Kvarterspoliser för parkeringsövervakningen

Motion 1992/93:T416 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd)

Det finns tre olika regelsystem för felparkeringar. I
vägtrafikkungörelsen finns ett rent straffrättsligt förfarande
som omfattar trafikfarliga parkeringar. Lag om
felparkeringsavgift, felparkeringslagen, anses inte
straffrättslig till sin natur utan omfattar s k
offentligrättsliga parkeringar, dvs parkeringar som
sker på gatumark. Lag om kontrollavgift vid olovlig
parkering, kontrollavgiftslagen, omfattar den s k
tomtmarksparkeringen. I lag om kommunal
parkeringsövervakning finns bestämmelser om kommunala
parkeringsvakter. Vidare finns bestämmelser om flyttning
av fordon.

Enligt felparkeringslagen får parkeringsanmärkning
meddelas av polisman eller av sådan parkeringsvakt som
avses i lagen om kommunal parkeringsövervakning.

Kontrollavgiftslagen ger rätt för en markägare som
upplåter ett område för parkering, t ex
mot erläggande av parkeringsavgift, eller förbjuder
parkering inom området att under vissa förutsättningar ta
ut en kontrollavgift om ett fordon parkerats inom området
i strid mot förbud eller villkor som han har beslutat.

Åklagarutredningen -90 har i sitt betänkade Ett
reformerat åklagarväsende (SOU 1992:61) redovisat siffror
på antalet lappningar av olika slag. Under 1990 utfärdades
ca 1 800 000
parkeringsanmärkningar enligt felparkeringslagen
och ca 1 000
000 kontrollavgifter, varav ca 250 000
utfärdades av de kommunala parkeringsbolagen i
Stockholm, Göteborg och Malmö.

Åklagarutredningen föreslår i sitt betänkande att såväl
polisens som åklagarnas befattning med ärenden om
felparkeringsavgift upphör och ärendena överförs till
kommunerna. Åklagarutredningen menar att reglerna för
handläggningen av felparkeringsavgifter så långt möjligt
bör överensstämma med de regler som gäller för ärenden
angående kontrollavgifter, vilka kommunerna redan i dag
handlägger självständigt. Sanktionssystemet bör därför
göras gemensamt för gatumarks- och tomtmarksparkering.

Ny Demokrati menar att åklagarutredningen med sitt
förslag är ute på farliga vägar, särskilt om man vill
upprätthålla rimliga krav på rättssäkerhet och förhindra att
kommunerna gör förtjänster på hanteringen, dvs går med
vinst.

Istället bör man man gå åt motsatt håll, nämligen att föra
över den offentligrättsliga parkeringsövervakningen från
parkeringsvakter till polisen, kvarterspoliser, vilket dels
skulle medföra ökad rättssäkerhet, dels ge en betydligt
rimligare omfattning i fråga om antalet
parkeringsanmärkningar, dels innebära en förbättrad
trafiksituation för bilisterna, dels motverka den omfattande
s k
okynneslappning som ju uppenbarligen syftar till att ge
vinster och inkomster åt kommunen -- vars verkliga natur är
ett slags straffskatt på de redan hårt prövade bilisterna.

Det kan också finnas anledning att överföra beivrandet
av felparkeringar på tomtmark som upplåts av det
allmänna, stat och kommun, till kvarterspolisen. För sådan
polistjänst kan det vara rimligt att markägaren betalar
särskild ersättning. Självfallet får polisverksamhet som
innebär ingripande mot felparkerare o dyl
eller annan indrivningsverksamhet som har
parkerade bilar till föremål inte bedrivas i vidare omfattning
än att verksamheten kan bekostas med de indrivna medlen
och alltså inte medföra någon kostnad för skattebetalarna
eller vinst för stat, kommun eller annat rättssubjekt. En
sådan självkostnadsprincip bör gälla all
parkeringsövervakning som handhas av det allmänna.

Det sagda leder till att verksamheten med kommunala
parkeringsvakter, lapplisor, bör upphöra.
Parkeringsövervakningen på gatumark bör föras över till
polismyndigheten. Förutsättningarna för stat och kommun
att köpa tjänsten parkeringsövervakning av
polismyndigheten bör utredas. Det kan finnas anledning att
utsträcka ett sådant utredningsuppdrag till att jämväl
omfatta utbjudande av övervakningstjänsten till privata
fastighets- och markägare, inklusive kommunala
bostadsbolag.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att upphäva behörigheten för
kommunala parkeringsvakter enligt felparkeringslagen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att kvarterspoliser anförtros den
offentligrättsliga parkeringsövervakningen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att skapa förutsättningar för polis
att sköta parkeringsövervakningen på tomtmark och annan
mark som ägs av stat eller kommun,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utreda förutsättningarna för
polis att sköta parkeringsövervakning åt andra rättssubjekt
än stat och kommun,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att det allmänna måste följa
självkostnadsprincipen för parkeringsövervakningen.

Stockholm den 20 januari 1993

Ian Wachtmeister (nyd)

Kenneth Attefors (nyd)

Karl Gustaf Sjödin (nyd)

Ulf Eriksson (nyd)

Richard Ulfvengren (nyd)

John Bouvin (nyd)

Harriet Colliander (nyd)

Arne Jansson (nyd)

Max Montalvo (nyd)