Kulturpolitiken

Motion 1988/89:Kr313 av Lars Werner m.fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:Kr313

av Lars Werner m.fl. (vpk)
Kulturpolitiken

Människan har alltid ägnat sig åt det vi kallar kultur. Hon har som en naturlig
del av sitt liv skapat och tillägnat sig berättelser, sånger, danser, skådespel,
riter och konstverk.

Hon har format begrepp, symboler och gestalter, med vilkas hjälp hon
tolkat, undersökt och omskapat naturen och samhället. I sin kulturella
aktivitet har hon skapat sin livsstil, format och bekräftat sin identitet. Denna
har levt vidare i den folkliga kulturen.

Den svenska riksdagen har fastslagit att kulturen är en avgörande faktor
för en bevarande idédebatt, som präglar och återspeglar den nuvarande
samhällsutvecklingen.

Riksdagen har också fastslagit att kulturpolitiken skall medverka till att
skydda yttrandefriheten och skapa reella förutsättningar för att denna frihet
skall kunna utnyttjas. Men för att kulturen skall kunna spela rollen som
garant för yttrandefriheten i samhället måste det finnas vissa förutsättningar.

Den första är den fullständiga och av ekonomiska faktorer obehindrade
konstnärliga friheten. Det innebär att den konstnärliga friheten och därmed
yttrandefriheten inte enbart skall vara en formell rättighet, utan den skall
utvecklas till en reell möjlighet. Staten måste ge ekonomiska förutsättningar
som möjliggör och garanterar den konstnärliga mångfalden den konstnärliga
friheten och därmed yttrandefriheten. Vpk föreslår att 1% av statsbudgeten
avsätts för kulturella ändamål, d.v.s. 1 miljard utöver regeringens förslag.

En annan förutsättning är att kulturen verkligen återspeglar dagens
svenska verklighet. Den måste framspringa ur vårt kulturella arv och spegla
det svenska folkets problem, förhoppningar, villkor och visioner. Den skall
fånga upp och återge nyanserna i samhällsutvecklingen. Den skall förmedla
sanningar, attityder och moralbegrepp som är relevanta i den nuvarande
fasen av samhällsutvecklingen. Kulturen skall göra det möjligt för människorna
att se sambanden i deras liv, så att det svenska folket kan få sina egna
erfarenheter bekräftade. Då får vi en levande nationell folklig kultur som
fyller sin roll som garant för yttrandefriheten.

Dagens kulturliv står inför radikala och avgörande förändringar. Genom
kabel-TV, satellitsändningar, video o.s.v. håller vi på att översvämmas av en
kommersiell, massproducerad kultur som saknar varje form av nationella
särdrag. Den är främmande, utslätad och förgrovad. Den förmedlar ett
allmänt västerländskt ideal, värderingar och livsformer som inte överensstämmer
med det svenska folkets verklighet. Den passiviserar och skapar hos

en hel generation ungdomar ett förhållande till sina idoler som bygger på den
egna otillräckligheten och ouppnåeligheten i stället för på samhörighet. I
samma omfattning som denna kultur tillåts dominera, i samma omfattning
hotas yttrandefriheten.

Vänsterpartiet kommunisterna anser att det är ytterst viktigt att politikerna
i tid uppmärksammar den här utvecklingen och skapar förutsättningar för
att förändra den. Inte genom ingrepp, förbud eller murar mot den
kommersiella masskulturen, utan genom att utveckla alternativ. Vpk
föreslår att det egna skapandet uppmuntras och att stödet till olika former av
idéell verksamhet inom kulturområdet, körer orkestrar, amatörteater m.m.
får kraftigt ökat ekonomiskt stöd.

Kulturarvet består av moralbegrepp, attityder, värderingar och allmänt
accepterade sanningar. Kulturarvet utgör den grund som varje människa
bygger och utvecklar sin personlighet och identitet på.

Det handlar dels om individuell identitet, d.v.s. känslan att jag som individ
har ett visst värde, att jag duger något till, d.v.s. känslan av självrespekt och
självförtroende. Mendet handlar också om gruppidentitet. D.v.s. medvetenheten
om att höra samman med andra människor, att se sina livserfarenheter
inramas av och ingå i en kollektiv historia - en insikt om att ens liv har ett
sammanhang och ett samband med vad som hänt tidigare i den grupp eller
klass man tillhör.

På denna medvetenhet grundar sig självtilliten, känslan av egenvärde,
lusten att pröva den egna förmågan för att bära vidare gruppens samlade
kunskaper och erfarenheter, styrkt av den samlade erfarenhet som gruppen
har. Medvetenheten består också av vetskapen om att en del av de egna
problemen och svårigheterna inte är personliga, utan härstammar från de
villkor som hela gruppen lever under.

Vpk anser att man inte nog kan understryka betydelsen av och sambandet
mellan det kulturella arvet och personlighets- och identitetsutvecklingen hos
människorna i allmänhet och ungdomar i synnerhet.

Endast genom en utvecklad personlighet och självständigt tänkande blir
det möjligt för människorna och framför allt för ungdomar att kritiskt
granska, utveckla, ifrågasätta och konstruktivt påverka sitt eget kulturella
arv.

Enbart genom en utvecklad kulturell identitet blir det möjligt att ta del av
det internationella kulturutbytet på ett konstruktivt sätt, och acceptera andra
folks rätt att ha en egen kultur.

Med den nya teknikens hjälp har också nya möjligheter till internationellt
kulturutbyte ökat markant. Denna utveckling har emellertid ägt rum under
kapitalistiska marknadsförhållanden. Respekten för nationell identitet och
nationellt kulturarv har undertryckts. Resultatet har blivit kulturimperialism
och konstnärlig utslätning. Målet har inte varit kulturellt utbyte utan
ideologisk dominans.

Rätten till nationell identitet och kulturarv och till ett självständigt
internationellt kulturutbyte måste i dag försvaras mot imperialistiska koncerners
och staters strävan efter ideologiskt herravälde.

Vpk anser att en förutsättning för människorna och framför allt ungdomarna
att skaffa sig en gruppidentitet, som är sammansatt av både nationell

Mot. 1988/89

Kr313

10

identitet och klassidentitet är att de tar del av sitt kulturarv. Men kulturarvet
är inte en relik i form av en färggrann nationaldräkt avsedd att plockas fram
och dammas av vid högtidliga tillfällen. Kulturarvet är inte heller ett
fornminne som appellerar till en förgången och för alltid död tid, utan en
kontinuerlig kulturhistorisk utvecklingskedja med klara och uppenbara
samband till dagens kultur.

Kulturarvet består av samlade erfarenheter och vunna konstnärliga
erövringar. Det består av verk och arbetsmetoder skapade under specifika
historiska betingelser. I varje ögonblick och med varje generation läggs ny
kunskap grundad på upplevelser av nya förhållanden till kulturarvet och
gamla etablerade sanningar ifrågasätts. På så sätt berikas, tolkas, förändras
och utvecklas vårt kulturarv.

Borgerligheten väljer att inte se kulturarvets betydelse för människorna,
dess samband med gruppidentiteten och dess klassmässiga aspekter. Detta är
inte förvånande. Det är snarare en logisk följd av den ideologiska grundinställningen
som borgerligheten har och som återspeglas i den kulturpolitik de
bedriver.

Den borgerliga kulturpolitiken syftar till att utplåna människornas gruppkänsla
och klasstillhörighet. Den betraktar människor enbart som enskilda
individer utan samband med de reella klassförhållandena i samhället och
omvandlar de klassorättvisor som återspeglas i människornas situation till
individuella problem. Borgerligheten vill med sin kulturpolitik slå vakt om de
klassintressen den representerar. Det förhållandet blir mycket tydligt när
man ser den borgerliga kulturpolitikens anpassning till kapitalismens intressen
i dess olika utvecklingsfaser.

Med denna utgångspunkt och i förvissningen om att kulturen aldrig är
ideologilös, utan en avgörande faktor för en levande idédebatt och för den
ideologiska kampen, anser vpk att kampen för en progressiv kultur, det
svenska arbetande folkets kultur, är en av de primära uppgifterna för
arbetarrörelsen och arbetarpartierna.

Mot denna bakgrund bör man också se det privata näringslivets och den
kapitalistiska industrins alltmer ökade intressen för kulturen. Det skall ses i
första hand som ett försök från kapitalets sida att påverka den ideologiska
debatten genom satsningar på sådana kulturyttringar som sammanfaller,
eller åtminstone inte kommer i motsättning till deras värderingar och
intressen. Det skall också ses som ett försök att skapa en allmänt progressiv
och positiv bild, där företagen framstår som en integrerad del av samhället
med motsvarande beroendeförhållanden. Man försöker utnyttja kulturen,
inte bara som en reklam eller enkelt marknadsföringsobjekt, utan också och
framför allt som ett språkrör för en med deras intresse sammanfallande
ideologi. I motsats till de statliga kulturanslagen med sina övervägande
prioriteringar och allsidiga satsningar, som utgår från i demokratisk ordning
beslutade kulturprogram som går att påverka, är kapitalets sponsring i sin
ensidighet och målinriktning ett hot mot den konstnärliga friheten, och
yttrandefriheten.

Företagens ökade kulturella intresse bör emellertid tas till vara. Därför
anser vpk att företagen bör få en möjlighet att medverka till landets
kulturella utveckling genom en särskild kulturfond, som bör användas för att

Mot. 1988/89

Kr313

11

stimulera och utveckla den svenska kulturen, det svenska arbetande folkets
kultur. En sådan kulturfond kan byggas upp genom att företag ger direkta
bidrag till den i stället för att sponsra enskilda kulturprojekt. Genom fonden
skulle det vara möjligt att sprida medlen rättvist över hela landet efter
behov.

Vpk anser att det är ytterst viktigt för arbetarpartierna att utveckla det
svenska arbetande folkets kultur så att människorna får möjlighet att känna
tillhörighet med den plats på jorden där de själva finns och med de
generationer av människor som har levt just här.

Mot denna bakgrund anser vpk att barns och ungdomars möjligheter att
utveckla sina kulturella uttrycksformer är den yttersta utgångspunkten för all
konstnärlig utveckling och kulturell förnyelse. Deras kulturella fostran och
utbildning måste därför utgå från deras egen lust till att uttrycka det som de
finner viktigt och betydelsefullt. Utifrån denna startpunkt kan de finna en
levande förståelse för historiska och samhälleliga sammanhang, en väg till
traditionen och till en självständig uppfattning av kulturarvet och därmed ge
sitt bidrag till det.

På varje daghem och i varje skola bör det finnas kulturarbetare av olika
slag; konstnärer, författare och skådespelare som uppmuntrar barnen till
eget skapande, förmedlar inlevelseförmåga och kunskap.

Vänsterpartiet kommunisterna anser att riktlinjer för kulturpolitiken bör
innebära åtgärder för
att utveckla och stödja kulturyttringar som vänder sig mot förtryck och
degradering av människan och i stället genom sitt motstånd bidrar till en fri
och allsidig utveckling,

att därvid särskilt stödja den kulturella kampen från de utsatta grupper
med särskilda erfarenheter och behov, vilket förutsätter klassamhällets
nedbrytande,

att främja såväl bevarandet och utvecklingen av vårt mänskliga och
nationella kulturarv som de nya kulturella strömningar som vid varje tid
bryter fram som uttryck för nya generationers erfarenheter och kamp,
att skapa bättre villkor såväl för utövande konstnärer på alla kulturområden,
för amatörer och grupper samt för den mångsidiga kulturverksamhet
som bedrivs av folkbildningsorganisationer och andra folkrörelser, på
arbetsplatser och i bostadskvarter,
att verka för alla människors delaktighet och medskapande i kulturen från
barn- och ungdomsåren och framåt under skoltiden, i arbetslivet och under
pensionsåren,

att genom sin allmänna ideologiska och politiska kamp bekämpa de
beroendeförhållanden och förtrycksformer som i klassamhället drabbar
konst och kultur och skapa utrymme och möjligheter för ett fritt konstnärligt
och kulturellt skapande.

En sådan kulturpolitisk målinriktning innebär bl.a. att kulturverksamheten
i folkbildningen får en allt viktigare samhällsroll för utvecklingen av den
svenska demokratin. Folkbildningens kulturverksamhet liksom amatörverksamheten
har en viktig samhällsfunktion som motvikt till fascistoid och
fördummande masskultur och som grund för klassmässig lokal och nationell
identitet och som självförtroendefrämjande fritidsverksamhet. Statsrådet

Mot. 1988/89

Kr313

12

säger i årets budgetproposition att kulturverksamheten i folkbildningen har
en nyckelroll i kulturpolitiken. Därför är det förvånande att kulturministern
inte är beredd att anslå tillräckliga resurser på det här området. Vpk föreslår
att studieförbunden får 8 miljoner utöver regeringens förslag.

Massmedia spelar en stor roll i dagens samhälle. Sveriges Radio TV kan
förmedla såväl vårt nationella kulturarv som de nya kulturella strömningar
som i varje tid bryter fram som uttryck för nya generationers erfarenheter.
Men för att detta ska vara möjligt krävs svenskproducerade program. Vpk
föreslår att Sveriges Radio TV ska ha en större och i procent fastställd andel
svenskproducerade program i sina sändningar.

Vpk har i andra motioner till årets riksmöte lagt förslag om sammanlagt
150.200.000 kr till kulturella ändamål. Vi föreslår att ytterligare 842 miljoner
kr i statsbudgeten avsätts till kulturen, eller sammanlagt 1 miljard kronor.
Dessa pengar ska användas till framför allt olika former av kulturell
verksamhet för barn och ungdomar i enlighet med vad som sägs i motionen,
svenskproducerade program hos Sveriges Radio/TV och regionala satsningar.
Regeringen bör under året få i uppdrag att återkomma med förslag i
enlighet med motionens intentioner.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om riktlinjer för kulturpolitiken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att 1% av
statsbudgeten bör avsättas för kulturella ändamål,

3. att riksdagen till olika kulturella ändamål för budgetåret 1989/90
anslår 842 000 000 kr. utöver regeringens förslag,

4. att riksdagen begär att regeringen i kompletteringspropositionen
återkommer med förslag om kultursatsningar i enlighet med vad som
ovan anförts,

5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en särskild
kulturfond i enlighet med vad som anförs i motionen,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
sponsring inom det allmänna kulturlivet ej bör förekomma,

[att riksdagen beslutar att till bidrag till studieförbunden för
kulturverksamhet anslå 8 000 000 kr. utöver vad regeringen har
föreslagit, eller således 1 127 828 000 kr., *]

Mot. 1988/89

Kr313

13

7. att riksdagen hos regeringen begär att i avtalet med Sveriges Mot. 1988/89
Radio TV en större och procentuellt fastställd andel av sändningarna Kr313
skall bestå av svenskproducerade program.

Stockholm den 19 januari 1989
Lars Werner (vpk)

Bertil Måbrink (vpk)
Lars-Ove Hagberg (vpk)
Margo Ingvardsson (vpk)
Alexander Chrisopoulos (vpk)

Berith Eriksson (vpk)
Bo Hammar (vpk)
Hans Petersson (vpk)

1 1988/89: Ub301

16841, Stockholm 1989