Kvinnojoursverksamheten

Motion 1998/99:So280 av Elisabeth Fleetwood och Maud Ekendahl (m)

Det är nu cirka tjugo år sedan de första kvinnojourerna
startade. Under dessa tjugo år har kvinnojourerna kunnat
erbjuda utsatta kvinnor och deras barn en fristad i ofta
mycket hotfulla situationer.

Under senare tid har kvinnojoursverksamhetens företrädare kunnat notera
en försämring av kommunernas syn på behovet av dessa.

Det föreligger en klar tendens till minskning av det kommunala stödet,
ibland med hänvisning till den kommunala socialtjänsten. Synpunkter från
kommunalt håll på såväl verksamheten som sådan som på öppethållande-
tider, prioriteringar av olika slag m.m. har registrerats.

Man har t.o.m. fört fram tankar på att inordna kvinnojourerna i övrig
kommunal verksamhet med påföljande anmälnings- och uppgiftsskyldighet.

De sistnämnda kraven bryter helt mot den anda i vilken kvinnojouren skall
och kan bistå förföljda, misshandlade och i övrigt utsatta kvinnor.

Kvinnors integritet är här av den allra största betydelse.

Kvinnorna borde enligt vår mening inse jourverksamhetens betydelse,
deras ibland "udda" sätt att arbeta samt stödja dem ekonomiskt.

Hemställan

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts om
kvinnojourernas fortlevnad samt behovet av deras samhälleliga insatser i
enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 23 oktober 1998

Elisabeth Fleetwood (m)

Maud Ekendahl (m)