Kurderna i irakiska Kurdistan

Motion 2001/02:U325 av Yvonne Ruwaida och Lars Ångström (mp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om garantier för säkerhet och skydd för kurderna i irakiska Kurdistan även efter ett borttagande av sanktionerna.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den svenska regeringen bör fördöma denna etniska rensning samt förmå FN att fördöma densamma och kräva rätten till återinflyttning av den kurdiska befolkningen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sveriges regering bör uppmärksamma detta systematiska folkmord, fördöma den irakiska regimen för dessa dåd och arbeta för att ställa de ansvariga inför Haagdomstolen för brott mot mänskligheten.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den svenska regeringen skall arbeta för att förmå FN att garantera kurderna i irakiska Kurdistan 13 % av Iraks oljeinkomster även efter ett upphävande av sanktionerna mot Irak.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om erkännande av federalismen som utgångspunkt för relationerna mellan styret i irakiska Kurdistan och centralmakten i Irak.

Kurderna i irakiska Kurdistan behöver omvärldens stöd

Kurderna är ett av de förtryckta folken i världen. De uppgår till uppskattningsvis 25 miljoner och deras land, Kurdistan, är splittrat mellan länderna Turkiet, Iran, Irak och Syrien. Uppdelningen av Kurdistan mellan dessa länder skedde formellt efter andra världskriget, när Mellanösterns kartor gjordes om efter det Ottomanska rikets fall.

Allt sedan dess kämpar kurderna i de olika delarna av Kurdistan för sina nationella, kulturella och demokratiska rättigheter. Trots att dessa deras rättigheter regleras i folkrätten och hör till de mest elementära mänskliga rättigheterna förvägras de kontinuerligt dessa av de regimer som styr över respektive del av Kurdistan.

I modern tid har kurderna i olika delar av Kurdistan vid två tillfällen kunnat styra över sig själva. Januari 1946 kunde kurderna i iranska delen av Kurdistan befria stora landområden och upprätta en kurdisk republik, som fick namnet Mahabad-republiken efter den stora kurdiska staden Mahabad i iranska Kurdistan. Republiken blev tyvärr inte långlivad; efter 11 månader störtades den av den iranska regimen med stöd från stormakterna.

Det andra tillfället blev i irakiska Kurdistan och kom 1991 efter Iraks nederlag i Kuwaitkriget. Allt sedan dess styr kurderna sig själva i stora delar av irakiska Kurdistan trots de dåliga förutsättningarna som finns. Under hela den tid som kurderna i irakiska Kurdistan haft styret har den politiska och militära situationen i området varit turbulent och oviss. Vid flera tillfällen har den irakiska regimen militärt anfallit det av kurderna styrda området och försökt sabotera genom såväl terrorhandlingar som genom olika blockader och sanktioner.

Den kurdiska befolkningen i området har därför levt i rädsla för den irakiska regimens repression, bomber och militärer. Tyvärr har FN:s civila närvaro i området inte alla gånger kunnat avskräcka den irakiska regimen från att attackera området. Vid upprepade tillfällen har kurderna i området bett FN om att garantera kurderna säkerhet genom att upprätta en FN-närvaro som kan försvara civilbefolkningen mot eventuella anfall från regimen i Irak, ett önskemål som borde vara en självklarhet för omvärlden, men tyvärr inte kunnat realiseras. Ett sådant önskemål blir än viktigare efter ett borttagande av sanktionerna. Därför anser vi att det är viktigt att Sveriges regering ska arbeta för att genom FN garantera kurderna säkerhet och trygghet i vilket fall som helst.

Allt sedan dess tillkomst 1968 har den nuvarande irakiska regimen bedrivit en politik som har haft etnisk rensning som ett uttalat viktigt mål. Under alla dessa 33 år har regimen i Irak aktivt tvångsförflyttat kurderna från sina områden och istället tagit in arabisk befolkning. Därigenom har regimen lyckats förändra befolkningsstrukturen i området. Arabisering fick politiken heta. De mest drabbade områdena har varit städerna Kerkok, Shingar och Khanaqin i irakiska Kurdistan. De kurdiska partierna har informerat omvärlden om detta, men det har hittills varit förgäves. Ännu är inte denna grymma etniska rensning fördömd med krav på rätten till återinflyttning för den kurdiska befolkningen. Det är av central betydelse att resolution 688 som antogs av FN:s säkerhetsråd 5 april 1991 aktiveras. I den uppmanas bl.a. den irakiska regimen att upphöra med all repression och förtryck av den kurdiska befolkningen. Vi anser det av stor vikt att den svenska regeringen fördömer denna etniska rensning samt försöker förmå andra länder och FN att göra detsamma och kräva rätten till återinflyttning för den kurdiska befolkningen.

Den irakiska regimens överträdelser i irakiska Kurdistan har varit omfattande och grymma. Under slutet av 1980-talet begicks hemska dåd mot den kurdiska civilbefolkningen genom fördrivning från stora landområden. De kurder som togs som gisslan av den irakiska regimen för att ett tag efteråt förklaras som spårlöst försvunna uppskattas till hela 182.000 personer. Denna fördrivningskampanj kulminerade 1988 och fick namnet Anfal. Flertalet frivilliga humanitära organisationer har betraktat den grymma aktionen som ett systematiskt folkmord. Vi anser att det är viktigt att Sveriges regering uppmärksammar detta, fördömer den irakiska regimen för dessa dåd och arbetar för att de ansvariga ställs inför rätta för sina brott mot mänskligheten vid Haags krigsförbrytartribunal.

Enligt resolution 986 från FN:s säkerhetsråd tilldelas den kurdstyrda delen av irakiska Kurdistan 13 procent av Iraks oljeinkomster för de grundläggande behoven för människorna där. Det är viktigt i händelse av ett upphävande av sanktionerna i Irak att kurderna även fortsättningsvis får denna procentandel fram till dess en politisk lösning kan uppnås mellan kurderna och centralmakten i Irak.

Genom allmänna och fria val valdes år 1992 ett kurdiskt parlament i irakiska Kurdistan. Det är viktigt att notera att det var första gången i historien som fria val hölls i området som alltid har styrts av envåldshärskare. Det kurdiska parlamentets första beslut blev att samma år förklara federalismen som grund för relationerna mellan styret i irakiska Kurdistan och centralmakten i Irak. Detta beslut erkändes givetvis inte av Saddam Husseins regim i Bagdad. Därefter har det kurdiska parlamentet vänt sig till det internationella samfundet och bett om såväl moraliskt som politiskt stöd för sitt beslut när det gäller federalismen. Vi anser att kurdernas beslut är i linje med folkrätten, som betonar vikten av respekten för folken och deras vilja. Att kurderna i Irak formellt sett fortfarande ses som en del av Irak ska inte förhindra att omvärlden uttalar sitt stöd för deras vilja. Därför anser vi att den svenska regeringen ska uttala sitt stöd för det kurdiska parlamentets beslut om federalism, samt arbeta för att förmå andra länder att göra detsamma.

Elanders Gotab, Stockholm 2001

Stockholm den 4 oktober 2001
Yvonne Ruwaida (mp)	Lars Ångström (mp)