Kurderna

Motion 1988/89:U524 av Eva Björne och Gullan Lindblad (båda m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89:U524

av Eva Björne och Gullan Lindblad (båda m)
Kurderna

Det finns uppskattningsvis 20 miljoner kurder. De bor i ett bergsland som
tillhör fem olika stater men de binds samman av språk, kulturell identitet
och andra nationella särdrag. Det flesta - ca 11 miljoner - finns i Turkiet, i
Iran ca 5 miljoner, i Irak ca 4 miljoner, i Syrien och Sovjetunionen finns ca
500 000 respektive 200 000 kurder. I varje land utgör de en förföljd och
förtryckt minoritet, dock tycks inte förtrycket vara så påtagligt i Syrien och
Sovjetunionen.

Vapenstilleståndet den 20 augusti 1988 i kriget mellan Iran och Irak
innebar för kurderna i Irak att de utsattes för en stor offensiv från sina
landsmän, Saddam Husseins soldater; ett anfall, som snarast syftade till
utrotning, med bl.a. kemiska stridsmedel.

Det finns uppgifter om att 100 000 kurder flydde till Turkiet och att
30 000 av dessa skickats vidare till Iran. I Turkiet finns många av flyktingarna
i tältläger i bergsområden där vinterkylan brukar vara hård.

Det är förvånande att Turkiet som påstår att det inte finns några kurder,
turkiskt språk eller ett Kurdistan tagit emot kurdiska flyktingar.

Vill Turkiet visa sin goda vilja, imponera med sin medmänsklighet på
Europa? Turkiets propåer om medlemsskap i EG har ju hittills avvisats. Ett
av de tungt vägande skälen har varit den turkiska regimens brott mot de
mänskliga rättigheterna.

Kurderna är i konflikt med sina hemländers regimer i Turkiet, Iran och
Irak. Under kriget mellan Irak och Iran uppstod även den situationen att
regimen i Irak stödde de iranska kurderna och regimen i Iran de irakiska
kurderna. Allianserna har säkert inneburit många problem för kurderna,
men de har gripit de halmstrån som funnits i en situation av förföljelse och
våld.

Historien visar att dessa två länder och andra makter som styrt området
legat i ständiga fejder med varandra. Kurderna och Kurdistan kom från
600-talet att lyda under kalifatet i Bagdad. Under 400 år islamiserades
kurderna, en smärtsam process kantad av många upprorsförsök. Hela 1500talet
fram till 1639 var Kurdistan krigsskådeplats för en kraftmätning mellan
det sunnitiska ottomanska väldet och det shiitiska persiska väldet. Fredsfördraget
mellan de två stormakterna innebar en gränsdragning rakt genom
Kurdistan som då bestod av många små kurdiska riken.

Uppkomsten av nationalstater i Europa påverkade också folken i det
osmanska väldet: armenier, kurder, turkar och araber. De fick stöd av
europeiska kolonialmakter som hoppades på egen vinning. Kurderna gjorde
under 1800-talet flera uppror. Sheik Obeidullah lyckades befria ett stort

område 1880-82 men slogs ned gemensamt av osmanska och persiska Mot. 1988/89

trupper. Det var det första upproret som strävade efter självständighet och U524

oberoende för hela Kurdistan.

Sevrés-fördraget 1920 efter första världskriget innebar ett officiellt erkännande
av de kurdiska självständighetssträvandena. Enligt detta skulle en
kurdisk stat bildas.

Tre år senare, 1923, undertecknades ännu ett fördrag i Lausanne, som
slutgiltigt skulle fastställa gränserna i det gamla ottomanska riket. Under de
tre år som gått hade turkarna vunnit segrar som givit dem en styrkeposition
vid förhandlingarna och någon kurdisk stat nämndes inte med ett ord i
Lausanne-fördraget. Kurdistan delades mellan Turkiet, Irak under brittiskt
mandat och Syrien under franskt; kurderna i Iran berördes inte. De nya
gränserna är de innanför vilka kurderna lever i dag. Kurderna i Sovjetunionen
är ättlingar till nomadstammar och en stor del ättlingar till
flyktingar som sökt sig bort från krig och förföljelse.

Kurdistan har stora naturtillgångar som olja, krom, zink, järn och uran.

Naturtillgångarna exploateras men inkomsterna investeras i andra delar av
de olika länderna. De kurdiska områdena är därför mer underutvecklade än
andra regioner och kurderna har en lägre inkomstnivå och levnadsstandard
än den övriga befolkningen i dessa länder.

Kurderna har gjort uppror gång på gång sedan 1920-talet. Upproren har
krossats av centralregeringarnas militärmakter. Både de som aktivt deltagit
i upproren och civilbefolkning har drabbats hårt.

Fredsförhandlingarna mellan Iran och Irak leds av FN, där även Sverige
är medlem. Om inte utvecklingen skall leda till en total katastrof för
kurderna måste FN medverka till en lösning där kurdernas rätt beaktas.

Fred, varaktig fred i denna del av världen kan endast uppnås om kurdernas
sak får en lösning.

Det är också synnerligen viktigt att få humanitär hjälp till kurderna och
att påverka regimerna i Irak, Iran och Turkiet så att de visar en större
respekt för kurderna.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen begär att regeringen internationellt agerar för att
kurdernas sak beaktas i fredsförhandlingarna mellan Iran och Irak,

2. att riksdagen begär att regeringen genom lämpliga organisationer
verkar för hjälpsändningar till kurdiska flyktingläger och byar,

3. att riksdagen begär att regeringen verkar internationellt för att
regimerna i Iran, Irak och Turkiet bättre skall respektera de mänskliga
rättigheterna.

Stockholm den 25 januari 1989

Eva Björne (m) Gullan Lindblad (m)

10