Kulturfrågor

Motion 1988/89:Kr314 av Ingrid Sundberg m.fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89 :Kr314

av Ingrid Sundberg m.fl. (m)
Kulturfrågor

&

Mot.

1988/89

Kr314-315

Moderat kultursyn

I föreliggande motion föreslås ett antal omfördelningar av kulturstödet i
förhållande till regeringens förslag. De syftar bl.a. till

- att stärka kulturskaparnas situation

- att förbättra kulturmiljövården

- att skapa mer likvärdiga villkor för skilda intressenter inom kulturområdet

- att ge kulturinstitutionerna ett ökat ansvar för sin marknadsföring

- att ge ökat stöd till vissa eftersatta ändamål.

Kulturskaparnas situation förbättras genom att

- visningsersättningen ökas med 6 000 000 kr.

- statens konstmuseers inköpsanslag förstärks med 4 000 000 kr.

- ett särskilt bidrag på 1 000 000 kr. införs för stöd till unga konstnärers
första separatutställning

- anslaget för inkomstgarantier för konstnärer ökas med 1 000 000 kr.

Dessa åtgärder som med över 10 000 000 kr. kommer bildkonstnärerna till
del ser vi som en bättre väg att stärka deras situation än en beskattning av
andrahandsförsäljning av konst.

En förbättrad situation inom kulturminnesvården åstadkommes genom
att

- resurserna för vård av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse ökar med
16 000 000 kr.

- anslaget för vård av kulturlandskap och fornlämningar räknas upp med
4 000 000 kr.

- insatserna mot luftförorenings- och försurningsskador ökas med
1 000 000 kr.

- låneramen för ombyggnad av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse utökas
med 100 000 000 kr.

Mer likvärdiga villkor inom kulturområdet skapas genom att

- stödet till fonogramproduktion i olika bolag förstärks genom att medel
överförs från rikskonserters anslag

- lagerhållning av klassiker förbättras med medel som hittills tillfallit
Litteraturfrämjandet

- statens konstråd får disponera medel som tidigare gått till bestämda
mottagare

1 Riksdagen 1988/89.3 sami. NrKr314-315

- närradioföreningarnas verksamhet förbättras genom sänkta avgifter.

Kulturinstitutionerna ges ett ökat ansvar för bl.a. sin marknadsföring
genom att

- ansvarsmuseerna får förstärkt stöd med 1 000 000 kr.

- nya grundbelopp föreslås för musikinstitutionerna.

Vidare ser vi den förstärkning av Operans och Dramatens anslag vilken vi i
annat sammanhang ställt oss bakom som en möjlighet - och förpliktelse - för
dessa institutioner att utveckla sina kontakter med det regionala och lokala
kulturlivet, att arbeta med turnéverksamhet och överföringen i radio och TV
samt i övrigt stärka sitt publikarbete.

Eftersatta kulturändamål förstärks genom att

- Drottningholmsteaterns verksamhet får ytterligare anslag

- bidragen till Vadstenaakademin höjs

- bidraget till Sveriges konstföreningars riksförbund ökas

- föreningen Handarbetets vänner får förstärkt bidrag.

Riktlinjer för kulturpolitiken

Ett rikt kulturliv förutsätter mångfald och konstnärlig frihet. Offentlig
styrning av kulturens utveckling utgör ett hot mot dess bestånd.

Friheten måste också gälla medborgarnas rätt att själva välja ur ett rikt
kulturutbud. Ett marknadsekonomiskt system gynnar uppkomsten av ett
varierat utbud av kultur.

En tredje viktig faktor är kvalitet. I en väl fungerande skola utvecklar
elevernas känsla och intresse för god kultur.

Det finns ett behov av offentligt stöd till kulturen. Detta är särskilt tydligt
beträffande vissa smala kultursektorer, kulturinstitutionerna liksom kulturminnesvården.
Det offentliga kulturstödet måste emellertid fördelas av
många olika organ. Annars finns det risk att vissa kulturyttringar diskrimineras.

Bristfällig socialdemokratisk kulturpolitik

Socialdemokratisk kulturpolitik har syftat till att styra kulturens utveck

- ling och låta den bli ett medel att omvandla samhället i socialistisk
riktning.

- Det offentliga kulturstödet har centraliserats.

- Ideell kulturverksamhet har motarbetats, bland annat genom att missgynnas
vid bidragsgivning.

- Skolans möjlighet att förmedla kultur har försvagats genom bristfällig
undervisning i bland annat historia och språk.

- Den s.k. kommersiella kulturen har undervärderats, trots att den i själva
verket oftast bärs upp av levande kulturintresse hos kulturskaparen och
de som köper hans verk.

- Möjligheterna till sponsring av kulturell verksamhet har undervärderats.

- Kulturskaparnas arbetsvillkor försämras av högt skattetryck och byråkrati.

Mot. 1988/89

Kr314

2

- Etermediamonopolet förhindrar uppkomsten av nya, alternativa TV- och
radiokanaler, vilka skulle ge kulturskapare arbetsmöjligheter och fler
program med kulturellt innehåll.

- Förstöringen och söndervittringen av många av våra kulturskatter har
inte kraftfullt åtgärdats.

- Delar av det offentliga kulturstödet utgörs i själva verket av arbetsmarknadspolitisk!
motiverade insatser, vilket skapar ryckighet och osäkerhet i
skiftande kulturella verksamheter.

Personligt engagemang och kultur åt alla

Det finns människor som med stor iver och ringa medel åstadkommer
kulturinsatser av högklassigt slag. Vi vill erinra om de musikveckor som med
eller utan kommunalt stöd i ökad utsträckning förekommer överallt i vårt
land. Lokala konstföreningar sprider konst och kunskap om konst och
teatergrupper växer i antal och engagerar både barn och vuxna. Ägare till
gamla byggnader och kulturminnesmärken vårdar pietetsfullt och ofta med
stora ekonomiska uppoffringar sina ägodelar. Allt detta kännetecknas av
starkt och personligt engagemang.

Vi menar att det allmänna på olika sätt bör stödja ideellt verkande krafter.
Förhållandevis begränsade ekonomiska stödinsatser från stat eller kommun
kan ge mycket goda resultat.

Att få fler människor att ta aktiv del i kulturlivet är en angelägen uppgift
för kulturpolitiken. Denna har dock under senare år för starkt betonat frågan
om kultur i arbetslivet. De kulturellt mest eftersatta finns på andra håll, t.ex.
på institutioner eller isolerade i sin hemmiljö. De utgöres av andra grupper
än yrkesarbetande, t.ex. barn, pensionärer, arbetslösa, sjuka och hemarbetande.
Dessa förhållanden måste beaktas vid bedömning av stödet till de
organisationer som verkar inom kultursektorn liksom i det långsiktiga
kulturpolitiska arbetet i övrigt.

Mot denna bakgrund bör de medel som i årets budgetproposition anslagits
till kultur i arbetslivet, 7 000 000, utgå. Anslaget F2. Bidrag till utvecklingsverksamhet
inom kulturområdet m.m. bör således minska med detta
belopp.

Utbildningens betydelse för kulturen

Kravet på kvalitet måste vara ledande i skolans kulturbildande verksamhet.

Barnens kulturintresse grundläggs i hemmen. Det är skolans uppgift att
genom god utbildning vidareutveckla unga människors intresse för kultur.
Detta ställer krav både på skolan som miljö och på dess undervisning.

Kulturinslagen skall integreras i ämnesundervisningen och kunna genomföras
i skolan utan att det krävs särskilda resurser. Brister i den ordinarie
undervisningens uppläggning och inriktning liksom i lärarnas utbildning kan
inte kompenseras genom extra satsningar som lätt blir av kosmetisk karaktär.
Skolans kulturansvar kan inte fogas till undervisningen, det skall genomsyra
den.

Kultur hör hemma i all utbildning. Goda insikter i bl.a. historia och
religionskunskap är nödvändiga för att eleverna senare i livet skall kunna

Mot. 1988/89

Kr314

I

3

1* Riksdagen 1988/89. 3sami. Nr Kr314-315

tillgodogöra sig konst, musik och litteratur. Goda kunskaper i svenska och
andra språk öppnar portarna till litteraturens värld. Svenskundervisningen
på högstadiet och gymnasiet måste i större utsträckning vara inriktad på
litteraturkunskap. Dessa strängare krav på litteraturundervisningen förutsätter
också att skolorna har fungerande skolbibliotek.

Undervisningen i musik och bild är viktig. Lärare i dessa ämnen har rätt att
kräva sådana undervisningsgrupper att deras undervisning kan göras meningsfull.
Bildämnet har blivit alltför splittrat. Elever med speciell begåvning
och intresse för teckning, färg och form bör ges möjlighet att utveckla dessa
talanger.

Lärarutbildningen är behäftad med stora brister. Det är viktigt att
skolorna anställer behöriga lärare och att hela lärarutbildningen utformas
med sikte på lärarnas ansvar som förmedlare av kunskap om vår kultur och
de värderingar som präglat dess framväxt.

Skolanläggningar präglas av tristess. En tråkig eller nedsliten skolmiljö
undergräver barnens naturliga intresse av att glädjas åt vackra ting. Eleverna
bör få ta aktiv del i vården av skolmiljön och i skolans utsmyckning.

Allmänt om kulturstöd

Huvuddelen av kulturutgifterna betalas av medborgarna själva. Grammofonskivor
och kassetter utgör viktiga faktorer för en alltmer musikintresserad
ungdom och försäljningen visar inga tendenser att minska. Ett stort antal
privatteatrar drivs helt kommersiellt och detsamma gäller delar av bokutgivningen.

En stor del av den s.k. kommersiella kulturen bärs upp av ett levande
kulturintresse hos kulturskaparen, hos den som på olika sätt hjälper till att
föra ut kulturen och hos den som förvärvar kulturella verk.

Någon klar gräns existerar inte mellan kommersiellt och icke-kommersiellt
utbud. Det finns en skala från helt självbärande till helt understödd kultur.
Ändå viktigare är att det inte finns något klart samband mellan hög kvalitet
och icke-kommersiell kultur. Många av kulturens finaste yttringar har
tillkommit på marknadsmässiga villkor.

Det allmännas uppgift är inte främst att söka korrigera marknadskrafterna
genom ekonomiska ingrepp. Den seriösa kulturen kommer dock aldrig att bli
helt självfinansierande, bl.a. därför att ett rikt kulturliv förutsätter att många
olika strömningar kan göra sig gällande, också de nya som inte har någon
färdig publik. Detta innebär inte att stat och kommun måste stå som garant
för allt som inte synes vara kommersiellt gångbart. Tvärtom främjas
nyskapande av att olika finansieringskällor står till buds.

Det offentliga stödet till kulturen måste vara kvalitetsinriktat. Denna
målsättning kan komma i konflikt med kravet på öppenhet för nya
strömningar inom kulturlivet, och det är viktigt att kvalitet inte jämställs med
beprövat och traditionellt. Varje konstart måste bedömas efter sina förutsättningar,
och den möjligheten ökar genom att stöd utdelas från många olika
håll.

Mot. 1988/89

Kr314

4

Decentralisera offentligt kulturstöd

Kulturrådet har orimligt stort inflytande över fördelningen av offentligt
kulturstöd. Detta inflytande har förstärkts än mer i årets budgetförslag. Det
är olyckligt med en sådan dominans för en instans.

Offentligt kulturstöd kan nämligen i värsta fall skapa något av ett
kulturmonopol. Sådan kulturell verksamhet som inte subventioneras diskrimineras
och kan komma att upphöra. Om offentligt stöd blir styrande är det
skadligt för kulturlivets utveckling. Det är därför nödvändigt att offentligt
kulturstöd beslutas och utdelas av ett flertal självständiga organ. Om
skiftande värderingar får göra sig gällande, ökar möjligheterna till valfrihet
för både kulturskapare och den allmänhet som efterfrågar kultur i olika
former.

Med hänsyn till värdet av att kulturstödet decentraliseras bör de medel
som i budgetpropositionen ställs till regeringens disposition såsom en fri
resurs för utvecklingsarbete begränsas. Anslaget F2. Bidrag till utvecklingsverksamhet
inom kulturområdet bör därför minskas med 2 000 000 kr.

I årets budgetproposition har ett stort antal anslagsposter samlats ihop
under anslaget F2. Enligt vår mening är en sådan anslagsstruktur olämplig.

Det finns anledning att överväga en ny modell för fördelning av offentligt
kulturstöd. Den bör i princip överensstämma med den ordning som gäller
inom idrotten. Ett klumpbidrag bör tilldelas ett visst kulturellt område för att
sedan fördelas mellan intressenterna efter överenskommelse. Rent praktiskt
skulle det då ta sig den formen att fördelningen av stödet till landets
länsmuseer beslutades av ett samarbetsorgan mellan museerna i fråga. På
motsvarande sätt skulle bidrag till exempelvis länsbiblioteken fördelas av ett
samarbetsorgan dem emellan. Genom ett sådant förfarande skulle den
centrala styrningen av bidragen upphöra samtidigt som fördelningen ombesörjdes
av personer med stor erfarenhet och kunskap om just det område
stödet avser.

Regionalisering av kulturen

Det är angeläget att det statliga stödet ger frihet att forma regionala och
lokala lösningar. En verklig decentralisering av kulturstödet innebär ett
inslag i en framsynt regionalpolitik. Om institutioner som föreslagits ovan
själva fördelar stödet inbördes bör statens övriga bidrag vara mycket
schabloniserade. Det bör således ankomma på dem som mottar bidragen landsting
eller kommuner - att avgöra hur bidragen på bästa sätt skall gynna
kulturverksamheten. Detta bör beaktas i pågående utredning, vilken trots
upprepade krav från riksdagens sida ännu ej avslutats.

Det kulturella utbudet har i alltför hög grad kommit att styras av politiska
beslut. Samtidigt som vissa detaljregleringar och marginella statsbidrag
upphör införs nya stödformer som styr kulturen i bostadsområden, på
arbetsplatser, i skola och förskola etc. och begränsar genomförandet av
enskilda initiativ. Föreningar och enskilda som utför ett ideellt arbete i
kulturens tjänst känner sin hemort och sin bygd. Kulturstöd från det
allmänna får större effekt om det förvaltas av och kanaliseras via frivilliga
krafter med lokal förankring. Teater-, musik- och konstföreningar bör därför
ha ett avgörande inflytande på kulturlivet.

Mot. 1988/89

Kr314

5

Om Sverige skall kunna hävda sin plats som kulturnation är det viktigt att
vi har nationella kulturinstitutioner av hög klass, som kan mäta sig med
motsvarande internationella institutioner och idka utbyte med dem. Samtidigt
måste nationalscenerna känna sitt ansvar gentemot hela landet och
medverka i turnéer och i radio- och TV-föreställningar. De skall utgöra en
stimulans i svenskt kulturliv och inspirera till aktivt kulturintresse och
kulturell verksamhet också på mindre orter.

I budgetpropositionen föreslås att 4 800 000 kr. anslås för bland annat
upprustning av biografer på små och medelstora orter. Stöd till enskilda
biografer är en fråga som det ankommer på berörda kommuner att besluta
om.

I budgetpropositionen föreslås ett anslag på 1 000 000 kr. under anslaget
G19. Kabelnämnden: Stöd till lokal programverksamhet. Enligt vår mening
saknar ett stöd av denna storlek all betydelse för om lokal TV-produktion
kan komma igång eller inte.

Kostnaden för närradionämndens verksamhet finansieras helt med avgifter.
Vi anser att det är principiellt felaktigt att föreningar runt om i landet
skall åläggas att bekosta den del av närradionämndens verksamhet som
utgörs av myndighetsutövning. Denna del av kostnaderna kan uppskattas till
1 000 000 kr., med vilket belopp föreningarnas avgifter bör minska. Anslaget
G20. Närradionämnden skall därför räknas upp med motsvarande belopp.

AMS roll i kulturpolitiken

En väsentlig del av det allmännas kulturstöd sker i form av insatser i AMS
regi. Detta utgör i och för sig ett värdefullt tillskott till kulturverksamheten.
Å andra sidan är det principiellt tveksamt att ha två statliga huvudmän för det
offentliga kulturstödet. Det kan ifrågasättas huruvida AMS besitter den
överblick och de erforderliga insikter inom detta område som krävs för att
avgöra var behovet av stöd är störst. I praktiken har det visat sig att AMS stöd
kan orsaka vissa svårigheter.

Många kulturinstitutioner är i hög grad beroende av personal som anställts
med lönebidrag. Enbart på arkiv och museer fanns 1986 376 personer
anställda på detta sätt. Då sådana tjänster givetvis inte är fasta, skapas ofta
stor osäkerhet om i vilken utsträckning sådan personal kan behållas på
institutionen i fråga. Såväl för arkiv som för museer vore det önskvärt om
denna osäkerhet kunde undanröjas genom att ett antal av dessa tjänster
permanentades. Vid en utvärdering av lönebidragen för skapande av
underlag för bedömningar av deras framtida utformning och inriktning bör
särskild hänsyn tas till förhållandena vid kulturinstitutionerna. Man bör här
särskilt utreda i vilken grad fasta tjänster kan inrättas.

En betydande del av insatserna för kulturminnesvården sker genom AMS.
Det leder till ryckighet och osäkerhet i anslagsgivningen. Regeringen bör
därför mot bakgrund av gjorda erfarenheter om utnyttjande av AMS-medel
för kulturminnesvård i fortsättningen överföra en del av dessa medel till
riksantikvarieämbetet som ett särskilt anslag.

Mot. 1988/89

Kr314

6

Sponsring

Behovet av pengar till kulturaktiviteter av olika slag är större än de medel det
allmänna kan ställa till förfogande. Sponsring välkomnas av allt fler, då den i
möjliggör extra satsningar i fråga om personal, uppsättningar, inlån av objekt
och föreställningar etc.

Detta finner vi glädjande, eftersom en aktiv medverkan från företag och
enskilda är ägnad att öka intresset för kultur och bidra till ett rikare
kulturliv.

Vår positiva inställning till sponsring bygger dock på att vissa förutsättningar
alltid måste gälla. Institutioner som det allmänna tagit ansvar för, t .ex.
riksinstitutioner, länsmuséer och länsteatrar, skall ha en grundtrygghet
oberoende av sponsring. Sådana extramedel som kommer utifrån skall ej
leda till sänkta offentliga bidrag. Vidare får den konstnärliga integriteten
aldrig eftersättas.

Sponsring skall givetvis alltid vara öppen. Att såsom nu sker inom Sveriges
Radio-koncernen acceptera sponsring som dels tillåts styra programverksamheten,
dels hålls hemlig för publiken är givetvis helt förkastligt.

Under angivna förhållanden finns det anledning för institutionerna att
arbeta mer aktivt med att marknadsföra sin verksamhet och etablera
samarbete med företag och publikgrupper. Det finns många exempel på att
sådant arbete lönar sig såväl vad gäller ekonomiska bidrag som förbättrad
kontakt med enskilda. Samtidigt kan andra inkomstkällor aktualiseras,
exempelvis försäljning av konstböcker, goda souvenirer och föremål som är
överflödiga i samlingarna.

Kulturskaparnas villkor

Avgörande för kulturskaparnas arbetsvillkor är det allmänna samhällsklimatet.
I ett öppet, demokratiskt samhälle som välkomnar fritt tankeutbyte
människor emellan främjas den kulturella utvecklingen. Det är av största
vikt att konstnärer och andra kulturskapare får sådana arbetsmöjligheter att
deras konstnärliga verksamhet inte hämmas av ekonomiska bekymmer.

Det nuvarande skattesystemet får i vissa fall helt orimliga konsekvenser för
flertalet av dem som försörjer sig på författarskap, konst eller musik. Sådant
arbete ger oftast ytterligt ojämna inkomster vilket måste beaktas vid
utformningen av de skatteregler som skall gälla.

I Sverige utgör nu det höga skattetrycket och avgifterna på egenföretagarna
allvarliga hinder för kulturlivets utveckling. Moderata samlingspartiet har
i annat sammanhang föreslagit åtgärder för att underlätta verksamheten för
egna företagare. Vårt förslag innefattar en kraftig sänkning av marginalskatterna
och en fullt inflationsskyddad skatteskala. Vi vill minska byråkratin
genom att rensa lagar och förordningar från onödiga bestämmelser.

En bildkonstnär, författare eller annan fri kulturskapare som skall etablera
sin egen verksamhet har ofta stora svårigheter att övervinna, särskilt under
de första verksamhetsåren. Det är därför viktigt att det allmänna undviker att
i onödan försvåra den ekonomiska situationen för honom eller henne.
Generösa avdragsregler för utvecklingskostnader är därför väl motiverade.

Om en avdragsrätt av den här arten inte skall förfela sitt syfte bör den

Mot. 1988/89

Kr314

7

rimligen omfatta även sådana löpande kostnader som ligger längre tillbaka i
tiden än ett år vilket för närvarande gäller. Endast därigenom kan avdragsrätten
på ett mer avgörande sätt underlätta en kulturskapares situation i
initialskedet av verksamheten. Vi menar att tidsgränsen bör sättas till tre år
före rörelsens påbörjande.

Det är också viktigt att kulturskapare möts av generositet vid bedömningen
av rätt till avdrag för genomförda studieresor. Kulturskaparna måste ha
goda möjligheter att uppleva andra miljöer för att berika sin verksamhet.
Även i övrigt måste kulturskaparnas behov av avdrag för kostnader i arbetet
tillgodoses fullt ut. En bristande förståelse för vad konstnärlig verksamhet
kräver i det avseendet har lett till många onödiga konflikter mellan
kulturskapare och myndigheter.

Men kulturskaparnas situation kan förbättras även med olika åtgärder som
inte berör skattelagstiftningen. Många kulturellt verksamma personer skulle
ha nytta av att snabbt och enkelt kunna komma i kontakt med organisationer,
företag eller enskilda som önskar utnyttja deras tjänster. En smidigt
fungerande arbets- eller uppdragsförmedling skulle vara av stor betydelse. I
Sverige är emellertid arbetsförmedlingen ett statligt monopol. Vi menar att
det måste skapas bättre förutsättningar för service till uppdrags- och
arbetssökande. Det nuvarande arbetsförmedlingsmonopolet måste därför
upphävas. Därigenom öppnas vägen för alternativa uppdrags- och arbetsförmedlingar
även i privat regi. Erfarenhetsmässigt betyder upphävandet av
monopol att alternativ uppstår och därmed konkurrens, vilket gynnar de som
önskar utnyttja den aktuella tjänsten.

Mot denna bakgrund bör besparingar kunna ske beträffande den artistförmediingsverksamhet
och arbetsmarknadsutbildning som enligt budgetpropositionen
skall ingå i Svenska rikskonserters verksamhet. Anslaget F13.
Bidrag till Svenska rikskonserter kan därför minskas med 3 000 000 kr.

Bildkonstens ställning inom kulturlivet behöver stärkas på olika sätt. Den
ersättning som lämnas bild- och formkonstnärer för att deras verk i offentliga
institutioners ägo visas för allmänheten eller används på annat allmännyttigt
sätt är alltför låg. Anslaget F4. Visningsersättning åt bild- och formkonstnärer
bör höjas med 6 000 000 kr.

Idag föreligger stora svårigheter, särskilt för unga konstnärer, att anordna
en separatutställning. En sådan utställning har stor betydelse för att en
konstnär skall kunna etablera sig och kunna sälja sina verk. Vi föreslår därför
att det inrättas en speciell form av stipendier med syfte att bidra till
finansieringen av t.ex. en första separatutställning. Anslaget F5. Bidrag till
konstnärer bör därför ökas med 1 000 000 kr.

Konstnärer som står för konstnärlig verksamhet av hög kvalitet och stor
betydelse för svenskt kulturliv kan beviljas inkomstgaranti. Det finns många
konstnärer som är förtjänta av inkomstgaranti och som har behov av den.
Samtidigt utnyttjas ett antal garantirum endast i begränsad omfattning eller
inte alls. Mot denna bakgrund är det rimligt att utöka antalet garantirum med
tio, vilket medför att anslaget F6. Inkomstgarantier för konstnärer bör ökas
med 1 000 000 kr.

Det är angeläget att tonsättare och fonogramartister får särskild ersättning
för att deras verk tillhandahålls på biblioteken. Ersättningen bör beräknas på

Mot. 1988/89

Kr314

8

samma grunder som gäller för litterära upphovsmän. Villkoren för fördelning
av stödet bör således utformas genom avtal mellan parterna på samma
sätt som sker beträffande biblioteksersättning.

Det förtjänar vidare att framhållas att kulturen kommer att tillföras ökade
resurser om våra förslag om att avskaffa etermediamonopolet och släppa nya
medier fria samt införa en fristående svensk reklamfinansierad TV-kanal kan
genomföras. Genom det ökade programutbudet och de bättre finansieringsmöjligheterna
skulle de svenska kulturskaparna stå inför en helt ny situation.
Antalet kulturprogram skulle med all sannolikhet öka. Kulturskaparnas
tjänster skulle efterfrågas i större utsträckning än tidigare.

Vi vill även tillåta reklam i kabelburna TV-sändningar, liksom i närradio.
Detta skulle få en vitaliserande verkan på bl.a. det lokala kulturlivet och
resultera i ytterligare arbetstillfällen för kulturskaparna.

Kultur i media

Mångå människor får huvuddelen av sina kulturupplevelser genom radio och
television. Genom avtalet mellan staten och Sveriges Radio slås också fast
det kulturansvar som åvilar Sveriges Radio. Uppfyllandet av detta avtal är av
största betydelse. Vi kan tyvärr konstatera att mycket stora brister finns.

Sveriges Radios situation kommer att behandlas i en särskild proposition
som framläggs under året. Vi avvaktar därför med att ytterligare utveckla
synpunkter gällande Sveriges Radio. Det finns dock anledning erinra om att
Moderata samlingspartiet i annat sammanhang begärt folkomröstning angående
avskaffande av Sveriges Radios sändningsmonopol. Vi menar att om
etableringsfrihet fick råda vad gäller radio- och TV-sändningar skulle
utbudet av program och valfriheten öka påtagligt. Detta skulle gynna såväl
bland annat kulturskapare som publiken. Moderata samlingspartiet har
vidare krävt att nuvarande hinder för mottagande av satellitsändningar skall
upphöra. Det är av stor vikt att Sverige inte avskärs från ett internationellt
programutbud.

Kulturpolitiken måste präglas av en öppenhet för kulturutvecklingen i
andra delar av världen. Det är givetvis en central kulturpolitisk uppgift att slå
vakt om den svenska kulturen och särskilt det svenska språket. Det finns
dock - särskilt vad gäller etermedia - anledning att reagera mot ett ensidigt
framhävande av det svenska. Sverige tillhör en vidare, främst västerländsk,
kulturkrets. Impulser och idéer från de stora europeiska kulturländerna
har under århundraden utgjort en förutsättning för den svenska
kulturutvecklingen. Direkt eller indirekt har vi även nåtts av influenser från
exempelvis Kina och Japan. Att i detta perspektiv se svensk kultur som en
isolerad företeelse är en omöjlighet. Till detta kommer att vårt land genom
invandring har tillförts nya kulturinslag.

Kulturminnesvård

Vårt samhälle har ett förvaltaransvar inför kommande generationer när det
gäller att skydda och bevara värdefulla lämningar från gångna tider. Hur
djupt känt detta ansvar är av många enskilda i vårt land märks av den pietet
med vilka många restaurationer och ombyggnader sker. De statliga medel

Mot. 1988/89

Kr314

9

sorn står till förfogande är ringa och täcker på inget sätt de överkostnader som
drabbar dem som vidtar åtgärder för att vidmakthålla sin egendom i önskat
skick. På många orter finns dessutom betydande fornlämningsförekomster
som starkt kan fördyra byggande i området. Undersökningar av fornlämningar
är dyra. Den vetenskapliga kompetens som finns inom och utom
landet måste få utnyttjas på ett friare sätt så att inte en monopolsituation
föreligger. En fri konkurrens måste råda även inom detta område.

Staten måste även på andra sätt ta ett ökat ansvar för kulturbyggnaderna i
vårt land. Lånemöjligheterna gällande ombyggnad och upprustning av
kulturhus måste förbättras. De begränsningar som genomförts beträffande
möjligheten att erhålla lån för sådana arbeten drabbar hårt hela beståndet av
kulturbyggnader i vårt land.

Av budgetpropositionen framgår att hela ramen för tilläggslån för
ombyggnad av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse för budgetåret 1987/88
90 000 000 kr. - tagits i anspråk. Vidare framgår att riksantikvarieämbetet
bedömer att behovet av medel klart överstiger gällande ram och därför bör
höjas. Enligt vår uppfattning är det av yttersta vikt för en kulturnation som
Sverige att det äldre byggnadsbeståndet kan bevaras. Att, som bostadsministern,
föreslå en minskning av riksantikvarieämbetets äskande med inte
mindre än 100 000 000 kr. av låneramen för kulturhistoriskt värdefull
bebyggelse med hänvisning till den s.k. överhettningen på bostadsmarknaden
är oförsvarligt. Moderata samlingspartiet har i annat sammanhang
föreslagit att ramen för tilläggslån eller förhöjt låneunderlag till kulturhistoriskt
värdefull bebyggelse fastställs till 200 000 000 kr. för budgetåret
1989/90.

På motsvarande sätt drabbas ombyggnad av kulturbyggnader genom att så
kallat igångsättningstillstånd inte medges. Även om finansiering är ordnad
för arbetet förhindras detta genom att uteblivet tillstånd omöjliggör anskaffande
av arbetskraft.

Förstöring och söndervittring av många av våra kulturskatter blir alltmer
påtaglig. Den har nu på grund av rådande luftföroreningar fått en sådan
omfattning att många av våra gamla kulturminnen inte längre kan räddas.
Skulpturer vittrar sönder i en accelererande takt, underhållet av våra kyrkor
och deras konstskatter försvåras och fördyras för varje år.

Anslaget F28. Kulturmiljövård skall enligt budgetpropositionen ökas med
knappt 3 000 000 kr., trots att riksantikvarieämbetet begärt kraftigt ökat
stöd för vård av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse, vård av kulturlandskap
och insatser mot luftförorenings- och försurningsskador. Vi menar att det är
synnerligen angeläget att denna kulturvårdande angelägenhet inte blir
eftersatt. Stödet till vård av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse bör därför
öka med 16 000 000 kr., stödet till vård av kulturlandskap och fornlämningar
räknas upp med 4 000 000 kr. och insatserna mot luftförorenings- och
försurningsskador förstärkas med 1 000 000 kr.

Om värdet av gångna tiders kulturföremål föreligger inga meningsskiljaktigheter.
Svårigheter visar sig däremot när det gäller kunskapen om hur
restaurering skall ske, och tillgängliga medel för att återställa föremålen
saknas ofta. Trots betydande forskningsinsatser för att belysa dessa frågor
finns fortfarande stora kunskapsluckor.

Mot. 1988/89

Kr314

10

Det är viktigt att vi i Sverige har tillgång till skickliga yrkesmän med
kunskaper om äldre byggnadsteknik och materialteknik. En del av samhällets
utbildningspolitik bör vara att svara för att nya generationer finns som är
redo att ta över. Åtgärder måste vidtas för att stärka utbildningen i
byggnadsvård, äldre byggnadsteknik och materialframställning. Om staten
genom ökade anslag till kulturminnesvården visar att denna är en prioriterad
sektor kommer säkerligen fler unga söka sig till sådan utbildning.

Kyrkans betydelse för kulturen

Kyrkor och samfund har bredd och kvalitet på sin kulturverksamhet och det
är naturligtvis helt nödvändigt att detta uppmärksammas när kulturpolitiken
i stort diskuteras.

Kyrkomusik och kyrkosång hör till vårt lands bredaste och från kvalitetssynpunkt
också mest högstående kulturyttringar. Kyrkor runt om i landet är
oersättliga kulturminnesmärken. Även kyrkornas och samfundens förkunnelsearbete
är viktiga moment i svenskt kulturliv, så mycket mer som kyrkor
och samfund genom sina besökstal är Sveriges särklassigt största folkrörelse.

Bildkonst och museer

Museerna spelar en viktig roll i ett kultursamhälle. Bara i vårt land görs ca
femton miljoner museibesök per år. Besöksantalet speglar dock inte den inre
verksamheten i form av förvärv, registrering, katalogisering, konservering,
vård och magasinering samt forskning, vilka verksamheter alla utgör
betydelsefulla delar av museernas funktion. Många av dessa verksamheter är
personalkrävande och nödvändiga för att museerna skall kunna fylla sin
uppgift som förmedlande organ av information om olika tiders kultur och
levnadssätt.

De centrala museernas förvaltningskostnader har hittills redovisats över 10
särskilda statsanslag. I årets budgetproposition föreslås att museernas
förvaltningskostnader i stället skall tas upp under ett gemensamt statsanslag.
Vi motsätter oss detta förslag. Vi menar att möjligheterna att bedöma
museernas utveckling och behov är bättre om varje museum redovisas
särskilt.

Ansvarsmuseerna skall bl.a. inom sitt respektive område bistå annan
museiverksamhet bl.a. på regional nivå samt verka för en utveckling av
kontakterna mellan museiväsendet och dess omvärld. Detta kan bl.a. betyda
ett ökat ansvar för produktion av vandringsutställningar. Vi föreslår att
ansvarsmuseerna erhåller en förstärkning av sina medel för detta ändamål
med vardera 200 000 kr. d.v.s. sammanlagt en miljon kronor.

Enligt budgetpropositionen skall stiftelsen Arbetets museum få ett bidrag
med 5 000 000 kr. Vi menar att detta museum i första hand bör vara ett
ansvarsområde för stiftelsenämnden och arbetsmarknadens parter. Bidrag
till museet bör dessutom kunna sökas inom ramen för bidrag till regionala
museer. Arbetets museum bör därför inte erhålla något statligt bidrag.
Anslaget F33. Bidrag till vissa museer skall således minskas med det aktuella
beloppet.

Mot. 1988/89

Kr314

11

Våra bildkonstmuseer har en dubbel funktion i det svenska kulturlivet.
Dels skall de förmedla bildkonst från olika länder och tidsperioder, dels skall
de insamla och bevara dagens bildkonst för kommande generationer. Under
årens lopp har konstmuseernas ekonomiska möjligheter att till sina samlingar
foga representativa verk av vår tids konst emellertid allvarligt urholkats.

Statens konstråd utgör genom sin inköpsverksamhet en garant för att
statliga verk och byggnader får konstnärlig utsmyckning. På samma sätt
svarar kommunerna för att en del av kostnaderna vid byggande anslås till
konstnärlig utsmyckning och för att arbetstillfällen skapas för konstnärer.
Mot den bakgrunden ter det sig särskilt egendomligt att våra museer har
uppenbara svårigheter att kunna komplettera sina samlingar i den utsträckning
som erfordras för att de skall kunna fullfölja ambitionerna att ge en
helhetsbild av bildkonstens utveckling in i vår tid. Deras resurser i detta
avseende bör därför förstärkas.

Mot denna bakgrund föreslår vi att statens konstmuseer erhåller ett ökat
stöd med 4 000 000 kr. för inköp av konst. Anslaget F31. Centrala museerVissa
kostnader för utställningar och samlingar m.m. skall således ökas med
nämnt belopp.

I anslaget F20. Förvärv av konst för statens byggnader m.m. ingår
'3 110 000 kr. som utgör bidrag för konstinköp till folkparker, folkets hus,
bygdegårdar m.m. Vi menar att detta bidrag är principiellt olämpligt. Dess
bidragsmottagare bör i likhet med andra organisationer själva finansiera sina
konstinköp. Dessa medel bör användas för inköp av konst för statens
byggnader.

Under anslaget F2. Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet
föreslås i budgetpropositionen vissa bidrag till bild och form. Vi föreslår att
de föreslagna bidragen höjs på så sätt att Sveriges konstföreningars
riksförbund erhåller totalt 2 000 000 kr. och föreningen Handarbetets
vänner 250 000 kr. De höjda bidragen bör finansieras genom omprioriteringar
inom anslaget.

Såsom ett uttryck för att museerna får förstärkta egna resurser bör anslaget
F35. Riksutställningar minskas med 3 000 000 kr. Verksamheten kan både
effektiviseras och begränsas samtidigt som det kulturpolitiska syftet tillgodoses
bättre än i nuläget.

Musik och teater

Det är av särskild betydelse att kulturell verksamhet som håller hög
konstnärlig standard och väckt intresse utanför vårt lands gränser kan
fungera under tillfredsställande ekonomiska villkor. Mot denna bakgrund
bör bidraget till Drottningholmsteatern ökas till 4 125 000 kr. Av samma skäl
bör Vadstenaakademins bidrag bestämmas till 675 000 kr. Denna ökning får
finansieras genom omdisponering inom anslaget F2. Bidrag till utvecklingsverksamhet
inom kulturområdet.

En viktig princip för statlig bidragsgivning inom kulturområdet är att
skilda mottagare behandlas på ett likvärdigt sätt. Det gäller dock inte f.n. för
det s.k. fonogramstödet. Svenska rikskonserters fonogramproduktion ges en
särställning såväl i fråga om sina fasta kostnader som vad gäller medel för

Mot. 1988/89

Kr314

12

produktion. Missgynnandet av andra fonogramproducenter leder till att
färre fonogram får stöd inom en given kostnadsram. Denna typ av felaktig
bidragsgivning måste rättas till.

Av detta skäl bör bidraget F13. Bidrag till Svenska Rikskonserter minska
med 3 000 000 kr. Det finns dock ett behov av att garantera en utgivning av
fonogram, som tillgodoser en smal begränsad marknad. Därför föreslår vi att
anslaget G3. Stöd till fonogram och musikalier ökas med 3 000 000 kr.

Teater- och musikinstitutioner har ett stort ansvar för att inte endast
upprätthålla en kvalificerad verksamhet utan även nå ut med den till enskilda
människor, organisationer och företag. Mot den bakgrunden är det principiellt
fel att statens resurser för sådana åtgärder främst kanaliseras till
Skådebanan. Det är när institutionerna själva, inte minst genom musiker och
skådespelare, engagerar sig i marknadsföringen som den kan ge goda
resultat. En omläggning av statens bidragsgivning från Skådebanan till
teater- och musikinstitutionerna bör därför ske.

Stödet till de regionala skådebanorna bör trappas ned. Detta leder till en
besparing på 3 000 000 kr. Denna besparing gör de möjligt att satsa
ytterligare resurser på musikinstitutioner i landet. De mindre symfoniorkestrarna
bör ges ökat stöd med tio grundbelopp och Jönköpings orkester- och
kammarmusikförening erhålla ytterligre fem grundbelopp till en kostnad av
2 000 000 kr. Därutöver bör 1 000 000 kr. anslås för att utveckla teaterförsörjningen
i de län som inte har en egen regionteater samt för att öka medlen
till orkestrarnas turnéverksamhet.

Litteratur

En orts bokhandel har en viktig roll som kulturförmedlare. Idag finns det
brister i fråga om förlagens lagerhållning av svensk litteratur som utgivits
med litteraturstöd, men i än högre grad av klassiker. Om Sverige skall kunna
göra anspråk på att vara en kulturnation måste den litteratur som haft
avgörande betydelse för den västerländska kulturutvecklingen finnas att
köpa. Litteraturstödet måste därför utformas så att en bättre lagerhållning av
kvalitetslitteratur gynnas.

Av detta skäl bör omprioriteringar ske under anslaget G10. Litteraturstöd.
Stödet till stiftelsen Litteraturfrämjandet för utgivning av En bok för alla
samt läsfrämjande åtgärder för barn och ungdom innefattar även ett stöd till
utgivning avseende böcker för vuxna. Det finns dock ett rikt utbud av
prisbillig, icke statssubventionerad kvalitetslitteratur. En bok för alla bör
dock kunna fortsätta att utges såvitt avser litteratur för barn och ungdomar.
Därmed kan anslaget minskas med 3.000.000 kr. Dessa medel bör i stället
användas för att förbättra lagerhållning av kvalitetslitteratur. Regeringen
bör återkomma med förslag hur medlen skall disponeras.

Intresset för god litteratur är i hög grad beroende av hur utgivningen
speglas i massmedia. Särskilt TV som når den allra största publiken borde
kunna förstärka sin kulturbevakning.

Under anslaget F2. Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet
föreslås ett bidrag om 6.523.000 kr. till lokal biblioteksverksamhet. Dessa
medel tillförs vissa kommuner med dåligt utvecklad biblioteksverksamhet.

Mot. 1988/89

Kr314

13

Vi menar att det inte är statens uppgift att på detta sätt ge riktade bidrag till
utvalda kommuner vilka särskilt försummat sina bibliotek. Det bör ankomma
på envar kommun att själv svara för sin biblioteksverksamhet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att frihet, mångfald och kvalitet skall utgöra
riktlinjer för kulturpolitiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ideellt verkande krafter i kulturlivet,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om utbildningens betydelse för kulturen,1]

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om decentralisering av offentligt kulturstöd,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om en regionalisering och en väl fungerande
kulturverksamhet i alla delar av landet,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om utnyttjandet av AMS-medel inom
kulturområdet,2]

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om sponsring av kulturlivet,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om avdragsregler för utvecklingskostnader för
kulturskapare,3]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om avskaffande av arbetsförmedlingsmonopolet
inom kultursektorn,2]

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ersättning till tonsättare och fonogramartister,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om betydelsen för kulturlivet av att etermediamonopolet
avskaffas,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om arkeologiska undersökningar,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om tekniskt-antikvarisk forskning och utbildning i
byggnadsvård m.m.,1]

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om redovisningen av de centrala museernas förvaltningskostnader,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om stödet till teater- och musikinstitutionernas
marknadsföring,

11. att riksdagen till F2. Bidrag till utvecklingsverksamhet inom
kulturområdet m.m. för budgetåret 1989/90 anvisar ett reservationsanslag
om 74 614 000 kr.,

Mot. 1988/89

Kr314

14

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om omfördelning av bidrag under anslaget F2.
Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m.,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om anslagsstrukturen för F2. Bidrag till utvecklingsverksamhet
inom kulturområdet,

14. att riksdagen till F4. Visningsersättning åt bild- och formkonstnärer
för budgetåret 1989/90 anvisar ett anslag på 40 512 000 kr.,

15. att riksdagen till F5. Bidrag till konstnärer m.m. för budgetåret
1989/90 anvisar ett förslagsanslag av 20 193 000 kr.,

16. att riksdagen till F6. Inkomstgarantier för konstnärer för
budgetåret 1989/90 anvisar ett förslagsanslag av 10 298 000 kr.,

17. att riksdagen till F13. Bidrag till Svenska rikskonserter för
budgetåret 1989/90 anvisar ett reservationsanslag av 48 747 000 kr.,

18. att riksdagen till G3. Stöd till fonogram och musikalier för
budgetåret 1989/90 anvisar ett reservationsanslag av 11 617 000 kr.,

19. att riksdagen till F15. Bidrag till regionala och lokala teater-,
dans- och musikinstitutioner för budgetåret 1989/90 anvisar ett
förslagsanslag av 277 377 000 kr.,

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om omfördelning av bidrag under anslaget F15.
Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och musikinstitutioner,

21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om omfördelning av bidrag under anslaget F20.
Förvärv av konst för statens byggnader m.m.,

22. att riksdagen till F28. Kulturmiljövård för budgetåret 1989/90
anvisar ett reservationsanslag av 68 999 000 kr.,

23. att riksdagen till F30. Centrala museer: Förvaltningskostnader
för budgetåret 1989/90 anvisar ett förslagsanslag av 292 257 000 kr.,

24. att riksdagen till F31. Centrala museer: Vissa kostnader för
utställningar och samlingar m.m. för budgetåret 1989/90 anvisar ett
reservationsanlag av 19 289 000 kr.

25. att riksdagen till F33. Bidrag till vissa museer för budgetåret
1989/90 anvisar ett anslag av 12 618 000 kr.,

26. att riksdagen till F35. Riksutställningar för budgetåret 1989/90
anvisar ett reservationsanslag av 20 282 000 kr.,

27. att riksdagen till G2. Filmstöd för budgetåret 1989/90 anvisar ett
reservationsanslag av 19 289 000 kr.,

28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om omfördelning av bidrag under anslaget G10.
Litteraturstöd,

29. att riksdagen beslutar att avslå det statliga stöd som upptagits
under G19. Kabelnämnden: Stöd till lokal programverksamhet,

30. att riksdagen till G20. Närradionämnden för budgetåret 1989/90
anvisar ett förslagsanslag av 4 428 000 kr.

Mot. 1988/89

Kr314

15

Stockholm den 25 januari 1989
Ingrid Sundberg (m)

Lars Ahlmark (m)

Lars G Ahlström (m)

Karin Falkmer (m)

Mot. 1988/89

Kr314

Göran Åstrand (m)

Elisabeth Fleetwood (m)

16