Kulturpolitiken

Motion 1990/91:Kr333 av Jan Hyttring m.fl. (c)

Sammanfattning

I denna kommittémotion om kulturen föreslår centern bl
a följande:En utvärdering bör göras för att belysa hur
1974 års kulturpolitiska mål har uppnåtts.Kulturens
betydelse i det internationella samarbetet måste
uppvärderas.De nationella kulturinstitutionerna måste
få ett självständigt ansvar att verka över hela landet. De tre
R:ens -- Riksteaterns, Riksutställningars och
Rikskonserters -- roll måste ses över. Det behövs ett
växelspel mellan lokala, regionala och centrala
kulturinsatser.Boklån skall vara kostnadsfria. En
satsning på bokbussar och filialbibliotek måste ske.
Kulturporto bör införas.Skolans kulturella roll måste
utvecklas. Kulturinslagen i ämnena svenska, musik och bild
måste samordnas. Införande av ett kulturblock, som också
inrymmer dans och drama, bör prövas. Inom slöjd och
hemkunskap måste lokala traditioner belysas.Riksdagen
bör lägga fast riktlinjer för sponsring av statliga och
kommunala kulturinstitutioner. Avtalen skall vara öppna.
Mellanhänder måste undvikas.Kulturinstitutioner som
drivs i bolagsform, exempelvis Operan, bör kunna förstärka
sin ekonomi genom nyemission av aktier.En samlad
kulturproposition bör presenteras för riksdagen vart tredje
år. Där läggs ekonomiska treårsramar fast. Kulturrådets
främsta roll blir att förbereda dessa propositioner medan
dess uppgifter vid den årliga anslagshanteringen
begränsas.Centern föreslår en förstärkning av
kultursektorn på 65 miljoner kronor för kommande
budgetår.

Därutöver har centern i en motion ang. en satsning på
infrastruktur uppmärksammat kulturens roll som en
regional utvecklingsfaktor.

En kultursyn för framtiden

Vissa av de förslag som centern framhöll i förra årets
motion är nu föremål för utredning. Vi upprepar därför inte
de förslagen i denna motion.

Kulturellt samarbete över gränserna är en av de
viktigaste utgångspunkterna inför framtiden. Möten med
nya kulturer utvecklar den egna förmågan och ger nya
impulser. Det är få områden där förståelsen och samarbete
mellan grupper blir större och den egna självkänslan stärks
som där kulturutbyte kommer till stånd. Den egna kulturen
utvecklas och stärks samtidigt som förståelsen och
respekten för andra ökar. Kulturen bygger internationella
broar och kan skapa förståelse på ett omedelbart och
oslagbart sätt.

Kulturell mångfald och den kontaktyta med omvärlden
som invandrare och flyktingar bidrar med berikar i hög grad
kulturlivet. Det är därför viktigt att en stor del av arbete
ägnas åt att bygga kulturella broar.

Enligt vår mening är en av kulturens viktigaste uppgifter
att skapa gemenskap och höja människors livskvalitet. En
rik kultur skall också medverka till att underlätta den
enskilda människans personliga utveckling. Människans
välfärd beror inte bara på tekniska och ekonomiska
faktorer. Det handlar i lika hög grad om ett inre
välbefinnande. I kulturen finns tillfredsställelse genom
skapande, uttrycksfrihet, historia, känsla och upplevelse. I
det demokratiska förnyelse- och utvecklingsarbetet måste
kulturverksamheten spela en central roll. Stimulans till
debatt och kritisk granskning av företeelser i vårt samhälle
är därför en central uppgift för kulturen. Det måste också
konstateras att det är en legitim uppgift för kulturen att ge
berikande underhållning och avkoppling för människorna i
dagens komplicerade samhälle.

Många kulturella aktiviteter sker utan samhällets direkta
stöd. Det skapande behovet har en egen drivkraft.
Människors egen vilja och kreativitet sätter fart på
skapandet. Böcker skrivs och läses, musik spelas av
ensembler och framställs på grammofonskivor för stora
lyssnarskaror, körsång utövas av mängder av människor,
konstnärer framställer sina verk och teatergrupper agerar
utan att detta är resultat av vare sig statliga eller kommunala
beslut. Till detta kommer all den verksamhet som sker i
folkrörelsernas regi. I ett pluralistiskt demokratiskt
samhälle är det viktigt att det är så. Samhällets uppgift på
kulturområdet blir med denna utgångspunkt inte att styra
utan att verka stödjande och förutsättningsskapande.

Inom ungdomskulturen är musiken symbolen för det
kulturella skapandet. Här finns inga givna mallar och här
finns unga människors kraft som kommer till uttryck i ord
och toner. Det är idag en av våra största kulturella rörelser
och tjänar för oss som en symbol för hur livskraftig kultur
kan vara. Kulturen skall utveckla, vara kritisk, ge
gemenskap, självkänsla och identitet. Kraften i skapandet
har inte tillkommit av styrda beslut. Det är dock viktigt att
samhället skapar förutsättningarna.

Kulturarvets växande betydelse måste uppmärksammas
mer. En ökad förståelse för detta medverkar till att ge oss
den gemenskap och den respekt för andra kulturer som är
nödvändiga för att vi skall kunna möta en alltmer
mångkulturell framtid, präglad av internationellt utbyte och
mångfald.

Samhällets kulturpolitiska uppgifter

En av kulturens viktigaste uppgifter är att utveckla
meningsutbytet mellan människor. Kulturen blir därmed en
av grundstenarna i det demokratiska samhällsbygget.
Framträdande uttryck för detta synsätt är regeringsformen
och tryckfrihetsförordningen varigenom grunden läggs för
församlings- och yttrandefriheten. Litteratur och teater är
helt beroende av att friheten att yttra sig i tal och skrift
finns.

Samhällets viktigaste uppgift är att ge förutsättningar för
människor till ett rikt kulturliv. Samhällets kulturpoltik
skall syfta till att rasera barriärer av geografisk, ekonomisk
och social karaktär som hindrar människor att ta del i ett
aktivt kulturliv. Samhället skall motverka kulturfattigdom i
alla dess former. Kulturovana kan finnas där
kulturinstitutionerna är som närmast.

Kulturen fungerar som en utvecklingsfaktor. För många
människor är möjligheten till ett rikt kulturliv en av de
avgörande faktorerna för valet av bosättning. Enligt
centerns mening finns det anledning att betona kulturens
regionala utvecklingskraft ännu mer i framtiden. En av de
främsta funktioner som kulturen har är att föra samman
människor till gemensamma upplevelser. Ur gemenskapen
kan sen födas mänskliga nätverk som i sin tur ger upphov
till såväl sociala som kommersiella aktiviteter.

Samhället måste ge förutsättningar för variation och
mångfald inom kulturyttringarna. Samhället har ett
betydande ansvar för att kulturarvet kan föras vidare.
Genom att känna och förstå det förflutna blir vi också
rustade att möta framtiden. Genom museer och underhåll
av historiska byggnader medverkar stat och kommun i
denna viktiga kulturpolitiska uppgift.

För att en väl fungerande radio och television i
allmänhetens tjänst, som förmår värna om vår egen kultur
och balansera internationell masskultur, skall kunna
erbjudas i alla delar av landet krävs också ett aktivt
engagemang från samhällets sida.

För att främja kvaliteten i kulturlivet och skapa
förebilder är det viktigt att det finns goda möjligheter för
yrkesverksamma kulturutövare att verka på rimliga villkor.
Här inverkar samhällets skatte- och näringspolitik.

Genom utbildningsinsatser kan samhället också
medverka till att professionella kulturutövare på ett
lämpligt sätt förbereds för framtida insatser inom olika
kulturyrken.

De kulturimpulser som invandrarna bidrar med måste
tas tillvara, vilket samhället kan medverka till. På samma
sätt om kulturutbyte med andra länder och kulturer är
viktigt för förståelsen i en allt mer integrerad värld.

Det är viktigt att det i alla delar av landet får byggas upp
ett allsidigt kulturliv. Det är en mycket betydelsefull uppgift
för samhället att medverka till detta. Samhällets uppgifter
på kulturområdet är således mångskiftande.

1974 års kulturpolitik

Riksdagen antog 1974 följande mål för samhällets
kulturpolitik:Kulturpolitiken skall medverka till att
skydda yttrandefriheten och skapa reella förutsättningar för
att denna frihet skall kunna utnyttjas.Kulturpolitiken
skall ge människor möjligheter till egen skapande aktivitet
och främja kontakt mellan människor.Kulturpolitiken
skall motverka kommersialismens negativa verkningar
inom kulturområdet.Kulturpolitiken skall främja en
decentralisering av verksamhet och beslutsfunktioner inom
kulturområdet.Kulturpolitiken skall i ökad utsträckning
utformas med hänsyn till eftersatta gruppers erfarenheter
och behov.Kulturpolitiken skall möjliggöra konstnärlig
och kulturell förnyelse.Kulturpolitiken skall garantera
att äldre tiders kultur tas tillvara och levandegörs.
Kulturpolitiken skall främja ett utbyte av erfarenheter och
ideer inom kulturområdet över språk- och nationsgränser.

Inom den svenska kulturpolitiken framstår 1974 års
kulturpolitiska beslut som en milstolpe. Beslutet föregicks
av omfattande förberedelser som var väl förankrade
politiskt. Även kultur- och folkrörelse-Sverige gav de
föreslagna målen ett brett stöd.

Denna breda samstämmighet framstår idag som en stor
kulturpolitisk tillgång som borde tas bättre tillvara.

Vi anser att målen alltjämt är giltiga. Vad som närmast
bör göras är en samlad utvärdering av hur de olika målen
har uppnåtts. I denna utvärdering måste de som
engagerades i formuleringen av målen delta. Vi tror att en
utvärdering i allt väsentligt kommer att visa att
målsättningarna står sig. Däremot anser vi att medlen på
flera centrala avsnitt måste förnyas. Det gäller bl a insatser
för att nå decentraliseringsmålet. Förutsättningarna på det
mediepolitiska området är också helt annorlunda idag,
vilket bör vägas in i en framåtsyftande kulturpolitik.

De tre ''R:en'' och kulturpolitikens decentraliseringsmål

De tre R:en -- Riksteatern, Riksutställningar och
Rikskonserter -- var tänkta att spela en framträdande roll
för förverkligandet av decentraliseringsmålet i 1974 års
kulturpolitik. De skulle dels ha en egen produktion avsedd
för turnéverksamhet, dels främja de nationella
kulturinstitutionernas aktiviteter utanför lokaliseringsorten
Stockholm. Som ett led i den utvärdering av
kulturpolitiken, som vi har krävt, borde man särskilt
överväga om inte ett återförande av ett riksomfattande
aktivitetsansvar till de nationella institutionerna vore
motiverat. Den nuvarande ordningen kan innebära att
dessa känner sig befriade från det riksomfattande ansvar
som egentligen tillkommer dem. Denna översyn syftar inte
till att de tre R:en avskaffas. De bör även i framtiden ha en
roll i decentraliseringsarbetet även när det gäller de
nationella kulturinstitutionerna. På kulturområdet behöver
det nämligen inte vara någon nackdel om flera aktörer
verkar samtidigt. Det främjar mångfalden.

Bibliotek och litteratur

Biblioteken fyller en viktig funktion när det gäller att
fylla centerns kulturpolitiska ambitioner. Biblioteket som
mötesplats är oslagbar. Bibliotek måste få möjligheter att
utveckla sig ytterligare och vidga sitt kulturella utbud. Det
är viktigt att biblioteken fungerar som en inkörsport till
annat kulturellt engagemang.

Utlåning av böcker är självfallet bibliotekens främsta
uppgift. Samtidigt är biblioteken ofta lokala kultur- och
informationscentra i en vidare mening. Föreläsningar och
utställningar kompletterar inte sällan själva
bokförmedlingen. För samhällsinformationen spelar
biblioteken en central roll. De utgör därmed en stödjepunkt
i det demokratiska meningsutbytet.

Kostnadsfria boklån

Även i ett skede då bibliotekens serviceutbud vidgas till
andra medier (exempelvis grammofonskivor och databaser)
kommer det tryckta ordet i form av böcker, tidningar och
tidskrifter att utgöra deras huvudsakliga arbetsområde
under den framtid som går att överblicka. Vi tror att det
tryckta ordet har goda chanser att stå sig som förmedlare av
kultur och information parallellt med att andra medier
växer fram. Bokutlåningen har i alla tider varit kostnadsfri.
Det är viktigt att det förblir så.

Bokbussar och biblioteksfilialer

Som ovan nämnts är det svenska biblioteksväsendet
mycket vittförgrenat. Verksamhet med bokbussar och
filialbibliotek bidrar till denna karaktär. Det är angeläget
att denna decentraliserade struktur utvecklas ytterligare.
Bland annat har bokbussar visat sig ge mycket goda
resultat. Det är viktigt att samhället stimulerar utvecklingen
av bokbussverksamheten. De bör även få ett särskilt ansvar
för uppsökande biblioteksverksamhet för äldre.

I våra större tätorter spelar biblioteksfilialerna en
betydelsefull roll. Ofta är de stadsdelens enda
kulturinstitution. Det är viktigt att filialerna inte dras in till
stora centralbibliotek i tätortens centrum. När nya
stadsdelar utvecklas är det angeläget att de tidigt förses med
biblioteksservice. På landsbygden bör också
biblioteksservicen utvecklas. Det kan exempelvis ske
genom biblioteksfilialer i bygdegårdar och församlingshem.

Kulturporto

Böcker måste kunna förmedlas till alla över hela landet.
För människor som inte kan nå en stor bokhandel med ett
omfattande sortiment eller ett stort bibliotek är det viktigt
att inte själva distributionskostnaden lägger hinder i vägen.
Därför bör det finnas ett kulturellt motiverat lågt
kulturporto. Det är också angeläget att seriösa distributörer
av film och videogram kan komma i åtnjutande av detta
kulturporto.

Bokhandelsavtal

Av budgetpropositionen framgår att regeringen har
uppmärksammat att några större bokförlag har frånträtt
fackbokhandelsavtalet och att det för närvarande är
omöjligt att överblicka konsekvenserna av detta. Det finns
även risk för att fler bokförlag säger upp avtalet. Enligt vad
centern erfar pågår nu diskussioner bland övriga större
bokförlag att säga upp avtalet.

Ett avskaffande av avtalet innebär en koncentration till
stor omsättning. Det alternativ till fackbokhandelsavtalet
som branschledande förlag nu genomför innebär att avtalets
kulturpolitiska karaktär kraftigt försvagas. Det sker främst
genom att förlagens abonnemangsåtagande kopplas till
inköpsnivåer som är ouppnåliga för många. På många orter
blir det, enligt centerns mening, omöjligt att erbjuda ett
brett sortiment av litteratur i fortsättningen. Vi finner det
därför nödvändigt att regeringen får i uppdrag att
omedelbart uppta förhandlingar med bokförlagen för att
garantera distributionen av ett brett boksortiment till
rimliga kostnader för samtliga fackbokhandlare varvid
andra konstruktioner än nuvarande avtal bör prövas.

Film

Regeringen har aviserat en proposition om
filmverksamheten. Vi återkommer med förslag i samband
med den. Det är några saker som vi redan nu vill poängtera.
Intresset för film och filmskapande kommer att öka i
framtiden. Den utvecklade videotekniken har givit
utrymme för detta. Det visar sig också i att antalet
biografsalonger ökar för första gången på ett flertal år. Men
att producera film kostar pengar och som läget är nu finns
det liten möjlighet att satsa på annat än rent kommersiella
produktioner. ''Smala filmer'' har inga eller små möjligheter
att göra sig gällande. Det är viktigt att samhället ger denna
filmproduktion ett stöd. När de kommersiella kraven på
filmen är så hårda minskar också antalet visningstillfällen,
vilket leder till att spridningen minskar. Filmfestivaler, som
arrangeras på ett flertal orter i landet, gör var för sig en
förtjänstfull insats för att stärka den ''smala filmens'' roll.

Folkbildningen

Regeringen har aviserat en proposition på detta område.
Vi avser att återkomma med förslag till riksdagen vid detta
tillfälle.

Konst

Många människor har som sitt största intresse att måla,
skulptera eller på annat sätt låta känslor och tankar komma
till uttryck via händerna. Ganska många ägnar hela sin tid
åt skapandet andra bara en liten del. Det finns ett flertal
konstsalonger men få får möjlighet att ställa ut. Ökade
insatser måste göras för att ge unga konstnärer möjligheter
att ställa ut.

Många konstverk som är i museers och andra
institutioners ägo visas aldrig för allmänheten. De förvaras
i magasin. Delar av dessa kulturskatter bör kunna ställas ut
på skolor och andra offentliga institutioner.
Försäkringsfrågan för detta bör därför utredas.

Museer

Vi anser att det är viktigt att museiverksamheten
utvecklas och ges möjlighet att utnyttja nya
informationskanaler. För unga människor är
datakommunikation, rörliga bilder och musik ett naturligt
sätt att uttrycka sig. Det är därför viktigt att
kulturinstitutioner ges möjlighet att använda den nya
tekniken. Vi anser att det vore av intresse att undersöka
möjligheterna att skapa ett center eller museum för rörliga
bilder.

Barn och kultur

Till de angelägnaste uppgifterna hör att erbjuda barn och
ungdom en rikare kulturmiljö och förbättra deras
möjligheter till eget skapande. Barnets iver att upptäcka,
känna och uppleva med sina sinnen och skapa med sina
händer måste få utrymme. De behöver stimulans och
upplevelser för att lära sig nya begrepp och utveckla ett
levande och mångskiftande språk.

Ett aktivt kulturintresse grundläggs för många
människor redan i barndomen. Barn och ungdom måste få
hjälp att hitta vägen till det som har kvalitet, men som för
den skull inte behöver vara tungt eller svårt. Förmågan hos
de unga att kritiskt granska det lättviktiga skräputbud de
möts av måste utvecklas. Inom rockmusiken, för att ta ett
exempel som ligger dagens ungdom varmt om hjärtat, finns
såväl skapande av god kvalitet som kortsiktig spekulation
företrädda. Rocken rymmer inom sig både framåtsyftande
kreativitet, och angelägen samhällskritik. Detsamma kan
sägas om videofilmen. Video kan som tekniskt medium
användas för såväl kvalitet som exploatering utan hänsyn till
medmänsklighet eller normer.

Förstahandsansvaret för barns och ungdoms kulturella
utveckling och fostran ligger naturligtvis hos föräldrarna.
Förutsättningar att med framgång klara denna uppgift är
emellertid mycket varierande. Därför måste andra
funktioner i vårt samhälle vara beredda att träda in i bilden
och ge stöd.

Redan i förskolan måste barnen få uppleva skapande
kulturell verksamhet. Barn måste få skapa med både sina
händer och sina sinnen. På många håll sker så redan idag.
Det är dock viktigt att utvecklingsarbetet på detta område
kan fortsätta. Förskollärare måste få en utbildning som ger
dem goda förutsättningar att fullgöra en kulturpedagogisk
insats. Det är också angeläget att man i förskolan kan anlita
aktiva kulturarbetare. Särskilt inom kulturområdena
musik, dans och drama torde även små barn kunna
tillgodogöra sig insatser.

Grund- och gymnasieskolan har en mycket stor -- för att
inte säga avgörande -- betydelse för att väcka ungdomars
intresse för kultur. Det gäller särskilt utformning och
innehåll i ämnena svenska, musik och bild. Den nya
läroplanen ger möjlighet till detta men följande riktlinjer
bör vara vägledande:En samordning av de kulturella
inslagen i ämnena svenska, bild och musik bör ske. En
möjlighet som bör undersökas är om det går att inrätta ett
samlat kulturblock i grundskolans ämnesstruktur. Ämnena
dans och drama förekommer nästan inte alls i dagens skola.
I ett kulturblock som här skisserats måste de ha en naturlig
plats i dagens skola.Inom ämnena slöjd och hemkunskap
bör lokala hantverkstraditioner belysas samt ge utlopp för
barnens skapariver.Den kommunala musikskolan bör
utvecklas till kommunala kulturskolor som exempelvis
också har dans, drama och film på programmet. Tillgång på
utbildade lärare måste säkerställas.Vi måste slå vakt om
den rika svenska körtraditionen genom att stimulera varje
skola att ha minst en kör.Skolbiblioteken måste
utvecklas.Varje skola bör upprätta en kulturplan i
samverkan mellan skolledning, lärare, elever och föräldrar.
Här kan frågor om kulturdagar, kulturprojekt, utsmyckning
av skolan m m behandlas.

De åtgärder vi här har skisserat tar alltså i första hand
sikte på att utveckla läroplanen och andra instrument som
påverkar skolan. Det är angeläget att den ogynnsamma
trend som faktiskt idag är rådande ifråga om de kulturella
ämnenas ställning i de senaste decenniernas
läroplansutveckling snarast bryts. Såväl den gamla
realskolan som gymnasieskolan med latin- och reallinje
hade större utrymme för de kulturella ämnena. Målet bör
vara att utveckla elevernas förmåga att med förankring i
gången tid kritiskt granska företeelser i vår tid och att
uppskatta kvalitet.

Särskilda kulturpengar i skolan

Sedan några år anvisas över utbildningsbudgeten
särskilda medel för kulturverksamhet i skolorna. Det är
enligt vår mening nu angeläget att göra en utvärdering av
användningen av dessa medel. Framförallt måste
undersökas hur stor del av medlen som verkligen kommit
själva kulturverksamheten till godo och hur mycket som har
gått bort i administration. Inriktningen måste vara att
medlen ute på skolorna handhas på sådant sätt att de i sin
helhet används för kulturändmål. Det är viktigt att denna
satsning kan generera nya uppdrag till yrkesverksamma
kulturarbetare.

Kultur i skolan

I vissa kommuner har man på försök ordnat kulturdagar
i skolan på samma sätt som man ordnar friluftsdagar. Det
anser vi är en bra modell som bör spridas till flera
kommuner. För att genomföra dessa dagar är det viktigt att
skolorna utvecklar ett nära och fortlöpande samarbete med
ortens och länets kulturarbetare och kulturinstitutioner. I
princip bör minst en kulturdag per läsår anordnas på alla
stadier. Självfallet skall anordnande av kulturdagar inte
reducera kulturambitionerna i övrigt.

Kulturens ekonomi

Kulturlivet skall vara fritt och oberoende. En stark
kommersialisering gör kulturlivet ytligt och är ett hot mot
mångfald och kulturell särart.

Sponsring

Sponsring ser ut att bli en möjlighet att till viss del
finansiera kulturell verksamhet. Från näringslivets sida
finns ett intresse av att bidra till kulturen. Självfallet sker
inte detta av ren oegennytta från företagens sida. Satsningar
på kultur är en del i marknadsföringen av företagens
produkter eller tjänster. Det är viktigt att hållbara etiska
normer utvecklas på detta område. Då kan sponsringen bli
en finansieringskälla som är till ömsesidig glädje.

Om statligt och kommunalt drivna kulturinstitutioner
skall delfinansieras med sponsring är det särskilt viktigt att
det sker efter fasta normer. De metoder som nu används --
bland annat när det gäller Operan -- gör att hela
finansieringsmetoden riskerar komma i vanrykte.

Vi har i princip inget att invända mot att offentliga
kulturinstitutioner kompletterar sin finansiering med stöd
från bland annat näringslivet. Centern ställer dock följande
krav på själva formen för stödet:Avtalen skall vara
öppna. Inget hemlighetsmakeri.Generöst betalda
mellanhänder måste undvikas.Sponsringsåtagandet skall
ha en klar avgränsning. När det är slut skall inte
institutionen vara tvungen att med skattepengar fortsätta
åtagandet. Institutionen får således inte bli långsiktigt
beroende av sponsring för sin ordinarie verksamhet.
Firmanamn och andra budskap skall inte presenteras
påträngande eller störande och får absolut inte inkräkta på
den konstnärliga kvaliteten.Om sponsorn får platser till
föreställningar i utbyte för sitt stöd får detta inte ske i sådan
omfattning att den övriga publiken åsidosätts. Sponsorns
biljettpris bör i princip beräknas utifrån det kostnadsläge
som skulle uppstå om inga samhällssubventioner utgick.

Riksdagen bör ställa sig bakom dessa riktlinjer vilket bör
ges regeringen till känna.

Vi vill i detta sammanhang notera det anmärkningsvärda
i att så mycket av sponsringen till såväl kultur som idrott
kommer från statliga och kommunala institutioner och
företag. Det borde studeras närmare. Ur kulturpolitisk
synpunkt torde det vara lämpligare att stat och kommun via
sina reguljära kulturanslag kunde ge ett mer substansiellt
stöd.

I detta sammanhang vill vi också nämna
mecenatverksamheten. Denna skiljer sig från sponsring så
till vida att mecenaten får förutsättas ge sitt stöd eller
uppmuntran av mer oegennyttiga motiv än sponsorn som
man alltid måste utgå ifrån har en produkt eller tjänst han
vill främja försäljningen av. Mecenatverksamhet har så vitt
vi vet en mycket blygsam omfattning i vårt land numera.

Beställningar

Ett sätt att stimulera kulturen är genom beställningar.
Enprocentsregeln för konstnärlig utsmyckning av offentliga
byggnader har också givit goda resultat. Det borde vara fullt
möjligt att med enprocentsregeln som förebild låta stat,
landsting och kommuner vidga sina beställningar också till
andra kulturformer. Det är i och för sig inte ovanligt att ett
landsting engagerar en musikensemble som musicerar när
exempelvis en sjukvårdsinrättning skall invigas. Det borde
dock var möjligt att gå ett steg längre och stimulera själva
skapandet av musikaliska verk genom att landstinget ifråga
också beställde en komposition just för invigningstillfället
av någon speciell kompositör. På samma sätt skulle en
författare kunna skriva ett drama på beställning för att
uppföras vid invigning av en skola.

Vi har här exemplifierat med stat och kommun.
Självfallet bör det vara möjligt att företag visar sitt
kulturella intresse på samma sätt. Särskilt värdefullt skulle
det vara om våra främsta folkrörelser tog för vana att främja
kulturellt skapande på detta sätt.

Det finns dock två saker som bör understrykas i detta
sammanhang. För det första får beställningar av musik och
drama i de exempel vi nämnt ovan inte ske på bekostnad av
den konstnärliga utsmyckningen enligt enprocentsregeln.
För det andra måste man vara medveten om att långt ifrån
alla kulturskapare är villiga att åta sig beställningsuppdrag
eftersom det inte faller in särskilt väl i deras sätt att arbeta.
Å andra sidan kanske ett sådant målinriktat skapande
passar andra alldeles utmärkt och frigör en hitintills inte
utnyttjad kreativ potential.

Nyemissioner

Vissa kulturinstitutioner -- bland annat Operan och
Dramaten -- drivs idag i aktiebolagsform. Ett sätt att skaffa
nya medel till verksamheten som just denna driftsform
erbjuder är att inbjuda till nyteckning av aktier. För att
behålla ett dominerande offentligt inflytande behövs ju inte
ett 100%-igt aktieinnehav. Det räcker med 51%. I fallet
Operan hade kanske en nyemission varit smakligare än det
hårt kritiserade sponsorsavtalet med Procordia.

Vi tror naturligtvis inte att aktier av detta slag skulle
kunna bli högavkastande börsaktier vars värde snabbt
skulle kunna stegras. Intresset hos såväl den breda
allmänheten som hos andra placerare att på mer eller
mindre ideella grunder teckna exempelvis ''Opera-aktier''
skall dock inte underskattas. Genom ägandet kan också ett
kulturellt engagemang kanaliseras. Riksdagen bör uppdra
åt regeringen att återkomma med förslag med denna
inriktning.

Fasta anslag i stället för lönebidrag

En betydande del av det svenska kulturlivet har under
70och 80-talen erhållit ett omfattande stöd via
arbetsmarknadspolitiken. Arkiv, museer och studieförbund
har exempelvis haft ett stort antal lönebidragsanställda.
Den i och för sig glädjande utvecklingen på
arbetsmarknaden under senare år har medfört att denna
stödkälla för kulturen har minskat kraftigt i omfattning. Det
har försatt vissa kulturverksamheter i betydande
svårigheter. Vi anser det angeläget att statsmakterna nu tar
sitt övergripande kulturella ansvar och medverkar till att
medel slussas från ''kulturarbetsmarknadspolitiken'' till den
mer renodlade kulturpolitiken. Det är en åtgärd som
brådskar.

Vissa lönebidragsfrågor

Av kulturutskottets betänkande 1989/90:17 framgår att
utskottet med oro ser på de problem som kan komma att
uppstå med anledning av framförallt en planerad förändring
av lönebidragssystemet. Utskottet noterade att man i förra
årets budgetproposition aviserade en förändring som
innebär att ett system med flexibla lönebidrag införs fr.o.m
bå 1991/92. I nu föreliggande förslag till budgetproposition
bil. 12 föreslås att tidigare aviserade förslag införs. I
ovannämnda betänkande från kulturutskottet utgick man
ifrån att regeringen särskilt skulle uppmärksamma de
problem som uppstår inom kultursektorn vid förändrade
regler för lönebidrag bl.a. eftersom den största delen av
personalen vid i stort sett alla kulturinstitutioner är baserad
på lönebidragsanställningar och med nuvarande höga
bidragsbelopp. Regeringen har inte på något sätt beaktat
kultursektorns speciella situation när det nu föreslås
förändringar för lönebidragsanställning.

Centern kräver därför att folkrörelsernas och
kultursektorns speciella situation och beroendet av
lönebidragsanställningar utreds i särskild ordning innan
några förändrade regler införs. Riksdagen bör därför hos
regeringen begära en sådan utredning och samtidigt uttala
att några förändringar för kultursektorn dessförinnnan inte
skall genomföras.

Anslagssystemet och kulturrådets roll

På kulturområdet, med dess nära koppling till
yttrandefrihetsfrågorna, är det viktigt att variation och
mångfald kan upprätthållas. Kulturrådet får inte utvecklas
till ett ''Kulturverk''. Förslag har funnits som skulle kunna
leda fram mot en utveckling i denna riktning. Detta innebär
dock inte att vi motsätter oss att något görs för att komma
till rätta med den omfattande anslagsuppsplittringen på
kulturområdet. Detta måste dock åstadkommas utan att
riksdagen och dess ledamöter förlorar insyn och inflytande
över kulturpolitikens utveckling.

Vilka krav bör då ställas på anslagssystemet. Självfallet
är anslagens storlek den viktigaste frågan. Men det är också
angeläget att kulturverksamma -- såväl institutioner som
enskilda och grupper -- får tidiga besked i ekonomiska
frågor för att kunna planera sina aktiviteter med den
omsorg som krävs. Vi anser exempelvis att det är ett rimligt
krav att klara ekonomiska ramar för höstsäsongens
aktiviteter finns senast under senvintern (mars eller april).
I det nuvarande systemet -- där riksdagsbeslut och
kulturrådsbehandling måste avvaktas -- kan det dröja till
sommaren innan besked föreligger.

Mot denna bakgrund vill vi skissera ett nytt system för
hanteringen av statens kulturbudget:En samlad
kulturproposition bör framläggas för riksdagen vart tredje
år. Häri läggs tre-årsramar för kulturanslagen fast.
Propositionen bör också presentera utförliga
utvecklingsprogram för olika kulturverksamheter.
Kulturrådets främsta uppgift blir att förbereda
kulturpropositionerna vart tredje år. Arbetet skall inriktas
på att ta fram ett allsidigt underlag för regeringsförslag och
riksdagsbeslut samtidigt som den allmänna kulturpolitiska
debatten främjas. Rådets roll vid anslagshanteringen under
den löpande treårsperioden minskar.Riksdagens anslag
skall vara av två typer:

Driftsmedel som ställs till institutionernas (och
motsv) förfogande för tre år åt gången. De nuvarande
grundbeloppen bör ingå häri.

Projekt- och utvecklingsmedel som ställs till
särskilda konstnärliga nämnders och etablerade
institutioners förfogande. Dessa skall ha till uppgift att
främja kulturell mångfald och nydaning samt utveckla
kvaliteten. Anslagsbehov som uppkommer under tre-
årsperioden bör i första hand kunna tillgodoses genom
dessa medel för att övergå i driftsmedelskategorin senare
tre-årsperioder.Omfattande partsrepresentation måste
undvikas i sammansättningen av Kulturråd, institutionernas
styrelser och de ovan nämnda konstnärliga nämnderna.
Uppdragsrotation skall främjas.

Det system vi här skisserat tror vi kommer att främja
långsiktigheten i samhällets kultursatsningar samtidigt som
den kulturpolitiska debatten kan få en mer framskjuten
ställning.

Anslagsyrkanden

Vi konstaterar att regeringen inte förmår att fullfölja sitt
löfte om en treårig satsning på kulturen som även riksdagen
tillstyrkt. Vi anser det vara anmärkningsvärt att regeringen
inte kan fullfölja tidigare utfästelser som vi anser vara
mycket betydelsefulla för att ge kulturlivet bättre
förutsättningar. Centern anser det nödvändigt att tillföra
kulturen ytterligare 65 miljoner fördelade på de områden
som framgår av det följande.

Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet
(G2)

Statens Kulturråd har gjort en särskild översyn av
centrumbildningarnas verksamhet och ekonomi.
Kulturutskottet uttalade sig därefter för en ökning av
centrumbildningarnas anslag. Vi anser att regeringen skall
fullfölja utskottets beslut och vi föreslår därför ett ökat
anslag på 2 272 000
kronor utöver regeringens förslag.

Propositionen föreslår att anslaget (8.1) på 2 364 000
kronor för folkbiblioteken för inköp av litteratur på
invandrar- och minoritetsspråk skall överföras till den nya
invandrarlånecentralen. Vi anser att folkbiblioteken även
fortsättningsvis bör ges ett bidrag för inköp av litteratur på
invandrar- och minoritetsspråk. Detta är speciellt
betydelsefullt på flerspråkiga orter.

Vi anser att det internationella samarbete på
kulturområdet är mycket viktigt. Utvecklingen kräver
utökade insatser. Baltiska institutet bör få ett utökat anslag
på 177 000
kronor utöver vad regeringen anslår.

Stiftelsen Internationella Vadstena-akademien bör få en
anslagshöjning på 52 000
kronor utöver vad regeringen föreslår.

Kulturrådet bör få ett utökat anslag på 2 000 000
utöver vad regeringen föreslår till internationellt
kulturutbyte.

Bidrag till konstnärer (G5)

Kontnärsutredningens betänkande Konstnärens villkor
(SOU 1990:39) presenterade förra året en rad förslag för att
förbättra konstnärernas villkor. Utredningen föreslog bla
att antalet inkomstgarantier skulle utökas med 150 st.
Inkomstgarantier ges på livstid vilket leder till att ett
begränsat antal unga lovande konstnärer kommer ifråga. Vi
anser att utökningen bör ske genom att införa
tioårsstipendier. Det innebär ett utökat anslag på 3 400 000
kronor utöver regeringens förslag.

Vi anser att det nuvarande anslaget G5, Bidrag till
konstnärer, skall delas i två. Det ena skall handhas av
Sveriges författarfond och det andra av konstnärsnämnden.
Byråkratin kan på så sätt minskas. Det ligger även i linje
med statsförvaltningens ambitioner att ge myndigheterna
ökad frihet att fördela de medel som står till förfogande.

Inkomstgarantier för konstnärer (G6)

Riksdagen har, som departementet också noterat,
uttalat att antalet garantirum borde öka. Det vore rimligt
att regeringen också fullföljde riksdagens målsättning.
Enligt vår mening skall antalet garantirum 1991/92 utökas
med sex stycken istället för med ett som regeringen föreslår.
Det innebär en anslagsökning på 966 000
kronor utöver regeringens förslag.

Bidrag till Svenska riksteatern (G9)

Riksteaterns turnéverksamhet är ett alldeles speciellt
åtagande i svenskt teaterliv. Dessutom har den åtagit sig
annan verksamhet som är betydelsefull för att sprida teater
till grupper och orter som inte har någon ensemble i sin
omedelbara närhet.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen att
riksteaterns anslag skall minska realt med 23 miljoner. Det
är ett stort avbräck i en verksamhet med stora fasta
kostnader. Dessutom finner vi det anmärkningsvärt att det
föreslås en neddragning av anslagen när
teaterkostnadsutredningen ännu inte presenterat sitt
betänkande.

Riksteatern brukar i anslagssammanhang behandlas på
samma sätt som Operan och Dramatiska teatern. Dessa får i
denna budgetproposition sina anslag uppräknade med 6 %.
Statsrådet redovisar även att han inlett diskussioner med
Operan och Dramatiska teater om deras nationella roller.
Detta anges ej för Riksteatern. Statsbidraget till
Riksteaterns verksamhet skall enligt budgetpropositionen
användas ''för central och regional produktion och
distribution av teater som komplettering till regional och
lokal teaterverksamhet.'' Riksteaterns verksamhet är
betydelsefull för det kulturella nyskapandet och för att
uppfylla målet om ett decentraliserat kulturutbud. Vi
menar att 23 miljoner kronor bör tillföras för att riksteatern
skall kunna uppfylla sina uppdrag.

Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och
musikinstitutioner (G15)

Regeringen utlovade i förra årets budgetproposition en
utökning av antalet grundbelopp med 50 st till
musikinstitutionerna och med 15 st till teater- och
dansinstitutionerna. Kulturministerns förslag i årets
budgetproposition innebär att de regionala satsningarna
inte fullföljs. Detta tillsammans med riksteaterns
nedskärningar betyder ett klart avbräck för regionala
kulturella satsningar. Vi föreslår att antalet grundbelopp
utökas med 65 st. Det innebär en anslagsökning på 8 357 000
kronor.

Bidrag till fria teater-, dans- och musikgrupper (G16)

De fria grupperna utgör ett intressant och mycket
dynamiskt inslag i det svenska kulturlivet. Deras
ekonomiska situation är dock mycket bekymmersam.
Centern konstaterar med beklagande att regeringen inte
står för sitt löfte att öka anslagen med 5 miljoner även
budgetåret 1991/92. Det hade varit rimligt med tanke på de
fria gruppernas svåra ekonomiska situation. Vi föreslår
därför ett tillskott på 3 miljoner kronor utöver regeringens
förslag.

Bidrag till regional biblioteksverksamhet (G18)

Bokbussverksamheten har en stor betydelse när det
gäller att nå nya grupper. Insatser bör göras för att
ytterligare stärka och utveckla denna verksamhet. De bör
kombineras med den satsning av uppsökande
biblioteksverksamhet till äldre som Kulturrådet föreslår. Vi
anser att 5 miljoner kronor skall tillföras denna verksamhet.

Kulturmiljövård (G28)

Under rubriken Informations- och
utvecklingsverksamhet utgår bidrag till bl a Riksförbundet
för Hembygdsvård. Kulturministern har såväl i ''Kultur i
hela landet'' som i budgetpropositionen lagt stor vikt vid de
enskilda medborgarnas engagemang och menar att
hembygdsrörelsens organisationer har en nyckelroll när det
gäller att bygga upp och förmedla kunskaper inom
kulturmiljövården. Riksförbundet för Hembygdsvård
föreslogs få ett väsentligt ökat verksamhetsstöd från
ovannämnda anslag, vilket ännu ej infriats. Riksförbundet
har för nästkommande budgetår begärt 1,630 milj kronor.
Fördelningen av bidraget under G 28.3 görs av
Riksantikvarieämbetet. I budgetpropositionen är nämnda
anslag endast uppräknat med 219 000 kronor. Vi föreslår att
anslaget räknas upp med ytterligare 985 000
kronor, varvid Riksförbundet för Hembygdsvård
kan erhålla ett betydligt ökat stöd. Vi anser också att
regeringen, inför nästa budgetår, bör tilldela riksförbundet
medel över särskilt anslag.

Vad avser insatser mot luftförorenings- och
försurningsskador återkommer vi med förslag i samband
med miljöpropositionen.

Centrala museer. Förvaltningskostnader (G30)

Före budgetåret 1989/90 budgeterades de centrala
museernas bevakningskostnader under anslaget avseende
lokalkostnader. Fr.o.m innevarande års budget beräknas
bevakningskostnaderna för varje museum ingå i
förvaltningskostnaderna. Kostnaderna för bevakning har
ökat kraftigt och Statens Kulturråd fick därför i uppdrag att
pröva hur stora anslag de centrala museerna behöver för att
kunna hålla en oförändrad bevakningsnivå. Under 1990
presenterade kulturrådet resultatet av sin prövning och
angav att medelsbehovet var 14 miljoner kronor vilket
översteg det till regeringens förfogande ställda anslaget med
4 miljoner kronor. Under december månad 1990 beslöt
regeringen att anslagna medel skulle fördelas på fler museer
än de centrala vilket innebär att det fortfarande är kraftig
medelsbrist för de centrala museerna under innevarande
budgetår. Av årets budgetproposition framgår att inte heller
för nästa budgetår avser regeringen att täcka de verkliga
bevakningskostnaderna och centern kräver därför att
regeringen i tilläggsbudget återkommer med erforderliga
anslagstillskott.

Utveckling av centralmuseernas verksamhet (G 31)

Den 1 juli 1989 inrättades ett fotosekretariat vid
Nordiska museet. Sekretariatet har en mycket stor
betydelse för att samordna och bevara kulturskatten av
foton som finns i landet. I årets budget finns det inga medel
anslagna så att sekretariatet kan leva vidare. Vi anser att det
är av största vikt att fotosekretariatet kan fortsätta med sin
verksamhet.

Riksdagsmajoriteten beslutade den 13 december 1990
att ianspråktaga för bevakningskostnader vid
centralmuseerna ett tidigare tilldelat anslag för
utvecklingsverksamhet. Centern anser nu som då, att
beslutet var felaktigt. Planeringen var redan igång för det
unika projektet ''Den svenska historien''. Detta var ett
landsomfattande projekt med parallella utställningar dels
vid Statens Historiska museum och dels vid länsmuseerna.
Arrangemanget, som skulle samla den stora allmänheten
kring den svenska historien, skulle också samverka med TV
och andra massmedia, skolor, folkbildningsorganisationer
m m.

Enligt vår mening måste de tidigare medlen återföras.
Regeringen bör därför återkomma i tilläggsbudget med 10
miljoner kronor under anslaget G 31.

Bidrag till regionala museer (G34)

I proposition 1989/90:100 aviserade utbildningsministern
en kraftig ökning av stödet till länsmuseerna. Stödet skulle
utgå i en form av ytterligare 225 grundbelopp att fördelas
över åren 1990/91 och 1991/92. Hittills har för budgetåret
1990/91 utdelats 100 grundbelopp. Dessa har genom de
ytterligare medel som tillskjutits från museernas huvudmän
möjliggjort ökade insatser från museernas sida inom delar
av de prioriterade områdena. Från huvudmännen har också
i flera fall aviserats ytterligare tillskott då den resterande
delen av den statliga insatsen, de återstående 125
grundbeloppen, skall fördelas.

I årets budgetproposition har de tidigare 125
grundbeloppen helt skurits bort. Vi finner det angeläget att
regeringen fullföljer den tidigare planerade satsningen.
Skälen har uttryckts såväl i utredningen som i föregående
års budgetproposition. Centern föreslår därför ett utökat
anslag på 12 630 000
kronor utöver regeringens förslag.

Litteraturstöd (H13)

Litteraturfrämjandet bedriver en mycket förtjänstfull
verksamhet för läsfrämjande insatser för barn i förskola och
skola. Vi anser att denna verksamhet skall få en chans att
utvecklas vidare, och vi föreslår därför ett ökat anslag på
147 000
kronor.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär en samlad
utvärdering av 1974 års kulturpolitiska beslut i enlighet med
vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kulturens roll som regional
utvecklingsfaktor,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
utveckling av ett riksomfattande aktivitetsansvar för de
nationella kulturinstitutionerna och en översyn av
Riksteaterns, Rikskonserters och Riksutställningars roll i
enlighet med vad som anförts i motionen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kostnadsfria boklån,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts rörande bokbussar och filialbibliotek
samt uppsökande verksamhet bland äldre,

[att riksdagen hos regeringen begär förslag om införande
av ett kulturporto i enlighet med vad som anförts i
motionen,1]

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bokhandelsavtal,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om användningen av de kulturmedel
som ställs till skolans förfogande,2]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kulturdagar i skolan,2]

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om försäkringsfrågan vid
utställningar av konstverk på offentliga institutioner,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett center för rörliga bilder,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
de riktlinjer för sponsring som anförts i motionen,

10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vidgad användning av
beställningar för att främja kulturellt skapande,

11. att riksdagen hos regeringen begär att förslag
framläggs senast i vårens kompletteringsproposition om
användning av nyemission av aktier för att förstärka
ekonomin för de kulturinstitutioner som drivs i bolagsform
enligt vad som anförts i motionen,

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av fasta anslag i stället
för lönebidrag,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om lönebidragsfrågor för
folkrörelse- och kultursektorn,3]

13. att riksdagen hos regeringen begär att proposition
med treårsramar för kulturen framläggs i enlighet med de
riktlinjer som anges i motionen,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om statens kulturråds uppgift vid
införande av treårsramar för kulturen,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om anslagsstrukturen i framtiden,

16. att riksdagen till Centrumbildningar (G2. delanslag
2.2) anvisar 2

272

000 kr. utöver vad regeringen föreslagit,

17. att riksdagen till Baltiska institutet (G2 delanslag 2.8)
anvisar 177

000 kr. utöver vad regeringen föreslagit,

18. att riksdagen till Vadstena-akademin (G2 delanslag 4)
anslår 52

000 kr. utöver vad regeringen föreslagit,

19. att riksdagen till folkbiblioteken (G2 delanslag 8.1)
för inköp på invandrar- och minoritetsspråk anvisar 2

364

000 kr. utöver vad regeringen föreslagit,

20. att riksdagen till Kulturrådets disposition för
internationellt kulturutbyte (G2 delanslag 9.1) anvisar 2

000

000 kr. utöver vad regeringen föreslagit,

21. att riksdagen till Bidrag till konstnärer (G5) anvisar 3

400

000 kr. utöver vad regeringen föreslagit,

22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om handhavandet av anslaget Bidrag
till konstnärer (G5),

23. att riksdagen till Inkomstgarantier för konstnärer
(G6) anvisar 966

000 kr. utöver vad regeringen föreslagit för inrättande av
ytterligare garantirum,

24. att riksdagen till Svenska riksteatern (G9) anvisar 23

000

000 kr. utöver vad regeringen föreslagit,

25. att riksdagen till Regionala och lokala teater-, dans-
och musikinstitutioner (G15) anvisar 8

357

000 kr. utöver vad regeringen föreslagit,

26. att riksdagen till Fria teater-, dans- och musikgrupper
(G16) anvisar 3

000

000 kr. utöver vad regeringen föreslagit,

27. att riksdagen till Regional biblioteksverksamhet
(G18) anvisar ytterligare 5

000

000 kr. utöver vad regeringen föreslagit att användas som
stimulans för utvecklandet av bokbussverksamheten samt i
kombination med uppsökande biblioteksverksamhet för
äldre,

28. att riksdagen till Riksantikvarieämbetet (G28
delanslag 3) anvisar ytterligare 985

000 kr. för informations- och utvecklingsverksamhet,
utöver vad regeringen föreslagit, varvid förhöjningen till
övervägande del skall användas för ökat stöd till
Riksförbundet för hembygdsvård,

29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om eget anslag till Riksförbundet för
hembygdsvård,

30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om centrala museers
förvaltningskostnader,

31. att riksdagen till Fotosekretariat vid Nordiska museet
(G31) anvisar 650

000 kr.,

32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bidrag till
Utvecklingsverksamhet (G31) vid centralmuseerna,

33. att riksdagen till Regionala museer (G34) anvisar 12

630

000 kr. utöver vad regeringen föreslagit,

34. att riksdagen till Litteraturfrämjandet (H13) anvisar
ytterligare 147

000 kr. utöver vad regeringen föreslagit.

Stockholm den 24 januari 1991

Jan Hyttring (c)

Stina Gustavsson (c)

Larz Johansson (c)

Stina Eliasson (c)

Marianne Jönsson (c)

Marianne Andersson (c)
i Vårgårda

1 1990/91:T806

2 1990/91:Ub316

3 1990/91:A258