Krigsleksaker

Motion 1999/2000:L709 av Monica Green m.fl. (s)

I vissa situationer behöver barn leka krig. Har barn i verkligheten eller
via film och TV upplevt krigsscener eller andra grova våldsamheter som
de grubblar på bör de naturligtvis få tillfälle att "leka av sig". Att
bearbeta sina upplevelser i lekens form. Har ett barn erfarit ambulans
eller sjukhus förekommer sådana inslag i deras lekar. Våldsamma
erfarenheter skall inte behandlas på annorlunda sätt.

Att leka krig och att leka med krigsleksaker är inte samma sak. Barn kan
genom fantasi återuppleva det de varit med om. Barns fantasi behöver inte
suffleras med hjälp av realistiska vapen eller datoriserade våldsspel. Ett
finger eller en pinne blir en pistol och med ett pappersark och kritor skapar
man krigs- och våldsmiljöer. Fingrar och pinnar förställer sedan andra saker
och av papper och kritor skapas sedan andra uttryck. Våldsleksaker av alla de
slag blir aldrig något annat än våldsleksaker.

Leksaker är också budskapsbärare. Vill vi ge våra barn ett sådant budskap.
Enligt en kanadensisk dokumentär har krigsleksaker följande effekt:

Krigsleksaker ökar det aggressiva beteendet istället för att hjälpa barn att
bli mer samarbetande, skapande och vårdande.

När de leker med krigsleksaker erfar barn en känsla av makt av att vara
destruktiva därför blir destruktivitet ett värderat beteende.

Krigsleksaker lär barnen att:

? krig är en lek, ett stort äventyr,

? dödande är acceptabelt, rent av roligt,

? våld är också ett acceptabelt sätt att lösa problem och konflikter.

Genom lek med krigsleksaker lär barn att rättvisa, samtal och kommuni-
kation inte ger någon framgång. För att bli en segrare måste man vara
mäktig och stark just genom användning av aggressiva metoder. Ett
vapen är ett maktredskap över andra, "den stora övertygaren" som tar
bort förhandlingar och tyst samtycke.

År 1989 skrevs en överenskommelse mellan Barnmiljörådet, Konsument-
verket, Sveriges Leksakshandlares Riksförbund och Leverantörsföreningen
för Lek- och Hobbyartiklar. Denna överenskommelse omfattade försäljning
och reklam och marknadsföring av vålds- och krigsleksaker. Mycket har hänt
sedan dess och överenskommelsen efterföljs inte längre. Den räcker helt
enkelt inte till i den kommersialiserade värld vi nu lever i. Det krävs åtgärder
för att komma tillrätta med den krigshysteri som nu råder i leksaksaffärer.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om krigsleksaker.

Stockholm den 4 oktober 1999

Monica Green (s)

Carina Adolfsson (s)

Marina Pettersson (s)

Anders Ygeman (s)

Birgitta Ahlqvist (s)