna till den ökande stressen. Han talar om hur farligt det är när människor förlorar kontrollen över sitt arbetsliv: ”Gamla gränser monteras ned och arbetslivet har blivit mer föränderligt och flexibelt vad gäller tid, rum, organisation och arbetsförhållanden. Det ger en oförutsägbarhet som individen måste hantera, samtidigt som det blir mer och mer upp till denne att själv göra det. Samtidigt har många organisationer omättliga krav och det blir upp till var och en att ’försvara sig’ mot den stress som uppkommer.”

På dagens arbetsplatser behövs pauser, speciellt på psykiskt krävande arbetsställen. Alla anställda behöver dessutom bekräftelse, stöd, uppmuntran, klara arbetsinstruktioner och personliga redskap att lösa sina arbetsuppgifter. En tredjedel av alla yrkesverksamma upplever inte att de får det stöd som de behöver. Något av det viktigaste är inflytande. Att inte ha inflytande över sitt arbete är oerhört nedbrytande för människor. På arbetsplatser bör varje individ ges frihet i tanke och handling samt inbjudas att vara med och påverka arbetsmiljön, arbetets utförande och arbetstidens förläggning över året. Allt det här låter som självklarheter men tillämpas inte alls av många arbetsgivare.

Modern arbetsorganisation måste ta tillvara både teknikens fördelar och individens kompetens. Den måste ge medarbetarna goda möjligheter till lärande och förändring. I arbetsorganisationen måste också ett fungerande signalsystem vara inbyggt som både varnar för och förebygger olika former av ohälsa, som belastningsskador, stress och utbrändhet.

Arbetsgivarna har svårt att själva hitta arbetsformer som fungerar. Hur ska då arbetsmiljön blir en prioriterad fråga på arbetsplatserna ? Vårt förslag är att regeringen inrättar speciella arbetslivsfonder för att förebygga och åtgärda stress och utbrändet som kan medverka till ett utvecklingsarbete. Härifrån ska då grupper eller organisationer kunna söka hjälp till projekt eller åtgärder, för arbete med stress och utbrändhet.

Tillfällighetsanställningarna ökar stressen

Företag och myndigheter har mer systematiskt än tidigare börjat utnyttja tillfällighetsanställningar. Med tillfällighetsanställningar menas till exempel projektanställda, personaluthyrda etc. Många företag väljer att ta in folk i produktionstoppar, ett fenomen som brukar kallas just in time, istället för fast anställda. I maj 1990 hade 412 000 anställda tillfälliga jobb. I maj år 2000 hade 591 000 anställda tillfälliga jobb. På tio år har antalet tillfälligt anställda alltså ökat med 180 000. Under samma period har 370 000 jobb försvunnit i Sverige. Andelen anställda med tillfälliga jobb har ökat från 10,2 till 14,9 procent under 90-talet. Den nya projektkulturen leder till att allt fler, även yngre, drabbas av stress och utbrändhet redan i 30-årsåldern.

Idag är 15 % av arbetskraften tillfälligt anställda. Många arbetsgivare ser det som något positivt. Den som inte orkar kan lätt bytas ut. Rädslan breder ut sig. De som ställer krav får gå. De fackligt aktiva har inte mycket att sätta emot.

Myten om att vi skulle föredra en flexibel arbetsmarknad med tillfälliga anställningar verkar svår att spräcka. Nästan alla människor tycker att anställningstrygghet är viktigt. Och det är inga skillnader mellan unga och gamla. Det visar flera undersökningar. En av dem har gjorts av SCB på uppdrag av statliga Ungdomsstyrelsen – våren 1999. 10 000 ungdomar i åldern 20–21 år intervjuades. De fick frågor om vad de tyckte var viktigt när de skulle vara 25 år. En fråga rörde anställning. Nästan alla föredrog fast anställning framför tillfälliga flexibla anställningsformer eller att ha eget företag. De vill snabbt in i en trygg arbetssituation. Synen på anställningstrygghet är i stort sett den samma mellan olika länder. Minst viktigt är anställningstrygghet i Holland, men där anser ändå anser 89 procent att det är viktigt, medan övriga undersökta länder som Tyskland, Storbritannien, Italien, Frankrike och Norge har andelar kring 90 procent. Till och med i flexibilitetens förlovade land, USA, är anställningstrygghet betydelsefullt. Där tycker 95 procent, alltså ännu fler än i Sverige, att det är viktigt. Frågan är hur den ökade användningen av tillfällighetsanställningar ska kunna minskas. Vi vill att regeringen utreder det.

För dem som fortsättningsvis kommer att vara tillfällighetsanställd behövs därtill förändringar för att motverka den stress som den utsattheten innebär. Det sociala trygghetssystemet måste ses över så att de med oklara, tillfälliga, anställningsförhållanden omfattas av samma trygghet som fast anställda vid arbetslöshet och sjukdom.

Övertidstak 100 timmar

Den nu gällande arbetstidslagen (ATL) från 1982 föreskriver att den ordinarie arbetstiden skall vara högst 40 timmar i veckan. Undantag får göras när det behövs med hänsyn till arbetets natur eller arbetsförhållandena i övrigt under en begränsad period av högst fyra veckor, under förutsättning att genomsnittsarbetstiden ej överstiger 40 timmar i veckan under 4-veckorsperioden.

Finns det särskilt behov av ökad arbetstid får s.k. allmän övertid tas med högst 48 timmar per fyraveckorsperiod eller högst 50 timmar under en kalendermånad. Under ett kalenderår tillåts högst 200 timmar övertid. Ytterligare 150 timmar övertid per kalenderår medges i vissa fall genom dispens av Arbetarskyddsstyrelsen. Lagen anger endast att ett särskilt behov skall föreligga, inte de närmare betingelserna för att övertid skall få tas ut, men övertid får inte användas för en permanent förlängning av arbetstiden.

Allt fler arbetar övertid. Fler och fler skriver också bort övertiden i anställningskontrakt, frivilligt eller ofrivilligt, hur man nu vill se det. Vi vill att riksdagen beslutar om en sänkning av övertidstaket från 200 timmar till 100 timmar.

En arbetstidsförkortning

Det är svårt att få företagen att förändra arbetsmiljöförhållandena frivilligt. Det är i det sammanhanget som en lagstiftning om en arbetstidsförkortning är motiverad. Arbetstidsförkortningen är också en välfärdsreform, motiverad av jämställdhetsskäl, för folks hälsa och livskvalitet. Det handlar om att sänka normalarbetstiden. Arbetstiden kan sedan via kollektivavtal anpassas till olika branscher. En sänkt arbetstid till 30 eller 35 veckoarbetstimmar skulle kraftigt öka folks möjligheter att orka arbeta.

Det är viktigt att genomföra en arbetstidsförkortning av flera anledningar:

För att folk ska orka utnyttja sin fritid när de är lediga 3.
För att folk ska orka arbeta fram till 65 års ålder.
För att människor ska få mer tid för socialt liv och engagera sig i samhället utanför familjen.
För att minska arbetslösheten och den stress som de arbetslösa utsätts för.
För jämställdheten. Det skulle ge männen större möjligheter att ta ökat ansvar för hemmet och familjen 4. (Män arbetar 41 % på betald arbetstid och 20 % på obetald arbetstid. Kvinnor däremot arbetar 27 % på betald arbetstid och 33 % på obetald arbetstid.)
För att minska antalet arbetsskador och sjukskrivningar.

Arbetstidsförkortningar i andra europeiska länder

Det finns ingen naturlag som säger att arbetstiden måste vara 40 timmar. Sverige har nu den längsta veckoarbetstiden i Skandinavien, oberoende av om man mäter arbetstiden per vecka eller år. I motsats till Sverige har arbetstiden fortsatt att vara en prioriterad fråga i andra europeiska länder även efter 1970-talet. En jämförelse av arbetstiden i 14 europeiska länder 1994 placerar Sverige på tolfte plats, där endast Luxemburg och Schweiz har längre arbetstid.

Inom övriga Skandinavien har arbetstidsfrågan haft högre prioritet än här. Danmark, Norge och Finland har med början under senare halvan av 1980-talet förkortat ”den normala” veckoarbetstiden till mellan 37 och 37,9 timmar. I Finland har arbetstiden sänkts med regeringens inblandning. Där sänktes årsarbetstiden i fem steg mellan 1986 och1990. Idag är veckoarbetstiden 37,9 timmar. Holländarna har sänkt arbetstiden.

Tyskland är det land som gjort de största förkortningarna av arbetstiden med framförhandlade avtal om 35 timmars arbetsvecka inom industrin. Volkswagen har sänkt arbetstiden ytterligare. Där har arbetstidsförkortningen kombinerats med flexiblare arbetstider och i vissa fall lägre löneökningar. I Tyskland har arbetstidsförkortningen inte lett till ett ökat övertidsuttag. En annan iakttagelse är att löneinkomsterna inte har fallit, dvs. att deras timlöner har ökat i proportion till den kortare arbetstiden.5

Svenska arbetstidsförkortningar under 1900-talet

Arbetstiden har förhandlats och stegvis minskats under hela 1900-talet.

1919 sänktes arbetstiden till 48 timmar för vissa grupper.
1957 infördes 45 timmars arbetsvecka 6.
1966 infördes 42,5 timmars arbetsvecka.
1970 infördes 40 timmars arbetsvecka stegvis fram till 1973.

De förkortningar av arbetstiderna som gjordes fram till 70-talet föregicks ofta av att tjänstemannaförbunden tecknade bättre avtal än lagarna och av politiska krav på att dessa förbättringar skulle gälla alla. Sverige var inte på något sätt ledande i Nordeuropa när det gällde att korta arbetstiden, utan följde mönstret. Däremot gick man längre när det gällde semester. Den första semesterlagstiftningen kom 1938 och stadgade två veckors semester. 1951 förlängdes semestern till tre veckor, 1963 till fyra och 1977 slutligen till fem veckor.

Men sedan 70-talet har det inte hänt någonting. Under tiden har samhällsutvecklingen skenat iväg, hjulen snurrar allt snabbare och arbetstakten ökar samtidigt som kraven på dagens arbetande och föräldrar har ökat.

Ingen tvingande lagstiftning

Vi föreslår inte någon tvingande lagstiftning, utan vi vill använda oss av dagens dispositiva lagstiftning där normalarbetstiden sänks från 40 timmar till 35 timmar i en första etapp och sedermera till 30 timmar. En generell lagstiftad arbetstidsförkortning är rättvis. Den sänker heltidsnormen för hela arbetsmarknaden och inte endast för vissa privilegierade grupper. Övertidsuttaget ska också begränsas från dagens 200 timmar/år till 100 timmar/år. Arbetstidsförkortningen bör genomföras i samspel mellan staten och parterna på arbetsmarknaden, i ett övergripande kontrakt mellan dessa parter, som ger ramarna för arbetstiden.

Att ändra dagens normalarbetstid centralt, istället för att överlåta den eventuella sänkningen till andra intressenter, är viktigt eftersom allt färre arbetsplatser omfattas av kollektivavtal. Andelen småföretag i Sverige ökar, och med det också antalet arbetsplatser som saknar kollektivavtal. Att arbetsgivare och fackliga organisationer motarbetat arbetstidsförkortningar visar historien. Det är en av slutsatserna i en avhandling från Arbetslivsinstitutet, Arbetstidsregleringens utveckling, av Lotti Ryberg Welander, som lades fram i Lund den 29 september 2000. Där konstateras att det är staten och inte facken som har drivit på utvecklingen av arbetstidsregleringen. Tidigare regeringar har sett sig tvungna att genomföra arbetstidsförkortningarna. Det är därför det än idag är befogat att genomföra en arbetstidsförkortning genom en ändring av arbetstidslagen – av rättviseskäl.

Detaljerna kan fastställas i avtal; arbetstidens förläggning, lönen etc. Det behövs alltså både en kombination av ramlagstiftning och avtal enligt vår uppfattning.

Hur påverkas samhällsekonomin?

Det finns inga tecken på att samhällsekonomin påverkats negativt av arbetstidsförkortningen i andra länder. Den svenska oron är starkt överdriven. Det beror på att de samhällsekonomiska beräkningar som gjorts på området ägnat sig åt minussidan i balansräkningen.7 Arbetstidsförkortningens motståndare pekar bara på kostnadssidan, och de talar tyst om de samhällsekonomiska vinsterna.

Produktionsbortfallet blir inte så stort som kritiker hävdat

Arbetstidsförkortningens kritiker tror inte att dagens arbetslösa kan ersätta arbetsgivarna för den uppkomna bristen på arbetskraft som en arbetstidsförkortning skulle få. Det stämmer inte, och det finns fyra anledningar:

En stor del av dagens arbetslösa kan ersätta en del av den uppkomna arbetskraftsbristen. Vad många inte räknat med är alla de som önskar öka sin arbetstid. Det finns många, speciellt kvinnor, som önskar arbeta mer än halvtid men inte ges den möjligheten för att det saknas arbete. Vissa går och stämplar på arbetsförmedlingen för de resterande timmar som de skulle vilja vara i sysselsättning. Det är bara hälften av de svenska arbetstagarna som har 40-timmarsvecka; 37 % har kortare arbetstid, 11 % längre. Den faktiska medelarbetstiden 1999 var 37.3 timmar/v.8
Många av dagens arbetslösa är inskrivna på universitet och högskola. Här finns en stor arbetskraftsreserv. Flera är inte motiverade att studera, och de skulle hellre arbeta om sysselsättning fanns.
Om sänkningen av arbetstiden görs gradvis, under ett antal år, behöver inte effekterna på den totala produktionen bli nämnvärda. Då finns det tid att utbilda den delen av de arbetslösa som idag saknar den utbildning eller erfarenhet som arbetsgivarna kräver.
Försöken med förkortad arbetstid leder ofta till omprioriteringar på företagen. Kombinerat med flextid kan personalens arbetstid läggas över de perioder på dagen då det behövs mest folk. På det viset behöver inte förkortning få så stora konsekvenser för produktionen.

Statens intäkter ökar

Kostnaderna för arbetslösheten är fortfarande en av de största utgiftsposterna i statens budget. När de arbetslösa börjar arbeta ökar faktiskt skatteintäkterna. 50 000 arbetstillfällen kommer att skapas, enligt statens utredningar, om man bara ser till antalet saknade produktionstimmar. Och arbetstillfällena blir fler om man tar med alla de arbetstillfällen som kommer att skapas inom fritidssektorn, servicesektorn, turistsektorn, biblioteken, idrotten, resebranschen osv.

Produktiviteten ökar

Dagens arbetstakt urholkar i ett längre perspektiv humankapitalet. På kort sikt minskar arbetstagarnas kreativitet och motivation på arbetsplatsen, ja till och med den mentala närvaron. Det kan i sin tur leda till att produktiviteten minskar. Frågan är hur långt människor kan pressas innan de börjar prestera sämre. Vad får det för ekonomiska effekter ?

Vi räknar med att 30 procent av arbetstidsförkortningen inte får några effekter på produktionen eftersom produktiviteten ökar. Att produktiviteten ökat såväl kvantitativt som kvalitativt har flera försök visat, bland annat i Södertälje, Stockholms Stad och på det finska företaget Esselor.9 Undersökningsresultat från annat håll visar på varierande utfall, alltifrån noll till femtio procents produktivitetsökning. Statens egen utredning, Ds 2000:22, tror att de förändrade arbetssätt och organisationsformer som reformen medför bara i sig kommer att leda till ökad produktivitet.10 I samma skrift finns Konjunkturinstitutets samhällsekonomiska beräkningar. De har inte utrett huruvida en förkortning kan medföra produktivitetsvinster. I deras samhällsekonomiska kalkyler har den faktorn förbisetts.

För att få tid till fortbildning

På många håll minskar nu möjligheterna till fortbildning, speciellt inom den offentliga sektorn. En arbetstidsförkortning ger mer tid för studier. Det tjänar företagen på. Det företag som inte utbildar sin personal tappar snabbt sin konkurrensstyrka, och att företag som inte satsat på fortbildning även har svårt att behålla personal är också ett faktum. När skall då personalen få tid för kompetensutveckling utan att behöva avstå från familj och fritid på kvällar och helger? Hur ska arbetstagarna få möjlighet att ”utbilda sig hela livet” om inte genom en arbetstidsförkortning?

Utgifterna för sjukskrivningar och sjukvård blir mindre än annars

Långtidssjukskrivningarna är ett stort problem. Värst drabbade är nämligen grupper i offentlig sektor, nämligen de inom vård, skola, omsorg och detta enligt forskning på grund av de besparingar som gjorts i verksamheterna under de senaste decennierna. Det är dels arbetsmiljöerna och arbetstempot som måste justeras, dels också själva arbetstiden.11

Konjunkturinstitutet räknar ändå med att en arbetstidsförkortning till 30-timmarsvecka åtminstone kommer att leda till en 15 procents minskad sjukfrånvaro.12 Att arbetstidsförkortning leder till minskad förslitning och minskade sjukskrivningar, lägre personalomsättning och bättre trivsel hos personalen visar också försök från hemtjänsten i Södertälje och vid Gullberna sjukhus i Blekinge.13

Minskad arbetstid och mer i plånboken

Konjunkturinstitutets utredning har visat hur den ekonomiska tillväxten kommer att te sig de närmaste åren.14 Förutsatt att ekonomin fortsätter att växa i jämn takt kommer svenskarna de närmaste 15 åren att kunna öka sin konsumtion med 50 procent! Med en arbetstidsförkortning om tio timmar kommer konsumtionsökningen att bli 20 procent. Vi tror att 20 procents konsumtionsökning är tillräcklig. Människor som får mer tid kan därtill göra ekonomiska besparingar som helt eller delvis kompenserar den uteblivna reallöneökningen, mer tid att reparera och renovera, mer tid att laga mat istället för att handla färdiglagat, lägre dagisavgifter etc. En god hälsa och tid för familj och socialt liv är enligt attitydundersökningar idag viktigare än ökad materiell konsumtionsnivå. När nu ekonomin går bra, men många människor mår dåligt, borde vi därför använda de ökade ekonomiska resurserna till att göra något som minskar stressen och ger folk mer tid att leva.

Den grupp som Konjunkturinstitutet är mest oroad för är pensionärerna. Enligt följsamhetsindexeringen ska de reala pensionsinkomsterna räknas upp om realinkomsterna för löntagarna ökar med mer än 1,6 procent. Vid en rejäl arbetstidsförkortning ökar inte realinkomsterna mer än 1,6 procent. Konjunkturinstitutets beräkningar är emellertid ofullständiga. Det har inte tagit hänsyn till den ökade produktivitet som en arbetstidsförkortning kan innebära, ej heller till den ökade konsumtion som ökad ledighet kan generera. Vi tror därtill att staten också kan kompensera arbetstagarna för en del av det lönebortfall som Konjunkturinstitutet flaggat för. Då blir inte ökningen av realinkomsten så blygsam.

Statlig skattereduktion kompenserar för den långsamma reallöneökningen

Att garantera bibehållen lön med sänkt arbetstid är emellertid inte politiskt möjligt. Det är en avtalsfråga. En viss del av reformen kan sannolikt komma att finansieras genom minskade reallöneökningar, om avtalsparterna så önskar. En del av förlusten för låginkomsttagare bör staten finansiera. Staten skulle vid en sänkning av arbetstiden med fem timmar kunna sätta en stor del av dagens arbetslösa i arbete. Om exempelvis 230 000 personer skulle komma i arbete minskar statens utgifter för arbetslöshetsersättningen med drygt 30 miljarder. Netto förstärks då finanserna med ca 20 miljarder kronor. Den ekonomiska besparing som staten gör på arbetstidsförkortningsreformen kan med fördel användas till att sänka egenavgifterna med 2,5 procentenheter eller till att höja grundavdraget för lågavlönade.

En sammantagen bild av löntagarnas situation: Höjd timlön, sänkta egenavgifter och ökat grundavdrag i kombination med att genomförandeårens normala utrymme för reallöneökningar tas i anspråk gör att arbetstidsförkortningen kan genomföras utan att det får några större ekonomiska konsekvenser för gemene man.

Fler händer i vården

I en av de senaste statliga utredningarna oroar man sig för hur det kommer att gå med den offentliga sektorn. Antalet åldringar blir bara fler och fler. Man menar att med en arbetstidsförkortning kan det bli problematiskt att finansiera den offentliga konsumtionen av vård och omsorg eftersom skattebasen krymper. Konjunkturinstitutet beräknar att den offentliga konsumtionen visserligen kommer att öka, men inte lika snabbt som annars, om en förkortning av arbetstiden införs.

Vi anser att skatteintäkterna inte med nödvändighet behöver komma från just arbete. Att skattebelägga andra områden passar egentligen mer det framtida samhället där ett fåtal försörjer många. Att beskatta konsumtion, skadlig produktion eller dylikt är att föredra.

Ett friår

Vad är friår?

Tänk att kunna ta ledigt för att studera eller vara hemma med barnen. Samtidigt ges en arbetslös arbete. Det är huvuddragen i Miljöpartiet de grönas förslag till friår.

Sammanfattning av hur Miljöpartiet de grönas friårsreform ska se ut

Miljöpartiets förslag innebär i korthet att den som tar ledigt får 85 % av a-kassan som ersättning. För att få ut ersättningen måste arbetsgivaren erbjuda plats åt någon arbetssökande. För statskassan ger detta med våra beräkningar minskade utgifter eftersom ersättningsnivån för friåret är 15 % lägre än för den tidigare arbetslöse som nu erbjuds jobb. Ledigheten ska kunna tas ut för att studera eller vara hemma med barnen. För dem som vill utbilda sig eller vara hemma med barnen föreslår vi ett års ledighet. För dem som vill ta ut ledighet av annan anledning kan en lägre ersättningsnivå diskuteras. Vårt förslag om friår skiljer sig något från det danska och finska. Till stora delar är det uppbyggt på samma sätt som i frikommunen Trelleborg.

Friåret kommer att förverkligas i 10 svenska kommuner, i enlighet med höstens budgetuppgörelse. Vi vill att friårsreformen blir heltäckande så att alla svenska kommuninnevånare ges möjligheten att pröva den.

Med vår modell tjänar alla på förslaget. Den anställde som väljer friår kan berika sitt liv, den arbetslöse får en chans att komma in på arbetsmarknaden och staten betalar ut lägre ersättning än idag – 85 % av a-kassenivån för den som tar friår mot 100 % för den som är normalt arbetslös.

Så utformade danskarna friårsmodellen

I Danmark gavs danskarna möjlighet att ta ett friår redan 1994. Den ursprungliga danska modellen av friår innebar att man fick rätt att ta ledigt ett år, med full a-kasseersättning, samtidigt som någon annan tog ens arbete. Ledigheten var inte knuten till någon viss aktivitet, utan gavs för att exempelvis vara hemma med barn, studera eller resa. Det var en dyr reform. Sedan dess har emellertid lagen reviderats ett par gånger, för att göra det mindre kostsamt för statskassan och för att bättre svara upp mot de olika behov och önskemål som olika samhällsgrupper haft.15

Gemensamt för friår för utbildning och övrig ledighet är att alla personer som haft arbete i minst tre av de senaste fem åren är berättigade. Det innebär också att även de som idag är arbetslösa har rätt till friår. De ställer sig helt enkelt vid sidan om arbetsmarknaden och får då 70 % eller 100 % av a-kassan, beroende på vilken variant av friåret de valt. Den som har arbete och tar friår ska dessutom skriva ett kontrakt tillsammans med arbetsgivaren som intygar att man ämnar komma tillbaks till arbetsplatsen. Detta för att man inte ska lämna jobbet med friår som ett slags förlängd a-kassa.

Vanligast i Danmark är att friåret används som en förlängning av föräldraledigheten, som endast är 6 månader. Var åttonde som är föräldraledig genom friåret är pappor – en låg siffra kan tyckas, men ändå en förbättring jämfört med innan pengen fanns.

Vid årsskiftet 1997–98 hade 21 500 danskar friår för studier, 22 100 hade föräldraledigt och 500 var lediga av annan anledning enligt Arbejdsministeriet. Hur många jobb detta lett till är osäkert, det gäller dock ett antal tusen arbeten (redan de 500 som hade ren sabbat ger enligt ovan 500 nyanställningar). Statistiken visar också vilken liten del som tagit friår enbart för att vara lediga.

Friår för studier

Full a-kassa gäller för personer över 25 år. Vid särskilda tillfällen omfattas även de under 25 år. Ersättningen utbetalas under ett år. De som tar friår för studier måste, om inte annat överenskommits med arbetsförmedlingen, stå till arbetsmarknadens förfogande.

Friår för föräldraledighet

De som vill vara föräldralediga får 60 % av a-kassan. Möjligheten gäller även arbetslösa. Nivån sänktes 1 april 1997 från 70 %. De som har rätt till sådan ersättning är föräldrar till barn upp till 8 år (utöver föräldraledigheten för barn 0–2 år). Ledighet beviljas max 13 veckor, dock upp till 26 veckor om barnet ej fyllt 1 år vid friårets början. Arbetsförmedlingen kan förlänga friåret till 52 veckor. Är barnet under tre år får det inte gå på daghem under tiden. Är det mellan 3 och 8 år får det gå halvtid på daghem. Båda föräldrar har rätt att använda detta för vart och ett av sina barn. Inget krav finns på att någon arbetslös ska arbeta på den föräldralediges arbetsplats.

Friår för övrig ledighet (orlov for sabbat)

Personer som tar ett friår av annan anledning än studier och föräldraledighet får 60 % av a-kassan. Möjligheten gäller för personer över 25 år i minst 13 veckor och max ett år. För att friår skall utgå måste en arbetslös person (som varit arbetslös minst 52 av de senaste 65 veckorna) få tillträde till arbetsplatsen. Denne behöver inte nödvändigtvis syssla med samma arbetsuppgifter, endast vara anställd hos samma arbetsgivare. Sker inte detta genast, betalar arbetsgivaren vad friåret skulle kostat staten tills dess en ersättare har börjat.

Det danska friåret hyllas

Friåret har gett positiva effekter. 16

1998 hade 90 000 personer fått in en fot på arbetsmarknaden.
Friårsmodellen hade ökat utbildningsnivån på företagens anställda.
Många av dem som tog ledigt hade fått ett bättre socialt liv och upplevt ökad livskvalitet.

För att fler skulle välja friår för utökad föräldraledighet sköt kommunerna i början ofta till pengar så att man skulle nå upp i normal inkomstnivå. 157 kommuner gjorde det 1994, i slutet av 1996 var det bara 65 kommuner som gjorde. Antalet har troligen minskat sedan dess.17

Så gjorde Trelleborgs kommun

Våren 1996 utsåg regeringen Trelleborg till försökskommun. Den 1 oktober samma år inleddes friårsprojektet. Äldre kommunanställda fick ledigt i sex månader. Det gällde bl.a. hemvårdare, barnskötare och administratörer. Modellen var först inriktad på yrkeskategorier med hög arbetslöshet; barnskötare, äldre- och handikappomsorgens hemvårdare och administrationens assistenter. Personalen här erbjöds tjänstledighet med a-kassa och formellt aktivitetsstöd under sex månader, vilket sedan förlängdes till tio månader. I början var den inriktad på äldre anställda, men utvidgades snabbt till att omfatta alla åldrar. Ledigheten fick den anställda använda hur hon eller han vill, men kravet var att en arbetslös skulle arbeta på den lediges plats. Projektet breddades hösten 1997 till att omfatta företag i Trelleborg.

Friåret finansieras inom den lokala arbetsförmedlingens budget med 25 % bidrag från kommunen. Inga statliga bidrag medfinansierade reformen. Arbetsgivaren stod för lönekostnaderna samt eventuella kostnader för utbildning etc. Om en person med lägre utbildning eller kortare yrkeserfarenhet tog den lediges plats gjorde företaget en besparing.

Trelleborgsförsöket har utvärderats

Trelleborgsförsöket utvärderades av sociologiska institutionen vid Lunds universitet.18 Den konstaterade att samtliga intervjuade önskade att modellen skulle permanentas och utvidgas till andra yrkesområden. Med samtliga menades inte bara de som tagit friår och de som fått jobb utan också arbetsledare, fack och politiker. Modellen hade inte några undanträngningseffekter, och i den privata sektorn hade den också lett till fasta anställningar.

I den utvärdering som gjorts av Trelleborgsförsöket finns många kommentarer från de anställda. De som tagit ledigt berättar om ”ett andrum”, hur tiden tidigare inte räckt till, hur trötta de tidigare varit och att de hade börjat tänka på vad de ville få ut av livet. De betonade också hur kontakterna med barnen och maken eller makan förbättrats. Det sågs också som mycket positivt att det inte fanns krav på motprestationer.

De som fick tillfälle att arbeta på den lediges plats vittnade om den minskade stress det innebar att inte ständigt behöva söka jobb, oroa sig för a-kassedagar som tickar, leva på bidrag osv. De framhävde också betydelsen av att vara behövd, att komma in på arbetsmarknaden och de värdefulla kontakter och kunskaper som tiden på den nya arbetsplatsen gett dem. Flera av dem som fått jobb har tidigare varit arbetslösa med ryckvisa korttidsvikariat och talade om hur de nu åter utvecklats efter att en längre tid stått stilla.

Socialdemokraterna är intresserade

Regeringen har åtskilliga gånger aviserat att kommunerna snart skall tillåtas införa friår, utan att detta skett. Under våren 1996 sade statsminister Göran Persson att regeringen övervägde frågan om att införa ett friår. Vid Kommunförbundets sysselsättningskonferens i september 1996 presenterade arbetsmarknadsminister Margareta Winberg ett som hon kallade ”färdigt förslag” till friår – ett som knöt an till Anna Hedborgs och Rudolf Meidners LO-förslag; ett friår mitt i livet. Inför vårpropositionen 1997 aviserade regeringen åter ett förslag om friår för att minska arbetslösheten Men när regeringen i slutet av året behandlade ansökningarna från cirka trettio kommuner som ansökt om att få införa friår avslog man samtliga ansökningar ! I början av 1998 tilläts de tre största kommunerna av regeringen att friare använda anslagen mot arbetslösheten. Möjligheten att införa friår fanns dock inte med. Sture Nordh, statssekreterare hos Margareta Winberg, aviserade också i januari 1998 att friåret var aktuellt inför vårpropositionen.

Argumenten mot friåret

”Friårsreformen är för dyr”

Den ursprungliga danska modellen var dyr. Den nuvarande danska modellen är det inte. Miljöpartiets förslag innebär enligt våra beräkningar en besparing då man betalar avtalsenlig lön för den som träder in och en lägre ersättning för den som tar friår än för den som tidigare varit arbetslös. Även medräknat kostnader för utbildning, rekrytering och administration räknar vi med en liten besparing – i vart fall om man räknar med mervärdet av att på ett enkelt sätt få in ny kompetens i verksamheten och underlätta t.ex. generationsväxlingar. Massarbetslösheten är däremot riktigt dyr. Den kostar samhället många miljarder varje år oräknat alla kostnader för social otrygghet och annat som inte kan räknas i pengar.

”Friåret ger inga jobb”

Den danska modellen har gett många jobb, så mycket att det inom vissa sektorer rent av blivit överhettning. Miljöpartiets modell är att varje person som tar friår skall ersättas med en arbetslös. I Trelleborg har det visat sig att nästan alla som på detta sätt fått ett vikariat inom näringslivet får förlängt vikariat eller fast tjänst. Också inom kommunen har friåret lett till många nya tjänster. En viktig positiv effekt var att flera fick en förstärkt arbetslivserfarenhet och därmed också ökade möjligheter att få andra jobb.

”Friåret kan överhetta arbetsmarknaden”

I Sverige är överhettningsrisken betydligt mindre än i Danmark eftersom vår arbetslöshet är hög och konjunkturen varit betydligt svagare än i grannlandet. Om friåret blir så populär att hela sektorer väljer att ta ut den, dessutom samtidigt, kan resultatet självklart ändå bli viss överhettning. Med en ersättningsnivå om endast 85 % av a-kassan håller vi det dock inte för troligt. I sådana fall skall andra åtgärder, som stärkta utbildningsinsatser, användas.

”Friåret kan bli en jämställdhetsfälla”

Tvärtom ökar möjligheten att vara hemma med barnen för båda könen, också när barnen nått upp en bit i ålder. I Trelleborg har också friåret gjort att många, främst kvinnor, kunnat gå upp i tid från en ofrivillig deltid. Det är också en förbättrad jämställdhet. Givetvis bör friår, liksom andra åtgärder, kombineras med satsningar på att minska löneklyftorna mellan könen.

”Det är redan möjligt att ta ett friår för den som vill”

Möjligheten att ta tjänstledigt är få förunnat eftersom det är förenat med totalt inkomstbortfall. Det är idag svårt för dem som varit tjänstelediga att komma tillbaka till arbetsplatsen. Som det ser ut i dag drabbas den som säger upp sig för att pröva ett annat jobb hårt. Det blir karensdagar i a-kassan, kortare arbetstid, sämre placering i turordningen vid varsel och förlorad förtursrätt vid återanställning på den tidigare arbetsplatsen. I praktiken begränsar det rörligheten på arbetsmarknaden.

Stockholm den 26 september 2001
Matz Hammarström (mp)
Lotta Nilsson-Hedström (mp)	Barbro Feltzing (mp)
Yvonne Ruwaida (mp)	Kia Andreasson (mp)
Gunnar Goude (mp)	Helena Hillar Rosenqvist (mp)
Mikael Johansson (mp)	Per Lager (mp)
Ewa Larsson (mp)	Gudrun Lindvall (mp)
Ingegerd Saarinen (mp)	Marianne Samuelsson (mp)
Birger Schlaug (mp)	Kerstin-Maria Stalin (mp)
Lars Ångström (mp)

[1]	DS 2000:54, s 22
[2]	Anslagsbelastning och prognos inom Riksförsäkringsverkets ansvarsområde budgetåren 2000–2003
[3]	I det arbetstidsförkortningsprojekt som bedrivits i Stocholms stad kom de anställda att i genomsnitt ägna sig 2.4 h mer åt egenvård, vila, motion etc
[4]	I det arbetstidsförkortningsprojekt som bedrivits i Stockholms stad kom de anställda att i genomsnitt ägna sig 3.4 h mer i veckan åt sina barn.
[5]	Hunt, Jennifer, Has Working-Sharing Worked in Germany ?, Quaterly Journal of Economics, feb -99
[6]	som stegvis infördes fram till 1960
[7]	Arbetstid, längd förläggning och inflytande, SOU 1996:145 och Konjunkturinstitutets utredning som gjordes på uppdrag av regeringskansliets arbetsgrupp Kortare arbetstid – för och emot (DS 2000:22).
[8]	DS 2000:22, s 19
[9]	Olsson, B, Sex timmars arbetsdag med heltidslön i Stockholms stad. Vad betyder det för personalen, brukarna och ekonomin? Personalekonomiska institutets skriftserie 1999:1, Olsson, B., Skanse, M., & Holmgren, M. Påverkas kvaliteten vid förkortad arbetstid? En utvärdering av kvaliteten på daghemmen i Stockholms Stads arbetstidsförsök. Stockholm University, PEI, 1998, Olsson, B., Shorter Working Hours and More Jobs? Could Better Production Economy on the Micro Level Provide the Leverage? IN: Christiansen, Kostinen et al. Working Europe. Reshaping European Employment Systems. AshgatePubl. Aldershot, 1999.
[10]	Ds 2000:22, s 51
[11]	Forskningsprojekt II: Utbrändhet inom kommuner och landsting, Arbetslivsinstitutets och Arbetarskyddsstyrelsens forskning
[12]	Ds 2000:22,s 14 och s 52
[13]	Inom landstinget i Älvsborgs län pågår för närvarande ett försök med förkortad arbetstid på en folktandvårdsklinik, och försök har också genomförts inom hemtjänsten i Kiruna.
[14]	Ds 2000:22, s 44
[15]	Bekendtgörelse af lov om orlov, Arbejdsministeriets lovbekendtgörelse nr 5 af 8,. januar 1996
[16]	enligt uppgift från det danska Arbejdsmarkedsudvalget
[17]	DN 960918
[18]	Alsbjer, Viveka: trelleborgsmodellen – en möjlighet till förändring. Utvärdering av ett samarbetsprojekt kring arbete och arbetslöshet i Trelleborgs kommun. Sociologiska institutionen, Lunds Universitet, okt 1997.