Kreditupplysningslagen

Motion 1992/93:N208 av Stig Bertilsson (m)

Yrkesmässigt bedriven kreditupplysningsverksamhet
regleras i kreditupplysningslagen. Med kreditupplysning
menas i detta sammanhang uppgift, omdöme eller råd som
lämnas till ledning för bedömning av annans
kreditvärdighet eller vederhäftighet i övrigt i ekonomiskt
hänseende.

När en kreditupplysning lämnas i form av en
personupplysning skall den omfrågade samtidigt tillställas
ett skriftligt meddelande om de uppgifter, omdömen och
råd som upplysningen innehåller rörande honom. Av
uppgiften skall även framgå vem det är som har begärt
upplysningen.

Det sistnämnda integritetsskyddet gäller emellertid
enligt nuvarande lagstiftning inte den person som är
näringsidkare eller som står ett företag nära. Detta gäller i
allmänhet även om personen behöver kredit i sin egenskap
av privatperson.

Särbehandlingen av näringsidkare och närstående i
kreditupplysningshänseende har motiverats med att
möjligheter till en effektiv kreditupplysning som kan
förebygga missriktad kreditgivning och andra icke
önskvärda dispositioner måste värnas. Detta har ansetts
väga tyngre än de integritetsskäl som talar för att även en
näringsidkare skall ha rättighet att veta vem som begärt
upplysningar om honom.

Lagen bygger uppenbarligen på slutsatsen att det skulle
uppfattas som mera besvärande för en näringsidkare än en
privatperson att få sin ekonomiska ställning och annat
kontrollerad. Det vill säga att om näringsidkaren får besked
om vem som begärt upplysningar om honom skulle
reaktionen bli sådan att eventuella affärer inte fullföljes
o.s.v. Detta därför att den omfrågade näringsidkaren skulle
känna sig så kränkt att han inte skulle vilja ha några
förbindelser med den som frågar om honom.

Detta måste i dagens samhälle sägas vara en förlegad
syn. Att en näringsidkares kreditförmåga bedöms, bl.a. i
samband med nya affärskontakter, eller av andra skäl som
är affärsmässigt grundade, måste i ett konkurrensutsatt
samhälle betraktas som helt naturligt. Den näringsidkare
som blir omfrågad har således inte något rationellt skäl för
att reagera på en begäran om en kreditupplysning. Att då
inte få kännedom om vem det är som begärt upplysningen
kan i stället leda till spekulationer. Det finns således ingen
anledning att en enskild person som är näringsidkare skall
ha ett sämre integritetsskydd än vad kreditupplysningslagen
ger varje annan medborgare.

När en näringsidkare blir omfrågad beror det i allmänhet
på att han eller hans företag vidtagit någon åtgärd,
exempelvis i form av en ny kundkontakt eller ett nytt
åtagande. Han kan därför i många fall räkna ut vem det är
som begärt upplysning om hans ekonomi m.m. I vissa fall
när detta inte är möjligt, skapas med nuvarande lagstiftning
endast förutsättningar för missförstånd och, sakligt sett,
helt onödiga frågor.

Lagstiftningen bör således ändras på ett sådant sätt att
alla personer när de omfrågas även erhåller uppgift om vem
det är som har begärt upplysningar.

Det torde ankomma på utskottet att utarbeta förslag till
lagändring.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar om sådan ändring i
kreditupplysningslagen att alla personer, oavsett om de är
privatpersoner eller näringsidkare, vid omfrågning erhåller
uppgift om vem som begärt uppgifterna.

Stockholm den 19 januari 1993

Stig Bertilsson (m)