Kostnadsfritt insulin

Motion 1988/89:Sf311 av Agne Hansson och Marianne Jönsson (båda c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89: Sf311

av Agne Hansson och Marianne Jönsson (båda c)
Kostnadsfritt insulin

I denna motion föreslås att riksdagen avslår regeringens förslag till försämringar
för de diabetessjuka. Samma regler som i dag gäller beträffande
insulin och medicin till diabetiker, astmatiker och epileptiker skall gälla även
fortsättningsvis. Vi föreslår också att diabetiker skall få samma behandling
som andra vid teckning av försäkringar såväl som beträffande bedömningen i
samband med körkort.

Fria mediciner

Regeringen föreslår i årets budgetproposition att rätten till fritt insulin för
diabetiker skall tas bort. Detsamma gäller fria mediciner till astmatiker och
epileptiker. Det är ett häpnadsväckande förslag. Förvåningen blir inte
mindre av att som motivering för förslaget anges rättviseskäl.

Regeringens utgångspunkt för att åstadkomma rättvisa mellan olika
grupper är i detta fall att försämra för en grupp. Den vanligaste utgångspunkten
för att skapa ökad rättvisa är att förbättra för dem som har det sämre. Det
borde gälla inte minst vid förändringar i det sociala trygghetssystemet.

De patientgrupper det här är fråga om har genom sin sjukdom ett redan
mycket utsatt läge som mer än väl motiverar deras rätt till fritt insulin och fri
medicin. Insulinet är direkt avgörande för en diabetikers möjlighet att leva
vidare. Det är orimligt att avgiftsbelägga en livsuppehållande medicin som
insulin. Sådana mediciner bör av princip inte minst av rättvise- och
solidaritetsskäl vara fria.

Sedan 1955 har insulinet varit gratis i Sverige för de diabetiker som
behöver medicinen. Det bör så förbli. Rätten till kostnadsfri livsuppehållande
medicin är av gammalt datum också i hela Europa. Om regeringens förslag
att avgiftsbelägga insulinet blir verklighet skulle Sverige avvika från andra
länders praxis på ett märkligt sätt.

Av landets 220 000 diabetiker behöver 60 000 insulinet som förutsättning
för att kunna leva. Enligt riksförsäkringsverkets beräkningar skulle avgiftsbeläggningen
innebära en merkostnad för dessa människor på 600 kronor per
år.

600 kr kan tyckas vara en liten summa, men här rör det sig om en
patientgrupp som förutom ständiga besvär av sin sjukdom dessutom har höga
merkostnader för sitt handikapp genom fördyrande omkostnader för kost
och täta läkarbesök.

Rimligen borde dessa grupper också ha handikappersättning. Tas det fria

insulinet bort är det mycket väl motiverat med en sådan ersättning. Den Mot. 1988/89
skulle då te sig som en betydligt dyrare lösning för samhället. Sf311

Regeringens förslag innebär också uppenbarligen att egenvården kan
komma att försämras för diabetiker. Risken finns att diabetiker börjar
använda insulinförpackningar längre än rekommenderat, vilket innebär
infektionsrisker. Regeringens förslag att på detta sätt försämra villkoren och
livskvaliteten för diabetiker måste därför avvisas av riksdagen.

Rätt att teckna försäkring på lika villkor

I dag har en diabetiker inte rätt att teckna försäkringar på lika villkor med
andra. Detta är svårmotiverat mot bakgrund av de klara möjligheter som i
dag finns att med dagens högtstående sjukvård klara en sådan sjukdom utan
nämnvärda ökade risker.

Skall en diabetiker teckna en sjuk- eller olycksfallsförsäkring kräver
försäkringsbolagen högre premier på grund av en bedömd ökad risk. Här
borde samhället gå in och utjämna ojämlikheten som finns mellan diabetiker
och andra. Försäkringsbolagen borde kunna förmås att inte kräva förhöjd
premie. I annat fall borde samhället träda emellan och svara för den förhöjda
andelen av premien för att en diabetiker skall kunna teckna försäkringar på
jämlik nivå med övriga. Riksdagen bör hemställa hos regeringen om åtgärder
i linje med vad som här anförts och om så erfordras återkomma till riksdagen
med förslag.

Körkort för diabetiker på lika villkor

Hanteringen av körkort i samband med diabetes bör också ses över. Här
gäller gamla regler som genom en modern sjukvård och ökad upplysning och
medvetenhet hos patienterna överlevt sig själva och blivit otidsenliga och
onödigt besvärande och diskriminerande för patienterna i fråga.

Enligt gällande regler måste en diabetiker efter 10 års sjukdom vart annat
år uppvisa läkarintyg på ögonbottenstatus och sin allmänmedicinska status.

Denna regel bör med hänsyn till den förbättrade vård som nu finns slopas.

Dessutom är regeln inkonsekvent och gäller endast för dem som registrerats
som diabetiker före det att körkort erhållits. För dem som fått diabetes
efter det att de tagit körkort och inte blivit registrerade i körkortsregistret
som diabetiker behöver inte underkasta sig denna tvååriga kontroll. Det har
för dessa patienter inte visat sig vålla några särskilda problem. Detta talar för
att regeln bör avskaffas.

Samma inkonsekvens föreligger beträffande vissa andra regler som gäller
för diabetiker att få behörighet att köra lastbil och andra behörigheter för
körkort. Även dessa regler är förlegade och bör avskaffas.

Hemställan

Med hänvisning till vad som ovan anförs hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om det fria insulinet,

[att riksdagen hos regeringen begär åtgärder som innebär att
diabetiker ges möjlighet att teckna sjuk- och olycksfallsförsäkringar

med samma förutsättningar som andra i linje med vad som anförts i Mot. 1988/89
motionen,1] Sf311

[att riksdagen hos regeringen begär åtgärder för att förenkla
hanteringen med körkortsförfarandet vad angår diabetespatienter i
linje med vad som anförts i motionen.2]

Stockholm den 24 januari 1989

Agne Hansson (c) Marianne Jönsson (c)

1 1988/89:L617

2 1988/89:T428

15