Krigsmaterielexporten

Motion 1988/89:U423 av Margareta Winberg m.fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:U423

av Margareta Winberg m.fl. (s)
Krigsmaterielexporten

Det är positivt att en utredning nu tillsatts för att se över argumenten och
behovet för den svenska vapenexporten. I utredningens direktiv står att
kommittén skall göra en bedömning av möjligheterna att... begränsa, eller
helt avbryta, den svenska krigsmaterielexporten.

Om utredningen kommer fram till att det utifrån ekonomiska skäl är
möjligt att avveckla eller begränsa vapenexporten utgår vi från att så snarast
kommer att ske.

Det är emellertid också mycket viktigt att sådana arrangemang som kan
medföra att svensk militär teknologi okontrollerat sprids över världen inte
tillåts. Samarbetsavtal bör därför inte få ingås utan att de underkastas
samma exportregler som gäller svensktillverkad materiel.

Om man ser till tillståndsgivningen för export har den utvecklats så här
sedan 1981:

1981 1 541 milj kr 1984 2 241 milj kr

1982 1 931 milj kr 1985 3 120 milj kr

1983 2 017 milj kr 1986 4 262 milj kr

1987 3 280 milj kr

Omfattningen av beviljad utförsel kommer att ge utslag i exportstatistiken
under de närmaste åren.

Bara under de första nio månaderna 1988 ökade exporten med över 70 %
jämfört med samma tid året innan. I avvaktan på ett ställningstagande till
framtida vapenexportpolitik är det viktigt att åtgärder vidtas för att få ner
nivån på den svenska krigsmaterielexporten. Regeringen bör verka för att
minska exporttillståndens totala värde per år utan att avvakta den pågående
utredningen.

Om vapenexporten i framtiden skall minskas, för att på sikt helt upphöra,
är det viktigt att åtgärder förbereds och vidtas så att de som arbetar inom
försvarsindustrin inte förlorar sina arbeten. Därför bör så fort som möjligt
en omställningsprocess startas i de två exportberoende företagen Bofors och
FFV. I takt med att vapenexporten sedan minskar, kan dessa företag bygga
upp en successivt ökande andel civil produktion. En sådan politik skulle
kräva satsningar från både företagen och samhället. Ett sätt att stödja en
omställningsprocess vore att införa s.k. Omställningsfonder i enlighet
med förslaget i betänkandet Med sikte på nedrustning. Andra sätt är att
erbjuda företagen offentlig teknikupphandling, etableringsstöd, regionalpolitiska
satsningar m.m.

En annan viktig fråga gäller definitionen av krigsmaterielbegreppet. Det
är bra att denna fråga nu utreds. Behovet av en översyn är uppenbar.

Direktiven i utredningen som nu arbetar med en översyn av krigsmateri- Mot. 1988/89

elbegreppet säger att översynen bör syfta till att åstadkomma de ut- U423

vidgningar av bestämmelserna, som kan behövas...

Enligt vår mening är det nödvändigt att få till stånd en vidgad definition,
där man åtminstone väger in vem som är mottagare av de produkter som
exporteras, samt tar hänsyn till vilken användning materielen kan förväntas
få.

Smugglingen av vapen från Sverige via ett tredje land har aktualiserat
frågan om betydelsen av s.k. slutanvändarintyg. Om ett land i strid med
lämnade garantier vidareexporterar svenska vapen bör detta land fortsättningsvis
inte få köpa svenska vapen.

För att kunna föra en seriös debatt om vapenexporten och dess konsekvenser
i Sverige och i mottagarländerna krävs en stor öppenhet i denna
fråga.

Det är därför viktigt att redovisningen av svensk krigsmaterielexport
utvidgas så att denna också omfattar vilken typ av krigsmateriel som exporteras
till respektive mottagarland.

Ett exempel på hur viktigt detta är utgör den omfattande kanonexporten
till Singapore under 1980-talet. Nästan alla dessa kanoner har Singapore
vidareexporterat till förbjudna länder. Om det hade redovisats att Singapore
köpte så stora mängder av just fartygskanoner hade sannolikt denna
smuggling avslöjats tidigare än vad som blev fallet. I detta fall har sekretessen
i praktiken skyddat smugglaren och förhindrat en berättigad kritik av
vapenexporten till Singapore.

Vapenhandeln är ett stort internationellt problem. Konsekvenserna av
vapenhandeln är stora, inte minst för länderna i tredje världen.

Ungefär en tredjedel av u-ländernas internationella skuldbörda kan beräknas
hänföra sig till deras vapenimport. Vapeninköpen går också ut över
ländernas inre sociala och ekonomiska utveckling. En studie som FN gjort
har belyst denna fråga. Den visar att ett vapenimportprogram på 200 milj
dollar i ett genomsnittligt u-land leder till:

- 20 fler döda spädbarn per 1 000 födda

- 34 års minskad livslängd

- 1314 fler analfabeter per hundra invånare.

Sverige bör förstärka agerandet internationellt för att försöka motarbeta de
negativa konsekvenserna, ekonomiska och sociala problem samt den ökande
militariseringen av tredje världen, som vapenhandeln leder till.

Regeringen bör i olika internationella fora ta initiativ till att en internationell
registrering av all vapenhandel och vapentillverkning kommer till
stånd, samt arbeta för en begränsning av den internationella vapenhandeln.

Sverige bör aktivt stödja FN:s generalsekreterare Javier Peres de Cuellars
förslag om avgiftsbeläggning på internationell vapenhandel.

Sammanfattningsvis anser vi följande åtgärder mycket angelägna.

1. att framtida samarbetsprojekt mellan svensk och utländsk försvarsindustri
underställs samma krav vad gäller export, som gäller för exporten av
krigsmateriel från Sverige.

13

2. att en betydligt större restriktivitet tillämpas vid tillståndsgivningen för Mot. 1988/89

vapenexport i avvaktan på ställningstagande till vapenexporten i framtiden. U423

3. att snara konkreta åtgärder vidtas för att underlätta en diversifiering
och omställning av de delar av svensk försvarsindustri som i dag exporterar
krigsmateriel.

4. att krigsmaterielbegreppet vidgas, så att det vid definitionen av detta
begrepp också är av betydelse:

- vem som är köpare av materielen,

- vilken användning materielen kan förväntas få.

5. att vapenexporten till ett land, som i strid med tecknade avtal vidareexporterar
svensk krigsmateriel, stoppas, samt att det landet fortsättningsvis
inte kan komma ifråga för köp av svenska vapen.

6. att redovisningen av vapenexporten utvidgas till att omfatta också
vilken typ av krigsmateriel som exporteras till respektive köparland.

7. att nya initiativ tas från regeringen att i olika internationella sammanhang
framlägga förslag om internationell registrering och begränsning av
den internationella vapenhandeln samt om avgiftsbeläggning av internationell
vapenhandel.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om svensk krigsmaterielexport.

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om omställning av de delar av svensk försvarsindustri
som i dag exporterar krigsmateriel.1]

Stockholm den 24 januari 1989
Margareta Winberg (s)

Sylvia Pettersson (s) Ulla-Britt Åbark (s)

Torgny Larsson (s) Lena Öhrsvik (s)

1 1988/89:N362

14