Kurderna

Motion 1989/90:U655 av Lars Werner m.fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:U655

av Lars Werner m.fl. (vpk)
Kurderna

Dem ingen talar om är ett uttryck som träffande beskriver vår civiliserade
världs engagemang för minst 25 miljoner kurders öde. Kurderna är världens
största folkgrupp utan egen stat, utan självbestämmande och utan grundläggande
mänskliga rättigheter. Kurderna slåss för sina liv i Irak, Iran och Turkiet.

På 230 000 kvadratkilometer turkisk mark lever 12,3 miljoner kurder - 24
procent av totalbefolkningen - under allt större förtryck. Diskriminerade
som bergsturkar lever de i sämsta tänkbara ekonomiska och sociala förhållanden.
Den turkiska regeringen försöker avnationalisera dem. Som vi
fick erfara feb. 1989 under en resa i turkiska Kurdistan kan de till och med
dömas till fem års fängelse för att ha en bok på kurdiska i sin ägo.

Den exploatering av Kurdistans naturtillgångar som inletts, har hittills inneburit
tvångsförflyttningar och ökat förtryck för kurderna i området. Striderna
mellan den av regeringen tillsatta regionguvenörens specialstyrka på
ca 70 000 man och den kurdiska organisationen PKK är intensivare än någonsin.
Undantagslagar råder i området och den förföljelse, mord och terror
som sker under regionguvernörens styre kan rubriceras som statsterrorism.

Det kurdiska området i Iran, 170 000 kvadratkilometer, är ockuperat av
250000 av regimens revolutionsgardister. Tusentals av de revolterande kurderna
har sett sig tvingade att fly till Iraks och Turkiets gränsområden,
många lever i ingenmansland.

De iranska ockupanterna drar sig inte för att ge de kurdiska barnen leksaker
med sprängdeg i. De skjutna kurdiska partisanernas huvuden spetsas på
medeltidens grymma vis på träspett och bärs genom byarna andra till varnagel.
Eller som skedde 1985 när man lyckats skjuta tre kurdiska ledare, man
skar ut deras hjärtan som sedan sändes till Khomeinis som gåva.

Under de senaste 15 åren har det funnits förhoppningar om självbestämmande
för de irakiska kurderna. De kurdiska organisationerna hade täta förhandlingar
om självstyre med regimen i Bagdad. Men för landets 4,5 miljoner
kurder (28 procent av totalbefolkningen) blev resultatet åter ett fiasko.

Tiotusentals kurdiska familjer deporterades till stora läger vid gränserna
till Saudiarabien och Jordanien. Genom bombningar, oftast med krigsgas,
biologisk och kemisk förgiftning, massavrättningar och deportationer har
man nu tömt ett mer än 30 kilometer brett område mot Turkiets och delar
av Irans gränser.

Den irakiske presidenten Saddam Husseins politik är att systematiskt Mot. 1989/90

bryta kurdernas dominans i irakiska Kurdistan, ett ca 75 000 kvadratkilome- U655

ter stort område för att i stället befolka området med araber. Projektet har
kunnat genomföras utan större protester från omvärlden.

Vpk anser att kurdernas mänskliga rättighetssituation i Turkiet, Iran och
Irak ska bli behandlad i FN:s mänskliga rättighetskommission.

De 900 000 kurderna i Syrien har lyckligtvis inte utsatts för samma förföljelse,
men deras kurdiska identitet uppmuntras inte heller.

I Sovjetunionen finns ca 350 000 kurder, flertalet bosatta i Armenien. De
lever i ekonomisk och kulturell trygghet, men den senaste tidens händelser,
väpnad konflikt mellan Armenien och Azerbajdzjan, innebär även för dem
svårigheter.

Allt sedan första världskrigets slut 1918 och de gränsdragningar som de
allierade stod för vid fredsfördraget i Lausanne 1923, har kurderna fört en
kamp för sin självständighet mot regimerna i Turkiet, Iran och Irak. Det är
en uppseendeväckande dålig beskrivning av orsakerna till Iraks förföljelse
av kurder som utrikesutskottet gör i sitt betänkande Mänskliga rättigheter
UU:5. I detta betänkande väljer man att ange orsaken till förföljelse enbart
som en bestraffning till följd av kurdernas agerande under kriget med Iran.

Utskottet uttalar även förhoppningar om att man i fredsförhandlingarna
mellan Iran och Irak skall ta upp kurdernas situation, detta ingår dock inte i
förhandlingsuppdraget, och om utskottets förhoppningar skall kunna infrias,
måste intiativ om detta tas i berörd instans i FN.

Vpk delar utskottets uttalade förhoppning och anser att en framställan
skall göras om att kurdernas situation skall ingå i förhandlingsuppdraget.

Utskottet anser att det torde bli svårt att väcka en bred opinion för den
kurdiska frågan i sin helhet i FN. Ingen fråga blir behandlad i FN om ingen
ställer förslagen. Att enbart beskriva kurdernas situation som en MR fråga
i varje land för sig anser vi inte vara tillräckligt och vi upprepar därför vårt
krav om att Sverige skall verka för att den kurdiska frågan i sin helhet kommer
upp till behandling i FN.

Sedan augusti 1988 befinner sig ca 35 000 irakiska kurder i tre flyktingläger
i Turkiet. De flydde undan bombattacker med kemisk gas. De har varken
flyktingstatus eller medborgarskap i Turkiet. De rubriceras av turkiska myndigheter
som tillfälliga gäster men behandlas som krigsfångar. De utsätts
ständigt för provokationer och påtryckningar för att förmås att återvända till
Irak.

Enligt turkisk press har ca 40 av de ca 2 000 som återvänt till Irak redan
avrättats.(Tidningen Cumhurriyat 3/10 -89.)Turkiska regeringen nekar flyktingarna
rätt till flyktingstatus.

Turkiska regeringen vägrar envist all hjälp av UNHCR, ICRC eller andra
biståndsorganisationer.Turkiska myndigheter stoppar hjälpsändningar till
flyktingarna från organisationer och enskilda. De turkiska myndigheterna
förföljer och arresterar kurder i Turkiet som visar sympati och försöker
hjälpa flyktingarna i lägren.Cirka 4 000 flyktingar bor illegalt i den turkiska
delen av Kurdistan.

Dessa flyktingars problem är förutom humanitära även politiska och
måste därför också behandlas som en del av den kurdiska frågan i stort. Vpk

anser att Sverige måste göra ytterligare ansträngningar för att påverka Turkiet
till en human behandling av dessa flyktingar.

I lägren finns hundratals handikappade och föräldralösa barn.För handikappade
barn bör rehabiliteringscentra upprättas, för de föräldralösa barnen
bör undersökningar göras om eventuella släktingar utanför lägren finns som
kan ta hand om dessa barn. Överdödligheten bland barnen i lägren är
mycket stor och ökar med den försvagning som hela tiden förvärras på grund
av bristfällig mat, köld och sjukdomar. Sverige bör även kunna ta emot ett
större antal av de av flyktingarna som uttalat att de vill komma hit, inom
ramen för flyktingkvoten.

Om ingen förändring av situationen för de kurdiska flyktingarna i de turkiska
flyktinglägren sker inom en snar framtid måste Sverige föra fram tanken
om att lägren ställs under FN:s direkta kontroll.

Den största utmaningen för kurderna är världens tystnad.Kritiska röster i
öst och väst engagerar sig för palestiniernas sak, för rumäniernas sak, för
kambodjanernas sak. Regeringar, massmedia, internationella organisationer
och enskilda världen över regerar och agerar medan det råder nästan
total tystnad om det kurdiska folkets existens, kamp och lidande. Mäter man
med olika mått? Och varför?

Efter folkens uppror och befrielse i Östeuropas länder har den senaste tiden
förts en intensiv debatt i svensk massmedia om vilka som på olika sätt
stött de nu störtade regimerna i dessa stater. Debatten har handlat om vänskapsbesök,
serafimerordnar och hälsningstal. Det stöd som är mest betydelsefullt
för ett land, som ger de största förutsättningar för landets regim att
överleva är goda handelsförbindelser. Därefter kommer enade internationella
påtryckningar och fördömanden.

Vårt lands handelsförbindelser med Turkiet, Iran och Irak har inte påverkats
av dessa länders brott mot mänskliga rättigheter, och handeln med länderna
växer snabbt. Vpk anser att en ökad handel med dessa diktaturer hjälper
regimerna att fortsätta folkförtrycket och föreslår därför att riksdagen
uttalar att handeln med Turkiet, Iran och Irak bör hållas på minsta möjliga
nivå.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige
i FN:s kommission för mänskliga rättigheter skall verka för att kurdernas
situation i Turkiet, Iran och Irak tas upp till behandling,

2. att riksdagen hos regeringen begär att Sverige skall ta intiativ till
att även kurdernas situation kommer att tas upp i fredsförhandlingarna
mellan Iran och Irak,

3. att riksdagen hos regeringen begär att Sverige skall verka för att
frågan om kurderna som ett folk blir behandlat i FN,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att fortsatta
intiativ behövs för att påverka Turkiet till en human behandling
av de irakiska kurderna i flyktinglägren,

5. att riksdagen hos regeringen begär intiativ till att verka för att

Mot. 1989/90

U655

9

rehabiliteringscentra för handikappade barn i lägren med irakiska
kurder i Turkiet upprättas i eller utanför Turkiet,

6. att riksdagen hos regeringen begär förslag i enlighet med vad i
motionen anförts angående föräldralösa barn i de irakiska flyktinglägren
i Turkiet,

[att riksdagen hos regeringen begär att ett större antal flyktingar
från lägren i Turkiet med irakiska kurder tas emot till Sverige inom
flyktingkvoten,1]

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att handeln
med Iran, Irak och Turkiet bör hållas på lägsta möjliga nivå.

Stockholm den 24 januari 1990

Lars Werner (vpk)

Berith Eriksson (vpk) Lars-Ove Hagberg (vpk)

Bo Hammar (vpk) Margo Ingvardsson (vpk)

Ylva Johansson (vpk) Bertil Måbrink (vpk)

Mot. 1989/90

U655

1 1989/90:Sf642

10