Kvinnor och jämställdhet

Motion 1989/90:A811 av Margareta Winberg m.fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90: A811

av Margareta Winberg m.fl. (s)
Kvinnor och jämställdhet

Kvinnors arbetsmarknad

Den svenska arbetsmarknadens redan tidigare starka könsuppdelning tenderar
till att bli än mer markerad. Inte bara så att män dominerar inom de flesta
yrkesområden utan också genom att den offentliga delen av arbetsmarknaden
blir allt mer kvinnlig och den privata allt mer manlig.

Fortfarande är kvinnor oftast hänvisade till de enkla och okvalificerade
arbetsuppgifterna. Detta är oavsett om det handlar om industriverksamhet,
arbete inom den offentliga sektorn eller den privata service- och handelsverksamheten.

Kvinnors arbete innebär små eller obefintliga möjligheter att påverka arbetets
utformning och innehåll. Därtill kommer att mycket av kvinnornas
arbetstid är förlagd till obekväm tid, på kvällar och nätter. Dessutom saknas
inom många arbetsområden möjlighet till personlig utveckling i arbetet. En
orsak till detta kan vara att det saknas personalutbildning, personalutvecklingsplaner
m.m. inom många arbetsområden. En annan orsak kan vara att
företagen fortfarande inte räknar med kvinnor som stabil arbetskraft.

Kvinnornas arbetstider är i allmänhet mycket fasta. Arbetstidens utformning
ger små möjligheter till anpassning utifrån kvinnans behov. Den gemensamma
sektorns uppbyggnad har i huvudsak skett i form av deltidstjänster.
När kvinnorna, i en större omfattning, började gå ut på arbetsmarknaden
var deltidstjänster en förutsättning, då det var självklart att kvinnan hade
huvudansvaret för hem och barn. Detta får till följd att kvinnorna nu blir
partiellt arbetslösa då de vill ha längre deltid eller heltid. Många arbeten är
också så fysiskt och psykiskt tunga att kvinnorna helt enkelt inte orkar med
ett heltidsarbete. Fortfarande är det kvinnorna som svarar för den ojämförligt
största delen av arbetet i hem och familj.

Kvinnors arbetsmiljö är ofta monoton och belastande. Detta medför ofta
allvarliga fysiska och psykiska skador och sjukdomar. Inte sällan drabbas
unga kvinnor inom hem-, sjuk- och åldringsvården redan efter korta anställningstider
av men för livet.

På många orter är utbudet av arbete för kvinnor snävt och begränsat. Av
traditionella skäl är det fortfarande ovanligt att familjen flyttar till följd av
kvinnans deltids- eller heltidsarbetslöshet.

Den svenska arbetsmarknaden domineras av manligt tänkande och hierar

kiskt uppbyggda organisationsstrukturer. Dessa tar illa till vara kvinnornas Mot. 1989/90

kompetens. De svarar dessutom dåligt för kvinnornas behov av en arbetsor- A811

ganisation som utgår från ett kvinnligt arbets- och synsätt.

Kvinnors arbete är inte bara fysiskt och psykiskt betungande, det är dessutom
oftast sämre betalt. Fortfarande har kvinnorna mellan 74-90 % av
männens lön då skillnader i ålder, utbildning och erfarenhet räknats bort.

Dessa löneskillnader fortsätter inte längre att minska som tidigare under
1980-talet. I stället ökar de. Deltidsarbetet leder också till en dålig pensionsuppbyggnad
som gör att kvinnorna hela livet blir beroende av någon annans
ekonomi för sin försörjning.

Kvinnornas bristande fackliga och politiska inflytande har lett till att kvinnornas
problem och behov aldrig riktigt kommit till uttryck i uppbyggnaden
av den svenska arbetsmarknaden. Det blir allt vanligare att tala om kvinnorna
som 1980-talets stora förlorare i arbetslivet.

Denna utveckling tillsammans med de många kvarvarande traditionella
hindren för kvinnors arbete menar vi måste ägnas särskild uppmärksamhet.

Arbetsmarknadsdepartementet måste ges i uppdrag att undersöka kvinnornas
totala situation på svensk arbetsmarknad.

Kvinnornas särskilda behov och önskemål skall kartläggas inom bl.a. områdena

- arbetsmiljö

- arbetsorganisation

- förmåga och förutsättningar för arbete

- arbetstider

- ekonomi, inklusive löner och statistik

- utbildning m.m.

Denna kartläggning skall sedan läggas till grund för åtgärder som på 1990talet
gör män och kvinnor till likaberättigade parter på den svenska arbetsmarknaden.

Barnomsorgen

En viktig förutsättning för kvinnors yrkesarbete är en väl fungerande barnomsorg.
Tillgången till barnomsorgen skall svara mot behoven. Den skall
också ha en sådan kvalitet att föräldrarna kan uppfatta den som ett bra komplement
till föräldrarnas ansvar för barnens trygghet och utveckling.

Rätten till barnomsorg anser vi skall läggas fast i lag. Denna lagstiftning
skall gälla daghem, familjedaghem, deltidsförskola från 4 år samt öppen förskola.

Barnomsorg måste även finnas för de föräldrar som på grund av sitt yrke
arbetar kvälls- och nattid.

För att garantera en hög kvalitet i barnomsorgen måste tillräckliga resurser
ställas till förfogande för grundutbildning och fortbildning av personalen.

En aktiv personalpolitik där personalens kunskaper och erfarenheter tas tillvara
är den bästa garantin för tillräcklig personaltillgång. Det är viktigt att
allt arbete med barn anses ha ett högt värde och har en lön därefter.

En annan viktig del i utvecklingen av barnomsorgen är föräldrarnas rätt

4

till inflytande. Denna rätt måste komma alla föräldrar till del, inte bara de Mot. 1989/90

som har yrken som medger flexibla arbetstidsuttag. En sådan rätt till ledig- A811

het skall också skrivas in i lag.

Föräldraförsäkringen

En viktig förutsättning för föräldrarnas förvärvsarbete är föräldraförsäkringen.
Den 1 juli 1990 byggs den ut med ytterligare tre månader till 15 månader
för att den 1 juli 1991 vara utbyggd till 18 månader. Männens roller
måste förändras. En väg till förändring är genom kontakt med barnen. Det
handlar inte då bara om att barnen behöver sin pappa, utan också om att
män behöver sina barn. I dag är det 29 % av papporna som tar ut ledighet
under barnets två första år. Totalt tar de dock bara ut 6 % av det totala antalet
dagar.

Vår slutsats är att vid fullt utbyggd föräldraförsäkring, 18 månader,tre månader
skall garanteras pappan.

Den ojämlika fritiden

Mångå kvinnor saknar i hög grad s.k. fri tid. Ofta går de direkt från slitsamma
yrkesarbeten till lika många eller flera timmars arbete i hemmet eller
till andra sociala frivilliga arbetsuppgifter. Det större antalet sjukdagar
som redovisas för kvinnor har sin grund i de allt vanligare arbetsskadorna
men de är sannolikt också en följd av den ojämlika arbetsbelastningen.

Det är ingen tillfällighet att det är kvinnorna som starkast för fram kravet
på en 6 timmars arbetsdag/30 timmars arbetsvecka med en förläggning för
så många som möjligt på dagtid, måndag till fredag. Männens fritid är ofta
utformad på ett sådant sätt att en arbetstidsförkortning uppfattas som mer
meningsfull om den kan tas ut som en fyra dagars vecka eller som längre
semester.

Arbetstidskommittén förslår i sin modell till ny arbetstidspolitik att vi skall
gå över till att låta årsarbetstiden utgöra en norm. Utredningen menar att
genom en budgetering av arbetstiden skall arbetstidsscheman fastställas årligen.

Då många kvinnor i dag saknar reella möjligheter till inflytande över sin
individuella arbetssituation är det också svårt att få ett inflytande över arbetstidens
förläggning på det sätt som arbetstidsutredningen redogör för.

Med stor sannolikhet kommer då kvinnorna fortsätta att vara 90-talets förlorare
också inom arbetstidsområdet.

Det är således inte bara kvinnornas behov av jämställdhet i arbetslivet
utan också ett behov av mer jämställda förutsättningar för att klara arbetet
i familjen och en möjlighet till en jämställd rätt till fritid liksom kvinnornas
bristande möjligheter till inflytande som ligger till grund för kvinnornas krav
på en generellt förkortad arbetstid.

Sexuellt kvinnoförtyck

Det kvinnoförtryck som fortfarande 1990 finns finner sitt yttersta uttryck i
pornografi, prostitution, kvinnomisshandel, våldtäkt, sexuella övergrepp på
barn och könsdiskriminerande reklam.

1* Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr A810S15

Ett viktigt medel i kampen mot föreställningen att mannen äger kvinnan, Mot. 1989/90

att han kan bestämma över henne och tvinga henne även med våld, är att vi A811

bildar opinion mot pornografins skadliga verkningar.

Orsaken till prostitutionen är sammansatt. Det är ytterst angeläget att vi
sätter in resurser till sociala insatser mot prostitution. Det är viktigt att detta
arbete blir långsiktigt och kontinuerligt.

Våldtäktsbrotten är det mest kränkande uttrycket för förtryck av kvinnor.

Det är av största vikt att vi klart visar att våldtäkt aldrig kan rättfärdigas vare
sig offret intar en passiv attityd genom medvetslöst tillstånd eller mannen
har en annan kulturell bakgrund. Grunden för samlag eller andra sexuella
handlingar skall utgå från att två likaberättigade parter ger ett ömsesidigt
tillstånd till handlingen. En man/kvinna kan aldrig ges ensidig rätt att bestämma
sexuellt över någon annan.

Straff i kombination med vård måste bli effekten för förövaren samtidigt
som offret ges allt det stöd hon/han kan behöva i sin situation. Det är viktigt
att utbilda all den personal som kommer i kontakt med offren. Personal
inom sjukvården, polisen, domstolarna, socialtjänsten m.m.

Kvinno- och mansjourer finns på allt fler orter i Sverige. Det är viktigt
att dessa ges ekonomiska och praktiska förutsättningar för sitt arbete. Nya
former för kontakt, stöd och hjälp för enskilda eller familjer kan finnas i utveckling
av särskilda barn- och familjejourer.

Ett annat uttryck för kvinnoförtrycket ligger i den alltmer vålds- och sexfixerade
reklamen.

Värnpliktstiden borde tas till vara för att nå ut till pojkarna med information
och samtal om sexualitet och samlevnad. I detta sammanhang skall samtal
om pornografin och prostitutionen och dess verkliga orsaker och effekter
ingå.

Det finns en rad åtgärder man kan vidtaga för att stärka kvinnornas ställning.
Vi vill peka på några konkreta exempel:

- 3 månader av den fullt utbyggda föräldraförsäkringen till papporna,

- lagstiftning som ger alla barn från 1 1/2 år en plats i förskolan,

- sex- och samlevnadsutbildning för värnpliktiga,

- insatser mot prostitution,

- utbildning inom området kvinnoförtryck för personal inom sjukvården,
polisen, domstolarna, socialtjänsten, kriminalvården m.m.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en kartläggning av kvinnornas situation och önskemål
i arbetslivet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att stärka kvinnors ställning.

6

Stockholm den 24 januari 1990
Margareta Winberg (s)

Maj Britt Theorin (s)

Ulla Pettersson (s)

Mot. 1989/90
A811

Ingegerd Sahlström (s)

Maj-Inger Klingvall (s)

7