Kriminalvårdens linjeorganisation

Motion 1988/89:Ju503 av Sinikka Bohlin m.fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:Ju503

av Sinikka Bohlin m.fl. (s)
Kriminalvårdens linjeorganisation

Som ett led i strävan att rationalisera den statliga verksamheten har även
inom kriminalvården inletts en decentraliseringsprocess för att uppnå större
effektivitet och bättre resursutnyttjande. En intern utredning om organisationsformerna
för fältet, Ny linjeorganisation, är slutförd. En annan som
avslutas under våren berör bl.a. möjligheterna att föra ut tjänster och
funktioner från kriminalvårdsstyrelsen till de regionala och lokala myndigheterna.

Ny linjeorganisation var på remiss i verket under sommaren 1988 och
ledde fram till ett förslag från kriminalvårdsstyrelsen i september. I detta
sammanhang diskuterades några frågeställningar.

Antal regioner

Det har slagits fast att en minskning från tolv till sex regioner är angelägen
utifrån faktorer som slagkraft, effektivitet och anstaltstäthet.

Den geografiska indelningen

Har avgjorts med hänsyn till sammanhållna länsgränser, rimliga reseförhållanden
och möjligheterna att placera fängelsedömda på lämpligaste anstalt.

Kansliort

Vid förslag om kansliort har beaktats närhet till högskola, hänsyn till
tidigare regionalpolitiska åtgärder och kommunikationsförhållanden mellan
kansli och lokala enheter.

I utredningens huvudförslag sammanförs nuvarande Gävle- och Uppsalaregionerna
(X, W, U och C län). Uppsala ansågs vara lämpligaste
kansliort. I Gävleregionens remissvar hävdades att kriteriet närhet till
högskola inte var övertygande och uppenbarligen inte varit utslagsgivande
vid val av kansliort i andra regioner. De regionalpolitiska hänsynen talade
helt naturligt och otvetydigt för Gävle och beträffande reseavstånd vore
Gävle ett naturligt centrum för regionen.

I kriminalvårdsstyrelsens slutliga skrivelse till regeringen ändras förutsättningarna
för W och X län radikalt. Hela Norrland görs till en region med
kansli i Härnösand och Dalarna överförs till Mellansverige. Några skäl till
den förändrade inställningen redovisades inte. Det senaste förslaget med de
enorma avstånden i Norrland kommer att kraftigt begränsa de viktiga

personliga kontakterna mellan regionledningen och dem som arbetar direkt
på fältet. Särskilt Gästrikland hamnar helt på undantag genom sin naturliga
anknytning till Svealand.

Den regionala organisationen bör enligt kriminalvårdsreformens intentioner
ha den utgångspunkten att bygga upp närmare kontakter mellan regionledningen
och enheter för att regionledningen skall kunna föra ut kriminalvården
i samhället och handha utveckling av nödvändiga samarbetsformer
med andra samhällsorgan. Alltför stora regionala organisationer utgör härvidlag
snarast ett hinder. Vid en jämförelse mellan de alternativa förslag
som framlagts i organisationsfrågan gagnas kriminalvården i allmänhet och
den i Gävleborg i synnerhet bäst av ett genomförande som anknyter till
utredningens huvudförslag. Sakligt sett talar mycket tydliga regionalpolitiska
skäl för att regionalkansliet i så fall förläggs till Gävle. Ur verksamhetssynpunkt
är Gävle ett lika gott alternativ som Uppsala. En ren Norrlandsregion
bedöms som oformlig och helt olämplig ur nämnda aspekter.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om kriminalvårdens nya linjeorganisation med en
kansliort i Gävle.

Stockholm den 18 januari 1989
Sinikka Bohlin (s)

Olle Östrand (s)

Axel Andersson (s)

Iris Mårtensson (s)
Karl Hagström (s)

Mot. 1988/89
Ju503

t

4