Kvinnolönerna inom den statliga sektorn

Motion 1989/90:A810 av Gunilla André (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:A810

av Gunilla André (c)

Kvinnolönerna inom den statliga sektorn

Vid varje anställningsförfarande till offentliga tjänster togs tidigare hänsyn
både till skicklighet och förtjänst. Lämplighet för arbetsuppgifterna och tidigare
tjänsteår vägdes samman.

Inriktningen av den statliga anställningspolitiken är numera att skicklighetskriteriet
skall väga tyngst. Senaste exemplet är förslaget att alla ordinarie
domare skall tillsättas efter en skicklighetsbedömning.

Vidare skall de statliga löneplanerna ersättas med marknadsanpassat, individuellt
lönesystem. Därigenom skall det bli lättare att konkurrera med
den privata sektorn om duktiga medarbetare.

Givetvis är det viktigt att den offentliga sektorn har möjlighet rekrytera
människor med de bästa förutsättningarna att göra ett bra arbete. Dock finns
det anledning att följa utvecklingen mycket noggrant och vara medveten om
risken för kvinnodiskriminering.

Bedömningen av skicklighet görs mestadels efter referenser från tidigare
arbetsgivare eller andra som känner den sökande väl. En kvinna som driver
en egen uppfattning, i stället för att smälta in i det förhärskande manliga
mönstret, får inte sällan ord om sig att vara besvärlig att samarbeta med. Hos
en manlig sökande hade omdömet kanske varit principfast.

Vi vet att flera egenskaper som hos män anses positiva bedöms negativa
för en kvinna. Det ligger i farans riktning att män, som skall avgöra kvinnors
lämplighet för en tjänst, gör det utifrån traditionellt manliga omdömen.

Lika subjektiva värderingar kan självfallet vara vägledande då individuella,
marknadsmässiga löner skall tillämpas. Unga män, som enligt mångas
uppfattning inte bör ta sitt barnomsorgsansvar, är mer eftertraktade än unga
kvinnor på arbetsmarknaden. Chefen avgör hur många tusenlappar extra i
månaden det är värt att locka till sig eller hålla kvar en medarbetare.

Risken finns att redan anställda kvinnor som ofta är mer lokalt bundna
och känner solidaritet mot arbetsplatsen, blir förlorarna i lönematchen. De
nyanställda blir då vinnarna.

Sista hälften av åttiotalet ökade löneskillnaderna mellan kvinnor och män.
Det visar flera forskningsresultat. Under nittiotalet kan denna trend fortsätta
och förstärkas genom såväl anställningsförfarandet som den marknadsmässiga
och individuella lönesättningen inom den offentliga sektorn. För att

Mot.

1989/90

A810-815

1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr A810-815

i någon mån förhindra att så sker bör utvecklingen av kvinnolönerna inom
den statliga sektorn följas noga och analyseras. Utfallet bör på lämpligt sätt
redovisas för riksdagen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär redogörelse och analys av kvinnolönernas
utveckling inom den statliga sektorn.

Stockholm den 23 januari 1990

Gunilla André (c)

Mot. 1989/90
A810

2