Kurdernas situation

Motion 1990/91:U634 av Inger Koch och Eva Björne (m)

Det kurdiska folkets kamp för frihet och mänskliga
rättigheter har pågått i flera hundra år. Kurderna har varit
och är än i dag ett jagat folk. Allt sedan första världskrigets
slut och det ottomanska imperiets fall har de utsatts för
ohyggliga tragedier. Hundratusentals kurder har
tvångsförflyttats från sina hem, utsatts för folkmord och
massarresteringar.

I de bergiga gränstrakterna mellan Turkiet, Iran och
Irak -- det område som traditionellt betecknas som
Kurdistan -- lever i dag mellan 20 och 25 miljoner kurder.
Då Turkiet inte erkänner existensen av en kurdisk minoritet
utan i stället talar om bergsturkar, är antalet bofasta kurder
i detta område svårt att beräkna. Dessutom finns det något
hundratusental kurder i det sovjetiska Kaukasien och i
nordöstra Syrien.

Kriget mellan Irak och Iran innebar en tragedi även för
den kurdiska minoriteten. Iraks användande av kemiska
stridsmedel mot den egna civila kurdiska befolkningen och
mot försvarslösa kvinnor och barn väckte omvärldens
avsky.

Trots fördömande uttalanden från många av världens
länder har Irak fortsatt sina aktioner mot sin kurdiska
befolkning. Bombningarna av kurdiska byar har fortsatt
och tvångsförflyttningar av stora grupper av kurder
förekommer fortfarande. Den irakiska regimen fortsätter
sina ansträngningar att utplåna den kurdiska befolkningens
särart.

Även i Turkiet lever den kurdiska befolkningen under
svåra förhållanden. Eftersom Turkiet inte erkänner den
kurdiska minoriteten är kurderna förbjudna att använda sitt
eget språk och sin egen religion. Kurdernas nationella,
kulturella och mänskliga rättigheter har förtryckts.

De tiotusentals flyktingar, som flytt till Turkiet på grund
av irakiska arméns bombningar, lever fortfarande under
mycket svåra förhållanden i flyktinglägren.

Trots påpekanden från enskilda länder och olika
hjälporganisationer om den inhumana behandlingen av
flyktingar har den turkiska regeringen ännu inte förbättrat
situationen i lägren.

Sverige bör fortsätta att genom bidrag till enskilda
organisationer försöka förbättra de kurdiska flyktingarnas
svåra situation i flyktinglägren både i Turkiet och Iran.

Att kurdernas mänskliga rättigheter inte respekteras i de
länder där de i dag lever, kan inte accepteras. Kurdernas
rätt att fritt leva och verka och att fritt få utöva sin kultur i
sina hemländer och i exil måste respekteras.

Sverige måste fortsätta att verka för att kurdernas
mänskliga rättigheter tas upp till behandling i FN och att
förmå de länder där kurderna lever att respektera deras
medborgerliga fri- och rättigheter. Sverige bör också ta alla
tillfällen i akt att främja kurdernas mänskliga rättigheter
såväl i internationella organ som i bilaterala kontakter med
berörda länder.

Sverige bör också i FN:s kommission för de mänskliga
rättigheterna ta upp frågan om de kurdiska
minoritetsgruppernas utsatta situation i deras hemländer
och kränkningarna av deras mänskliga rättigheter.

När en ny fredsordning, som omfattar Mellanöstern och
syftar till att åstadkomma fred och demokratisk utveckling
i hela regionen, kommer upp till diskussion, bör även den
kurdiska frågan finnas med på dagordningen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige skall verka för att
kurdernas situation tas upp till behandling i FN,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige skall verka för att
kurdernas mänskliga rättigheter tas upp till behandling i
FNs kommission för mänskliga rättigheter.

Stockholm den 23 januari 1991

Inger Koch (m)

Eva Björne (m)