Kristendomskunskapens roll

Motion 1991/92:Ub269 av Åke Carnerö (kds)

Det intresse för etik och moral som dyker upp inom olika
samhällsområden -- inte minst inom näringslivet -- är ett
uttryck för behovet av klar normgivning från samhällets
sida. Det behövs ett sammanhållande kitt i
samhällsbyggandet. En grundläggande värdegemenskap är
en nödvändighet för all demokratisk utveckling.

Grunden för vårt lands sjuk- och åldringsvård,
demokratiska styrelseskick och lagar har utgått från den
kristna människosynen och de kristna grundvärderingarna
samt västerländsk humanism. Behovet av en fast,
gemensam grund för samhällsbyggandet har inte minskat
utan efterfrågas alltmer. Den svenska skolan bör därför
vara förankrad i den kristna etiken.

Att skolan värdeförankras i kristna värderingar får
konsekvenser för skolans verksamhet på olika plan. Skolan
som helhet skall präglas av den kristna människosynen.
Barn med olika begåvning och ursprung måste därför
behandlas med samma omsorg och kärlek. Skolan skall
reagera skarpt mot all diskriminering av barn och vuxna.
Varje människa är en unik individ med unika möjligheter.
Man skall därför se med respekt på varje elev och söka
utveckla varje individs kunskaper och färdigheter så långt
det är möjligt.

Om skolan inte klart deklarerar ett normsystem, som ger
eleverna normer och värderingar för livet kan kommersiella
och odemokratiska värderingar lätt ta överhanden.
Ekonomiska intressens starka makt över barns och
ungdomars konsumtionsvanor är upppenbar. Reklam och
propaganda överför materialistiska värderingar till
eleverna.

Genom att vara förankrad i kristen etik kan skolan få en
i demokratiskt avseende hållbar grund för sin verksamhet.
Därför är det viktigt att eleverna får goda kunskaper i
religionskunskap.

Många elever har mycket bristfälliga kunskaper om det
kristna kulturarvet och de kristna grundvärderingarna.
Förutom att eleverna får en vag uppfattning om den kristna
livsåskådningen, leder detta till svårigheter att tolka stora
delar av litteraturen, konsten och musiken. Huvudorsaken
till den här bristen är den gradvisa nedskärningen av
undervisningen i kristendomskunskap. Först skedde
förändringen av ämnet till religionskunskap, därefter den
allt mindre andelen kristendomskunskap inom
religionsämnet och slutligen den minskade andelen
religionskunskap inom orienteringsämnena. Det kan
åskådliggöras på följande vis:

Lgr 62 kristendomskunskap mellanstadiet 2 vtr/årskurs

Lgr 69 religionskunskap mellanstadiet 1,9 vtr/årskurs

Lgr 80 religionskunskap mellanstadiet 1,5 vtr/årskurs

I Lgr 62 hävdades det att ''kristendomen är en väsentlig
del av grundvalen för de religiösa, etiska och sociala
värderingar, som vår kultur, vårt samhälle och vår
samlevnad bygger på och kunskap om den är nödvändig för
förståelsen av västerlandets kultur- och samhällsliv såväl i
gångna tider som i nutiden. Skolans religionsundervisning
måste därför i vår kulturmiljö i första hand vara en
undervisning om kristendomen.''

Denna syn bör åter bli förhärskande inom svenskt
skolväsende. En garanterad minimitid skall finnas för
ämnet religionskunskap med huvudsaklig inriktning på
kristendomskunskap.

Detta ställer självfallet krav på goda kunskaper hos
lärarna. En fördjupad fortbildning för verksamma lärare är
nödvändig liksom en förstärkt utbildning för blivande
lärare. I detta sammanhang bör behovet av ökade
kunskaper om bibeln, dess tillkomst och innehåll beaktas.
Bibeln bör vara en självklar utgångspunkt i skolans
kristendomsundervisning.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att den svenska skolan som
helhet skall förankras i kristen etik,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kristendomsämnet.

Stockholm den 21 januari 1992

Åke Carnerö (kds)