Kvinnors arbetsmarknad

Motion 1991/92:A803 av Gullan Lindblad m.fl. (m)

Måste kvinnor vara offentliganställda?

Kvinnor arbetar utom hemmet nästan lika mycket som
männen. Men det är stor skillnad på mäns och kvinnors
arbetsmarknad och lönevillkor!

Nästan 60 procent av kvinnorna arbetar inom den
offentliga sektorn, oftast inom vård och omsorg. Mer än 80
procent av de landstingsanställda är kvinnor. Av männen
arbetar ca 24 procent inom den offentliga sektorn.
Kvinnorna har alltså ett mycket begränsat antal
arbetsgivare att välja mellan. Ännu färre har kvinnornas
möjligheter varit att bedriva egen verksamhet inom sina
specialområden vård och omsorg. Inom denna sektor har
det i princip rått en offentlig monopolställning. Den nya
regeringens dokumenterade vilja att åstadkomma en
valfrihetsrevolution inom vård och omsorg torde därför
hälsas med tillfredsställelse av de flesta.

Ändå hör man ofta i debatten: ''Hur ska det gå för
kvinnorna när den offentliga sektorn minskas?'' Det var
t.ex. temat för en paneldebatt mellan företrädare för de
olika kvinnoförbunden vid Statstjänstemannaförbundets
kongress i höstas. Förre statsministern Ingvar Carlsson
ställde också samma fråga inför höstens valrörelse.

Nog är det ett underkännande av oss kvinnor att tro att
vi för alltid skulle vara beroende av offentliga monopol för
att kunna arbeta och utveckla vår kunskap och våra
yrkesfärdigheter! Att ''förvisa'' kvinnorna enbart till de
offentliga monopolen har faktiskt varit ett effektivt sätt att
hålla nere kvinnolönerna och motverka jämställdheten.
Detta framgick bl.a. av en doktorsavhandling ''TCO och
kvinnolönerna'' av Irma Irlinger 1990. Hon menade att
kvinnor inom den icke konkurrensutsatta sektorn, d.v.s.
vård-, utbildnings- och omsorgsmonopolen, fått se sina
löner släpa efter beroende på att deras företrädare i fackligt
avseende varit lierade med den rådande maktstrukturen i
samhället. Nog så avslöjande!

Kvinnorna har samma rätt som männen att kunna välja
mellan flera arbetsgivare och de har också samma rätt att
bedriva verksamhet som företagare.

Kvinnors kunskap har inte tagits tillvara

Genom att vård- och omsorgsverksamheten varit
monopoliserad har inte vårdpersonalens kunskap och
yrkesskicklighet tagits tillvara på ett positivt sätt.
Personalen har haft alltför litet inflytande över arbetet och
dess organisation. Kvinnokraften har inte kunnat tränga
igenom storskaligheten, byråkratin, styrningen och
enhetligheten i de storkoncerner som kommuner och
landsting utgör.

Den valfrihetsrevolution inom vård och omsorg, som är
den nya regeringens strävan att åstadkomma och där vissa
steg tagits på vägen genom t.ex. avskaffandet av Lex
Pysslingen och avknoppningen av personaldriven
verksamhet är ägnad att stärka kvinnornas ställning på
arbetsmarknaden.

Vill kvinnorna driva eget?

Det har inte sällan framhållits från socialdemokratiskt
håll att kvinnorna inte vill konkurrera på marknaden på
samma sätt som männen. De skulle alltså hellre vilja vara
anställda inom den offentliga sektorn. Detta är fel.

En undersökning utförd av Demoskop hösten -90 visade
att det finns en stor potential kvinnliga företagare bland de
offentliganställda kvinnorna. Undersökningen visade att ca
180 000 kvinnor som arbetade inom den offentliga sektorn
skulle vilja starta eget och dessutom ha anställda!

Valfrihetsrevolutionen bör påskyndas!

Runt om i hela vårt land har tidigare offentliganställda
startat daghem, ålderdomshem och små sjukhem. Nu måste
emellertid regering och riksdag snabbt gå vidare och
avskaffa Dagmarsystem, etableringskontroller och övriga
hinder för kvinnors möjlighet att arbeta och utvecklas efter
sina egna förutsättningar! Någon egentlig valfrihet råder
inte så länge inte de ekonomiska villkoren, t.ex. i form av
statsbidrag och socialförsäkring samt skatteförhållanden för
enskilt företagande, är likvärdiga med den offentliga
verksamhetens. Idag måste i regel ett avtal skrivas med t.ex.
landstinget för att kunna bedriva privat vård.

Hur annorlunda skulle inte vård- och omsorgssektorn ha
sett ut idag -- och hur mycket bättre skulle inte landets
ekonomi ha varit -- om vi haft en sund konkurrens mellan
privat och offentlig verksamhet? Vård och omsorg har alltid
behövts och kommer alltid att behövas. Om vården kan
bedrivas under mer marknadsmässiga former -- utan att det
kostar patienterna något extra -- kommer vi att få mera vård
och service för samma pengar. Ju förr
''valfrihetsrevolutionen'' förverkligas, desto bättre vård och
service för barn, äldre och sjuka liksom för
arbetsmarknadssituationen som sådan.

Att skapa en fri arbetsmarknad även inom vård, omsorg
och service är bland de viktigaste kvinnofrågorna idag.

Med en större enskild sektor kan de arbetssökande finna
just de arbetsförhållanden och de arbetstider de önskar. All
erfarenhet visar att små enskilda enheter kan tillgodose
personalens önskemål betydligt bättre än de kommunala
och landstingskommunala monopolen med sin
opersonlighet och sina långa beslutsvägar. När olika
arbetsgivare tävlar om arbetskraften förbättras också löne-
och anställningsvillkoren. Konkurrensen med en enskild
sektor skulle ge personal inom kommuner och landsting en
starkare ställning och en bättre personalpolitik.

Alla skäl talar för att vård-, utbildnings- och
omsorgsmonopolen snabbt måste brytas helt, att
personalen inom vård och omsorg ska ha rätt att bedriva
egen verksamhet och rätt att välja mellan olika
arbetsgivare.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av att ge kvinnorna
möjligheter till egenföretagande och en vidgad
arbetsmarknad,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av att bryta monopolen
för att ge kvinnor möjlighet att välja arbetsgivare och
arbetsmiljö samt inflytande över sitt arbete.

Stockholm den 23 januari 1992

Gullan Lindblad (m)

Charlotte Cederschiöld (m)

Elisabeth Fleetwood (m)

Inger René (m)

Christel Anderberg (m)

Inga Berggren (m)

Maud Ekendahl (m)

Karin Falkmer (m)

Margareta Gard (m)

Margit Gennser (m)

Ann-Cathrine Haglund (m)

Ingrid Hemmingsson (m)

Birgit Henriksson (m)

Inger Koch (m)

My Persson (m)

Sonja Rembo (m)

Mona Saint Cyr (m)

Birgitta Wistrand (m)