Kulturmiljövården

Motion 1989/90:Kr368 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (båda m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90: Kr368

av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (båda m)
Kulturmiljövården

Riksdagen har på senare år alltmer fastslagit betydelsen av en satsning på
kulturmiljövården, bl.a. genom att avsätta en ökande andel medel för kulturmiljövård.
Det är angeläget att denna konsekventa linje fortsätter. Vi
måste slå vakt om vårt kulturarv.

Ännu återstår mycket att göra. Nya hot dyker upp och tidigare stöd upphör.
Ett exempel på det förra är livsmedelspolitiska kommitténs betänkande
som utgör ett hot mot det öppna landskapet i skogsbygderna. Ett exempel
på det senare är den nedskärning av beredskapsmedel för byggnads-, fornoch
kulturlandskapsvård som skett i flera län och som kan komma att ske
i flera län som en följd av de förändringar, som arbetsmarknadsministern
signalerar i årets budgetproposition.

Hotet mot kulturlandskapet

Det finns anledning att redan nu påtala det hot som ett förverkligande av
livsmedelspolitiska kommitténs intentioner kan komma att innebära. Det
öppna landskapet med sin varierande natur och sitt mångfasetterade kulturlandskap
kan helt komma att upphöra i stora delar av Värmland och andra
skogslän.

Effekterna av ett helt genomfört förslag kommer att innebära att man för
att bibehålla vissa, av turistiska, pedagogiska, vetenskapliga och estetiska
krav, oundgängligen nödvändiga öppna landskapsavsnitt måste göra särskilda
insatser. Det innebär krav på väsentligt ökade medel till kulturlandskapsvård
och en drastisk revidering av befintliga riksintresseområden, eftersom
de befintliga a priori har utgått från den ungefärliga relation mellan
öppen och skogsbevuxen mark som vi nu har. Dessutom krävs en omfattande
vetenskaplig dokumentation av de områden som måste läggas igen.

För ett skogslän som Värmland, med idag stora turistiska värden, är detta
något av en ödesfråga. Det är det även i så måtto att en igenplantering med
skog påverkar möjligheten att rekrytera kvalificerad personal negativt, med
hänsyn till bl.a. kravet på ett attraktivt fritidsutbud av hög kulturell och ekologisk
kvalitet.

Luftföroreningshotet

Under senare år har det framstått allt klarare vilken nedbrytande effekt luftföroreningarna
har på vårt kulturarv. Stenhus, runstenar och andra fornläm

ningar påverkas och bryts ned. Vissa åtgärder har vidtagits och ett relativt
omfattande forskningsarbete har inletts för att reducera och om möjligt
stoppa förstörelsen. Även inom detta fält återstår mycket att göra. Insatserna
måste tillförsäkras kontinuitet så att vårt kulturarv kan bibehållas.

Hotet mot byggnader och fornlämningar

Även de delar av vårt kulturarv, som det tidigare har varit lättast att slå vakt
om, kulturhistoriskt intressanta byggnader och fornlämningar hotas idag på
flera sätt.

Kravet på en mycket hög lönsamhet i jord- och skogsbruket medför att
brukarna måste vidta olika drastiska ingrepp i terrängen för att i högre grad
utnyttja stora jordbruksmaskiner. Baksidan av detta är att mindre impediment
i jordbruksmarken, ofta gammal ängs- och hagmark, i vilken det ofta
ligger fornlämningar, plöjs bort eller skadas. I skogsbruket är det ofta de små
torp- och fäbodsmiljöerna med sin speciella byggnadstradition som i första
hand drabbas, men successivt även mer centralt belägna byggnader. Även
om viljan finns hos de flesta brukare att bevara dessa känsliga och betydelsefulla
miljöer saknas i allmänhet ekonomiska förutsättningar.

Beträffande byggnaderna hotas idag många kulturhistoriskt intressanta
sådana i den största rivningsvågen sedan 1960-talet. Detta har sin grund i
den oerhört snabba prisutvecklingen på framförallt kontorsfastigheter i städer
och större tätorter. Om inte speciell uppmärksamhet ägnas åt problematiken
riskerar vi än en gång att förlora oersättliga kulturhistoriska värden.
En större uppmärksamhet bör ägnas dessa frågor i den kommunala planeringen
och framtagningen av kommunala kulturmiljövårdsprogram bör påskyndas.

Hotet mot industrilämningarna

Även vårt kulturarv i form av lämningar från vår industriella historia hotas
idag. Svårigheterna med dessa objekt eller miljöer är att de endast i undantagsfall
kan - till skillnad från vanliga byggnader - återanvändas så att en
kontinuerlig vårdinsats kan göras. Miljöerna är ofta större och omfattar t.ex.
flottningsrännor, stånggångar, gruvhål och slaggvarpar vid sidan av de egentliga
industribyggnaderna. Att dessa miljöer kräver särskild behandling visas
av att en särskild utredning, den s.k. Franssonska utredningen, tillsatts för
att vid sidan om de stora slotts- och herrgårdsproblematikerna också behandla
industrilämningarna.

Det är enligt vår uppfattning viktigt, att denna utredning leder fram till att
ett tydligare och mer direkt riktat stöd till industrilämningarna än nuvarande
stödkonstruktion, antingen i form av ett industriminnesvårdsanslag eller i
form av en bestämd andel av det befintliga byggnadsvårdsanslaget.

Åtgärder

Vi anser att följande åtgärder bör vidtas för att slå vakt om vår kulturmiljö.

Mot. 1989/90

Kr368

7

Anpassa stödsystemet

Det stödsystem, som f.n. finns inom jord- och skogsbruket, motverkar delvis
möjligheterna att bibehålla ett öppet landskap. Den livsmedelspolitiska
kommitténs betänkande innebär därvid ingen förbättring utan tvärtom en
försämring. Det borde dock vara möjligt att i den framtida jord- och skogsbrukspolitiken
anpassa denna så att det öppna kulturlandskapet kan bevaras.

Skattereduktion för miljövårdsåtgärder

Med dagens pressade ekonomiska situation för jord- och skogsbrukare, är
det inte möjligt att på ideell bas kunna göra några bestående insatser för att
vårda det egna öppna kulturlandskapet.

Det borde därför vara möjligt att införa en skattereduktion för miljövårdsåtgärder
för att vidmakthålla ett öppet och levande kulturlandskap. Detta
skulle kunna kombineras med en reducering av taxeringsvärdet för fastigheten,
grundat på förekomsten av fornlämningar, kulturhistoriskt intressanta
byggnader eller värdefulla kulturlandskapsavsnitt.

Värmland med sina förhållandevis små uppodlade ytor kommer att drabbas
hårt av en fortsatt förbuskning och skogsplantering av tidigare uppodlade
områden. Det vore därför värdefullt om Värmland utsågs till försökslän
för att prova nya former av åtgärder för att vidmakthålla ett öppet, levande
kulturlandskap.

Luftföroreningsåtgärder

Kunskapen om luftföroreningarnas inverkan på stenhus, runstenar och
andra fornlämningar är idag föremål för forskningsinsatser. När det gäller
den stora skatt av äldre träbyggnader, som är så unik för Sverige, har åtgärder
ännu inte vidtagits. Vi anser att forskning inom detta område snabbt bör
sättas in. Värmland med sin rika träarkitektur bl.a. i flera av de stora herrgårdarna
samt åtskilliga kyrkor från medeltid och framåt, tillsammans med
finnbebyggelsen och andra värdefulla allmogebyggnader utgör en varierad
samling, där en forskningsinsats skulle ge ett snabbt resultat. Det vore viktigt
att en del av de redan beviljade medlen för forskning inom detta fält, tillsammans
med ytterligare insatser, riktas till Värmland och att en kompetens
inom området byggs upp vid högskolan i Karlstad. Med en lokal anknytning
ökar möjligheterna till snabba resultat.

Byggnads- och fornvård

Det viktigaste arbetet för att motverka förstörelse av vårt kulturarv är attitydpåverkan.
Kraftfulla riktade informationsinsatser behöver göras för att
uppmärksamma allmänhet, företag och myndigheter på värdet av detta. För
att informationen ska få störst effekt är det viktigt att den görs regionalt och
lokalt.

I detta sammanhang är stödet till länsmuséerna av avgörande betydelse.
Det är vid länsmuséerna som den breda kompetensen inom området finns
och kan utvecklas ännu mer. Det är här, i samarbete med högskolan, som

Mot. 1989/90

Kr368

8

kunskapsuppbyggnaden kan ske. En kraftig förstärkning av länsmuséernas
resurser som skisserats i budgetpropositionen är av avgörande betydelse.

Det krävs dock en fortsatt positiv utveckling av medlen till byggnads- och
fornvård för att inte Sverige skall halka efter i den internationella konkurrensen
om sevärda kulturmiljöer, byggnader och fornlämningar.

Industrilämningar

I avvaktan på den s.k. Franssonska utredningens resultat finns inte anledning
att nu föreslå förändringar till stödet för industrimiljöerna. Det bör
dock noteras att ett vårdanslag till de intressanta industrimiljöerna spridda
ut över landet är väl så viktigt som ett statligt anslag till Arbetets museum.
Värmland bör utses till försökslän vid utarbetandet av nedanstående åtgärder.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att stödsystemet inom jord- och skogsbruksnäringen
bör ges en utformning så att kulturlandskapets öppna karaktär
kan bibehållas,1]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en skattereduktion skall kunna utgå för genomförda
vårdåtgärder för att kunna bibehålla det öppna landskapet på
den egna fastigheten,2]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att i samband med fastighetstaxeringen en sänkning
görs av taxeringsvärdet för fastigheter som hyser fornlämningar, kulturhistoriskt
värdefull bebyggelse eller intressanta kulturlandskapsavsnitt,2]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att resurser för insatser mot, och forskning kring,
luftföroreningarnas inverkan på träbebyggelse avsätts för pilotinsatser
i Värmland,3]

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökat stöd till länsmuseerna för informations- och
kunskapsuppbyggnadsinsatser,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om särskilda åtgärder för industrimiljövården.

Stockholm den 24 januari 1990

Gullan Lindblad (m) Göthe Knutson (m)

Mot. 1989/90

Kr368

1 1989/90:Jo269

2 1989/90:Sk837

3 1989/90 :Bo245

9