Kurderna

Motion 1992/93:U609 av Ingela Mårtensson och Olle Schmidt (fp)

Kurderna tillhör de äldsta folken i Mellersta Östern.
Sedan flera tusen år har de levt i ett geografiskt
sammanhängande område, som sträcker sig över flera
länder, nämligen östra Turkiet, norra Syrien, norra och
nordöstra Irak, nordvästra Iran samt enklaver i Armenien
och Azerbajdzjan.

Det är svårt att ange hur många kurder som bor i själva
Kurdistan. En vanlig uppskattning är 20 miljoner varav
cirka hälften i Turkiet, 6 miljoner i Iran, 3 miljoner i Irak, 1
miljon i Syrien och 500 000 i fd Sovjetunionen. Därtill finns
ca 100 000 kurder i Libanon och Jordanien samt 600 000 i
Europa samt USA, Kanada och Australien. I Sverige finns
ca 20 000 kurder.

I Kurdistan finns också andra etniska grupper och
minoriteter, som t.ex. assyrier, kaldéer, syrianer, armenier,
turkmener och araber.

Majoriteten kurder är sunnimuslimer, men det finns
också shiiter, kristna, judar och jezidier.

Kurderna ser sig själva som en särskild etnisk grupp med
ett eget språk, ursprung, historiska erfarenheter, kultur och
i viss utsträckning ett gemensamt öde och gemensamma
strävanden.

Genom tillkomsten av de nya staterna Syrien, Turkiet
och Irak efter första världskriget splittrades Kurdistan.
Kurdernas kamp för oberoende kunde inte längre
samordnas utan tog sig olika uttryck i dessa länder.
Dessutom varierade förtrycket mot kurderna från ett land
till ett annat.

Kurderna i Turkiet

Sedan 30-talet har de turkiska kurderna utsatts för en
massiv turkifieringskampanj, som har fortsatt ända tills
idag, i form av stora deportationer, bosättningar av turkar i
Kurdistan, assimilering av kurdiska barn genom att sätta
dem i turkiska internatskolor, hårt förtryck och till och med
massakrer.

Deras språk och existens har förnekats. Bergsturkar blev
den officiella beteckningen. Den kurdiska kulturen
integrerades i den turkiska. Den turkiska staten dömde
området till avsiktlig underutveckling för att legitimera sin
nationalistiska ideologi av överhöghet.

Våldet trappades upp under förra året. Militären
genomförde rena massakern mot civilbefolkningen i Sirnak
den 19 augusti 1992. Många journalister har mördats och
parlamentariker från området är hotade till livet. Amnesty
International rapporterar ständigt om brott mot mänskliga
rättigheter. Dessa övergrepp måste tas upp i FN och den
europeiska säkerhetskonferensen (ESK).

Kurder i Irak

Irakiska regeringar har ömsom försökt krossa den
kurdiska motståndsrörelsen, ömsom förhandlat med
kurderna.

I mitten på 70-talet inledde Irak en omfattande
deportationsvåg från gränsområdena i irakiska Kurdistan
parad med förstörelse av kurdiska byar och mindre städer.
En yta lika stor som Libanon tömdes helt på sin kurdiska
befolkning, speciellt längs gränserna mot Iran, Turkiet och
Syrien.

1985 inleddes en ny grym förföljelse av kurder. 4000 byar
och 20 medelstora städer förstördes. Mellan april 1987 och
september 1988 användes vid 60 olika tillfällen kemiska
vapen mot kurderna. Den mest kända och omfattande var
gasbombningen av Halabja 16 mars 1988.

Efter Gulfkriget gjorde kurderna uppror mot regimen i
Bagdad och många tvingades på flykt. Genom FNs
ingripande har dock kurderna kunnat återvända och
etablera ett självständigt område med eget parlament.

Befolkningen i irakiska Kurdistan är föremål för såväl
blockaden av FN mot hela Irak som blockaden från Saddam
Husseins regim. Det innebär stora brister vad gäller
nödvändiga livsmedel och energi. Det är ytterst angeläget
att blockaden i det kurdiskt kontrollerade området hävs så
att de kan importera och exportera produkter och få igång
ekonomin.

Det är också viktigt att FN inte lämnar den kurdiska
säkerhetszonen förrän det finns garantier att Iraks regim
respekterar kurdernas självbestämmande.

Kurderna i Iran

Kurderna i Iran har förföljts under många år bortsett
från korta perioder med självbestämmande. 1989 verkade
den iranska regimen villig att förhandla med det ledande
kurdiska partiet (KDPI) om kravet på självstyre. Men det
visade sig vara en fälla för att mörda partiets
generalsekreterare.

När det gäller respekten för mänskliga rättigheter i Iran
så är den mycket bristfällig vad avser hela befolkningen.
Kurderna som för en väpnad kamp för självständighet är
speciellt utsatta.

Kurderna i Syrien

Under en kort tid i mitten av 50-talet tilläts inofficiellt
kurdisk kulturell och politisk verksamhet. På 60-talet
inleddes en omfattande arabisering av kurdiska områden
genom att tömma gränsområdet mot Turkiet och Irak på
kurdiska byar och flytta in araber i deras ställe. Samtidigt
berövades ca 100 000 kurder sitt syriska medborgarskap. I
stället fick de flyktingstatus och förnekades alla
medborgerliga rättigheter.

På senare tid har kurdernas situation förbättrats. Deras
politiska och kulturella rättigheter är visserligen inte
formellt erkända men viss kurdisk verksamhet tolereras
ändå. Arabiseringspolitiken har stoppats, kurdiska ledare
har släppts ur fängelset och en del kurder har återfått sitt
medborgarskap.

Men vissa kurder har fortfarande inget medborgarskap,
vilket leder till att även deras barn blir statslösa. Det måste
bli en internationell press på Syrien att ge dessa människor
deras självklara rätt till medborgarskap.

Fred i Mellersta Östern

Genom Gulfkriget fokuserades mer än tidigare världens
uppmärksamhet på behovet av en global lösning på alla
konflikter i Mellersta Östern. Nu pågår en fredskonferens
mellan Israel och de arabiska staterna inklusive
palestinierna. Däremot finns inte den kurdiska frågan på
dagordningen. Varje fredlig lösning för Mellersta Östern
kommer att vara otillräcklig så länge de inblandade
parterna inte finner en lösning på denna fråga.

Det internationella samhället måste arbeta för att
kurdernas mänskliga rättigheter respekteras. Det gäller bl
a: rätt till liv slut på tortyr och inhuman behandling
yttrandefrihet rätt till egen kultur, inklusive språk och
undervisning i folkets historia.

Sverige bör driva dessa frågor internationellt, t ex i den
europeiska säkerhetskonferensen (ESK) och FN.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om brott mot kurdernas mänskliga
rättigheter,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen til känna
vad i motionen anförts om blockaden i irakiska Kurdistan,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om syriska kurders rätt till
medborgarskap,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den kurdiska frågans roll i
fredsprocessen i Mellersta Östern.

Stockholm den 21 januari 1993

Ingela Mårtensson (fp)

Olle Schmidt (fp)