Kvinnor i glesbygd

Motion 1992/93:A405 av Britta Bjelle (fp)

Idag bor i Norrbotten ca 35 000 personer i åldern 16-24
år. Vid sekelskiftet år 2000 kommer det antalet att ha
minskat till ca 27 000. Under samma period ökar antalet
personer äldre än 65 år. Samtidigt som antalet ungdomar
snabbt minskar så ökar utflyttningen, framför allt av flickor.
Sedan 1968 har antalet kvinnor i åldern 20-24 år minskat
med mellan en och fem procent årligen till följd av ett
negativt flyttningsnetto.

För att behålla och utveckla ett levande inland måste
kvinnornas flykt därifrån motverkas. Det måste till ett brett
arbete där det väsentliga är ett kvinnoinriktat synsätt som
stärker flickors och kvinnors ställning och möjligheter i
inlandet. Traditionellt sett har kvinnorna varit starkt
beroende av sina män och deras ekonomi; sett i ett
nationellt perspektiv har detta förhållande förändrats under
de senaste årtiondena. Kvinnornas andel på
arbetsmarknaden har ökat successivt men de regionala
skillnaderna är stora. I perifera regioner är det gamla
mönstret mera utbrett. Det har visat sig att i samhällen med
arbetsbrist återfår kvinnorna sin underordnade ställning
och ställer sig utanför arbetsmarknaden. De avstår ifrån att
konkurrera med männen om arbetstillfällena. I en studie av
kvinnans ställning i utbildning och arbete har visats att
kvinnorna i Stockholm har landets högsta förvärvsfrekvens
medan kvinnorna i Norrbotten har den lägsta. Av det kan
man möjligen dra slutsatsen att livsstilen i Norrbotten är
mer anpassad till männen än till kvinnorna. Till detta måste
man också lägga värderingsmönstret som inte tillåter
kvinnan att ha en högre position i yrkeslivet än sina resp.
män. För kvinnor i perifera områden är detta ett allvarligt
dilemma eftersom deras karriärvägar är betydligt färre än i
storstadsområdena.

I studien Högskoleutbildning i ett lokalt perspektiv har
Ulla Blomquist visat att av de som genomgått
högskoleutbildning förlagd till Kiruna var
flyttningsbenägenheten efter studierna större hos
kvinnorna än hos männen. Av männen var det mindre än
5% som flyttade efter studierna medan 30% av kvinnorna
flyttade. En trolig förklaring var att kvinnorna upplevde det
svårare att efter studierna få adekvat arbete. Förutom
kvinnors allmänna svårigheter har det dessutom visat sig att
de som ändå utbildar sig och vill arbeta har svårt att göra sig
gällande på arbetsmarknaden utanför storstäderna.

För Folkpartiet liberalerna är det viktigt att tillvarata
och behålla den viktiga resurs som kvinnorna i Norrbottens
inland utgör. För att åstadkomma detta krävs att
förutsättningar för kvinnorna där förbättras. Det kan ske
genom förbättring av de allmänna betingelserna -- i
utbildning, fritidsliv, kulturellt utbud bl.a. Det kan ske
genom att stimulera till egenföretagande, och då inte bara
i traditionella kvinnoyrken som sömnad, vävnad, keramik,
utan även inom den i dessa bygder ofta väl utbyggda
offentliga sektorn. Service, vård och omsorg är
verksamhetsområden där kvinnors erfarenhet, kunskap och
kompetens finns att tillgå i riklig mängd och kan bli en
utmärkt grund för kvinnligt företagande. Erfarenheten
visar att många kvinnor inom vård och omsorg gärna tar
chansen att bli privat anställda eller egna företagare. Att
hjälpa och stödja dem, att undanröja hinder för att de ska
kunna bli entreprenörer inom vård, service och omsorg,
driva servicehus, vårdhem, gruppbostäder, barnomsorg,
kan vara ett sätt att hålla kvar och kanske även locka
tillbaka flyktande kvinnor.

Det är viktigt att stärka förutsättningarna för kvinnor att
leva och verka i Norrbottens inland. För ett mer
kvinnorinriktat synsätt inom olika samhällsområden behövs
insatser från utbud av utbildning, fritid och kultur, till
stimulanser till entreprenörskap inom vanliga
kvinnoområden och även inom den offentliga sektorn.

Glesbygdsdelegationen har fått i uppdrag att utarbeta ett
program på temat Kvinnor på landsbygd i glesbygd. Tyvärr
har detta program ej presenterats ännu.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att skapa bättre förutsättningar
för kvinnor/flickor att verka och leva i Norrbottens inland.

Stockholm den 14 januari 1993

Britta Bjelle (fp)