Kriminalisering av sexuella övergrepp mot barn i andra länder

Motion 1990/91:Ju631 av Ewa Hedkvist Petersen m.fl. (s)

Det har skrivits mycket under 80-talet om sexuella
övergrepp mot barn. I dag vet vi vad många vägrade att tro
för bara ett tiotal år sedan. Många barn i vår kultur utsätts
någon gång under sin uppväxt för sexuella övergrepp av
vuxna.

Långsamt börjar vi också lära oss att situationen är ännu
värre i många av tredje världens länder. I Asien, Afrika och
Latinamerika är barnprostitution ett växande problem och
de som drabbas är de fattigaste av de fattiga och mest
förtryckta gatubarn och barnarbetare.

Hittills har kunskaperna om barnprostitution varit
begränsade. Det beror dels på att fenomenet är
jämförelsevis nytt, dels på att alla inblandade försöker dölja
vad som pågår. Men vi vet nu att barnprostitutionen
blomstrar starkt i länder där det finns sexturism. Vi vet
också att det finns ett klart samband mellan sexturism,
barnprostitution och tredje världens skuldkris. Det är de
allra fattigaste som får ta konsekvenserna. När fattiga
människor blir ännu fattigare tvingas de till desperata
handlingar.

Mångs sexturister, framför allt i Sydostasien, kommer
från Sverige. Svenska män bidrar till en sexuell förnedring
och exploatering av barn som måste stoppas. Sverige bidrar
till problemet, Sverige måste också bidra till att bekämpa
det.

Rädda Barnen har i samarbete med norska Redd Barna
gjort en undersökning om tillståndet i sex länder och som
bland annat visar hur Filippinerna, Thailand och Kenya är
länder med fattigdom, förtryck och barnprostitution. Både
pojkar och flickor dras in i detta.

Alla barn som utsätts för sexuella övergrepp skadas.
Tredje världens prostituerade barn råkar mest illa ut. Från
början undernärda utgör de t.ex. en stor riskgrupp för att
smittas av HIV och andra könssjukdomar. Barn som utsätts
för sexuella övergrepp får också långtgående psykiska
skador.

Det finns inga enkla förklaringar till att
barnprostitutionen ökar. Skälen är många och komplexa,
även om de ofta kan sammanfattas i det enda ordet
''fattigdom''. Vissa faktorer tycks dock spela en större roll
än andra.

Turism, i synnerhet sexturism, är en starkt bidragande
orsak. Sexturismen uppstod på 70-talet och växte under 80-
talet till ett massfenomen. Män från den rika världen,
Japan, Australien, Västeuropa och USA söker sig i växande
skaror till tredje världen för att köpa sex. Till en början
mest av kvinnor men ganska snart uppstod också en ständigt
ökande efterfrågan på barns sexuella tjänster, både pojkars
och flickors. I en del fall har landets myndigheter
uppmuntrat kommersen, t.ex. var detta fallet i Filippinerna
under president Marcos. Behovet av utländsk valuta ansågs
vara skäl nog för att öppet uppmuntra den.

Barn som arbetar på hotell och restauranger i barerna
eller som springpojkar eller springflickor löper stor risk att
hamna i prostitutionen liksom många av gatubarnen. Förr
trodde man att alla gatubarn var övergivna barn, men i dag
vet man att så ofta inte är fallet. Många gatubarn har gatan
som sin arbetsplats och när kvällen kommer går de hem med
förtjänsten. De gatubarn som är mest i riskzonen är de som
helt saknar kontakt med sin familj eller bara har sporadiska
kontakter med familjen.

Stöd barnkonventionen!

I november 1989 antog FN:s generalförsamling
konventionen om barnens rättigheter. Det innebär att
världens barn (under 18 år) för första gången har fått en
internationell lag till skydd för sina rättigheter. I artikel 34
slår man fast att barn ska skyddas mot alla former av
sexuellt utnyttjande.

Konventionen är ett viktigt redskap i kampen mot
sexuell exploatering av barn. Barnen får ett starkare lagligt
skydd. Det behövs, ty i dag är det ofta barnen som straffas
när myndigheterna ingriper mot prostitution.

Det är viktigt att så många som möjligt ratificerar
konventionen och sedan övervakar att den tillämpas.
Konventionen är viktig också för att den har en
opinionsbildande effekt inte minst bland världens
regeringar.

Sverige som självklart har ratificerat konventionen
borde följa upp detta med en utredning som undersöker
förutsättningarna att ändra lagstiftningen så att svenska
medborgare som begår sexuella övergrepp mot barn i andra
länder kan dömas inför svensk domstol och straffas för detta
enligt svensk lag. Sverige bör också arbeta internationellt
för att motsvarande lagstiftning kommer till stånd i andra
länder.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts beträffande utredning om
kriminalisering av svenska medborgares sexuella övergrepp
mot barn i andra länder.

Stockholm den 24 januari 1991

Ewa Hedkvist Petersen (s)

Inger Hestvik (s)

Margareta Israelsson (s)

Margareta Persson (s)